DM Bruksridning Uppsala län 2018

Så var det då dags för årets DM, fjärde året för oss nu när jag räknar efter. 2014 när vi flyttade hit var vi anmälda, men fick ställa in pga Maxims förstoppningskolik och operation. 2015 flöt allt på ganska bra tills jag red fel väg och 2016 tror jag att vi hoppade av lydnadshindret bland annat så vi slutade på ca 400 straff och två u. Förra året lyckades vi desto bättre, då hade vi ju tränat på rätt så bra eftersom vi äntligen lyckats skrapa ihop våra kval och deltog på FjordSM tidigare på sommaren. 4:e placering på 122 straff och en ganska stabil runda. 
 
I år har vi då inte lagt speciellt med fokus på bruksen, vi kom iväg på en träning för ett par veckor sedan och så tränade vi hemma i ridhuset i lördags, mest för att matten ville testa sin nya vita pressening och att hoppa några skutt eftersom vi inte gjort det tillsammans på evigheter heller. Så om vi hade något som mål var det att göra en bra runda utan u och se hur långt det räcker. Kände mig ganska så lugn och med gott självförtroende när jag åkte ut på morgonen och skulle gå banan. Hade bestämt mig för att lämna Maxim hemma eftersom jag hade ganska sent startnummer och jag får dåligt samvete över att han missar så mycket hagtid. Så planen var att åka ut och gå banan, sedan hem och hämta Maxim lagom till start och så fick han hänga med kompisarna i skogen på eftermiddagen, då blev det ändå bara en halvdag han behövde sköta sig uppbunden i ett träd. Så kommer jag fram och de har såklart pimpat banan med lite nyheter. Vilket såklart är jättebra, men min hjärna började blinka med varningsljusen såklart. En ny brygga hade de fixat fram, tack och lov inte så hög, men ändå en nyhet, dessutom skulle man sitta av och på från "fel" håll vilket matten är otroligt klumpig på. En sådan där grej som är lätt att öva, men som jag aldrig gör. Ändring på det ska det bli nu. Sedan var det också någon vägskylt vilket inte oroade mig lika mycket, de brukar finnas i området vi rör oss i ibland så vi är lite mer vana. Vid den problematiska mattan hade de även ställt upp ett par stora reklamskyltar med människor på som jag var lite fundersam över. Gick banan gemensamt, sedan två gånger själv och memorerade den i huvudet, sedan for jag hem och hämtade herr Gul som välkomnade med en bajsfläck på rumpan. Donade i ordning, flätade svansen och åkte sedan iväg, kom fram när jag tänkt, men de var lite snabbare i år så fick inte riktigt så lång framridning som jag velat kanske. Ordentligt framskrittad var han i allafall när vi gick in i funktionskontrollen och sedan kunde vi trava och ta någon galoppfattning när vi genomför den. 
 
 
Funktionskontroll var inga större problem, han försökte äta en gång, men tror jag hann på honom för vi fick 0 straff där. Första hindret var flytta föremål, de två första gick bra, det sista började jag fumla med i slutet och han blev lite spänd så jag typ kastade det på plats och då blev det inte helt rätt placerat så 30 straff där. Vidare till gatubrunnen som han glatt gått på två veckor innan och klinkat så fint i, nu gick han över med stora steg utan att nudda... 30 straff igen. Trav och portar, blev lite spänd eftersom en av portarna stod nära ett terränghinder, matten var lite yvig och hade inte 100% koll på styrningen, men vi fixade det ändå, 0 straff. Sedan kom vi ner till den "farliga" delen av banan med lydnadshindret, vänder upp mot det, han tvekar och stannar till, men går sedan över med lite uppmuntran 10 straff och så superduktig! Ner i vattnet sedan med liten halvhalt för att kolla in plastankorna, men 0 straff där, blev tyvärr inte så mycket trav genom vattnet som jag hoppades på. Sedan tog han galopskänkeln jättebra och höll en fin galopp över banan, avbrott när vi vände upp mot hindren, men jag manade på och då blev det galopp igen och så tog han de tre hindren helt klockrent! 0 straff där. Ner till skritt fint, in i rutan, ett par tramp för att matten fortfarande inte får till tekniken helt så 10 straff. Bryggan sedan där matten nästan fick ett nervsammanbrott men lyckades samla ihop sig, kravla sig av, vända runt Maxim och efter några omflyttningar kravla sig på igen, 0 straff och nog det jag var mest nöjd med att klara av. Inte det vackraste, men jag besegrade några spöken. Ryggningen gick också super med 0 straff och likaså skrittbommarna. Sedan var det bara de tre halterna kvar och de gjorde han som den stjärna han är, 0 straff även där och vi skrittade i mål, mycket nöjda med vår runda. Vi fick 12 straff på bedömning under ridning vilket är betydligt lägre än tidigare, höll gångarterna bra, blev ju några straff där när vi skirttade och travade då det skulle vara trav eller galopp, men jag försökte vara snabb med att rätta. 92 straff totalt och om jag inte är helt ute och cyklar är det nog första gången under 100! Kommentar från domaren: Mycket välridet - samspelt ekipage. 
 
Lite nervös väntan sedan, men det slutade med en 3:e placering och vi fick diplom och en liten pokal! Så stolt över min lilla gula, som fick en hel del fina kommentarer. Kul också att träffa så många människor jag numera känner igen och stämningen var på topp! Pratade också en del med en tjej som har fjordning i grannstallet som vi brukar rida förbi ibland. Vetat vem hon är sedan innan, men nog egentligen inte pratat med henne ordenligt tidigare, så det kändes kul, bra att lära känna folk i närheten av där man bor också. Lång dag avslutades med att Maxim hann gå lite i hagen medans jag mockade och fixade stallet. Sedan fick han komma in och käka och jag åkte och hämtade kraftfoder innan jag äntligen fick åka hem och vila mig i soffan. 
 
 
Så i år ska jag ansöka om prestationsmedalj i bruksridning, båda brons och silver, har skjutit upp det så länge, men nu är det dags! I och med denna ritt är vi också kvalade till FjordSM nästa år, jag är tveksam till att det blir en start där, men man ska aldrig säga aldrig. Prioritet ett är i allafall att fortsätta fokusera på dressyren och försöka kvala till den. 
 
Det Positiva: Att få till det när det gäller
Det Negativa: Tröttheten som följer
 
You make my dreams come true
 
Over and Out

När verkligheten närmar sig

Då ska vi se, tänkte sammanfatta de senaste två veckorna med Maxim lite. Vi börjar så sakta komma in i rutinerna igen, med våra vilodagar på måndagar, ridhus på tisdagar och Marithaträningar på onsdagar. 
 
Förra veckans träning åkte vi till vårt vanliga träningsridhus igen, lite mindre än det andra, men Maxim gillar underlaget där, liknar det vi har i hemmaridhuset. Maxim kändes ganska så pigg redan från början och mjuk också, överlag känns han fin mest hela tiden nu, vilket såklart höjer motivationen. Vi jobbade en hel del i traven med att öka och minska volten och att jag ska ta det stegvis. Minska in eller öka ut en meter i taget, då blir det bättre översteg och bättre kvalite helt enkelt. Han blev fin av jobbet i allafall och verkade nöjd med att vara tillbaka till rutinerna med rätt ridhus. 
 
 
På torsdagen blev det morgonpromenad och på fredagen red vi ut, lite jogging i trav blev det och att försöka hålla oss avslappnade, han har varit lite tittig och så på sistone, inget som inte är hanterbart, men ändå ett litet irritationsmoment. Ganska så fin kändes han i allafall, vi tog någon kort galopp också, även där försöka hitta avslappningen. Lördagen blev det ridhus och öva på ställning åt båda hållen i galopp, oavsett om det var rättvänd eller förvänd vi jobbade i. Samt att vi gjorde några försök i trav till att öka/minska volt, såklart blir det inte lika bra som på träningen, men ännu en övning och ett verktyg att jobba vidare med. Medryttaren red ut i skogen på söndagen.  
 
Vila som vanligt på måndagen denna vecka och ridhuspass på tisdagen, då kändes han ganska så pigg och framåt, matten satt dock snett på något vis och fick öva på att fatta vänster galopp några gånger så det blev rätt. Annars kändes han mjuk och fin som sagt. Jobbade mest med lite övergångar och att rulla på runt fyrkant och ibland gå in på volter och mjuka upp. 
 
