tildans

Med Maxim har jag satt rätt så högt ställda mål i mina ögon. Debutera LA, kanske inte så stor sak för andra, men för mig är det så. Jag vill ju göra det utan att skämmas allt för mycket, för jag vet ju att det är min ridning som ofta ställer till det, eller min avsaknad av ridning kanske man ska säga. Jag måste veta vad jag gör där uppe för att vi ska kunna genomföra det. Målet under våren är annars att rida LB på över 60% vilket banne mig ska gå, vi är bättre nu och har varit så nära förut.

 

För våren ser planen för att nå dit ut som följer

*Matte ska träna core varje vecka (friskvård på jobbet och friskvårdstimme är awsome)

*Vi siktar på dressyrträning varannan torsdag så ofta vi kan (för GP-ryttare)

*Hoppas få komma iväg någon onsdag också på reservplatsen (för dressyrdomare)

*Den vecka vi inte tränar åker vi till ridhus och rider bommar/hoppar

*Matte måste ta tag i och sitsträna betydligt mer än tidigare

*Ha med mellanmål att äta på bussen under hemvägen så jag orkar med att träna ordentligt på kvällen

*Fokus på Maxim och lägga tiden på honom. Vilket kräver en del planering för att resten av livet också ska gå ihop, men om man verkligen vill någonting så får man se till att göra sitt bästa för att genomföra det helt enkelt.

 

Tävlingsmässigt siktar vi på 2-3 dressyrtävlingar innan sommaren och en pay and jump. Jag ser fram i mot att tävla igen, men har varken tid, råd eller ork att göra det för mycket, så tiden kommer läggas på träningar. Har försökt titta ut tävlingar som inte ligger allt för långt bort (saknar Östergötland) så att transportsträckan dit inte ska bli allt för lång. Det har ändå kommit ut en del tävlingar nu, vilket är kul, så det finns att välja på, i vart fall för LB-programmen. 

 

Sedan måste vi bli bättre på att tävla. Lyckas visa upp oss från vår bästa sida när det verkligen gäller. Det sitter mycket i mitt huvud här tror jag. Jag måste ha en strategi som kan lotsa oss igenom tävlingsmomentet. Jag behöver fortsätta rida även på tävlingsbanan, koppla bort alla runt omkring och fokusera på vår uppgift. Det är väldigt svårt, men jag tror och hoppas att vår nya situation där vi behöver åka transport till ridhuset för att träna kanske hjälper lite, att det blir mer vardagligt att åka för oss båda. Förhoppningsvis får vi sällskap av främmande hästar ibland också så vi kan öva på att fokusera bland andra ekigpage.

 

En lång väg att vandra är det, men nu tar vi ett djupt andetag och tar sats!

 

Over and Out