A-pass
Efter att ha vaknat med andan i halsen, halv två, med planen att vara på jobbet klockan två, blev det en rätt kaosartad dag. Nu jobbade jag i och för sig strax över två timmar, så det var inte så ansträngande, men det rörde ändå till lite gran. Hann ta det lite lugnt och andas i soffan en halvtimme innan jag cyklade till träningen.
Fyra tappra själar var vi, Anders, Kalle, Stina och jag. Så då skulle vi fokusera på oss själva och ha a-pass. Vi började, som vanligt, med lite uppvärmning, det var väldigt varmt i dojon, så jag var helt slut efter den. När vi fick på oss Men blev det lite svalare först eftersom tenugin är blöt, men det dröjde inte länge innan allt vatten hade ångat bort. Vi gick igenom stora tekniker först, Men, Kote och Do, om jag minns rätt gjorde vi kirikachi också. Jag var så fokuserad på det jag gjorde då att jag såhär i efterhand glömt bort lite vilka övninar vi gjorde och i vilken ordning. Men det kändes relativt bra i allafall. Sedan gick på medji-geiko, min första var mot Kalle, och vi skulle koncentrara oss på att göra så bra tekniker som möjligt. Kan inte säga att det kändes jättebra, men inte helt dåligt heller, men jag tror att jag fokuserade så mycket på mig själv att jag glömde bort att kolla efter var som kom ifrån honom, jag måste ju också öva på att se vilken attack som kommer och så vidare. Efter den första ji-geikon fick vi vattenpaus iallafall, välbehövligt.
Sedan så körde jag ji-geiko mot Anders, denna gång gick han igenom andning och att vi skulle fokusera på den. Det var väldigt svårt, det kändes som om mina lungor var för små, jag får ju in luft rätt snabbt, men sedan att hålla andan och släppa ut den långsamt är så svårt, så känslan jag hade efter den ji-geikon var bara "svårt, svårt, svårt". Så var det bara Stina kvar innan vi gått varvet runt, där kändes det lite bättre, men jag kom lite ur fas med andning och attacker och allt vad det var.
Efter det ji-geiko-varvet så gick vi över på små Men och stannade där ett tag. Efter första vändan, där jag fick kommentaren att min shinai rör sig rakt fram i mitten, vilket är bra, men att den gör som en lite dipp framför gallret innan den går upp ovanför och träffar, vilket ju är en omväg, det är ju bättre och snabbare om den går rakt upp ovanför och träffar. Vi fick i allafall en grundlig genomgång av små Men, att höften ska mer framåt och att armar och höft liksom ska tajma varandra i hugget. Svårt att förklara eftersom jag inte riktigt fick in känslan för det. Dock så fick jag in känslan att att skjuta fram höften, så tajmingen får jag försöka jobba vidare på. Vi körde ett varv ji-geiko på slutet också, jag minns inte så mycket av dem, bara att jag var väldigt trött, speciellt i den sista mot Stina och att jag blev väldigt mycket träffad på Men i den första mot Kalle.
Det dök upp en nybörjare till passet efteråt så jag stannade kvar för att vara mest mottagare. Var med lite också, på uppvärmningen och när vi körde grun i början. Och för första gången på väldigt länge så fick jag till attackstegen när vi gjorde dem utan hugg. Jag sköt fram höften och tryckte ifrån med vänster och det kändes som om det blev bra. Sedan när vi lade på hugg så försvann känslan igen, men den fanns där så jag kan!
När vi tagit på oss Men så var jag först mottagare medan han tränade Stora Men, Kote och Do, samt små Men och Kote. Han blev bättre och bättre, sedan att jag inte kunde fokusera alls på vad han gjorde är en helt annan sak, dålig sempai, efter att ha fokuserat bara på sig själv och sin egen teknik i två timmar, var det väldigt svårt att ställa om, jag som har svårt att se saker annars ändå. Blev lite bättre mot slutet, efter att Kalle frågat om han hade ögonkontakt eller inte och jag inte hade en aning, så skärpte jag mig. På slutet så fick han också lära sig hiki-Men och då var jag också med. Försökte och försökte öva på stampet, men trots att det blev bättre så blev det inte riktigt bra, någon gång. Jäkla stamp. Avslutade med några vändor kirikachi och sedan avhälsningm, där jag nästan glömde att klappa, och därefter stretching.
Nu väntar en kväll igen att hålla sig uppe, vilket nog blir ett mindre problem, eftersom jag inte vänt tillbaka dygnet under denna helg. Fasar lite för hur det ska gå nästa när jag ska träna massor med kendo och gå upp på morgonen, men när man har något roligt som väntar kanske det går lättare.