Denna veckas träning då, jo, kanske hade jag inte samma avslappnade känsla som jag skulle ha velat, men det blir lätt så när man mest fokuserar på sig själv, sin egen position och stits och alla de där ovanorna man har. Vi fick värma upp med ganska mycket tempoväxlingar, rida på en oval i galopp och öka/minska på kort/långsida, i höger kunde vi ganska bra, men i vänster var det svårare, jag måste vara jättenoga med min hand och inte bli fast/viftig med den. Inte det lättaste. Vi red sedan lite skänkelvikningar och så red vi igenom La:1, dags för tävling nästa helg! Så kände atrt vi behövde rida programmet och få lite kolla på vad vi behöver lägga krut på. Blev jättenöjd med travprogrammet, dock fick vi till en dålig halt-ryggning, fick inte riktigt igång skritten så som jag vill och galoppen gick helt okej. Blev lite dålig ridning i vänster galoppvolt, men annars fick vi till det fint. Uppridningen i början blev bra, den i slutet något sämre, hinner inte riktigt med att få tillbaka mig själv efter avbrottet från galopp, men får öva på att bli snabbare helt enkelt. Vi övade några gånger på halt-ryggning och har kommit fram till att vi får öva på hemma lite varje dag så vi får in känslan igen. Gjorde också om vänster galoppvolt och nu red jag bättre, samt gjorde den kanske en meter större, vilket vi ska satsa på framöver ett tag så vi bygger upp styrkan. Hellre en kommentar om för stor volt än att det blir pannkaka av galoppen är vår strategi. Kändes ändå ganska så bra och är laddade till tävlingen. 
 
Bästa hovis!
 
Torsdagen blev det vila då medryttaren fick förhinder, sedan hade matten lånat en häst i stallet på fredagen och så red vi ut tillsammans med mattens syster. Blev en hel del trav och så övade vi lite långsam galopp bakom dem också. Var ute ganska länge och det blev en riktigt bra tur tycker jag. 
 
Idag byggde jag fram lite brukshinder i ridhuset, vit pressening att gå över, fladdrande avspärrningsband, paraply i en burk, backning i vinkel och ett sockerbitshinder. Har ju inte tagit något skutt med Maxim, förutom småpinnar i skogen, på evigheter. Bjöd in restan av stallet som ville testa på också, så det var fyra andra hästar som kom förbi och testade lite. Kul! och Maxim skötte sig fint hela tiden och jobbade på bra även utanför hindren även om jag inte begärde så mycket mer än att han skulle gå på framåt. Lite trött kändes han kanske, ev börjar en tjockare päls komma fram, velar lite om det är dags för klippning redan nu eller om jag ska vänta lite. 
 
Det Positiva: Träna, träna, träna!
Det Negativa: Ont, ont, ont
 
You know me
 
Over and Out

På väg någonstans

Mattens sista semestervecka blev lite på teamt "Tillbaka till rutinerna och jobba undan så mycket som möjligt innan det riktiga jobbet börjar". Med en häst är det ju sällan så att det "bara" är det vanliga stalljobbet och ridningen som ska göras. Hagar ska mockas, helst kontinuerligt så det inte blir ett jäkla jobba när man väl måste göra det, det är mycket stallpyssel runt omkring som också ska göras och diverse städuppgifter. I år är ju också ett år med enorm foderbrist vilket för matten gav lite merjobb (stallets normala höbonde som vi gör gemensamma beställningar av har ännu inte fått in till sina kor... så det var att söka sig till andra leverantörer), som hon gärna gör ska tilläggas eftersom vi nu har allt foder för kommande år hemma (eller hos mattens föräldrar). Men som sagt är det skönt att göra extrajobbet på dagar när man inte behöver jobba heltid först. Därför ägnades tre av veckans dagar åt att köra transport totalt 40 mil (i tre omgångar) och lassa i och ur 2 ton hö. Som sagt behöver man inte gå på gym när man har häst, en dag kom också spånleveransen till stallet, så jag bubbade och bar in drygt 60 spånpelltssäckar eftersom det kommer vara skönt i vinter att ha dem inomhus.
 
Men hästen kan ju inte vila bara på grund av extrajobbet, i allafall inte när man bokat in tävlingar och kommit igång med träningen igen. Så vi började veckan med uteritt tillsammans med islandshästarna, bort mot de närmaste sandvägarna för lite trav och galopp och skön skritt på dit och hemväg. Maxim skötte sig okej, matten är ju feg och vill inte springa så fort, men vi kunde öva samlade galopp bakom töltande isis och lite snabbare galopp upp för en backe. Sedan red jag ett pass i ridhuset på tisdag morgon, försöka fokusera lite mer på traven, övergångar, några halter och skänkelvikningar. Men jag är dålig på trav när jag rider själv, fick en fin känsla mot slutet tycker jag i allafall.
 
Veckans träning blev något av en fullträff, svalare väder, lite fläktande vind och inte lika ansträngande för varken häst eller ryttare. Fick rida en del skänkelvikningar för Maritha och nöta lite och det börjar kännas som om jag hittar mer och mer rätt. Fick också öva lite ryggningar och ibland får vi till det riktigt bra, men har kommit fram till att mycket beror på halten innan. Har jag honom med mig i halten så blir ryggningen nästan alltid bra, men annars blir det mest vingligt och pannkaka. Lite galopp hann vi också med och att ställa åt båda hållen oavsett vilken galopp vi hade. Vi fick till det korta stunder i vänster, det går ju hela tiden åt rätt håll och i höger känns han väldigt stark och stabil. Travade av med en fin känsla. Sedan så frågar Maritha om hon inte kan få skritta av honom, hon opererade höften i början av juni och har inte suttit på en häst på 3 månader. "Du är den enda jag känner som har en häst jag vågar testa på" utryckte hon sig. Så Maxim fick ställa upp, vilket han gjorde utan problem, hon var mest orolig för upp och avsittning, men det gick fint så snart kanske hon vågar sig upp på sin egen något känsligare häst hemma.
 
 
Torsdagen blev det vila på och på fredagen skrittade vi ut och jobbade i skogen. Kände för en mystur efter den arbetssamma veckan och Maxim var ganska med på noterna. Hann innan åskan och regnet gjorde vi också. Sedan blev det jogging i ridhuset på lördagen medan regnet smattrade på, bara mjuka upp och hålla oss fina helt enkelt. 
 
Avslutade veckan och min semester med ännu en träning, denna gång i bruksridning. Åkte ut till Tunaborg i Dalby och försökte komma ihåg vad det är vi ska kunna egentligen, DM går den 2 september och vi har ju mer eller mindre lagt bruksen på hyllan sedan förra året. Visst har vi övat lite vändningar och backningar ibland, men så mycket mer har det inte blivit. Därför kändes det bra att vi fick till denna träning i allafall. Och jag får väl inse att hästen, han vet ju vad han ska göra, bara matten där uppepå sköter sitt och styr allt i rätt ordning. Han skötte sig verkligen superbra och jag var så glad. En timme stannade vi kvar och tränade på de hinder som fanns uppe. Med lite tips ibland från de runt omkring. Föremålen gick bra att flytta, vi fick till gatubrunnen några gånger så det klånkade, bryggan nosade han knappt på och backningen gick faktiskt väldigt bra när jag fått koll på mig själv. Om jag ska klaga så hade vi lite svårt att få in tajmingen till nedförshalten, men det beror ju också på mig att jag måste få in avståndet så att man kan reglera med ett lagom kort steg framåt. Vi fick agera lite ankare i vattenhindret också och Maxim skötte sig jättebra, kunde till och med trava genom det utan att han stannade och försökte dricka. Så jag var väldigt nöjd med min prins den dagen också. Vi ska försöka halvladda oss till DMet och göra mattens bästa, något mer kan vi inte göra, vi har ju inte tränat så som vi gjorde förra året, men jag hoppas såklart på en runda utan u:n. 
 
Det Positiva: Igång med rutiner
Det Negativa: Mörker
 
Ibland blir det bara för mycket. 
 
Over and Out

Back on track

Tillbaka till någon slags struktur denna vecka tänkte jag, matten har haft lite semester och tja, så mycket bättre med träningsupplägg och så har jag inte blivit. Maxim har hållits igång efter tävlingen såklart, ibland några dagar extra vila, för vädret har ju varit som det varit. Tillslut ger till och med matten upp när det dag efter dag är 30 grader varm och stekande sol. Det har gått att rida, tidigt på morgonen eller sent på kvällen, men mattens huvud gav upp lite gran och sedan när ledigheten väl kom så ville jag mest bara sova. När man nu kunde sova i värmen. En tripp till Lappland gav lite av en energiboost, men det äventyret får ett eget inlägg.
 
