Planen framöver

Så hur tänker jag nu lägga upp den här säsongen vi har framför oss? Eller numera är mitt i. Många tankar har jag haft över vad jag vill, vad jag har tid, ork och budget till. Vad som är mest fördelaktigt för vår utveckling, vad vi vinner eller förlorar på de olika vägarna vi kan gå. Jag har fortfarande inte bestämt mig helt och kanske ändrar jag mig igen under vägens gång. Men vad jag är inne på nu tänkte jag dela med mig av.
 
Sedan innan jag köpte Maxim, sedan det där Fjord-SMet i Örebro 2011 jag var hästskötare på har en dröm varit att vara med och tävla på detta fantastiska evenemang. Det kostade mig ganska mycket mer än vad jag från början trodde när den drömmen blev verklighet förra året. Den viljan fick mig att kämpa mig igenom rädslor och mentala hinder bara jag själv satte upp. Den fick mig också att inse vad jag klarar och inte klarar av. Jag vet ärligt talat inte om jag någonsin kommer att klara en bruksbana om bryggan råkar vara en rätt så hög vagn, vilket det ibland är. För jag är fortfarande svag i den muskel jag gjorde illa när det var det på vår första tävling. Hela kroppen låser sig inför en sådan situation, både fysiskt och psykiskt. Jag har också problem med höga bryggor eftersom benen då hamnar i en vinkel där jag har svårt att hiva mig upp ifrån på grund av de svagare musklerna.
 
 
Jag har valt att kämpa med bruksridningen, dels för att det är himla kul, när man inte skakar av rädsla och dels för att jag vet hur mycket nytta jag har av det i andra sammanhang. Jag vill ha en häst som är trygg i olika situationer och det har blivit klara förbättringar på den fronten, för det har krävts att vi har jobbat på vår kommunikation. Men jag vet ärligt talat inte om jag vill utsätta mig för en SM-bruksbana igen. Jag vet inte om jag orkar lägga den tiden och energin på att åka långt och tävla för att få kvalen eller bara för att träna. Det har varit en lättnad den här våren att inte behöva åka iväg över 20 mil med pressen att sätta ett kval, för vi är redan kvalade. Men i och med att den pressen släppte började jag också fundera på om jag verkligen vill åka i sommar och tävla SMet igen? Försöka få in någon tävling i närområdet, få till träningar för Camilla, försöka träna själv hemma. Eller ska jag pausa, satsa på dressyren och träna lite i höst inför Upplands DM istället. För DMet är alldeles för mysigt för att hoppa över.
 
För det är ju i dressyr jag har allra flest drömmar. Där vi också stött på motgångar, men inte så att det gör ont i kroppen av dem. Det är mest huvudet som tar stryk. Så om förra året var inriktat på bruks kanske detta år blir på dressyr. Försöka övervinna våra tävlingsspöken, jobba oss bättre och starkare. Bli mer vana vid att tävla. Hela vintern och våren har vi varit inne i en fantastisk träningsperiod, jag känner en förbättring hos mig själv och definitivt i Maxim. Om vi någonsin kommer nå så långt som jag skulle drömma om i tävlingssammanhang vet jag såklart inte, men nu tränar vi på en nivå jag aldrig varit på tidigare. Vi kan sitta och leka hemma i ridhuset i vår ensamhet och tillsammans lösa problem och rida övningar jag tidigare inte gjort på någon häst. Och det är lycka!
 
Så denna helg följer jag SM på håll. Via live-sändningar och resultatlistor på Equipe, via facebook-uppdateringar och instagramflöden. Och om det blir några tävlingar nästa år drömmer jag om att vi kommer vara med igen, innanför de vita staketen denna gång.
 
Det Positiva: Mitt gula hjärta
Det Negativa: Värmeslag
 
Dreaming big again
 
Over and Out
 
   

Hammarskog

Vår fortsatta upptäcksfärd av Uppland fortsätter, en fin helgdag åkte vi ut till Hammarskog (som ersättning för en kajaktur som inte blev av, men detta var rätt så trevligt också). Solen sken, kossorna var nyfikna och naturen rätt så trevlig, lite mycket mygg och broms i skogen som vi kunde varit utan, men ändå en trevlig promenad på ca 1,5 timme.
 
Herrgården
Dalbykärret
Genom skogen
 Längs med vattnet
 
Det var lätt att gå och lite blandad natur, nära vattnet, in i blandskog och förbi Dalbykärret. Där hade nog varit en fin plats att fika på, men denna dag hade vi inte med oss mer än en vattenflaska i ryggsäcken. Istället slog vi på stort och åt lunch på herrgården när vi kom tillbaka. En lagom ansträngande och lättsam förmiddag. Kommer nog att återvända och utforska fler av stigarna man kunde gå, fanns en hel del alternativ.
 
Det Positiva: Ro i själen
Det Negativa: Bitande insekter
 
Vandra sida vid sida
 
Over and Out

Naturreservat Morga-Kungshamn

Ibland är det svårt att se vad som ligger så nära, istället blickar man långt bort när man letar utflyktsmål. Vi har en slags plan i sommar att upptäcka Uppland och jag har varit sugen på att åka ut till kusten, bort till Öregrund och Gräsö, så det hade vi som plan, sedan har vi båda varit i svackor tidvis den sista tiden och eftersom den resan är mer heldagsprojekt sköt vi fram det en bit till, när energin kanske finns där igen. Istället blev det att plocka upp boken "Frisluftsliv i Uppsala" och bläddra lite.
 
Längs vattnet med små stränder
Förbi vitsippsbackar
 
Så visade det sig att bara en 5-10 minuter med bil från oss ligger naturreservatet Morga-Kungshamn. Promenadstigen går mestadels längs med Ekolns strand och vi insåg att vi gått i land där på kajakturer, men faktiskt inte utforskat land något. Sagt och gjort, matsäck packades och skorna snördes på och så var vi iväg.
 
Uppför ett berg
 
På toppen av berget
 
Vi prickade in en av de där dagarna i maj när solen sken och det kändes mer som en högsommardag än en vårdag. Promenaden var riktigt fin, första sträckan hittade vi små fina gömda stränder i skogskanten, sedan öppnade det upp sig och blev mer hagmark (inkusive nyfikna kossor) innan vi kom in i mer skog och klättrade upp på Morgaberget och kikade på dess fornborg. Pausade för matsäck vid en fin bänk som stod högst upp på berget med fin utsikt ut över vattnet. På hemvägen tog vi vägen över åsen, ganska jobbigt för trötta ben, men också en fin sträcka.
 
Helt klart en plats att återvända till i sommar, förhoppningsvis med badkläder.
 
Det Positiva: Skog och mark
Det Negativa: Glömma solskydd
 
Exploring together
 
Over and Out

Välbehövlig paus

Så gick då två veckor förbi, lugna veckor med en hel del vilodagar för herr Gul och lugnare promenader i skogen, ibland kanske en galopp upp för en backe, men eftersom marken varit hård som sten har det också varit svårt att hitta ställen ute att springa fortare på.
 
På midsommarafton satte vi igång lite smått igen med ett pass i ridhuset, lite småstelt kanske, men piggt och framåt. Som jag saknat att jobba tillsammans med honom, göra våra övningar och få den där underbara känslan. Nu gjorde vi inget speciellt detta pass, men bara att kunna sitta där, känna hur mjuk han blir när man ridit några serpentiner i trav eller galopperat runt en stund. Hur han lyssnar på vad jag ber honom om och jobbar därefter.
 
På söndagen tog vi äntligen oss bort till de bättre skogsvägarna som är lite mjukare och galopperade längre sträckor. Lite tittig häst, men som ändå skötte sig okej, sprang på bra utan att försöka ta över och blev nog lite trött. Vi var ute tidigt på morgonen, men ändå för sent för att slippa myggen helt. Dock bättre än vissa andra turer vi haft tidigare veckor.
 
Sedan tog vi ett pass i ridhuset igen på måndagen, något lite mjukare från början, men fortfarande är det stelhet kvar som vi får jobba vidare på. Red lite galoppövningar med förvända galopp på olika vägar, kämpade på bra och det kändes väldigt fint att han blivit så mycket strakare och faktiskt inte tycker det är fel längre med den förvända. Testade på lite skänkelvikning i trav sedan, men matten behöver skärpa till sig och analyser mer hur hon ska rida. Men vi har ju tid på oss att lära oss ordentligt.
 
Lycka är en gul häst som lyfter huvudet från gräset och kommer när man ropar <3
(om än för att få beta utanför hagen)
Sedan blev det någon dag vila, en dags ridhus och en uteritt till. 
 
På fredagen försökte vi oss på att rida i en hage, men det blev mest snubbligt och missnöje, jag vet ju att det blir så, för han springer gärna och kolla på allt runt omkring och glömmer titta vart hovarna sätts ner... Vet egentligen inte varför jag fortsätter försöka...  
Helgen bestod av ett pass i ridhuset på lördagsmorgonen och så en uteritt på söndagskvällen. Det känns ganska tydligt att det är trevligare att rida dagen efter en ridhusdag, vi kunde jobba på ute i skogen i fin form och hade en trevlig tur.
 
