Teknikkendo, mål och möte
Veckan kendo har bestått av ett endaste litet träningspass i tisdags, där det blev mycket teknik. Och jag är ovanligt nöjd med passet. Visst fusksteget är där, men det känns mindre och mindre för varje gång och detta pass kändes det som om huggen och träffarna var markant bättre än tidigare, inte mycket gallerträffar vad jag kände av och hörde.
När man kör mot människor som inte har tränat så länge kommer man på en himla massa fler saker man ska tänka på också, till exempel det här med att vara rak. Jag är nog ett stort fan av rak kendo, vilket nog är rätt så bra tekniskt, men man blir också väldigt låst och just rak och jag har väldigt svårt för kaoskendo, när man blir bättre så tror jag att det ena inte utesluter det andra. Men iallafall det jag tänkte på var att många träffade lite halvbra, speciellt på Kote, för att de helt enkelt var på väg runt mig som mottagare. Istället har jag fått lära mig att man ska gå rakt igenom (mottagaren ska flytta på sig) och hålla sig på sin linje, då träffar man ofta mycket bättre. Vi körde på med lite stora tekniker av alla de slag och sedan gjorde vi också en del harai, harai-Men och harai-Kote/Kote-Men och det behöver ju jag träna på, det kändes rätt så bra, lite bråttom hade jag ibland bara. På slutet körde vi kakarigeiko med harai och det kändes bra, lite högre tempo och bara köra på.
Resten av veckan förflöt med mycket tankar, men inte mycket mer träning. På torsdagen fanns det inte mycket tid över, jag har jobbat rätt så ordentligt och stallet ska ju hinnas med och sedan ska man någon gång ibland hinna äta också. Mycket kendoprat blev det dock igår då vi hade tränarmöte. Vi pratade mycket om mål, vilka vi har och hur vi ska nå dem och även att vi ska blir bättre på feedback. Det var skönt att höra åsikter och idéer och även försöka sätta ord på sina egna. Jag tänkte att jag skulle lista mina mål här:
-Nidan (första chans SKO i oktober 2012)
-Intiativ till attacker ska ske utan att jag behöver pucha mig och tänka på det varenda sekund av passet, det ska vara naturligt och komma av sig själv. Jag fick ett fint japanskt ord för det av Anders, men jag har glömt vad det hette...
-Det ska vara roligt och jag ska känna att det är okej att inte träna om jag inte vill, det är ju något jag jobbat med hela hösten och jag har kommit en bit på väg.
-Sedan har jag en liten tanke om att ta lite mer ansvar och bli en bättre tränare, lära mig kommentera och ge feedback på ett bra sätt. För jag vet att jag kan, jag kan tänka på hur jag ska säga saker och så kommer någon av killarna och kommenterar precis det jag tänkte på till den personen jag kört mot/tittat på. Bara det att jag behöver längre tid på mig för att se och formulera mig, de fångar upp det betydligt snabbare (många fler års erfarenhet så inte så konstigt). Lite läskigt på senaste passet när jag körde mot en nybörjare och började tänka, hmm, han/hon borde göra så här, hur ska jag förklara? Hmm, kanske så här? Sedan har jag svårt att stoppa en övning och ge kommentarer så jag väntar lite för länge och så kommer Anders och säger ungefär det jag tänkte på, då kände jag att jag kan nog ändå, jag måste bara våga tro på att jag vet vad jag håller på med.
Vi fortsatte att prata om fokus, att man innan passet bestämmer sig för ett område att fokusera på och även utvärdera varje pass (hello bloggen!) efteråt. Vi kommer också att ha lite specielpass ibland på fredagar där vi fokuserar extra mycket på våra mål och att alla som kommer dit är inställda på att fokusera på sig själv och i viss mån på andra för att kunna ge feedback. De här fredagspassen kan man också använda till kata, fys eller vad man nu känner för. Jag tror det kommer att bli bra det här, jag hoppas bara att orken räcker till för alla.
Sedan blev det naturligtvis lite prat om annat också och så gick vi förbi julfesten som var i den andra dojon. En mycket trevlig kväll om jag får säga det själv.