Men, så äntligen, denna vecka, efter två missade försök fick vi äntligen iväg oss själva till en träning med Maritha. Som jag längtat och längtat. Vi började veckan med en uteritt på måndagen, försöka fokusera på jobb delar av turen och höll oss i skritt hela tiden också. Har slarvat alldeles för mycket med att inte jobba i skritten och det straffar sig. Sedan red vi i ridhuset på tisdagen, försökte som vanligt kamma till oss och bli lite ordentliga. Fick jobba en del med att mjuka upp, försökte också rida någon skänkelvikning och lite olika vägar med förvänd galopp, kändes ändå hyffsat okej.
 
Start på semester!
Onsdagen blev en längre uteritt och försöka galoppera igenom lite gul häst, red tidigt på morgonen så det var uthärdligt i allafall och orkade faktiskt ta oss bort till sandvägarna. Ganska så okej häst skulle jag säga, han var lite tittig och bak/markskygg, försökte sticka iväg för sin egen skugga några gånger och så... Ett "problem" som blivit på sistone, men som ändå går att hantera okej, för några år sedan hade han tvärstannat istället, nu kan jag smacka på och rama in och så fortsätter han framåt. Även om det ibland går lite sicksack över vägen. Kunde även på ett kontrollerat sätt springa på hemvägen så det sker framsteg också! Ska dock säga att vi var själva och då är han lättare att hantera.
 
Så i torsdags var det dags att träffa vår Maritha igen! Varm och äckligt var det och Maxim var svettig redan när jag tog in honom från hagen, men denna gång skulle inget få stoppa oss! Vi fick i allafall åka till ett annat än vårt "vanliga" ridhus, där vi varit några gånger förut och dels är det större, men det har också nät på sidorna, så det var helt klart bättre luft att rida i än i "normala" ridhus. Blir dock svinkallt på vintern har jag förstått.
 
Skrittade fram lite, Maritha kom och vi satte igång. Maxim skötte sig okej när han fattade att det var tillbaka till jobbet som gällde. Matten fick bassning på sina uppdragna ben och för höga händer som fladdrade omkring. Inte så oväntat och att vi behöver hitta tillbaka till kvickheten och inte tjata med skänklarna. Det tog sig, det gjorde det, men behöver ju banka in det upprepade gånger i mattens hjärna. Har också haft lite problem med att han blivit hängandes i handen och känts tung, så det fick vi jobba en del med, driva fram, samla upp, lätta av och upprepa och det blev lite bättre mot slutet, när vi liksom började hitta tillbaka till oss själva igen. Skänkelvikningarna tyckte Maritha blivit bättre, även fast vi inte jobbat så mycket själva med dem, ibland är det ju det som krävs. I höger får jag passa så bakdelen inte hamnar före och i vänster att han är rak. I förvända galoppen jobbade vi lite med att ställa åt båda hållen och det fick vi lite i läxa att öva på. Han tar det gärna som avbrott när jag försöker ställa inåt i den förvända. På slutet var vi båda ganska trötta och fick jobba lite i mellanskritt/ökad skritt. Det fick vi också i läxa och främst är det ju jag som behöver känna igen känslan när det är rätt och berömma så han fattar vad han ska göra, med tex längningen i formen.
 
Han fick sin vilodag på fredagen, bara mys och borst sedan red vi en halvkass uteritt på lördagen, skritt och trav, försök till någon slags avspänd jogging, men det gick väl sisådär. Tittig häst, fick säga till honom några gånger när han bara var fånig, men vi tog oss hem tillsammans, så egenligen gick det väl ganska okej.
 
Så idag tog vi ett morgonpass i ridhuset, 16 grader och duggregn är ett betydligt trevligare väder att rida i om jag själv får välja. Maxim kändes hyffsat pigg, ganska mjuk och fick faktiskt en riktigt bra känsla mot slutet. Vi fokuserade lite på galoppen idag, red rättvänd och förvänd på olika vägar och jobbade bara med att ställa åt båda hållen, han blir rysligt fin av det jobbet. I rättvänd går det bra i båda varven, men i förvänd blir det svårt i vänster. Något vi får fortsätta jobba med framöver såklart. I höger fick jag fin känsla i den förvända också så det kändes kul, det blir ju lite mer stabilt när hästen plötsligt bär sig själv och känns mer rak än att man ligger i kurvona för att ta sig igenom den. Som sagt, fin känsla på slutet och taggar träning på onsdag igen!
 
Det Positiva: Tillbaka till verkligheten
Det Negativa: Bara en veckas semester kvar...
 
Love is what binds us together
 
Over and Out

Dressyrtävling La:1 Harbo

Maxim undrade nog lite hur matten tänkte när hon släpade med sig honom och hussen ut på landet mitt i sommaren för att tävla dressyr, matten undrade också... Lyckades dock ha lite tur med vädret, under 30 grader varmt och ganska mycket vind på en tävlingsplats ute på öppet landskap är ändå uthärdligt.
 
Organisatoriskt från mattens sida var det långt ifrån det kaos som rådde förra gången vi skulle iväg. Alla grejer hela och inget glömt. I övrigt finns det mycket man kunde önska som inte riktigt uppfylldes, det där om att matten ska sluta rida som en kratta till exempel. Vi bör definitivt inte starta dressyr med de förutsättning vi haft i sommar heller. Den enkla sanningen är att ju mer matten tränar desto bättre blir hon och ju mindre desto snabbare tappar hon. Nu har vi inte tränat för Maritha sedan innan midsommar och det är ett alldeles för långt uppehåll när man tappar hela sitt koncept och all struktur på hemmaträningen. Har tränat alldeles för lite programdelar till exempel. Travdelen är jag hyffsat nöjd med första halvan, mindre med andra. Skritten måste jag lära mig att rida bättre. Och galoppen ska vi inte tala om... Vi hade inte heller bästa framridningen, då den skedde på gräsåker med tuvor höll vi på att dratta omkull några gånger och jag blev feg och vågade inte få fram honom tillräckligt. Sedan var det djupt underlag på banan där han också snubblade någon gång. Dock upplevde jag honom inte som jättetittig, banan sög nog lite energi, men blev inte tvärstopp, vi gjorde alla momenten när vi skulle i den gångart vi skulle med slarvigt ridna vägar ibland vilket drog ner med all rätt. Skänkelvikningarna blev den ena godkänd i alla fall vilket var kul. Mindre kul var slarviga uppridningar och dåliga halter där vi faktiskt kan plocka poäng. 53% slutade vi på, men hade ändå inte den där tunga känslan ett sådant resultat hade gett för ett år sedan, matten gav hästen dåliga förutsättningar och det fick vi betala för. Slutkommentar: "Positiv och ganska lydig häst men behöver mer bärighet och bjudning än idag. Ambitiöst ridet! Lycka till!"
 
 
 Kände oss väldigt snoffsiga i allafall <3
 
Men övning ger färdighet och förhoppningsvis kan vi lägga detta till erfarenheten och lyckas bättre nästa gång, anmälda till nästa tävling i september. Då bör vi kanske ha kommit igång lite mer igen. Och jag ska redan nu börja lägga upp någon slags struktur på det hela, lägga in träning av specifika programdelar och inse att jag behöver komma in i samma struktur som vi har när vi tränar, det vill säga rida ett uppmjukande pass ena dagen och sedan träna specifika grejer dagen efter, för annars lägger jag tiden och orken på att mjuka upp och vi hinner liksom inte fram till att träna specifikt på t.ex. skänkelvikningar eller uppridningar. Bättring från mattens sida.
 
Annars var det en trevlig dag, Johan var med, mina föräldrar dök upp och tittade samt fikade med oss efteråt. Träffade en trevlig dam som haft fjordhäst sedan 70-talet som kom fram och pratade efter vår ritt. Maxim skötte sig natruligtvis alldeles utmärkt! Han är en helt fantastisk häst på det viset och jag är så tacksam över det, något man kanske glömmer bort i vardagen, men så kommer man ut, ser svårlastade hästar eller hästar som är så spända att ryttaren behöver ledhjälp en bit innan det lugnar ner sig. Då försöker jag visa tacksamhet för liten gul som jag glatt lämnar till sin husse utan bekymmer eller binder upp i transporten om jag är själv. Som hänger på och är med sina människor helt enkelt. Ärligt talat skulle jag inte byta bort några resultat i världen mot att istället få saker att bekymra sig om.
 
Det Positiva: Gula, alltid den gula
Det Negativa: Mattens ridning...
 
Could not have a better horse
 
Over and Out

Hyffsat igång

I sommarvärmen som typ lamslagit matten, försöker vi hålla igång så gott det går. Det blir tidiga mornar eller sena kvällar. För att matten ska orka alltså. Hästen tuffar på mer eller mindre som vanligt.
 