Började denna vecka med vilodag och försöker komma in i någon slags rutin igen, när onsdagsträningen försvunnit har rutinen också försvunnit tyvärr, men nu ska vi jobba oss tillbaka till den. Sedan blev det longering på tisdagen i ridhuset för matten hade fått massage och var inte riktigt i skick att rida. Ganska avslappnad häst, bitvis lite lat, men röra lite på sig fick han i alla fall.
 
Uteritt på onsdagen i kvällssolen, insekterna höll sig ganska lugna och det var en trevlig tur, mycket skritt på grund av det hårda underlaget, men lite trav i joggingtempo kunde vi också klämma in.
 
Idag blev det en tidig morgon i stallet och ridning i ridhus. Det är inte så vanligt för mig att hoppa ur sadeln kl 8 och sedan cykla mot jobbet strax efter halv nio, allt fixat och hästen motionerad. Målet är väl att det ska vara lite mer vanligt förekommande framöver. I alla fall så var han fin, ganska framåt och stelheten fick vi något så när bukt med mot slutet. Red mycket tiometersvolter och serpentiner i traven och i galoppen rullade vi på runt fyrkanten i förvänd, fick även in på mittvolten ett par varv och lade in några tiometersvolter i rättvänd. Stabil kändes han, även om vänster är noterbart svagare. Får se om vi kan rätta till det så sakta framöver. Längtar så efter att träna igen!!
 
Det Positiva: Min gula prins
Det Negativa: Alltid smutsig
 
Drömmer högt som lågt
 
Over and Out
 
 

Terminens sista Marithaträningar

Det blir ju lite av ett vakuum i huvudet när stora mål som man strävat och drömt om så länge plötsligt slår in. Det tar ett tag för det att sjunka in och att verkligen fatta att det hänt. Att allt jobb och slit och målmedveten träning burit frukt. Sedan måste man samla ihop sig och börja sikta mot nästa mål.
 
Efter tävlingen fick Maxim en uteritt med medryttaren på söndagen och vila på måndagen. På tisdagen skrittade vi fram ute och så gick vi in en snabbis i ridhuset och bara köra mjukgörande övningar i alla gångarter som förberedelse för träningen.
 
 
Kära syster är hemma från sin jobbvisit i England och hängde på oss till träningen på onsdagen, kul med sällskap! Maxim kändes ganska okej, lite trött i värmen såklart, det tar ju på när det är långa perioder av varmt väder för oss båda. Men kämpade på bra gjorde han som alltid. Vi gjorde lite skänkelvikningar på olika linjer, ibland blev de bra och ibland pannkaka, jag behöver som alltid lära mig rida dem bättre, ibland känner jag mig helt vilse med tajming och att jag sitter hur snett som helst i sadeln. Ibland går det bra utan att jag riktigt vet vad jag gör rätt... Galoppen kändes bra, fick öva mycket på små tempoväxlingar på stora mittvolten, sedan när vi gick över till förvända galoppen fick vi göra även den på stora mittvolten och han kändes ganska stabil och stark där. Gjorde en övning som var svår, men rolig, förvänd galopp på mittvolten, men vid mitten av varje "kortsida" skulle vi gå ut på en tiometersvolt i rättvänd galopp. Gällde för mig att hålla tungan rätt i mun och styra samt titta dit jag skulle. Han känns så mycket starkare nu och så stadig. Inte alls som att vi ska välta omkull när som helst.
 
På torsdagen blev det också lite vila, sedan red vi ut fredag och lördag. Båda dagarna var det ganska mycket insekter och det är hårt i marken så man kan inte riktigt rida så fort man vill på alla ställen. Vågade mig på att vara i stora sommarhagen en dag och i alla fall trava omkring lite. Och så övade vi lite enkla byten i skogen, det kändes ganska så bra, men motivationen kanske inte var på topp.
 
 
I söndags rejsade han med islandshästarna och medryttaren och på måndagen åkte vi på äventyr till Knivsta tillsammans med medryttaren. Det var dags för terrängträning! Maxim blev lite som han blir ibland på nya platser, distraherad och okoncentrerad. Sedan var det ju hinder inblandade också, som man var tvungen att spana in innan man kunde tänka sig att hoppa dem. Överlag tyckte jag att det såg bra ut, han var lite trött så inte jättesprutt under hovarna och vi behöver träna upp att galoppera länge och hålla lite fart i galoppen. Men helt klart godkänt, det var ju deras första äventyr på bortaplan tillsammans också.
 
Vi promenerade i tisdags och försökte vänja oss vid nyfikna stutar två meter från stigen som följde med oss när vi promenerade, det gick bra, men Maxim blev lite upprörd över att de kom fram hela gänget och stirrade på honom. På onsdagen hade temperaturen svalnat betydligt, jag hade en fin dag i stallet, utan tidspress och hann pyssla runt lite, fixa och dona och umgås med Maxim. Skrittade fram ute i skogen, som var insektsfri i princip och gick in en sväng i ridhuset för att jobba igenom lite. Lite stelt var det, men vi mjukade upp med våra serpentiner och tiometersvolter i trav, lite galopp på olika vägar och testade övningen med mittvolten i förvänd och tiometersvolter i rättvänd, vi klarade det på egen hand också. Möjligen var han lite trött fortfarande, men jobbade på bra när jag bad om det. Avslutade med lite skänkelvikningar och bakdelsvändningar eftersom vi skulle rida upp LA:2 för Maritha på onsdagen.
 
 
Till min lilla förvåning kändes Maxim riktigt pigg och framåt när vi startade träningen, eller ja, han höll det rätt så bra genom hela träningen även om det var lite trötta stunder ibland. Travade fram och varierade tempot och vägarna en del, kändes ganska mjuk redan från början. I galoppen var han lite stel i vänster varv först, men efter lite olika vägar, både rättvänd och förvänd så kändes han mjukare. Så vi red igenom LA:2 för Martiha en första gång för att se vad vi hade att jobba på, en hel del, men inte så mycket som jag trodde. Jag behöver ju jobba in hur jag ska rida de nya vägarna på ett bättre sätt, men tekniskt var det mest bakdelsvändningarna som vi inte ha full koll på. Travprogrammet tyckte jag gick bra, red lätt i ökningarna och han tog verkligen tag och det kändes att han ökade steglängden. Skänkelvikningarna på den nya linjen, in på diagonal och fram till medellinjen känns på något vis lite enklare för mig att rida, vet inte riktigt varför det är så, men höger fick vi till bra, vänster några steg ibland. Bakdelsvändningarna som sagt behöver vi öva på mer och skritten i mellan blir ibland lite seg, behöver jobba på att ha aktiv skritt ibland och att skritt inte alltid betyder vila. Efter sista bakdelsvändningen ska man fatta vänster galopp från skritt, det gick inte så bra första gången, dåligt förberedd pilot, andra gången vi red programmet var jag mer förberedd och då blev fattningen bra. Mellangalopperna ligger på långsidorna i detta program vilket är bättre för oss och den förvända galoppen är en båge på långsidan in mot kvartslinjen, den har vi heller inga problem med. Sedan ligger tiometersvolterna på mitten av kortsidan, när man passerar medellinjen på öppna delen ska man också göra en "överstrykning" två språng när man håller fram händerna, släpper kontakten med hästens mun, men den ska behålla formen. Här behöver piloten lära sig båda momenten, för tydligen är hon kass på att rida tiometersvolter i galopp om de inte ligger längs med långsidan... Behöver ta ut riktmärken att rida efter och komma ihåg ytterskänklarna. Det där med överstrykningen gav vi upp på. Uppridningarna kändes super och säkra båda gångerna och han gjorde fina halter hela passet.
 
Vi pratade om hur viktigt det är att göra ett bra intryck när man rider in och att vi i dagsläget faktiskt gör det. Uppridningarna och halterna är vårt starka kort så det måste vi bibehålla och också träna vidare på. Vi var alla mycket nöjda efter två genomridningar, så travade av och försökte länga på den korta gula halsen lite, ett pågående projekt vi har, och vi börjar nog förstå båda två vad det är vi förväntas göra.
 
 
Nu blir det lite uppehåll från Marithaträningar ett tag, hon ska vara sjukskriven fyra veckor. Efter det hoppas vi kunna klämma in någon träning eftersom jag anmält mig till ny tävling i slutet av juli, alternativ om vi hänger på någon träning hemma i ridhuset för annan tränare. Med tanke på vilken kämparinsats han gjort denna termin kändes det som om det var dags för en liten paus, vi skrittade ut och jogg-travade lite i sommarhagen på fredagskvällen, sedan blev det vila i tre dagar, lugn uteritt med skritt och trav i tisdags och en liknande runda på torsdagen. Ska försöka hålla mig ifrån ridhuset till runt midsommar och sedan starta upp igen. Då jobbar vi på fram mot tävlingen, känns vi otränade så avanmäler vi oss, eventuellt blir det lite lugnare igen i Augusti när jag har semester, men annars är planen någon tävling till i slutet av augusti/början av september, lite beroende på hur det känns efter sommaren. Sedan ska vi försöka träna lite bruks också, DM ligger i början av september och jag vill gärna vara med där. Ska också se om vi kan prova på distansritt i augusti, men datumet ligger mitt i min semester där vi inte bestämt oss riktigt vad vi ska göra. 
 
