Uppförsbacke

Efter att ha panikskottat så gott jag hann så fick jag ut transporten från stallplan, vågade dock inte lasta där jag brukar utan körde ut den på den plogade vägen innan Maxim fick gå in. Så ut kom jag, när vi kom hem igen så gick det inte lika bra att parkera. Lastade ut Maxim innan jag försökte backa in på stallplan och på det viset komma på plats, men jag missbedömde lite så svängde för tvärt och körde fast, tillslut kunde jag i alla fall räta ut den och parkera den mot stallgaveln där vi ställer bilarna, så där får den stå tills att jag lyckas hinna skotta eller det töar så vi kan parkera den. Så kvällen slutade med dunkande huvudvärk, sedan hämtade jag Johan på jobbet kröp ner i säng och började precis slumra till när polisen ringde på... Vi hade en stund tidigare hört någon som skrek och höll på, men inte fäst så stor vikt vid det. Johan med hörlurar på vid datorn och jag som försökte sova. Någon hade dock ringt polisen och tydligen lät det som om det kom från vår lägenhet, men så var det ju inte. Bra ändå att de åker ut, jag hoppas att de hittade rätt tillslut, även om jag inte kunde bidra med så mycket hjälp på den avdelningen.   
 
Men det här var ju bara hur min onsdag slutade. Innan dess hade vi ju en Marithaträning att ta oss igenom, vilket vi gjorde med glans. Trots att matten var stressad på vägen dit och hade dunkande huvudvärk så genomförde vi ett pass som gav en fantastisk känsla där jag i stunder bara satt och log saligt över vad vi tillsammans har nått upp till. Det var sjukt jobbigt sa Maxim, stånkade och frustade men galopperade på i ett bra tempo och i god form. Där vi kunde ställa åt båda hållen längs med fyrkantsspåret. Han blir så himla fin av det arbetet, mycket svagare i vänster varv än i höger, men vi ska jobba på det. Sedan gjorde vi förvänd galopp på diagonalerna, vilket gick väldigt bra och det var jag som bröt av. Fick också fatta förvänd på spåret, vilket har varit lite av ett problem tidigare, men nu gick väldigt bra åt båda hållen. I höger kunde vi ta oss genom kortsidan och i vänster tog vi långsidorna. Sedan gjorde vi också våra skänkelvikningar i trav som Maritha blev väldigt nöjd med, bra flyt och även om vi inte orkar tvära jättemycket ännu så är vi en bra bit på väg. Och det var så himla härligt att få sitta där uppe och njuta, han klev på bra av sig själv och jag behövde inte tjata på honom precis hela tiden, han kändes glad och med, även om han blev trött i galoppen mot slutet. Så nöjd efter det passet.
 
På torsdagen blev det vila och fick hjälp av en stallkompis att fixa till Maxim eftersom vi var ner till Linköping över dagen och gick på begravning. Konstaterade att fortfarande känns Östergötland som mer hemma än Uppland, så många minnen därifrån, större delen av mitt vuxna liv har jag ju spenderat där.
 
Fredag och slutet av veckan. Jag tog steget och lade ut en medryttarannons för Maxim. Det funkar ju nu med att jag är där 7 dagar i veckan, men jag orkar kanske rida ordentligt 5 av dem. I längre perioder har jag känt mig sliten och trött nu och pratat om det en längre tid med Johan. Det skulle vara så skönt att ha någon som dels kom regelbundet, lärde känna honom och motionerar så det blir lite mer av det. Men sedan är det ju också så att ibland behöver jag jobba mycket, ibland får jag åka på jobbresor och förhoppningsvis skulle han inte behöva vila då utan få motion. Sedan är det såklart också lättare när jag och Johan åker iväg tillsammans att lämna honom i trygga händer med någon man litar på och som sagt inget avbrott i motioneringen för honom. Vi gjorde ju ett försök i somras som inte slog så väl ut, men nu med en egen annons istället för att svara på andras kanske det blir något bättre. Förhoppningen finns där i alla fall.
 
Önskar att vi vore här. 
 
Sedan försökte vi gå på promenad och utforska jag och Maxim, men det var fel dag för det kan vi säga. Slutade med att jag släppte honom i en av sommarhagarna och såg på medan han krumbuktade runt. Då kunde han skritta normal hem i alla fall...
 
Helgen bestod av två uteritter, vi höll oss på anlagda ridvägarna och försökte röra på oss en del. Lördagsturen i strålande solsken och hyffsat underlag så vi travade på en hel del och njöt. Söndagsturen blev lite kortare, med mestadels skritt, men trav där det gick. Hade en liten incident med en hund nämligen och jag var inte så sugen på att fortsätta efter det. Det var lite synd eftersom det enda Maxim aldrig har varit rädd eller reagerat på är hundar. Och jag tycker faktiskt att det är ganska respektlöst och ogenomtänkt när man har sin hund lös i ett område där gångvägar och anlagda ridvägar går parallellt med varandra och ca 30-40 hästar rör sig regelbundet. För jag har märkt att det är otroligt sällan en hund lyssnar på sin människa när hästar dyker upp. Vilket är okej så länge de är i koppel eller innanför staket. Så det kom en skällande hund rusande mot oss, som sket totalt i att hussen och matten ropade på den. Som inte gav sig utan kom så nära att han nafsade i Maxim bakben/svans. Hade otrolig tur att Maxim höll sig relativt lugn och mest stampade runt, vilket fick hunden att ta sitt förnuft till fånga och springa tillbaka till husse. Men med en redan bakskydd häst hetsade han lite resten av vägen och var allmänt orolig, snurrade runt när han hörde saker bakifrån och skulle ha koll. Lyckades lugna honom hyffsat från ryggen och när vi kommit en bit på hemväg promenerade jag med honom resten av vägen. Inte direkt det jag ville få ut av min söndagstur, förhoppningsvis lärde sig just dessa hundägare att tänka efter nästa gång.
 
Det Positiva: Gula träningskompisen
Det Negativa: Snöröjningen i stallet
 
En framtidsdröm
 
Over and Out    
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0