Livet

Känns som om helgen bara flög förbi och ändå hann vi med så mycket.

Dock började det inte så bra. Vi hade bokat ett tidigt tåg, redan klockan ett på dagen för att komma fram tidigt och hinna se på lucia i bykyrkan. De planerna fick vi se gå i stöpet. Efter en timmes huttrande på perrongen medan tågtiden flyttade sig framåt ungefär 10 minuter i taget ställdes tåget av någon anledning in och vi skulle ta ersättningsbuss istället. Så vandrar iväg till busshållplatsen där vi fick vänta ytterligare en timme utan att få någon information överhuvudtaget, men ville ju inte gå därifrån för bussen kunde ju komma när som helst. Vi hamnade på en buss till Stockholm tillslut och fick veta att där skulle de finnas bussar som gick vidare. Två timmar senare var vi framme på cityterminalen, där går vi in och hittar en hållplats där det ska gå ersättningbuss för SJ vidare till Gävle så vi ställer oss och väntar, sedan flyttas tiden fram och så försvinner bussen helt utan att någon buss dykt upp. Så vi går till centralen och letar upp SJ för att försöka förstå vad som har hänt. Det fick vi inte riktigt reda på, mest för att jag tror att personen vi hamnade hos inte riktigt förstod heller. Dock fixades det nya tågbiljetter mot Uppsala och Tierp så vi hamnar på ett proppfullt tåg, vi hade valt det alternativ med längst byte i Uppsala och tur var väl det för tåget var tvunget att sakta in på grund av obehöriga på spåret. Väl i Uppsala var upptåget bara 2 minuter försenat och sedan kunde vi äntligen färdas den sista biten med pappa i bilen och så var vi framme, 3.5 timmar senare än tänkt.


Min bebis är knäpp <3

Helgen fortsatte dock utan missöden, jag och Johan började lördagen med en promenad för att hälsa på Glampi och åsnorna. När vi kommer upp så kommer en nyfiken häst springandes för att se vilka som kom gående på vägen. Man blir så varm och glad i hjärtat då, jag ropade på honom och då stannade han upp och tittade sedan så pulsade han fram till staketet. Sträkte på halsen och nosade en massa. Tillslut så fick jag klappa lite också och sedan kom åsorna för att undersöka, men det var inte populärt, Glampi har alltid varit en snäll häst, men nu låg öronen bakåt och han högg i luften, verkar som om han har tuffat till sig.


Besök?

Sedan så gick vi upp för att säga hej till Hillevi. När vi pratat lite dyker syster Frida upp på jättehästen Hälge, vilket naturligtvis fick Glampi och åsnorna att springa upp till grinden för att se vad som stod på. När Frida ridit vidare gav jag och Johan äpple till Glampi och åsnorna. Sedan ville jag klappa och krama lite också, men icke. Krökt nacke och piiip och så försvann det en rumpa i snön. Sedan ägnade jag, som så ofta de senaste tio åren, 20 minuter åt att jaga/leka med Glampi. Svettigt för mig och lite för honom också stackare, pensionär som han är numera.


Hästumpa i snörök


Detta är Glampi i ett nötskal


<3


Fritz håller koll med Hampuz bakom


Kommer alltid att älska dig <3

När jag tilllsut kunde slita mig och vi promenerade hem igen hade besöken till mammas 50-årsdag redan börjat trilla in. Sedan fortsatte det i en jämn ström under hela eftermiddagen och kvällen. Det var väldigt trevligt att träffa alla på en och samma gång och mamma hade fixat fram en massa god mat. Jag hann prata lite med alla och var helt slut när huset tillslut blev tyst igen.

Dagen efter blev det en skidtur med Johan innan tåget, som tack och lov gick denna dag, gick hem till Linköping.


Vinter
Det känns lite konstigt att vi snart ska tillbaka, men samtidigt väldigt bra. Det känns så bra med tystnaden och att andas luften och känna träden. Man glömmer så lätt hur mycket man saknar.

Det Positiva: Värme i hjärtat
Det Negativa: Sömnbrist

You will always be mine.

Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0