Det Positiva: Gula spetsade öron
Det Negativa: Oron över foder...
 
I will give you Everything you need
 
Over and Out

Dannemora Ridklubb LA:1

Så var den då här, dagen då vi skulle debutera LA på lokal tävling. Vi har tränat så länge för den här dagen, kämpat, lagt upp planer och såklart har jag haft mina drömmar och förhoppningar, det ska jag inte sticka under stol med. Men samtidigt känns det som om vintern och denna vår har gett mig lite mera lugn. Vi har genomfört tre programridningar, en på bortaplan och två hemma. Jag har för varje gång jag ridit programmet ridit bättre, analyserat bättre och gjort om - gjort rätt inför nästa gång. Jag har också till 95% beslutat mig för att inte åka på SM i sommar, inte satsa på bruksridningen för att försöka förbättra oss där som jag gjorde förra året, vi kommer försöka återuppta träningen i sommar och delta på DM i början av september. Istället har jag skrapat TDB på LA på kort bana, skrivit upp alla datum, sett vilka möjligheter vi har och hittat tävlingar som ligger på rimliga avstånd. Jag har en plan som mestadels ligger under hösten. Inte utan krav eller vilja att prestera, men inte heller med den press jag satt på mig själv att övervinna rädslor i brukridningen för att jag så gärna vill rida SM.
 
 
Jag valde ut den här tävlingen med viss omsorg, Dannemora är en plats vi varit på flera gånger, både på dressyrtävlingar och bruksridning, det är en av de få platser där jag lärt känna lite hästfolk och fjordfolk här i Uppland på det sätt det var så enkelt att göra i Östergötland. Ni vet när man hejar och byter ord med bekanta på tävlingsplatsen för att man råkar vara på samma plats. Jag har alltid känt mig välkommen där och upplever mer gemytlighet än på en del andra ställen. Eftersom jag också varit där vet jag hur det ser ut och kan visualisera på annat sätt. Se mig själv och Maxim på just den banan när jag rider momenten i huvudet.
 
I allafall, varmt som tusan var det, men kylväskan var med, vatten till både djur och människor och efter en liten omväg hemmavid eftersom jag glömt ta med kavajen var vi iväg. Skönt med tävlingplats man åkt till flera gånger och som man hittar till. Vi kom fram när jag tänkt, hann äta lite mellanmål, säga hej och spana runt lite. Lastade ur en taggad Maxim som fick gå med husse medan matten klämde sig i ridbyxorna, bytte skor och organiserade sig lite. Skrittade fram på gräset och gjorde lite skänkelvikningar och framdelsvändningar som vanligt. In och trava lite på ridbanan, han kändes ganska okej framåt och rätt mjuk redan från början. Försökte följa min plan och rutin. Min fina hårrosett åker ur, så krångel med den, fick ge upp efter andra gången den ramlade ur, kändes lite snopet för den är så fin. Sedan gick dragkedjan på ena chapset sönder, har hänt någon gång tidigare så trodde jag kunde fixa det, men det höll bara ett tag, kanske var det dessa kringgrejer som gjorde att jag lätt kunde fokusera mer på oss och vår plan än att titta på alla runt omkring. Nu var det en liten klass som var dagens sista, bara fem startande, så gott om plats på framridningen, men ändå kan jag bli spänd och känna oss små och obetydliga, inte ta vår plats på banan utan hålla oss ur vägen för alla andra. Hann väl inte jobba igenom ridkigt så mycket som skulle ha behövts, men det kändes ändå okej, jag försökte hålla i minnet att det är viktigare att han går framåt än något annat.
 
 
På med kavajen och lämna spöet till Johan som fick i mig lite vatten också. Assistans på tävling är guld värt <3 Hann trava kort på framridningbanan och bara känna att han lyssnade, sedan skulle vi in runt tävlingbanan, vi höll farten lite, red lätt och travade runt banan några varv innan vi fick startsignal, han kikade lite, men behöll farten ganska bra. Vid startsignal saktade jag av till skritt, andades, tog lite ansats och fattade galopp. Höger som vi kommit överrens om efter test på träning och så red vi in i god fart, jag kom ihåg att titta dit jag skulle och fick till en bra avsaktning och halt. Vi belönades med en 8:a och ett gott första intryck på domaren skulle jag våga påstå. Bra igångsättning och i första volten kom jag ihåg att släppa fram och trycka på lite så vi fick en 7:a där. Travökningen blev det inte så mycket av, men lite visade vi, skänkelvikningen kunde blivit bättre, men vi tappade fart och energi där, volten blev återigen bra och längningen ännu sämre. Lyckades inte bättre med nästa skänkelvikning heller. men längningen av formen på volt gick tycligen bättre än väntat för där fick vi 6,5. Halten och ryggningen har ju varit lite av ett problem tidigare, men här tyckte jag vi gjorde det bättre än vanligt, där fick vi en 7:a och även på traven efter och övergången till skritt. Skritten tappade vi energi i och jag vet att vi kan bättre där, skritten är ju hans bästa gångart, men jag har inte hittat hur jag ska rida den som bäst ännu. Början av galoppen blev väl så där, första volten som brukar vara vår bästa schapplade matten till, men den efterföljande förvända är jag nöjd med, jag fick en bra sväng, kom ut tidigt och kunde följa staketet, kom ihåg att rida som om jag skulle genom hörnet och bryta av i sista sekund, 6,5 där. Nästa galoppvolt kan vi också bätte, men även på vår svåra förvända gick det bra, lite sämre brytning och mer kämpande från min sida, så en 6:a där, men vändningen halvt igenom fick 6,5. Ökningen i galopp var okej tycker jag, vi var båda trötta, en 6:a är fullt gokänt. Övergången kunde vara lite bättre och även uppridningen, men halten blev bra och fin, jämn enligt domaren. På allmäna intrycket fick vi 6, 6, 6, 6.5 och 7 (korrektheten i uppvisningen) och slutkommentar "Bra ridet trevligt, synd på småmissarna :)" med resultatet 62.08%
 
 
Det tar ju en stund för dem att räkna, men känslan när jag kom ut var bra, jag var nöjd framförallt med förvända galopperna och ryggningen eftersom det är eller har varit problem. Jag var nöjd med hur jag ridit och att Maxim faktiskt svarat framåt ibland. Det blev lite segt i traven bitvis, men tycker vi kom igång i galoppen på ett bättre sätt. Hoppade av, Maxim fick morot , matten blev av med kavajen och fick vatten, sedan gick vi runt lite. Började röra oss mot transporten och plocka av grejerna. När de ropar upp resultatet blir jag så himla glad, var tvungen att fråga Johan om det verkligen sa 62 och inte 52... men han bekräftade att vi hört lika. Han gick och hämtade protokoll, jag kramade Maxim och grät kanske lite en skvätt. Sedan fick Maxim äta gräs och blir avsvampad, började packa in grejerna och göra oss redo för avfärd, det var bara tre starter efter mig så tänkte vänta till klassen var slut i allafall, men så plötsligt ropar de i högtalaren att jag ligger tvåa inför sista startande. Vågade ju inte riktigt tro att det skulle slå in ännu en dröm denna dag, men så plötsligt hade de räknat det sista resultatet, så det var bara på med sadel, spänna fast nosgrimma, krångla i sig kavaj och chaps och sitta upp på hästen igen. Maxim fick en fin blå rosett och vi fick gå in efter fuxen som vunnit. Maxim gillar att följa efter andra så han protesterade inte. Fick en presentkasse och den fick Johan ta i mot. Sedan fick Maxim galoppera efter sin nya kompis ett varv med fladdrande rosett innan vi skrittade ut från banan. Så stolt över min gula fina som återigen visar mig att om matten sköter sitt jobb så gör han sitt.
 
 
En lång dag som fortfarande känns lite overklig, en dag jag kommer minnas för alltid tror jag. För det gör man när drömmar slår in. Jag är taggad på att fortsätta planen och se vart den leder framöver.
 
 
Det Positiva: Mina killar <3
Det Negativa: Saker som går sönder
 
When Dreams come true, the world becomes so much brighter 
 
Over and Out

Föreberedelser och mycket dressyr

Tävlingsveckan var då här, själva tävlingen får ett eget inlägg senare.
 
Vi började veckan med vila för Maxim och simning för matten. På tisdagen skrittade vi fram ute och så gick vi inte i ridhuset en kortis, uppmjukande övningar, mycket serpentiner och tio-metersvolter i trav gjorde vi. I galoppen försökte vi rulla på och hålla galoppen, rida olika vägar, varva rättvänd och förvänd. Inte rida vägar ur programmet direkt, men försöka träna på momenten.
 