Sedan senaste inlägget har vi hunnit med en längre tur med sällskap bort till sandvägarna, mycket trevligt. Annars har vi försökt varva uteritt med ridhus och börja jobba oss upp i någon slag form igen. I ridhuset fokuserar vi mest på att bli mjuka och smidiga igen, försöker sätta ett fokus varje pass och inte försöka träna på lite av varje hela tiden. Det är bättre att vi värmer och mjukar upp och sedan fokuserar på en eller kanske två saker/övningar. Jag upplever att jag då orkar bättre med att få de delarna bra. Så vi har haft lite fokus på skänkelvikningar, övergångar, förvänd galopp (även om den mer och mer används till uppvärmning och uppmjukning, så roligt med ett större bibliotek att leka med). Allt som allt känns han ganska så fin, lite krånglig i munnen ibland men jag vet inte om det beror på någon underliggande spänning för att vi inte haft Marithas ögon på oss på ett tag. Avvaktar lite annars får vi försöka kolla upp det.
 
 
I och med den tryckande värmen har jag försökt rida mycket på morgonen innan jobbet och får väl säga att jag blir bättre och bättre på det också. Vi har också vänt på dygnet för hästarna, så det får komma in på dagen och sova och så gå ute i hagen på nätterna. Den hårda marken gör att det bli ganska lugna uteritter om vi inte rider bort mot sandvägarna där man fortfarande kan galoppera, men det känns ganska okej, försöker trappa upp tempot i ridhuset i stället och förlägga galoppjobbet där.
 
Utan de regelbundna Marithaträningarna har det varit svårare att hålla disciplinen, men eftersom matten nu fick för sig att anmäla till dressyrtävling nu i slutet av juli är det bara bita ihop och försöka klara det på egen hand. Om det är en god idé eller ej får vi se. Så länge matten inte får en överkokt hjärna så kanske vi kan genomföra det hela i alla fall. Jag försöker hindra mig själv från att hysa någon slags förhoppningar om hur det kommer gå och ha samma mentala inställning som senaste tävlingen. Fokusera på oss och vårt, visualisera, tänka igenom alla momenten och hur de ska ridas. Känner ändå att han är ganska mjuk och följsam, pigg och glad trots värmen och i ganska god form.
 
Vi fick lite hjälp av syster som kom och kollade på oss och hjälpte mig att bada Maxim ordentligt. Svårt att binda upp där vi kan bada med varmvatten tyvärr och Maxim är inte så väluppfostrad att han bara står snällt och låter sig blir schamponerad... Han fick också vara testhäst för några produkter syster fått med sig hem från Falsterbo. Det är trevlig med en groom-syster som förser en med fina produkter <3
 
Det Positiva: Hästlivet
Det Negativa: Värmeslag
 
Could use some rain...
 
Over and Out
 
 

Planen framöver

Så hur tänker jag nu lägga upp den här säsongen vi har framför oss? Eller numera är mitt i. Många tankar har jag haft över vad jag vill, vad jag har tid, ork och budget till. Vad som är mest fördelaktigt för vår utveckling, vad vi vinner eller förlorar på de olika vägarna vi kan gå. Jag har fortfarande inte bestämt mig helt och kanske ändrar jag mig igen under vägens gång. Men vad jag är inne på nu tänkte jag dela med mig av.
 
Sedan innan jag köpte Maxim, sedan det där Fjord-SMet i Örebro 2011 jag var hästskötare på har en dröm varit att vara med och tävla på detta fantastiska evenemang. Det kostade mig ganska mycket mer än vad jag från början trodde när den drömmen blev verklighet förra året. Den viljan fick mig att kämpa mig igenom rädslor och mentala hinder bara jag själv satte upp. Den fick mig också att inse vad jag klarar och inte klarar av. Jag vet ärligt talat inte om jag någonsin kommer att klara en bruksbana om bryggan råkar vara en rätt så hög vagn, vilket det ibland är. För jag är fortfarande svag i den muskel jag gjorde illa när det var det på vår första tävling. Hela kroppen låser sig inför en sådan situation, både fysiskt och psykiskt. Jag har också problem med höga bryggor eftersom benen då hamnar i en vinkel där jag har svårt att hiva mig upp ifrån på grund av de svagare musklerna.
 
 
Jag har valt att kämpa med bruksridningen, dels för att det är himla kul, när man inte skakar av rädsla och dels för att jag vet hur mycket nytta jag har av det i andra sammanhang. Jag vill ha en häst som är trygg i olika situationer och det har blivit klara förbättringar på den fronten, för det har krävts att vi har jobbat på vår kommunikation. Men jag vet ärligt talat inte om jag vill utsätta mig för en SM-bruksbana igen. Jag vet inte om jag orkar lägga den tiden och energin på att åka långt och tävla för att få kvalen eller bara för att träna. Det har varit en lättnad den här våren att inte behöva åka iväg över 20 mil med pressen att sätta ett kval, för vi är redan kvalade. Men i och med att den pressen släppte började jag också fundera på om jag verkligen vill åka i sommar och tävla SMet igen? Försöka få in någon tävling i närområdet, få till träningar för Camilla, försöka träna själv hemma. Eller ska jag pausa, satsa på dressyren och träna lite i höst inför Upplands DM istället. För DMet är alldeles för mysigt för att hoppa över.
 
För det är ju i dressyr jag har allra flest drömmar. Där vi också stött på motgångar, men inte så att det gör ont i kroppen av dem. Det är mest huvudet som tar stryk. Så om förra året var inriktat på bruks kanske detta år blir på dressyr. Försöka övervinna våra tävlingsspöken, jobba oss bättre och starkare. Bli mer vana vid att tävla. Hela vintern och våren har vi varit inne i en fantastisk träningsperiod, jag känner en förbättring hos mig själv och definitivt i Maxim. Om vi någonsin kommer nå så långt som jag skulle drömma om i tävlingssammanhang vet jag såklart inte, men nu tränar vi på en nivå jag aldrig varit på tidigare. Vi kan sitta och leka hemma i ridhuset i vår ensamhet och tillsammans lösa problem och rida övningar jag tidigare inte gjort på någon häst. Och det är lycka!
 
Så denna helg följer jag SM på håll. Via live-sändningar och resultatlistor på Equipe, via facebook-uppdateringar och instagramflöden. Och om det blir några tävlingar nästa år drömmer jag om att vi kommer vara med igen, innanför de vita staketen denna gång.
 
Det Positiva: Mitt gula hjärta
Det Negativa: Värmeslag
 
Dreaming big again
 
Over and Out
 
   

Hammarskog

Vår fortsatta upptäcksfärd av Uppland fortsätter, en fin helgdag åkte vi ut till Hammarskog (som ersättning för en kajaktur som inte blev av, men detta var rätt så trevligt också). Solen sken, kossorna var nyfikna och naturen rätt så trevlig, lite mycket mygg och broms i skogen som vi kunde varit utan, men ändå en trevlig promenad på ca 1,5 timme.
 
Herrgården
Dalbykärret
Genom skogen
 Längs med vattnet
 
Det var lätt att gå och lite blandad natur, nära vattnet, in i blandskog och förbi Dalbykärret. Där hade nog varit en fin plats att fika på, men denna dag hade vi inte med oss mer än en vattenflaska i ryggsäcken. Istället slog vi på stort och åt lunch på herrgården när vi kom tillbaka. En lagom ansträngande och lättsam förmiddag. Kommer nog att återvända och utforska fler av stigarna man kunde gå, fanns en hel del alternativ.
 
Det Positiva: Ro i själen
Det Negativa: Bitande insekter
 
Vandra sida vid sida
 
Over and Out

Naturreservat Morga-Kungshamn

Ibland är det svårt att se vad som ligger så nära, istället blickar man långt bort när man letar utflyktsmål. Vi har en slags plan i sommar att upptäcka Uppland och jag har varit sugen på att åka ut till kusten, bort till Öregrund och Gräsö, så det hade vi som plan, sedan har vi båda varit i svackor tidvis den sista tiden och eftersom den resan är mer heldagsprojekt sköt vi fram det en bit till, när energin kanske finns där igen. Istället blev det att plocka upp boken "Frisluftsliv i Uppsala" och bläddra lite.
 
Längs vattnet med små stränder
Förbi vitsippsbackar
 
Så visade det sig att bara en 5-10 minuter med bil från oss ligger naturreservatet Morga-Kungshamn. Promenadstigen går mestadels längs med Ekolns strand och vi insåg att vi gått i land där på kajakturer, men faktiskt inte utforskat land något. Sagt och gjort, matsäck packades och skorna snördes på och så var vi iväg.
 