Det Positvia: Kendomänniskor
Det Negativa: Blask
Det finns för mycket i mitt liv att älska...
Over and Out
När man kör mot människor som inte har tränat så länge kommer man på en himla massa fler saker man ska tänka på också, till exempel det här med att vara rak. Jag är nog ett stort fan av rak kendo, vilket nog är rätt så bra tekniskt, men man blir också väldigt låst och just rak och jag har väldigt svårt för kaoskendo, när man blir bättre så tror jag att det ena inte utesluter det andra. Men iallafall det jag tänkte på var att många träffade lite halvbra, speciellt på Kote, för att de helt enkelt var på väg runt mig som mottagare. Istället har jag fått lära mig att man ska gå rakt igenom (mottagaren ska flytta på sig) och hålla sig på sin linje, då träffar man ofta mycket bättre. Vi körde på med lite stora tekniker av alla de slag och sedan gjorde vi också en del harai, harai-Men och harai-Kote/Kote-Men och det behöver ju jag träna på, det kändes rätt så bra, lite bråttom hade jag ibland bara. På slutet körde vi kakarigeiko med harai och det kändes bra, lite högre tempo och bara köra på.
Resten av veckan förflöt med mycket tankar, men inte mycket mer träning. På torsdagen fanns det inte mycket tid över, jag har jobbat rätt så ordentligt och stallet ska ju hinnas med och sedan ska man någon gång ibland hinna äta också. Mycket kendoprat blev det dock igår då vi hade tränarmöte. Vi pratade mycket om mål, vilka vi har och hur vi ska nå dem och även att vi ska blir bättre på feedback. Det var skönt att höra åsikter och idéer och även försöka sätta ord på sina egna. Jag tänkte att jag skulle lista mina mål här:
-Nidan (första chans SKO i oktober 2012)
-Intiativ till attacker ska ske utan att jag behöver pucha mig och tänka på det varenda sekund av passet, det ska vara naturligt och komma av sig själv. Jag fick ett fint japanskt ord för det av Anders, men jag har glömt vad det hette...
-Det ska vara roligt och jag ska känna att det är okej att inte träna om jag inte vill, det är ju något jag jobbat med hela hösten och jag har kommit en bit på väg.
-Sedan har jag en liten tanke om att ta lite mer ansvar och bli en bättre tränare, lära mig kommentera och ge feedback på ett bra sätt. För jag vet att jag kan, jag kan tänka på hur jag ska säga saker och så kommer någon av killarna och kommenterar precis det jag tänkte på till den personen jag kört mot/tittat på. Bara det att jag behöver längre tid på mig för att se och formulera mig, de fångar upp det betydligt snabbare (många fler års erfarenhet så inte så konstigt). Lite läskigt på senaste passet när jag körde mot en nybörjare och började tänka, hmm, han/hon borde göra så här, hur ska jag förklara? Hmm, kanske så här? Sedan har jag svårt att stoppa en övning och ge kommentarer så jag väntar lite för länge och så kommer Anders och säger ungefär det jag tänkte på, då kände jag att jag kan nog ändå, jag måste bara våga tro på att jag vet vad jag håller på med.
Vi fortsatte att prata om fokus, att man innan passet bestämmer sig för ett område att fokusera på och även utvärdera varje pass (hello bloggen!) efteråt. Vi kommer också att ha lite specielpass ibland på fredagar där vi fokuserar extra mycket på våra mål och att alla som kommer dit är inställda på att fokusera på sig själv och i viss mån på andra för att kunna ge feedback. De här fredagspassen kan man också använda till kata, fys eller vad man nu känner för. Jag tror det kommer att bli bra det här, jag hoppas bara att orken räcker till för alla.
Sedan blev det naturligtvis lite prat om annat också och så gick vi förbi julfesten som var i den andra dojon. En mycket trevlig kväll om jag får säga det själv.
Det Positvia: Kendomänniskor
Det Negativa: Blask
Det finns för mycket i mitt liv att älska...
Over and Out
Kommentarer
Trackback