Sedan var det Marithaträning, i allafall lite svalare luft så det var inte helt outhärdligt att gå in i ridhuset. Vi fick också träffa bästa tidigare stallkompisarna som hade tiden innan. Fick börja ganska tidigt med galoppen, rulla på lite, jobba med serpentiner och rida olika vägar, öka på diagonalerna, en övning var att gå genom kortsidan i förvänd och sedan in på diagonalen, då kan man öka och sedan fortsätta i rättvänd genom nästa kortsida, väldigt bra för mig som då inte sitter och tänker på avbrottet. Lite lata var vi, så Maritha gick ut i ridhuset och ställa sig med longerspöet, hon använder det aldrig, men kan låta lite med det. Tror inte ens hon skulle behöva det, det räcker nog med att hon reser sig upp och går en bit in så är Maxim superfokuserad, på henne alltså... Men när han blir det så visar han hur mycket starkare han är i övningarna, plötsligt var han balanserad och rak genom vårt svåra hörn i vår svåra förvända galopp, jag måste bara våga hitta det läget själv, våga tro på att vi kan och är starka.
 
Några år sedan
Vi kämpade på med våra skänkelvikningar en del också, Maritha tränade också från marken att flytta vänster bakben (peta med mitt spö) medan jag satt på och så skulle jag lägga på skänkel när hon sa till. För att jag ska hitta känslan och Maxim ska förstå att han faktiskt kan flytta benet lite, lite till. Det är inte lätt, men i vissa lägen känns de bra, måste bara komma på hur vi får till det varje gång. Avslutade med lite längning av formen, eller i allafall försök till det. Ytterligare något att öva på!
 
Torsdagen blev promenad och mys, på fredagen red vi ut 45 minuter, matten fokuserade på den mentala biten, slappna av, låta honom gå på och glo på korna, inte spänna sig och klämma med knäna. Andas och fokusera på annat. Kräva jobb i vissa stunder och gå på långa tyglar i andra. Gick in 15 minuter i ridhuset, travade runt i friskt tempo och mjukade upp, samma sak i galopp med rättvänd och förvänd, men inte vägarna vi skulle rida i programmet. Hitta positiva känsla och framåtbjudning inför den stundande tävlingen som ska få ett alldeles eget inlägg.
 
Det Positiva: Vår tränare
Det Negativa: Tvivel
 
Tillsammans för alltid i mitt hjärta
 
Over and Out
 
 

Dressyr, program, funderingar

Vi hade vår ridhuskväll i ridhuset på tisdagen, med mest uppmjukande övningar, försöka oss på lite tempoväxlingar och bara jobba förberedande inför träningen.
 
Hos Maritha fick vi öva och öva på skänkelvikningar, vilket är superbra, hon försökte få in känslan i mig när jag ska ge hjälpen, när bakbenet som ska flyttas är i luften och jag ska skänkla för att få det är flytta sig och därmed få till tajmingen, svårt som tusan! Vi jobbade lite förvända galopper på serpentinbåge och lite enkla byten, även med tempoväxlingarna i galopp så jag ska kunna samla honom ner till skritt, ibland blir det bra, ibland släpper matten lite i rumpan och så blir det mindre bra. Men han vill så gärna göra rätt och blir så nöjd med sig själv när han får beröm.
 
Sedan blev det markarbete på torsdagen med medryttaren, han hade varit duktig, men blivit lite trött mot slutet, fullt förståligt. På fredagen promenerade vi i sväng och kollade in kossorna och åt lite gräs. Ut i skogen kom vi på lördagen, bort till sandbacken och öva lite galoppintervaller och att våga låta honom gå på framåt, men även att han ska lyssna tillbaka några steg innan vi går framåt igen. Trevlig tur med de bästa gula öronen som utsikt. Lite tittig och busig var han, men matten lyckades sitta kvar. Vila på söndagen för att orka med veckan som väntade.
 
På måndagen tog vi en kombinerad uteritt och jogging i ridhuset. Fortfarande lite tittig häst som drog en rivstart för en cyklist och blängde misstänksamt mot korna och hararna som invarderat omgivningen. I ridhuset var det varmt, men han pinnade på rätt så bra, red mest lite serpentiner i trav, checkade av att han svarade på framåt och mjukade upp sig. Lite lika i galoppen, rulla på och ställa lite åt båda hållen.
 
Lyckan är en gul häst
 
Hade semesterdag på tisdagen och åkte först ut till hovslagaren på förmiddagen sedan var det dags för programridning hemma i ridhuset för Roger Ohlsson igen. Vi tog även denna gång och red La:1 för nu börjar ju tävlingen närma sig. Ordentligt varmt, men Maxim kändes ändå hyffsat pigg, skrittade fram ute, travade och galopperade lite inne, varvade volter och fyrkantsspår. Kändes ganska mjuk redan från början så det var nog ett bra upplägg dagen innan kändes det som.  
 
Vi red vårt program, gjorde ett misstag i första travlängningen så det blev galopp, men den fick vi göra om direkt. Kan inte bara släppa tyglarna och driva, måste ha kvar kontakten.... Annars tyckte jag själv att det flöt på bra, det jag vet att vi kan göra bättre är uppridningen och halten, han fick syn på något och höjde huvudet, men så är det ju ibland, inte mycket man kan göra åt det. Galoppvolten i vänster varv kan vi också göra bättre om matten anstränger sig lite och använder ytterhjälperna när hon ska. De förvända galopperna blev det tidigt avbrott i också, matten måste få in i sitt huvud att hon ska rida som om vi ska genom kortsidan och sedan ändra sig precis vid avbrottspunkten, för bryta av är ju en av de grejer han reagerar snabbt på... Det är väl de grejerna jag kan råda över, övrigt kan bli bättre med mer träning och styrka, till exempel längningen av formen i trav och även skritten, där jag också behöver låta honom få lite mer tygel.  Vi fick öva vidare på den förvända vägen lite extra och även länga lite på formen i trav innan vi avslutade. Det känns bra att ha ridit igenom programmet så pass som vi har inför tävlingen, för varje gång tycker jag att jag varit mer närvarande och kunnat korrigera vissa saker och ligga lite före i tänket i hur jag ska rida de olika momenten. Det känns också kul att vi fick lite högre på flera moment denna gång än förra gången för Roger, även om det kanske inte är realistiska tävlingsprocent så känns det ju ändå som om vi går åt rätt håll från de har tre programridningarna.
 
Nu behöver jag behålla lugnet, fokusera på samma vis som inför dessa träningar och bara göra vårt bästa.
 
Körde på med Marithaträning i värmen på onsdagen också, inte lika pigg Maxim, men vi kämpade på bra ändå. Jobbade med galoppen först, en del övergångar till och från trav fick vi börja med, bryta av för innertygeln, på med innerskänkel och runda i avbrottet, förvänd genom kortsidan och verkligen försöka få in den ridningen i matten, vänster var jobbig, men i höger flöt han på riktigt bra och stadigt. Sedan fokuserade vi återigen på skänkelvikningar, gjorde så att vi gick in på diagonalen i trav och började flytta, när det blev kaos efter en bit gick vi ner i skritt och fick honom att flytta ordentligt där. Vi får se om det fungerar, men Maritha trodde det kunde vara en bra grej, börja i trav få till några steg, när man känner att han inte orkar och vi tappar det, ner i skritt och gör våra super-skänkelvikningar där, så han förstår att han ska fortsätta flytta mot väggen och med mer styrka kommer sträckan i trav att ökas succesivt.
 
Vi fick avsluta med lite slutor i trav, vi kan inte så många steg ännu, men han förstår vad han ska göra. Matten också på ett ungefär. I vänster varv gick det ganska bra först, men när vi skulle försöka åt höger så blev det lite för mycket, så då gjorde vi dem i skritt ett par gånger, sedan fick vi trava av och försöka länga ut halsen.
 
Sedan blev det träning även på torsdagen med medryttaren igen! Kul att de börjar komma igång lite, fick prioritera lite annat så kunde inte titta på dem. De hade hoppat fler hinder i rad på 1 m och han hade flugit över. Så glad att han får göra sådan roligheter med någon som tycker det är lika roligt ibland. Matten gillar små stockar i skogen ungefär... Promenad på fredagen och lugnt tur i skogen vi två på lördagen. Sedan hade han fått jobba lite mer med medryttaren idag och övat galoppfattningar och att fnysa misstänksamt på kor. 
 
Det Positiva: De finaste gula öronen spetsade
Det Negativa: Ombytlighet
 
Vem vore jag utan er
 
Over and Out 

Stor Guldstjärna

I fredags var vi i ridhuset, men passade på att tömköra lite, mest för att matten inte kände sig så fokuserad att det är värt att sitta i sadeln och försöka rida på riktigt. Joggade mest omkring i trav, fick till det ganska bra mot slutet, sedan testade vi även att flytta omkring bakdelen lite och försöka oss på skänkelvikning på töm. Klurigt tycker vi båda. Galopp på töm kände jag inte för, kroppen var inte i form för att springa tyvärr, men Maxim fick dra några repor lös istället, han var inte så pigg på det heller, men lite blev det i alla fall.
 
Helgen ägnade vi åt uteritter, en med sällskap i skogen och agera ankare och en själv där vi övade på att galoppera en del. Maxim gick på bra tyckte jag och jobbade bitvis fint även om det var en del folk och barn ute att titta på. På valborg blev det vila och sedan hade han varit ute med medryttaren i skogen på tisdagen.
 
