Struts-kendo
Anders (och hans liknelser) var tillbaka från Afrika idag och höll i passet. Min känsla för dagen var något blandad, mest likgiltighet, med glimtar av vilja.
Vid uppvärmningen så fick vi hugga och hugga och hugga lite till. Först yogiburi, jag försökte mest hugga med vänsterhand och försöka vänja mig vid en något bredare kamai. Sedan Men hugg, både zenchin-Men och zenchinkotai-Men och alltid börja med foten för att hugga ikapp. Måste träna på! Efter det delade vi in oss i par och körde Men med attacksteg. När man körde mot Anders fick man köra hela tiden och så sa han vad man skulle tänka på. När jag väl kom fram till honom var jag i allafall uppvärmd och ganska avslappnad. För avslappnad naturligtvis och alldeles för långsam. Så jag blev ganska pressad till att hugga snabbare, jag var inte speciellt sugen på det, men tillslut blev jag så arg så det kom fram lite vilja.
Sedan på med Men och köra mer Men med mottagare. Och lite kote-Men, som väl inte var sådär jättebra, jag var för framåtlutad och då blev koten för tung så jag inte hann upp och träffa Men ordentligt, det blev bättre när jag verkligen lutade mig bakåt (det vill säga var normal) och sköt fram höften. Man har så mycket framåtvikt med Bogu på så det känns onaturligt att stå rakt upp, som om man lutar sig väldigt mycket bakåt. Sedan kirikachi, mer snärt i handlederna, snärt, snärt, snärt, och tajmin, tajmin, tajming. Om man gör kirikachi en hel lektion, sitter det sen? eller tar det tio år. Förmodligen det senare skulle jag tippa på.
Så fick vi avsluta med ji-geiko med Anders och Johanna som domare. Likgiltighet igen, ogenomtänkt, jag kanske lyckades med en grej sammanlagt i alla tre ji-geikos. En sak som jag är nöjd med, en attack där före, under och efter var bra. Men en är ju bättre än ingen.
Imorgon är det fredag, sedan är det helg. Det är jag glad för. På jobbet känns det seriöst som om jag flyttar från det ena problemområdet till det andra och när det börjar ordna upp sig så är det dags för mig att byta schema igen. Känns lite surt ibland att det aldig får bara flyta, att det alltid är problem som jag måste ta tag i. Och är det någon annan som har ansvaret känner jag ändå att jag måste vara där och stötta och hjälpa. Jag hoppas att vissa snart kan börja planera i förväg så kanske vi kan undvika en del förseningar som vi har. Men det känns bättre den här veckan om man jämför med förra så det är ju i allafall bra. Men jag har lärt mig lite nya roliga saker också och det är alltid på plussidan.
Det Positiva: Kendo-vilja
Det Negativa: Likgiltighet
Push me!
Over and Out
Vid uppvärmningen så fick vi hugga och hugga och hugga lite till. Först yogiburi, jag försökte mest hugga med vänsterhand och försöka vänja mig vid en något bredare kamai. Sedan Men hugg, både zenchin-Men och zenchinkotai-Men och alltid börja med foten för att hugga ikapp. Måste träna på! Efter det delade vi in oss i par och körde Men med attacksteg. När man körde mot Anders fick man köra hela tiden och så sa han vad man skulle tänka på. När jag väl kom fram till honom var jag i allafall uppvärmd och ganska avslappnad. För avslappnad naturligtvis och alldeles för långsam. Så jag blev ganska pressad till att hugga snabbare, jag var inte speciellt sugen på det, men tillslut blev jag så arg så det kom fram lite vilja.
Sedan på med Men och köra mer Men med mottagare. Och lite kote-Men, som väl inte var sådär jättebra, jag var för framåtlutad och då blev koten för tung så jag inte hann upp och träffa Men ordentligt, det blev bättre när jag verkligen lutade mig bakåt (det vill säga var normal) och sköt fram höften. Man har så mycket framåtvikt med Bogu på så det känns onaturligt att stå rakt upp, som om man lutar sig väldigt mycket bakåt. Sedan kirikachi, mer snärt i handlederna, snärt, snärt, snärt, och tajmin, tajmin, tajming. Om man gör kirikachi en hel lektion, sitter det sen? eller tar det tio år. Förmodligen det senare skulle jag tippa på.
Så fick vi avsluta med ji-geiko med Anders och Johanna som domare. Likgiltighet igen, ogenomtänkt, jag kanske lyckades med en grej sammanlagt i alla tre ji-geikos. En sak som jag är nöjd med, en attack där före, under och efter var bra. Men en är ju bättre än ingen.
Imorgon är det fredag, sedan är det helg. Det är jag glad för. På jobbet känns det seriöst som om jag flyttar från det ena problemområdet till det andra och när det börjar ordna upp sig så är det dags för mig att byta schema igen. Känns lite surt ibland att det aldig får bara flyta, att det alltid är problem som jag måste ta tag i. Och är det någon annan som har ansvaret känner jag ändå att jag måste vara där och stötta och hjälpa. Jag hoppas att vissa snart kan börja planera i förväg så kanske vi kan undvika en del förseningar som vi har. Men det känns bättre den här veckan om man jämför med förra så det är ju i allafall bra. Men jag har lärt mig lite nya roliga saker också och det är alltid på plussidan.
Det Positiva: Kendo-vilja
Det Negativa: Likgiltighet
Push me!
Over and Out
Kommentarer
Trackback