Uppför ett berg
 
På toppen av berget
 
Vi prickade in en av de där dagarna i maj när solen sken och det kändes mer som en högsommardag än en vårdag. Promenaden var riktigt fin, första sträckan hittade vi små fina gömda stränder i skogskanten, sedan öppnade det upp sig och blev mer hagmark (inkusive nyfikna kossor) innan vi kom in i mer skog och klättrade upp på Morgaberget och kikade på dess fornborg. Pausade för matsäck vid en fin bänk som stod högst upp på berget med fin utsikt ut över vattnet. På hemvägen tog vi vägen över åsen, ganska jobbigt för trötta ben, men också en fin sträcka.
 
Helt klart en plats att återvända till i sommar, förhoppningsvis med badkläder.
 
Det Positiva: Skog och mark
Det Negativa: Glömma solskydd
 
Exploring together
 
Over and Out

Välbehövlig paus

Så gick då två veckor förbi, lugna veckor med en hel del vilodagar för herr Gul och lugnare promenader i skogen, ibland kanske en galopp upp för en backe, men eftersom marken varit hård som sten har det också varit svårt att hitta ställen ute att springa fortare på.
 
På midsommarafton satte vi igång lite smått igen med ett pass i ridhuset, lite småstelt kanske, men piggt och framåt. Som jag saknat att jobba tillsammans med honom, göra våra övningar och få den där underbara känslan. Nu gjorde vi inget speciellt detta pass, men bara att kunna sitta där, känna hur mjuk han blir när man ridit några serpentiner i trav eller galopperat runt en stund. Hur han lyssnar på vad jag ber honom om och jobbar därefter.
 
På söndagen tog vi äntligen oss bort till de bättre skogsvägarna som är lite mjukare och galopperade längre sträckor. Lite tittig häst, men som ändå skötte sig okej, sprang på bra utan att försöka ta över och blev nog lite trött. Vi var ute tidigt på morgonen, men ändå för sent för att slippa myggen helt. Dock bättre än vissa andra turer vi haft tidigare veckor.
 
Sedan tog vi ett pass i ridhuset igen på måndagen, något lite mjukare från början, men fortfarande är det stelhet kvar som vi får jobba vidare på. Red lite galoppövningar med förvända galopp på olika vägar, kämpade på bra och det kändes väldigt fint att han blivit så mycket strakare och faktiskt inte tycker det är fel längre med den förvända. Testade på lite skänkelvikning i trav sedan, men matten behöver skärpa till sig och analyser mer hur hon ska rida. Men vi har ju tid på oss att lära oss ordentligt.
 
Lycka är en gul häst som lyfter huvudet från gräset och kommer när man ropar <3
(om än för att få beta utanför hagen)
Sedan blev det någon dag vila, en dags ridhus och en uteritt till. 
 
På fredagen försökte vi oss på att rida i en hage, men det blev mest snubbligt och missnöje, jag vet ju att det blir så, för han springer gärna och kolla på allt runt omkring och glömmer titta vart hovarna sätts ner... Vet egentligen inte varför jag fortsätter försöka...  
Helgen bestod av ett pass i ridhuset på lördagsmorgonen och så en uteritt på söndagskvällen. Det känns ganska tydligt att det är trevligare att rida dagen efter en ridhusdag, vi kunde jobba på ute i skogen i fin form och hade en trevlig tur.
 
Började denna vecka med vilodag och försöker komma in i någon slags rutin igen, när onsdagsträningen försvunnit har rutinen också försvunnit tyvärr, men nu ska vi jobba oss tillbaka till den. Sedan blev det longering på tisdagen i ridhuset för matten hade fått massage och var inte riktigt i skick att rida. Ganska avslappnad häst, bitvis lite lat, men röra lite på sig fick han i alla fall.
 
Uteritt på onsdagen i kvällssolen, insekterna höll sig ganska lugna och det var en trevlig tur, mycket skritt på grund av det hårda underlaget, men lite trav i joggingtempo kunde vi också klämma in.
 
Idag blev det en tidig morgon i stallet och ridning i ridhus. Det är inte så vanligt för mig att hoppa ur sadeln kl 8 och sedan cykla mot jobbet strax efter halv nio, allt fixat och hästen motionerad. Målet är väl att det ska vara lite mer vanligt förekommande framöver. I alla fall så var han fin, ganska framåt och stelheten fick vi något så när bukt med mot slutet. Red mycket tiometersvolter och serpentiner i traven och i galoppen rullade vi på runt fyrkanten i förvänd, fick även in på mittvolten ett par varv och lade in några tiometersvolter i rättvänd. Stabil kändes han, även om vänster är noterbart svagare. Får se om vi kan rätta till det så sakta framöver. Längtar så efter att träna igen!!
 
Det Positiva: Min gula prins
Det Negativa: Alltid smutsig
 
Drömmer högt som lågt
 
Over and Out
 
 

Terminens sista Marithaträningar

Det blir ju lite av ett vakuum i huvudet när stora mål som man strävat och drömt om så länge plötsligt slår in. Det tar ett tag för det att sjunka in och att verkligen fatta att det hänt. Att allt jobb och slit och målmedveten träning burit frukt. Sedan måste man samla ihop sig och börja sikta mot nästa mål.
 
Efter tävlingen fick Maxim en uteritt med medryttaren på söndagen och vila på måndagen. På tisdagen skrittade vi fram ute och så gick vi in en snabbis i ridhuset och bara köra mjukgörande övningar i alla gångarter som förberedelse för träningen.
 
 
Kära syster är hemma från sin jobbvisit i England och hängde på oss till träningen på onsdagen, kul med sällskap! Maxim kändes ganska okej, lite trött i värmen såklart, det tar ju på när det är långa perioder av varmt väder för oss båda. Men kämpade på bra gjorde han som alltid. Vi gjorde lite skänkelvikningar på olika linjer, ibland blev de bra och ibland pannkaka, jag behöver som alltid lära mig rida dem bättre, ibland känner jag mig helt vilse med tajming och att jag sitter hur snett som helst i sadeln. Ibland går det bra utan att jag riktigt vet vad jag gör rätt... Galoppen kändes bra, fick öva mycket på små tempoväxlingar på stora mittvolten, sedan när vi gick över till förvända galoppen fick vi göra även den på stora mittvolten och han kändes ganska stabil och stark där. Gjorde en övning som var svår, men rolig, förvänd galopp på mittvolten, men vid mitten av varje "kortsida" skulle vi gå ut på en tiometersvolt i rättvänd galopp. Gällde för mig att hålla tungan rätt i mun och styra samt titta dit jag skulle. Han känns så mycket starkare nu och så stadig. Inte alls som att vi ska välta omkull när som helst.
 
På torsdagen blev det också lite vila, sedan red vi ut fredag och lördag. Båda dagarna var det ganska mycket insekter och det är hårt i marken så man kan inte riktigt rida så fort man vill på alla ställen. Vågade mig på att vara i stora sommarhagen en dag och i alla fall trava omkring lite. Och så övade vi lite enkla byten i skogen, det kändes ganska så bra, men motivationen kanske inte var på topp.
 
 
I söndags rejsade han med islandshästarna och medryttaren och på måndagen åkte vi på äventyr till Knivsta tillsammans med medryttaren. Det var dags för terrängträning! Maxim blev lite som han blir ibland på nya platser, distraherad och okoncentrerad. Sedan var det ju hinder inblandade också, som man var tvungen att spana in innan man kunde tänka sig att hoppa dem. Överlag tyckte jag att det såg bra ut, han var lite trött så inte jättesprutt under hovarna och vi behöver träna upp att galoppera länge och hålla lite fart i galoppen. Men helt klart godkänt, det var ju deras första äventyr på bortaplan tillsammans också.
 
Vi promenerade i tisdags och försökte vänja oss vid nyfikna stutar två meter från stigen som följde med oss när vi promenerade, det gick bra, men Maxim blev lite upprörd över att de kom fram hela gänget och stirrade på honom. På onsdagen hade temperaturen svalnat betydligt, jag hade en fin dag i stallet, utan tidspress och hann pyssla runt lite, fixa och dona och umgås med Maxim. Skrittade fram ute i skogen, som var insektsfri i princip och gick in en sväng i ridhuset för att jobba igenom lite. Lite stelt var det, men vi mjukade upp med våra serpentiner och tiometersvolter i trav, lite galopp på olika vägar och testade övningen med mittvolten i förvänd och tiometersvolter i rättvänd, vi klarade det på egen hand också. Möjligen var han lite trött fortfarande, men jobbade på bra när jag bad om det. Avslutade med lite skänkelvikningar och bakdelsvändningar eftersom vi skulle rida upp LA:2 för Maritha på onsdagen.
 