 
Så veckans träning kanske inte hade bästa upplägget, men det visade sig ju att det gick otroligt bra ändå. Den där gula hästen han kan han och matten, jo, hon kan också ibland. Visst var han lite stel i början, men vi fick till det otroligt bra efter bara en kort stunds arbete. Vi gick på galoppen ganska snabbt, först bara värma upp lite, med volter, fyrkant och varva tempot, sedan lite förvända vägar, några diagonaler snett igenom. Fattade sedan förvänd på fyrkanten, skulle ha honom ställd rätt vid kortsidorna och sedan ställa honom inåt på långsidorna. Det var svårt och ingen av oss förstod riktigt, måste vara väldigt försiktig i hur mycket jag tar i honom annars tror han att han ska bryta av. Fick sedan gå över till rättvänd galopp och jobba på samma sätt, men med lite kortare intervaller, ställa om flera gånger på långsidan till exempel. Han blev otroligt fin och mjuk av det här arbetet!
 
Vi nötte lite skänkelvikningar sedan, försökte oss på att gå fyra steg åt sidan, fyra rakt fram och så åt sidan igen. Matten är inte den kvickaste människan, men det gick hyffsat i alla fall. En sak vi kom på som matten höll på med är att hon måste sluta leda med ytterhanden för då försvinner bogen iväg. Jag ska hålla den stilla intill halsen och använda den som broms och att räta upp, inget annat. Avslutade med att försöka sträcka ut halsen lite i traven något vi behöver öva en del på.  
 
Promenad med sällskap på torsdagskvällen och så körde vi ridhus och repetition på fredagen. Fin och mjuk och vi gick igenom övningarna från onsdagen. Galoppen kändes riktigt bra faktiskt. Skänkelvikningarna är svåra att få till på egen hand, men vi jobbar på det. Lördagen ägnades åt att fixa sommarhagen och mocka vinterhage. Myste med Maxim efteråt, tog bort päls och klippte man innan vi tog en tur i skogen. Lugnt tempo, lite halvtrötta båda två, men lite trav fick vi till i joggingtempo. Klev över lite bommar på hemvägen. 
 
 
 
 
Igår samlade vi (matten) ihop oss och så gick på lite längre tur med mycket galopp på vägarna i skogen som nu är utan is, utan vatten och bara så där mjuka som de kan vara. Maxim sprang på bra redan från början, på bortvägen sluttar det uppåt, men ändå orkade han mycket även utan draghjälp. Han har nog bättre kondis än vad jag tror. På hemvägen tände han till och ville bara springa så fort tyglarna kortades. Matten fegade lite eftersom det ju nu sluttar nedåt vilket är läskigt. Men lite springa av blev det ändå och han lyssnar ju för det mesta. Matten får ju jobba med det här att hon bara ser alla stenar och gropar som potentiella faror för att ramla omkull. Har ju inte hänt på superlänge nu, hälsar Maxim. Han är faktiskt duktig och parerar stenar och rötter, men det är svårt att känna sig lugn för det. Svettiga kom vi hem efter 1,5 timme och då blev det årets första avsvampning och bad.
 
Vilostund på måndagen med bara lite betande, det gröna börjar ju spira och för att ha en chans att vänja magen lite gäller det att börja i tid. 
 
Det Positiva: vårväder
Det Negativa: snörvel och ännu fler tabletter för matten
 
Siktar mot stjärnorna
 
Over and Out
 
 

Ut, ut på tur

Morgonpromenad blev det på torsdagen. Kalla nätter och varma dagar säger att våren är på väg, så nu börjar vi på allvar avskaffa täcken på den gula hästen. Han njuter av att känna vinden i håret och gnugga bort päls. Ridstigarna närmast stallet ha tinat upp fint och på fredagskvällen sprang vi ut på tur, en hel del galopp och lite travarbete blev det. Mestadels harmoniskt och fint, vi övade på korta, korta tempoväxlingar i galoppen och hade en allmänt trevlig kväll.
 
På lördagen snackade vi till oss sällskap och gav oss ut för att kolla av ridvägarna längre bort. Det blev att skruva i några broddar innan, men det gick att ta sig fram. Maxim ganska seg på bortvägen , men piggade på sig. När underlaget tillät sprang vi också, Maxim först och två islandshästar bakom. Lite tävlingsinstinkt fick han och ville inte gärna släppa förbi och kul tror jag att han hade också. Drygt två timmar var vi ute, men längtar tills underlaget är ännu bättre och man kan ligga på lite mer. Ut fick han gå med medryttaren på söndagen också, hade varit lite loj och tittig, men blivit bättre allt eftersom.
 
 
Vila började vi veckan med och sedan ett kort ridhuspass på tisdagen. Joggade mest runt, försökte variera tempo i galoppen och få honom mjuk. Några bakdelsvändningar testade vi på för att se om vi kunde själva också, vilket gick helt okej tyckte jag.
 
Sedan kom vi då till onsdagens träning, härligt väder och premiär för att rida i t-shirt! Maxim kändes fin mest hela tiden, i början jobbade vi mycket med tempoväxlingar i trav och sedan även i galopp, måste tänka på att variera ofta och bli kvickare. I galoppen övade vi en hel del samlande också, vilket jag tycker är svårt, när vi skulle fatta galopp in i den samlade och sedan bryta av till skritt efter några språng får jag problem och blir fast i handen så han inte vågar gå upp i galopp. Måste mer tänka på att vara stark i sätet och bålen och bromsa där och ha mjuk hand. Vi tog lite förvänd galopp också, serpentinbågar blev det och sedan snett igenom för att ta oss igenom även den kortsidan i förvänd galopp. Fick lite problem i vänster, måste vara noggrannare med att flytta ut honom mot väggen och inte låta oss gena överallt. Lite skänkelvikningar blev det sedan, fick försöka rida dem på kortare linjer, vända upp, flytta mot väggen, rida rakt och öka, vända upp, flytta rid rakt och öka. Måste försöka öva mer hemma, även fast jag tycker det är svårt när jag är själv. Hade lite tid kvar så vi fick rida på volten, Maritha i mitten, sedan skulle vi minska och rida på en ca 8 metersvolt runt Maritha, startade i galopp, men eftersom matten är trög fick vi gå ner i trav så att hon fick till det där först innan vi testade i galopp igen. Viktigast för mig är att sitta mitt över hästen och hålla honom rak i halsen, leda med innertygel och ha ytterskänkeln långt fram. Nya saker att öva på hela tiden. Trötta var vi båda två efteråt.
 
 
Morgonpromenad på torsdagen och så checkade vi av träningen i ridhuset på fredagskvällen, fint kändes det, bara matten styr ordentligt som sagt... På lördagen hade vi kanonväder och vi red ut i skogen och tränade galoppintervaller i sandbacken. Fin Maxim som gasade upp sig lite men ändå tillräckligt hanterlig för hans fega matte. Söndagen blev också skogsdag med sällskap i fint väder i över en timme, fint att låta hästarna gå på över stock och sten och bara njuta. Vila på måndagen, matten passade på att träna simning och äta middag på stan. Sedan försökte vi kamma till oss på tisdagen, det gick okej, även om jag inte fick superkänsla direkt, framåt var han, men lite stel och dragig i munnen. 
 
Men något måste vi ha åstakommit för på träningen kändes han fin. Jag har ju insett att jag får göra det bästa av situationen när jag rider själv, har ju några övningar nu att falla tillbaka på och då får man fokusera på det och kanske inte ge sig på svårare saker just en sådan dag när han inte riktigt är med mig. För några år sedan kanske jag hade gjort på andra sätt och försökt rida enligt någon plan som då blev pannkaka för att jag inte klarade av att rida igenom och göra oss mjuka. Men ju längre man tränar desto fler verktyg får man att jobba med. Klart att jag fortfarande blir frustrerad ibland när han är disträ, stel och inte lyssnar, men nu har jag övningar att ta till som får honom att fokusera mer på mig utan att jag "tvingar" honom.
 
Vi gick jobba en del på förvända galoppen med "glasstruten", mattens främsta uppgift är att titta vart vi ska och styra åt det hållet ungefär. Gjorde även några serpentinbågar där jag mest ska försöka tänka på att få ut honom till väggen. I travarbetet blev det mycket små tempoväxlingar, där ska jag väl mest hitta känslan av vad som är ett bra tempo och en bra form.
 
Det Positiva: varje lyckligt ögonblick
Det Negativa: varje stund av tvivel
 
Mina hjärtan, för alltid
 
Over and Out

Mer dressyr och mer programridning

Onsdagens träning förra veckan gick sådär otroligt bra igen! Lilla gula hästen, vad lycklig han gör mig, trots ont i kroppen och medföljande huvudvärk så är den här timmen i veckan så välgörande.
 
Tog med mig protokollet och visade Maritha som var nöjda med oss. Vi ska fortsätta jobba oss uppåt helt enkelt och började genast med skänkelvikningarna. Den till höger fick vi till några steg riktigt bra, men matten måste sitta rätt och ge rätt förutsättningar. Till vänster fick vi försöka hålla lite högerställning för att få koll på den där högerbogen som gärna är ute och slirar, fick göra en volt till höger efter halva diagonalen och sedan fortsätta igen, det gick okej, men det är svårt och jag vill gärna hjälpa till på alla möjliga sätt och spänner kroppen så att jag istället är i vägen... I galoppen jobbade vi med lite tempoväxlingar, små och stora volter, samt den förvända galoppen, halvt igenom, fortsätta genom kortsidan, långsidan och nästa kortsida. Superduktig häst trots "svårt" hörn så tog vi oss igenom båda galant. Då fick vi öva enkla byten på serpentiner över medellinjen, Maxim paradgren och mattens också när hon orkar. Lättar gärna från sadeln i avsaktningen till skritt och då blir det något travsteg, men vi fick till några riktigt bra där jag både orkade sitta kvar och fick fram honom kvickt i den nya galoppen.
 