Det Positiva: Känsla
Det Negativa: Obetydligt stamp.
I could stay awake just to hear you sleeping...
Over and Out
Fyra tappra själar var vi, Anders, Kalle, Stina och jag. Så då skulle vi fokusera på oss själva och ha a-pass. Vi började, som vanligt, med lite uppvärmning, det var väldigt varmt i dojon, så jag var helt slut efter den. När vi fick på oss Men blev det lite svalare först eftersom tenugin är blöt, men det dröjde inte länge innan allt vatten hade ångat bort. Vi gick igenom stora tekniker först, Men, Kote och Do, om jag minns rätt gjorde vi kirikachi också. Jag var så fokuserad på det jag gjorde då att jag såhär i efterhand glömt bort lite vilka övninar vi gjorde och i vilken ordning. Men det kändes relativt bra i allafall. Sedan gick på medji-geiko, min första var mot Kalle, och vi skulle koncentrara oss på att göra så bra tekniker som möjligt. Kan inte säga att det kändes jättebra, men inte helt dåligt heller, men jag tror att jag fokuserade så mycket på mig själv att jag glömde bort att kolla efter var som kom ifrån honom, jag måste ju också öva på att se vilken attack som kommer och så vidare. Efter den första ji-geikon fick vi vattenpaus iallafall, välbehövligt.
Sedan så körde jag ji-geiko mot Anders, denna gång gick han igenom andning och att vi skulle fokusera på den. Det var väldigt svårt, det kändes som om mina lungor var för små, jag får ju in luft rätt snabbt, men sedan att hålla andan och släppa ut den långsamt är så svårt, så känslan jag hade efter den ji-geikon var bara "svårt, svårt, svårt". Så var det bara Stina kvar innan vi gått varvet runt, där kändes det lite bättre, men jag kom lite ur fas med andning och attacker och allt vad det var.
Efter det ji-geiko-varvet så gick vi över på små Men och stannade där ett tag. Efter första vändan, där jag fick kommentaren att min shinai rör sig rakt fram i mitten, vilket är bra, men att den gör som en lite dipp framför gallret innan den går upp ovanför och träffar, vilket ju är en omväg, det är ju bättre och snabbare om den går rakt upp ovanför och träffar. Vi fick i allafall en grundlig genomgång av små Men, att höften ska mer framåt och att armar och höft liksom ska tajma varandra i hugget. Svårt att förklara eftersom jag inte riktigt fick in känslan för det. Dock så fick jag in känslan att att skjuta fram höften, så tajmingen får jag försöka jobba vidare på. Vi körde ett varv ji-geiko på slutet också, jag minns inte så mycket av dem, bara att jag var väldigt trött, speciellt i den sista mot Stina och att jag blev väldigt mycket träffad på Men i den första mot Kalle.
Det dök upp en nybörjare till passet efteråt så jag stannade kvar för att vara mest mottagare. Var med lite också, på uppvärmningen och när vi körde grun i början. Och för första gången på väldigt länge så fick jag till attackstegen när vi gjorde dem utan hugg. Jag sköt fram höften och tryckte ifrån med vänster och det kändes som om det blev bra. Sedan när vi lade på hugg så försvann känslan igen, men den fanns där så jag kan!
När vi tagit på oss Men så var jag först mottagare medan han tränade Stora Men, Kote och Do, samt små Men och Kote. Han blev bättre och bättre, sedan att jag inte kunde fokusera alls på vad han gjorde är en helt annan sak, dålig sempai, efter att ha fokuserat bara på sig själv och sin egen teknik i två timmar, var det väldigt svårt att ställa om, jag som har svårt att se saker annars ändå. Blev lite bättre mot slutet, efter att Kalle frågat om han hade ögonkontakt eller inte och jag inte hade en aning, så skärpte jag mig. På slutet så fick han också lära sig hiki-Men och då var jag också med. Försökte och försökte öva på stampet, men trots att det blev bättre så blev det inte riktigt bra, någon gång. Jäkla stamp. Avslutade med några vändor kirikachi och sedan avhälsningm, där jag nästan glömde att klappa, och därefter stretching.
Nu väntar en kväll igen att hålla sig uppe, vilket nog blir ett mindre problem, eftersom jag inte vänt tillbaka dygnet under denna helg. Fasar lite för hur det ska gå nästa när jag ska träna massor med kendo och gå upp på morgonen, men när man har något roligt som väntar kanske det går lättare.
Det Positiva: Känsla
Det Negativa: Obetydligt stamp.
I could stay awake just to hear you sleeping...
Over and Out
Kommentarer
Trackback