 
Till min lilla förvåning kändes Maxim riktigt pigg och framåt när vi startade träningen, eller ja, han höll det rätt så bra genom hela träningen även om det var lite trötta stunder ibland. Travade fram och varierade tempot och vägarna en del, kändes ganska mjuk redan från början. I galoppen var han lite stel i vänster varv först, men efter lite olika vägar, både rättvänd och förvänd så kändes han mjukare. Så vi red igenom LA:2 för Martiha en första gång för att se vad vi hade att jobba på, en hel del, men inte så mycket som jag trodde. Jag behöver ju jobba in hur jag ska rida de nya vägarna på ett bättre sätt, men tekniskt var det mest bakdelsvändningarna som vi inte ha full koll på. Travprogrammet tyckte jag gick bra, red lätt i ökningarna och han tog verkligen tag och det kändes att han ökade steglängden. Skänkelvikningarna på den nya linjen, in på diagonal och fram till medellinjen känns på något vis lite enklare för mig att rida, vet inte riktigt varför det är så, men höger fick vi till bra, vänster några steg ibland. Bakdelsvändningarna som sagt behöver vi öva på mer och skritten i mellan blir ibland lite seg, behöver jobba på att ha aktiv skritt ibland och att skritt inte alltid betyder vila. Efter sista bakdelsvändningen ska man fatta vänster galopp från skritt, det gick inte så bra första gången, dåligt förberedd pilot, andra gången vi red programmet var jag mer förberedd och då blev fattningen bra. Mellangalopperna ligger på långsidorna i detta program vilket är bättre för oss och den förvända galoppen är en båge på långsidan in mot kvartslinjen, den har vi heller inga problem med. Sedan ligger tiometersvolterna på mitten av kortsidan, när man passerar medellinjen på öppna delen ska man också göra en "överstrykning" två språng när man håller fram händerna, släpper kontakten med hästens mun, men den ska behålla formen. Här behöver piloten lära sig båda momenten, för tydligen är hon kass på att rida tiometersvolter i galopp om de inte ligger längs med långsidan... Behöver ta ut riktmärken att rida efter och komma ihåg ytterskänklarna. Det där med överstrykningen gav vi upp på. Uppridningarna kändes super och säkra båda gångerna och han gjorde fina halter hela passet.
 
Vi pratade om hur viktigt det är att göra ett bra intryck när man rider in och att vi i dagsläget faktiskt gör det. Uppridningarna och halterna är vårt starka kort så det måste vi bibehålla och också träna vidare på. Vi var alla mycket nöjda efter två genomridningar, så travade av och försökte länga på den korta gula halsen lite, ett pågående projekt vi har, och vi börjar nog förstå båda två vad det är vi förväntas göra.
 
 
Nu blir det lite uppehåll från Marithaträningar ett tag, hon ska vara sjukskriven fyra veckor. Efter det hoppas vi kunna klämma in någon träning eftersom jag anmält mig till ny tävling i slutet av juli, alternativ om vi hänger på någon träning hemma i ridhuset för annan tränare. Med tanke på vilken kämparinsats han gjort denna termin kändes det som om det var dags för en liten paus, vi skrittade ut och jogg-travade lite i sommarhagen på fredagskvällen, sedan blev det vila i tre dagar, lugn uteritt med skritt och trav i tisdags och en liknande runda på torsdagen. Ska försöka hålla mig ifrån ridhuset till runt midsommar och sedan starta upp igen. Då jobbar vi på fram mot tävlingen, känns vi otränade så avanmäler vi oss, eventuellt blir det lite lugnare igen i Augusti när jag har semester, men annars är planen någon tävling till i slutet av augusti/början av september, lite beroende på hur det känns efter sommaren. Sedan ska vi försöka träna lite bruks också, DM ligger i början av september och jag vill gärna vara med där. Ska också se om vi kan prova på distansritt i augusti, men datumet ligger mitt i min semester där vi inte bestämt oss riktigt vad vi ska göra. 
 
Det Positiva: Gula spetsade öron
Det Negativa: Oron över foder...
 
I will give you Everything you need
 
Over and Out

Dannemora Ridklubb LA:1

Så var den då här, dagen då vi skulle debutera LA på lokal tävling. Vi har tränat så länge för den här dagen, kämpat, lagt upp planer och såklart har jag haft mina drömmar och förhoppningar, det ska jag inte sticka under stol med. Men samtidigt känns det som om vintern och denna vår har gett mig lite mera lugn. Vi har genomfört tre programridningar, en på bortaplan och två hemma. Jag har för varje gång jag ridit programmet ridit bättre, analyserat bättre och gjort om - gjort rätt inför nästa gång. Jag har också till 95% beslutat mig för att inte åka på SM i sommar, inte satsa på bruksridningen för att försöka förbättra oss där som jag gjorde förra året, vi kommer försöka återuppta träningen i sommar och delta på DM i början av september. Istället har jag skrapat TDB på LA på kort bana, skrivit upp alla datum, sett vilka möjligheter vi har och hittat tävlingar som ligger på rimliga avstånd. Jag har en plan som mestadels ligger under hösten. Inte utan krav eller vilja att prestera, men inte heller med den press jag satt på mig själv att övervinna rädslor i brukridningen för att jag så gärna vill rida SM.
 
 
Jag valde ut den här tävlingen med viss omsorg, Dannemora är en plats vi varit på flera gånger, både på dressyrtävlingar och bruksridning, det är en av de få platser där jag lärt känna lite hästfolk och fjordfolk här i Uppland på det sätt det var så enkelt att göra i Östergötland. Ni vet när man hejar och byter ord med bekanta på tävlingsplatsen för att man råkar vara på samma plats. Jag har alltid känt mig välkommen där och upplever mer gemytlighet än på en del andra ställen. Eftersom jag också varit där vet jag hur det ser ut och kan visualisera på annat sätt. Se mig själv och Maxim på just den banan när jag rider momenten i huvudet.
 
I allafall, varmt som tusan var det, men kylväskan var med, vatten till både djur och människor och efter en liten omväg hemmavid eftersom jag glömt ta med kavajen var vi iväg. Skönt med tävlingplats man åkt till flera gånger och som man hittar till. Vi kom fram när jag tänkt, hann äta lite mellanmål, säga hej och spana runt lite. Lastade ur en taggad Maxim som fick gå med husse medan matten klämde sig i ridbyxorna, bytte skor och organiserade sig lite. Skrittade fram på gräset och gjorde lite skänkelvikningar och framdelsvändningar som vanligt. In och trava lite på ridbanan, han kändes ganska okej framåt och rätt mjuk redan från början. Försökte följa min plan och rutin. Min fina hårrosett åker ur, så krångel med den, fick ge upp efter andra gången den ramlade ur, kändes lite snopet för den är så fin. Sedan gick dragkedjan på ena chapset sönder, har hänt någon gång tidigare så trodde jag kunde fixa det, men det höll bara ett tag, kanske var det dessa kringgrejer som gjorde att jag lätt kunde fokusera mer på oss och vår plan än att titta på alla runt omkring. Nu var det en liten klass som var dagens sista, bara fem startande, så gott om plats på framridningen, men ändå kan jag bli spänd och känna oss små och obetydliga, inte ta vår plats på banan utan hålla oss ur vägen för alla andra. Hann väl inte jobba igenom ridkigt så mycket som skulle ha behövts, men det kändes ändå okej, jag försökte hålla i minnet att det är viktigare att han går framåt än något annat.
 