Eftersom vi hållit ganska högt tempo och hade lite tid kvar tyckte Maritha att vi skulle göra bakdelsvändningar. Vilket vi kanske gjort en gång tidigare tillsammans med henne och inte så många gånger fler själv. Matten är inte så haj på det sedan innan heller, så detta är något vi lär oss tillsammans. Eller, som det visade sig, Maritha och Maxim lär matten... Det börjar med lätt förvirrad matten som undrar hur det här ska gå och hur gjorde man nu igen? Maritha guidar, ställ lite som öppna och led med innertygeln, på med lite ytterskänkel långt fram, Maxim flyttar som om han aldrig gjort annat, inget svårt alls hävdar han. Sedan gjorde vi en mindre och mindre fyrkant med kvartsvändningar tills vi plötsligt gjorde en hel! Min häst kan allt!
 
Nöjda åkte vi hemåt, på torsdagen blev det vila och på fredagskvällen med tomt ridhus passade vi på att först longera och sedan lösgaloppera och busa lite. Inte så ofta vi får tillfälle till det numera vilket jag kan sakna. Matten kunde tyvärr inte springa ikapp, men Maxim sprang på bra själv och busade runt lite med sin busiga blick <3 Tanken var väl lite att han skulle få ur sig de där bockspringen som legat på lur ett tag nu. På lördagen red vi ut, överexalterad häst som ändå lyssnade okej och en uppförsbacke som tinat tillräckligt för att man ska våga släppa på och galoppera, och galoppera och galoppera, skritt ner och full fart upp. Tappade räkningen lite på hur många gånger vi körde. Sedan red vi en runda i skogen, när underlaget tillät travade vi annars blev det en bra bit skritt. Tog backen några gånger i galopp på hemvägen också. Lite urladdning hoppades jag på att det blev i alla fall. Han hade varit fortsatt stark och tittig på söndagen med medryttaren, men skött sig i alla fall.
 
 
 
Blev lite vila på måndagen igen och sedan hade vi en programridning inbokad i ridhuset hemma. Kul när det händer saker i stallet och också nyttigt för oss att vi får träna tävlingsmoment för okänd domare på hemmaplan. Lite av nervositeten släppte i alla fall av det. Även om det fortfarande var pirrigt. Vi red LA:1 igen och det gick väldigt bra. Maxim gillar ju sitt ridhus och det märks verkligen och han accepterade även att det var dressyrstaket och en del personer på läktaren utan större bekymmer. Vi började med en misslyckad uppridning som vi genast fick göra om och göra rätt så vi kom in i ett bättre flyt i programmet. Men sedan flöt det på bra tyckte jag och var nöjd med det mesta, vi fick en 5:a på vänster skänkelvikning och en 4:a på ryggningen (måste hitta knepet som fungerar för oss där, ibland blir det ju bra), i övrigt 6 och 6,5 och en hel del 7:or samt två st 7,5:or! I vissa lägen kunde jag kanske ha ridit något noggrannare, vi hade någon sen fattning för jag inte hann bli klar i tid helt enkelt, samt att övergångarna från den förvända galoppen till trav inte blev så bra som de kan bli, lite tidigt och så blev han lite stark. Kommentar: "Mjukt och trevligt visat på häst som kan hitta mer energi bak. Våga rida mera bakifrån i trav, något bättre i galopp." Vi fick sedan göra om de förvända galopperna, försöka få med mer energi från början, behålla den genom svängen och öka på. Han utryckte det som att man måste varva upp motorn. Det fick vi även göra med skänkelvikningarna, fick rida lätt och hålla ett friskt tempo, vända in på linjen, rakställa och sedan börja flytta och försöka behålla energin. Det jag måste lära mig hitta är vilket tempo som är det rätta, jag rider nog gärna snyggt och prydligt i lite undertempo har jag kommit fram till och då blir det svårt att få med bakbenen.
 
Jag behöver ju också öva på det här med att våga rida inför människor som jag är imponerad av. Jag är ju sjukt dålig på namn och vilka folk som "är" något i hästvärlden. Jag kan kanske namnge topp 10 dressyrryttare i Sverige, men det är på håret. Har noll koll på tränare och domare och vilken historia som hör ihop med vilken. Vet ju knappt vad Maritha heter i efternamn liksom... (vilket i och för sig är pinsamt efter nära tre år tillsammans... I alla fall så sa i princip alla jag nämnde denna programträning för och vilken domare det skulle vara "Jaså, han, han är bra." Och det visade sig ju att de hade helt rätt. Innan vi red så pratade vi lite, han frågade om vi ridit programmet tidigare (ja på programridningar ett par gånger) varför vi inte tävlat det (för att det inte gått tillräckligt bra när vi varit ute i LC/LB) och vad han som domare kollar lite på. Samt att i LA börjar det bli mer teknik, lägre program är mer att styra och visa god energi och form. Han berättade även en historia om när han och en domarkollega från Stockholm (förmodligen någon man bör känna till namnet på men jag är helt omedveten om...) varit uppe i Luleå för 2-3 år sedan och dömt en drös klasser. I LA:3 kommer det in en fjordhäst som de båda håller på runt 65%, men som tredje domaren (mer från närområdet om jag fattade rätt) ligger under 60% på, de diskuterade efteråt varför det var så varvid den tredje domaren utryckt något om att "det inte var en häst att rida dressyr på" och blev tillsagd att av de andra att så kan man ju inte tänka. Och det här är ju en av de spöken jag har när jag är ute med Maxim, vad folk anser om mitt val av hästras. Men vad jag tolkade det som är att han ansåg att man rider på det man har och så jobbar man mot att göra det så bra man kan. Och eftersom fjordvärlden är så liten som det är vet jag till 95% vilket ekipage han hade dömt, men jag blev konstigt nog inte så nervös över det (de är sjukt duktiga och förebilder att titta på när man visualiserar sin målbild), jag kände mig ganska lugn hela tiden faktiskt och han gjorde mig nog lugnare också. Det blir ju lite skillnad när man får hälsa innan och få ett intryck om den som ska sitta där och döma.
 
Efteråt så kändes det som att han var nöjd med oss också, men att vi behöver varva upp motorn som sagt och det vet jag ju med mig, han ville helst att jag skulle ha Maxim så uppvarvad på framridningen som det bara gick, för han kommer garanterat att varva ner när han kommer in på banan. Så nöjd över denna halvtimme vi fick av hans tid, hoppas att han kommer åter och att vi kan vara med igen. Jag räknade ju ihop procenten när jag kom hem, 62,778% så nu känner jag mig ännu mer motiverad att komma ut i vår på den riktiga tävlingsbanan, försöka få med mig lugnet och energin in där också. Drömmen om ett Fjord-SM i dressyr kanske är genomförbar ändå, de senaste åren har jag tvivlat starkt på det, men nu börjar jag hoppas igen. Kanske om ett år eller två tänker jag, kollar i TDB och börjar drömma igen.
 
Vi nöjde oss ju inte med denna lilla "träning" vi skulle ju ha vår vanliga onsdagsträning också. Tog med protokoll och visade Maritha, hon blev glada för oss. Sedan ägnade vi lektionen åt att varva upp både Maxim och matten. Matten är ju i grunden ganska lat och vill gärna sitta bekvämt och då blir det jobbigt för magmusklerna när hästen tar i mer under en och man måste försöka anpassa sig till det nya rörelsemönstret. Vi övade lite på skänkelvikningarna med mer energi åt båda hållen, fick också jobba lite med dem på volt och inte bara på diagonalen, inser att jag sitter och tjuvbromsar och måste få det ur huvudet, inte hålla balansen i tyglarna utan med core-musklerna. Sedan jobbade vi en hel del med galoppen, öka och minska tempot, försöka hitta tre växlar, samla galoppen, normal galopp och öka galoppen, vilket jag behöver leka mer med, det fungerade bra att samla upp en del på långsidorna och sedan sätta upp tempot igen. Men vi behöver ju ut och galoppera långa sträckor så fort underlaget tillåter igen. Ska spana redan till helgen om det verkar torka upp ute i skogen. Tog lite förvända galopper på olika linjer, vilket gick bra, men jag måste rida noggrannare och få ut honom på spåret i vänster förvänd, här är det jag som slarvar och behöver komma på hur jag ska få ut honom utan att byta spöhand som hjälp. Vi avslutade med lite uppridningar i galopp, Maritha studerade oss och så fick jag testa att hålla honom mer rak/vänsterställd i svängen och inridningen på medellinjen (vi kommer in i höger galopp) och då var vi plötsligt raka och kunde bryta av till halt på ett bra sätt. Mer stöd på yttertygel med andra ord så han inte tränger ut bogen. Så nöjd med lite gul, imorgon ska vi njuta av skrittpromenad i skogen tillsammans med fågelkvitter.
 
Det Positiva: Livet
Det Negativa: Livet
 
Utan liten gul häst skulle världen vara oändligt grå.
 
Over and Out
     

Dressyr och Programridning La:1

Började veckan "som vanligt" vila på måndagen och pass i ridhuset på tisdagen. Försökte hålla det kort och bara positivt och framåt. Mjuka upp lite lagom, men inte trötta ut.
 
Marithaträning på onsdagen, vi red igenom La:1 som repetition inför programridning på söndagen. Vilket gick helt okej, visst några längningar kanske det inte alltid blir, det kommer nog alltid att vara vårt svaga kort och skänkelvikningarna behöver bli ännu lite bättre såklart, men vi klarar av alla moment nu utan att matten nästan dör halvvägs igenom. Fick jobba en hel del med ryggningarna och att han ska förstå att det är okej att gå bakåt. Det blir lite tveksamt ibland, men det är också något att jobba vidare på. Fin kändes han i alla fall och som alltid är det roligt att träna!
 
Morgonpromenad på torsdagen, mysig uteritt på fredagen i kvällssol och alla gångarter. Sedan red vi en kort sväng i ridhuset på lördagen, bara red igenom och mjukade upp i alla gångarter och så skrittade vi ut sedan i skogen.
 
Söndagen blev en hel hästdag. På förmiddagen åkte vi iväg och red programridning, strålande sol och husse med som moraliskt stöd gjorde att dagen redan hade bra förutsättningar. Kom fram i lugn och ro, plockade på allt och gick in i ridhuset när jag tänkt. Började rida fram enligt planen också, mest bara hitta ett framåtdriv, vi hann med våra skänkelvikningar i skritt och att trava på i friskt tempo. Sedan visade det sig att de låg lite före schemat, men de var väldigt lugna med det, men eftersom jag var sist fick vi komma in på banan och värma upp där och kunde galoppera det vi tänkt också. Han var superduktig hela tiden, vi har varit i det ridhuset en gång tidigare, så kanske kände han igen sig, men i alla fall var han inte tittig för varken staket eller domarbord, kollade sig lite i speglarna, men det är han ju van vid. Så vi kunde nästan få samma känsla som hemma där i uppvärmningen. Sedan så red vi igenom programmet och jag var sjukt nöjd efteråt, ingen sirapskänsla, visst går energin lite upp och ner, men han lade aldrig av helt och jag behövde inte rida ihjäl mig. Vi tog oss igenom alla momenten, vi kan göra vissa av dem bättre separat, men allt som allt var jag väldigt nöjd. Helt annan känsla än tidigare på bana. Behövde den här ritten för att överhuvudtaget orka fortsätta kämpa kände jag lite efteråt. 57,6% räknade vi ihop det till, en del 5or, men inget lägre, några 6:or och 6,5:or och tre 7:or! Slutkommentar: "Noggrann och prydlig ritt! ibland tappar han energin och blir markbunden. Jobba med att få en stabilare och mer effektiv skänkel så han blir känsligare och mer alert." 
 
 
Nöjda och glada styrde vi hemåt igen, Maxim fick softa i hagen, matten åkte hem och slumrade på soffan några timmar innan det blev styrkepass med att lasta ur halmbalar och sedan titta på medans Maxim fick träffa kiropraktorn. Han var rätt så spänd i länden och halsen denna gång och lite sne i korset. Tyckte inte det var lika okej att hon satte nålar som förra gången, men sedan blev det bättre. Hon tyckte att han hjälpte till bra när hon skulle rätta till snedheten och då var det som om det mesta släppte även framtill. Mycket skritt blev vi ordinerade, gärna över stock och sten och bommar/markarbete så han lyfter på fötterna. Så vi tog det lugnt med skrittpromenader i början av veckan, när matten var hemma vill säga, en tripp till Blekinge blev det nämligen måndag och tisdag. Sedan fick han vara med på markarbete med medryttaren på torsdagen, hade varit pigg och brallat.
 
Jag red en sväng i ridhuset och bara joggade lite på föredagen innan vi åkte iväg och skodde. Sedan skrittade vi ut på lördagen i skogen, red i alla gångarter på söndagen i ridhuset med avskrittningen ute efteråt. Han kändes rätt så fin och mjuk efter ett tag och jobbade på bra, även om vi båda var lite skeptiska till ponnysällskapet vi hade, små fuxar är inte att lita på kom vi fram till och försökte hålla oss för oss själva.
 
Måndagen var ju också ledig påskdag så vi skulle passa på att rida ut igen, tyvärr gör underlaget just nu att skritt är vad som gäller. Maxim talade tydligt om att han inte gillade det. Ingen trötthet där med andra ord och efter fem minuter förlorade han privilegiet att gå på långa tyglar. Allt och inget kunde man titta på, skygga för eller varför inte gå i passage varvat med att stegra... Blåste gjorde det, tränades skidor i sommarhagen och inte fick man hänga på kompisarna vi mötte som var på hemväg heller... Men det gick okej ändå, matten fick träna på att djupandas, gå av en bit tills det var lite lugnare och så kunde vi ta oss runt utan någon skada skedd.
 
 
I ikväll blev det ridhus och ett försök att kamma till oss och bli presentabla till veckans träning. Kunde njuta av att vara själva i ridhuset större delen av passet och då slappnar jag av lite mer, men det är ju bra att varva lite såklart. Lite stel kanske han kändes, men ändå inte så farligt med tanke på att det inte tränats på två veckor. Vi gav oss inte på så mycket avancerade saker, mest varva lite volter och fyrkant i alla gångarter, tempoväxlingar och så försökte vi oss på skänkelvikningar mot slutet, det går ju okej, men det blir ju alltid så mycket bättre när någon står och korrigerar matten från marken... Jag får inse att vissa steg kan vi ta själva och vissa är matten inte där ännu helt enkelt.
 
Det Positiva: Gul häst på dressyrbanan
Det Negativa: Mattens problematiska kropp.
 
Kan vi bara få vara lyckliga
 
Over and Out

Omväxlande

Nya vecka nya tag, en vecka som haft behov av att vara välplanerad för att hinna med det som måste göras. Därför blev lite för lite kvalitetstid med finaste gula. Och två tidiga mornar i stallet. Samt en måndagskväll vi fick tillbringa i ridhuset. Ibland är livet inte helt lätt att hantera och dessa veckor vill man inte ha för ofta. i alla fall jobbade vi mest på att bli mjuka och fina, så som vi brukar, varva fyrkansspår med volter och lite olika övningar.
 
 
På tisdagsmorgonen tog vi en barbackatur i skogen på en halvtimme, matten orkade inte pulsa sig fram i snön, men ville att han skulle vila från sadeln i alla fall. Och sedan hade vi träning som vanligt på onsdagen. Jag har fortfarande inte tagit tag i mig själ och planerat tävlingsterminen, men vi diskuterade lite i alla fall med Maritha och har en liten plan. Ska bara ta tag i mig själv och fixa licenser och pengar i tdb så ska vi snart vara igång igen. Han kändes hyffsat mjuk och med redan från start tyckte jag. Vi fick göra krångliga övningar med öppnor och slutor och mattens huvud hängde helt klart inte med riktigt så snabbt och bra som det borde. Tanken var att vi skulle göra öppna halva långsidan, gå in på en kort diagonal och öka traven, sedan ta öppna på andra halvan av nästa långsida, vända över och avsluta med sluta innan vi började om igen. Vi är ju nybörjare på det här kan vi ju säga, men börjar väl få kläm på det ibland. Det verkar som om sluta är lättare än öppna för oss, vilket inte är helt logiskt. Vi fick skrota idén om att blanda in någon ökning också, det blev inte alls bra, vi behöver öva mer enskilt på dem och jag måste vara himla noggrann med att ha honom rakare redan i hörnet så vi kommer ut på en bra linje, är han det minsta böjd så blir det mest pannkaka.
 
 
Sedan fick vi öva förvänd galopp en omgång också. Först vända halvt igenom, fortsätta genom kortsidan och sedan genom nästa diagonal så vi kom ut i rättvänd. Inga problem, så då övade vi på tre serpentinbågar också, där den i mitten med förvända fick bli något större än de i rättvänd. Gick också bra åt båda hållen, men jag märkte att han kändes lite trött i galoppen. Något jag märkt denna vecka under ridhuspassen, kanske är det ett styrkeproblem, kanske är det fällningen som spökar lite.
 
Promenad på torsdagmorgonen och så tog vi ett kort pass i ridhuset på fredagen, gick bara igenom allt från träningen i princip, öppna och sluta åt båda hållen och så samma övningar i galoppen i princip, försökte hålla det kort och lägga in korta skrittpauser mellan och han kändes fin och gjorde allt på första försöket så vi tjatade inte på. Även på lördagen hade han fått gå i ridhuset med medryttaren, även hon tyckte att han kändes trött.
  