 
På med kavajen och lämna spöet till Johan som fick i mig lite vatten också. Assistans på tävling är guld värt <3 Hann trava kort på framridningbanan och bara känna att han lyssnade, sedan skulle vi in runt tävlingbanan, vi höll farten lite, red lätt och travade runt banan några varv innan vi fick startsignal, han kikade lite, men behöll farten ganska bra. Vid startsignal saktade jag av till skritt, andades, tog lite ansats och fattade galopp. Höger som vi kommit överrens om efter test på träning och så red vi in i god fart, jag kom ihåg att titta dit jag skulle och fick till en bra avsaktning och halt. Vi belönades med en 8:a och ett gott första intryck på domaren skulle jag våga påstå. Bra igångsättning och i första volten kom jag ihåg att släppa fram och trycka på lite så vi fick en 7:a där. Travökningen blev det inte så mycket av, men lite visade vi, skänkelvikningen kunde blivit bättre, men vi tappade fart och energi där, volten blev återigen bra och längningen ännu sämre. Lyckades inte bättre med nästa skänkelvikning heller. men längningen av formen på volt gick tycligen bättre än väntat för där fick vi 6,5. Halten och ryggningen har ju varit lite av ett problem tidigare, men här tyckte jag vi gjorde det bättre än vanligt, där fick vi en 7:a och även på traven efter och övergången till skritt. Skritten tappade vi energi i och jag vet att vi kan bättre där, skritten är ju hans bästa gångart, men jag har inte hittat hur jag ska rida den som bäst ännu. Början av galoppen blev väl så där, första volten som brukar vara vår bästa schapplade matten till, men den efterföljande förvända är jag nöjd med, jag fick en bra sväng, kom ut tidigt och kunde följa staketet, kom ihåg att rida som om jag skulle genom hörnet och bryta av i sista sekund, 6,5 där. Nästa galoppvolt kan vi också bätte, men även på vår svåra förvända gick det bra, lite sämre brytning och mer kämpande från min sida, så en 6:a där, men vändningen halvt igenom fick 6,5. Ökningen i galopp var okej tycker jag, vi var båda trötta, en 6:a är fullt gokänt. Övergången kunde vara lite bättre och även uppridningen, men halten blev bra och fin, jämn enligt domaren. På allmäna intrycket fick vi 6, 6, 6, 6.5 och 7 (korrektheten i uppvisningen) och slutkommentar "Bra ridet trevligt, synd på småmissarna :)" med resultatet 62.08%
 
 
Det tar ju en stund för dem att räkna, men känslan när jag kom ut var bra, jag var nöjd framförallt med förvända galopperna och ryggningen eftersom det är eller har varit problem. Jag var nöjd med hur jag ridit och att Maxim faktiskt svarat framåt ibland. Det blev lite segt i traven bitvis, men tycker vi kom igång i galoppen på ett bättre sätt. Hoppade av, Maxim fick morot , matten blev av med kavajen och fick vatten, sedan gick vi runt lite. Började röra oss mot transporten och plocka av grejerna. När de ropar upp resultatet blir jag så himla glad, var tvungen att fråga Johan om det verkligen sa 62 och inte 52... men han bekräftade att vi hört lika. Han gick och hämtade protokoll, jag kramade Maxim och grät kanske lite en skvätt. Sedan fick Maxim äta gräs och blir avsvampad, började packa in grejerna och göra oss redo för avfärd, det var bara tre starter efter mig så tänkte vänta till klassen var slut i allafall, men så plötsligt ropar de i högtalaren att jag ligger tvåa inför sista startande. Vågade ju inte riktigt tro att det skulle slå in ännu en dröm denna dag, men så plötsligt hade de räknat det sista resultatet, så det var bara på med sadel, spänna fast nosgrimma, krångla i sig kavaj och chaps och sitta upp på hästen igen. Maxim fick en fin blå rosett och vi fick gå in efter fuxen som vunnit. Maxim gillar att följa efter andra så han protesterade inte. Fick en presentkasse och den fick Johan ta i mot. Sedan fick Maxim galoppera efter sin nya kompis ett varv med fladdrande rosett innan vi skrittade ut från banan. Så stolt över min gula fina som återigen visar mig att om matten sköter sitt jobb så gör han sitt.
 
 
En lång dag som fortfarande känns lite overklig, en dag jag kommer minnas för alltid tror jag. För det gör man när drömmar slår in. Jag är taggad på att fortsätta planen och se vart den leder framöver.
 
 
Det Positiva: Mina killar <3
Det Negativa: Saker som går sönder
 
When Dreams come true, the world becomes so much brighter 
 
Over and Out

Föreberedelser och mycket dressyr

Tävlingsveckan var då här, själva tävlingen får ett eget inlägg senare.
 
Vi började veckan med vila för Maxim och simning för matten. På tisdagen skrittade vi fram ute och så gick vi inte i ridhuset en kortis, uppmjukande övningar, mycket serpentiner och tio-metersvolter i trav gjorde vi. I galoppen försökte vi rulla på och hålla galoppen, rida olika vägar, varva rättvänd och förvänd. Inte rida vägar ur programmet direkt, men försöka träna på momenten.
 
Sedan var det Marithaträning, i allafall lite svalare luft så det var inte helt outhärdligt att gå in i ridhuset. Vi fick också träffa bästa tidigare stallkompisarna som hade tiden innan. Fick börja ganska tidigt med galoppen, rulla på lite, jobba med serpentiner och rida olika vägar, öka på diagonalerna, en övning var att gå genom kortsidan i förvänd och sedan in på diagonalen, då kan man öka och sedan fortsätta i rättvänd genom nästa kortsida, väldigt bra för mig som då inte sitter och tänker på avbrottet. Lite lata var vi, så Maritha gick ut i ridhuset och ställa sig med longerspöet, hon använder det aldrig, men kan låta lite med det. Tror inte ens hon skulle behöva det, det räcker nog med att hon reser sig upp och går en bit in så är Maxim superfokuserad, på henne alltså... Men när han blir det så visar han hur mycket starkare han är i övningarna, plötsligt var han balanserad och rak genom vårt svåra hörn i vår svåra förvända galopp, jag måste bara våga hitta det läget själv, våga tro på att vi kan och är starka.
 
Några år sedan
Vi kämpade på med våra skänkelvikningar en del också, Maritha tränade också från marken att flytta vänster bakben (peta med mitt spö) medan jag satt på och så skulle jag lägga på skänkel när hon sa till. För att jag ska hitta känslan och Maxim ska förstå att han faktiskt kan flytta benet lite, lite till. Det är inte lätt, men i vissa lägen känns de bra, måste bara komma på hur vi får till det varje gång. Avslutade med lite längning av formen, eller i allafall försök till det. Ytterligare något att öva på!
 
Torsdagen blev promenad och mys, på fredagen red vi ut 45 minuter, matten fokuserade på den mentala biten, slappna av, låta honom gå på och glo på korna, inte spänna sig och klämma med knäna. Andas och fokusera på annat. Kräva jobb i vissa stunder och gå på långa tyglar i andra. Gick in 15 minuter i ridhuset, travade runt i friskt tempo och mjukade upp, samma sak i galopp med rättvänd och förvänd, men inte vägarna vi skulle rida i programmet. Hitta positiva känsla och framåtbjudning inför den stundande tävlingen som ska få ett alldeles eget inlägg.
 
Det Positiva: Vår tränare
Det Negativa: Tvivel
 
Tillsammans för alltid i mitt hjärta
 
Over and Out
 
 

Dressyr, program, funderingar

Vi hade vår ridhuskväll i ridhuset på tisdagen, med mest uppmjukande övningar, försöka oss på lite tempoväxlingar och bara jobba förberedande inför träningen.
 
Hos Maritha fick vi öva och öva på skänkelvikningar, vilket är superbra, hon försökte få in känslan i mig när jag ska ge hjälpen, när bakbenet som ska flyttas är i luften och jag ska skänkla för att få det är flytta sig och därmed få till tajmingen, svårt som tusan! Vi jobbade lite förvända galopper på serpentinbåge och lite enkla byten, även med tempoväxlingarna i galopp så jag ska kunna samla honom ner till skritt, ibland blir det bra, ibland släpper matten lite i rumpan och så blir det mindre bra. Men han vill så gärna göra rätt och blir så nöjd med sig själv när han får beröm.
 
Sedan blev det markarbete på torsdagen med medryttaren, han hade varit duktig, men blivit lite trött mot slutet, fullt förståligt. På fredagen promenerade vi i sväng och kollade in kossorna och åt lite gräs. Ut i skogen kom vi på lördagen, bort till sandbacken och öva lite galoppintervaller och att våga låta honom gå på framåt, men även att han ska lyssna tillbaka några steg innan vi går framåt igen. Trevlig tur med de bästa gula öronen som utsikt. Lite tittig och busig var han, men matten lyckades sitta kvar. Vila på söndagen för att orka med veckan som väntade.
 
På måndagen tog vi en kombinerad uteritt och jogging i ridhuset. Fortfarande lite tittig häst som drog en rivstart för en cyklist och blängde misstänksamt mot korna och hararna som invarderat omgivningen. I ridhuset var det varmt, men han pinnade på rätt så bra, red mest lite serpentiner i trav, checkade av att han svarade på framåt och mjukade upp sig. Lite lika i galoppen, rulla på och ställa lite åt båda hållen.
 
Lyckan är en gul häst
 
Hade semesterdag på tisdagen och åkte först ut till hovslagaren på förmiddagen sedan var det dags för programridning hemma i ridhuset för Roger Ohlsson igen. Vi tog även denna gång och red La:1 för nu börjar ju tävlingen närma sig. Ordentligt varmt, men Maxim kändes ändå hyffsat pigg, skrittade fram ute, travade och galopperade lite inne, varvade volter och fyrkantsspår. Kändes ganska mjuk redan från början så det var nog ett bra upplägg dagen innan kändes det som.  
 
Vi red vårt program, gjorde ett misstag i första travlängningen så det blev galopp, men den fick vi göra om direkt. Kan inte bara släppa tyglarna och driva, måste ha kvar kontakten.... Annars tyckte jag själv att det flöt på bra, det jag vet att vi kan göra bättre är uppridningen och halten, han fick syn på något och höjde huvudet, men så är det ju ibland, inte mycket man kan göra åt det. Galoppvolten i vänster varv kan vi också göra bättre om matten anstränger sig lite och använder ytterhjälperna när hon ska. De förvända galopperna blev det tidigt avbrott i också, matten måste få in i sitt huvud att hon ska rida som om vi ska genom kortsidan och sedan ändra sig precis vid avbrottspunkten, för bryta av är ju en av de grejer han reagerar snabbt på... Det är väl de grejerna jag kan råda över, övrigt kan bli bättre med mer träning och styrka, till exempel längningen av formen i trav och även skritten, där jag också behöver låta honom få lite mer tygel.  Vi fick öva vidare på den förvända vägen lite extra och även länga lite på formen i trav innan vi avslutade. Det känns bra att ha ridit igenom programmet så pass som vi har inför tävlingen, för varje gång tycker jag att jag varit mer närvarande och kunnat korrigera vissa saker och ligga lite före i tänket i hur jag ska rida de olika momenten. Det känns också kul att vi fick lite högre på flera moment denna gång än förra gången för Roger, även om det kanske inte är realistiska tävlingsprocent så känns det ju ändå som om vi går åt rätt håll från de har tre programridningarna.
 
Nu behöver jag behålla lugnet, fokusera på samma vis som inför dessa träningar och bara göra vårt bästa.
 
Körde på med Marithaträning i värmen på onsdagen också, inte lika pigg Maxim, men vi kämpade på bra ändå. Jobbade med galoppen först, en del övergångar till och från trav fick vi börja med, bryta av för innertygeln, på med innerskänkel och runda i avbrottet, förvänd genom kortsidan och verkligen försöka få in den ridningen i matten, vänster var jobbig, men i höger flöt han på riktigt bra och stadigt. Sedan fokuserade vi återigen på skänkelvikningar, gjorde så att vi gick in på diagonalen i trav och började flytta, när det blev kaos efter en bit gick vi ner i skritt och fick honom att flytta ordentligt där. Vi får se om det fungerar, men Maritha trodde det kunde vara en bra grej, börja i trav få till några steg, när man känner att han inte orkar och vi tappar det, ner i skritt och gör våra super-skänkelvikningar där, så han förstår att han ska fortsätta flytta mot väggen och med mer styrka kommer sträckan i trav att ökas succesivt.
 
Vi fick avsluta med lite slutor i trav, vi kan inte så många steg ännu, men han förstår vad han ska göra. Matten också på ett ungefär. I vänster varv gick det ganska bra först, men när vi skulle försöka åt höger så blev det lite för mycket, så då gjorde vi dem i skritt ett par gånger, sedan fick vi trava av och försöka länga ut halsen.
 
Sedan blev det träning även på torsdagen med medryttaren igen! Kul att de börjar komma igång lite, fick prioritera lite annat så kunde inte titta på dem. De hade hoppat fler hinder i rad på 1 m och han hade flugit över. Så glad att han får göra sådan roligheter med någon som tycker det är lika roligt ibland. Matten gillar små stockar i skogen ungefär... Promenad på fredagen och lugnt tur i skogen vi två på lördagen. Sedan hade han fått jobba lite mer med medryttaren idag och övat galoppfattningar och att fnysa misstänksamt på kor. 
 
Det Positiva: De finaste gula öronen spetsade
Det Negativa: Ombytlighet
 
Vem vore jag utan er
 
Over and Out 

Stor Guldstjärna

I fredags var vi i ridhuset, men passade på att tömköra lite, mest för att matten inte kände sig så fokuserad att det är värt att sitta i sadeln och försöka rida på riktigt. Joggade mest omkring i trav, fick till det ganska bra mot slutet, sedan testade vi även att flytta omkring bakdelen lite och försöka oss på skänkelvikning på töm. Klurigt tycker vi båda. Galopp på töm kände jag inte för, kroppen var inte i form för att springa tyvärr, men Maxim fick dra några repor lös istället, han var inte så pigg på det heller, men lite blev det i alla fall.
 
Helgen ägnade vi åt uteritter, en med sällskap i skogen och agera ankare och en själv där vi övade på att galoppera en del. Maxim gick på bra tyckte jag och jobbade bitvis fint även om det var en del folk och barn ute att titta på. På valborg blev det vila och sedan hade han varit ute med medryttaren i skogen på tisdagen.
 
 
Så veckans träning kanske inte hade bästa upplägget, men det visade sig ju att det gick otroligt bra ändå. Den där gula hästen han kan han och matten, jo, hon kan också ibland. Visst var han lite stel i början, men vi fick till det otroligt bra efter bara en kort stunds arbete. Vi gick på galoppen ganska snabbt, först bara värma upp lite, med volter, fyrkant och varva tempot, sedan lite förvända vägar, några diagonaler snett igenom. Fattade sedan förvänd på fyrkanten, skulle ha honom ställd rätt vid kortsidorna och sedan ställa honom inåt på långsidorna. Det var svårt och ingen av oss förstod riktigt, måste vara väldigt försiktig i hur mycket jag tar i honom annars tror han att han ska bryta av. Fick sedan gå över till rättvänd galopp och jobba på samma sätt, men med lite kortare intervaller, ställa om flera gånger på långsidan till exempel. Han blev otroligt fin och mjuk av det här arbetet!
 
Vi nötte lite skänkelvikningar sedan, försökte oss på att gå fyra steg åt sidan, fyra rakt fram och så åt sidan igen. Matten är inte den kvickaste människan, men det gick hyffsat i alla fall. En sak vi kom på som matten höll på med är att hon måste sluta leda med ytterhanden för då försvinner bogen iväg. Jag ska hålla den stilla intill halsen och använda den som broms och att räta upp, inget annat. Avslutade med att försöka sträcka ut halsen lite i traven något vi behöver öva en del på.  
 
Promenad med sällskap på torsdagskvällen och så körde vi ridhus och repetition på fredagen. Fin och mjuk och vi gick igenom övningarna från onsdagen. Galoppen kändes riktigt bra faktiskt. Skänkelvikningarna är svåra att få till på egen hand, men vi jobbar på det. Lördagen ägnades åt att fixa sommarhagen och mocka vinterhage. Myste med Maxim efteråt, tog bort päls och klippte man innan vi tog en tur i skogen. Lugnt tempo, lite halvtrötta båda två, men lite trav fick vi till i joggingtempo. Klev över lite bommar på hemvägen. 
 
 
 
 
Igår samlade vi (matten) ihop oss och så gick på lite längre tur med mycket galopp på vägarna i skogen som nu är utan is, utan vatten och bara så där mjuka som de kan vara. Maxim sprang på bra redan från början, på bortvägen sluttar det uppåt, men ändå orkade han mycket även utan draghjälp. Han har nog bättre kondis än vad jag tror. På hemvägen tände han till och ville bara springa så fort tyglarna kortades. Matten fegade lite eftersom det ju nu sluttar nedåt vilket är läskigt. Men lite springa av blev det ändå och han lyssnar ju för det mesta. Matten får ju jobba med det här att hon bara ser alla stenar och gropar som potentiella faror för att ramla omkull. Har ju inte hänt på superlänge nu, hälsar Maxim. Han är faktiskt duktig och parerar stenar och rötter, men det är svårt att känna sig lugn för det. Svettiga kom vi hem efter 1,5 timme och då blev det årets första avsvampning och bad.
 
Vilostund på måndagen med bara lite betande, det gröna börjar ju spira och för att ha en chans att vänja magen lite gäller det att börja i tid. 
 
Det Positiva: vårväder
Det Negativa: snörvel och ännu fler tabletter för matten
 
Siktar mot stjärnorna
 
Over and Out
 
 

RSS 2.0