Så på söndagen red vi ut han och jag. Orkade ärligt talat inte försöka pussla ihop med något sällskap så vi gav oss ut i skogen på den långa rundan i ensamt majistät. Mycket snöpulsning och njuta av förmodligen en av de sista vinterdagarna för denna gång. Dryga två timmar var vi ute och någon trött häst hade jag inte. Nu blir det ju annat jobb ute med friare form och inte lika mycket samlande jobb så kanske är det en kombination av att det fattas styrka, han fäller och kanske är lite uttråkad i ridhuset. Första långa galoppen var han kanske inte helt framme och på, men jag försökte stå upp i lätt sits och bara tänka framåt utan att forcera. Sedan förvandlades han till en snöplog som bara ville på framåt. Bitvis kunde jag också slappna av och stå där med ett brett leende och låta honom jobba på. Träningsvärk kände jag av på kvällen, men tror mest den kom från att försöka rida lätt i turbotrav med benlyft i djupsnö...
 
 
Vila på måndagen och bara bearbeta pälsen som vissa dagar vill komma av i drivor och vissa dagar håller sig fast på kroppen. På tisdagen så tömkörde vi för första gången på en halv evighet. Lite trassel med tömmarna, men det gick ändå okej tycker jag. Försökte oss på att flytta bakben och det kändes som om vi båda fick lite ljusglimtar av vad det är meningen att vi ska göra. Annars så joggade vi mest runt i trav och försökte mjuka upp inför träningen.
 
Vilket det kändes som om det lyckades. Lite småtrött kändes han fortfarande, men mjuk och fin. Bitvis i traven är han helt fantastisk. Sedan latar vi till oss i skritten och stånkar och stönar lite i galoppen. Vi fick jobba på med lite skänkelvikningar i traven, kändes som om vi kom ytterligare ett steg framåt där. Sedan jobbade vi på med sluta också, där går det fint åt ena hållet och i det andra behöver vi jobba på mer i skritt innan det kan sitta i trav. Kul med nya svårigheter tycker vi båda. I galoppen jobbade vi mest med att gå på framåt, jobba på diagonaler även mot de läskiga hörnet, han blev lite arg på mig en gång och bockade lite, vilket ju inte händer så ofta. Jobbade även lite enkla byten för att han skulle bli på bättre humör och så lite förvänd galopp, men det känns att det tar imot och vi får jobba oss igenom hörnen. Ska klura lite på hur upplägget ska bli framöver, kanske ska vi gå tillbaka någon vecka och inte pressa gränserna på det vis vi gjort sista tiden. Vi är anmälda till en programridning nu den 25:e mars och sedan är ju tanken att i ska komma ut på tävling igen också, får klura lite framöver vad som kan passa.
 
Morgonpromenad på torsdagen, har lyckats bra på sistone att få in rutinerna tycker jag och det känns som ett bra upplägg för oss just nu. Helst ska det in lite bommar och hoppning också, men tyvärr kan man inte få till allt alltid. På fredagskvällen avslutade vi veckan med en lugn och fin uteritt och njöt av något tittig, men pigg häst.
Sedan gjorde matten lite andra saker under lördagen, så kom inte dit förrän på kvällen, så vi tog en sväng i ridhuset, försökte jobba lite med öppna och sluta i skritt, men annars gjorde vi inga avancerade grejer. Och på söndagen red vi ut igen.
 
Det Positiva: Lurviga öron
Det Negativa: En hel del...
 
Could we please move on from this place.
 
Over and Out
 

Blickar framåt

Det är svårt det här med att skriva ikapp, för att hålla någon slags daglig regelbundenhet i det här med bloggande går verkligen inte ihop sig.
 
Vi skulle ha startat förra måndagen med en programträning hemma i ridhuset, men domaren blev sjuk så det ställdes in. Så vi körde vanlig vecka tänkte jag, vila måndag, ridhus på tisdag som föreberedelse inför onsdagsträningen. Som också blev inställd för Maritha halkade på isen och fick hjärnskakning... Vi tränade ändå på själva hemma. Fick till bra pass både tisdag och onsdag, men det är ju kortare startsträcka om man ridit ordentligt dagen innan kan man ju säga. Många som gav oss berömande ord efter onsdagspasset och det värmer ju såklart.
 
Torsdagsmorgon med promenad fick det bli sedan och så tog jag en tidigt slut på jobbfredagen och hann ut medans det fortfarande nästan var ljust. Jogging i trav genom skogen, fin Maxim som glatt trampade på och lite fin vintersol på det, såklart att man är nöjd. På lördagen fick vi med oss sällskap och tog långturen för att kolla underlaget, som var förvånansvärt bra så vi kunde trava på ordentligt. Kändes som om det var nödvändigt med lite längre sträckor och på vägar vi inte går varje vecka. Maxim gick först merparten av turen och gjorde det fint, inga tveksamheter och bjöd i perioder på riktigt bra. Sedan hade han och medryttaren också tagit en tur på söndagen. Matten ägnade sig åt att packa in massa höbalar på kvällen.
 
 
Återigen måndag och vila och sedan tisdag och ridhuskväll. Fokuserade mest på att rulla på runt fyrkanten i bra tempo, varva lite med volter och så jobbade vi lite i galoppen med tempoväxlingar. Han blev fin mot slutet och jag börjar förstå hur jag ska komma dit med så lite jobb som möjligt.
 
Veckans Marithaträning stundade och temperaturen sjönk så det var riktigt kallt, tack och lov för underställ och att jag nästan oavsett blir varm när jag rider. Kom iväg i bra tid och nu tror jag att jag har optimerat vilka tider jag behöver göra allt för att det ska funka, nu kunde vi skritta fram en kvart och sedan trava lite innan vi startade vilket passar oss bra. Jobbade på med tempoväxlingar i traven och att jag ska sitta korrekt, släppa ner knäna och hålla in armbågarna så att händerna inte börjar flaxa omkring. Vi mjukade upp med lite öppnor, vilket vi båda så smått börjar förstå. Sedan gick vi på skänkelvikningarna, vi gjorde dem från liten annan vinkel från där Maritha satt jämfört med vad vi brukar och då sa hon att jag skulle försöka sitta över mer mot "yttersidan", speciellt undan höger skänkel då. Vi gjorde om och det blev stor skillnad, det kändes som om Maxim sa "Äntligen gör människan det möjligt för mig att flytta bakbenen mer, vad har hon väntat på?" Vi gjorde även om vänster skänkelvikning, skillnaden blev inte lika stor, men det hjälpte ju helt klart, så jag har ju mitt jobb utstakat för mig. Vi jobbade på med lite tempoväxlingar i trav på diagonalen också, försökte med att peppa upp honom i hörnen och sedan släppa iväg. Måste tänka på att jobba små sträckor i taget.
 
Galopparbetet gjorde vi lite längre övning med förvänd och rättvänd om vart annat, i höger gick det utan problem att hålla i och i vänster fick vi ta en lite paus halvvägs och hämta andan, där behöver vi båda jobba lite mer, men det ser tydligen stadigt och fint ut.
 
Fick jobba lite med slutor sedan och nu börjar det bli överkurs för matten så hjärnan måste verkligen kommunicera med kroppen på ett bra sätt. Vad jag måste tänka på är att sitta mitt i sadeln, hålla inneskänkeln på plats långt fram vid sadelgjorden och leda ut med ytterhanden vid behov, fick också dutta lite med spöet på ytter bakben för att hjälpa honom förstå. Och jäklar vad vi kan ibland!! Även här måste jag tänka på att ta det steg för steg för vi varken kan eller orkar så långa sträckor ännu, men han förstår och han flyttar!    
 
Lugn torsdag med morgonpromenad tillsammans, sedan softade Maxim nog mest runt och gjorde sitt dagliga skogsarbete i sin hage (han gillar att stöka med grenar och bita ner dem), matten jobbade, tränade core och var på kvällsåkning med långfärdsskridskorna, tre fall och blåmärken på knäna blev resultatet på den turen...
 
På fredagen försökte jag ta mig från jobbet någorlunda och hinna ut medans det var ljust, lite stressigt och missade den buss jag tänkt ta, men vi hann ändå hyffsat, skönt att ljuset stannar kvar lite längre på kvällarna. Vi hade en sån där tur som var helt och hållet perfekt. Spetsade gula öron och små frustningar i omgångar, galopp på halvlånga tyglar med bibehållen form och matten i lätt sits och en enorm tacksamhet över att vi har varandra. Så många som står med skadade hästar eller hästar de tvingas ta bort alldeles för tidigt och här står jag med min friska fina häst som bara går bättre och bättre. Visst har vi också haft våra motgångar, men dem känns långt borta och övervunna just nu.
 
Lite mindre harmonisk tur på lördagen, matten hade tid att passa, hade hoppats medryttaren kunde rida istället, men så blev det inte. Vi tog en tur bort mot gamla stallet och lite ridvägar runt samhället. Tittig väg vi inte gått på ett tag och Maxim blev lite till sig kan man säga, fick gå av ett par gånger och leda, men vi hanterade det okej. Travade på ordentligt där det gick och efter ett tag blev han lite mer tam och kunde skritta utan att takta.
 
På söndagen var vi i ridhuset och förberedde programridning (som blev inställd igen), han var rätt så springig i början, men blev bättre mot slutet, försökte fokusera på att få till en sådan lång framridning som jag tänkt mig och sedan rida igenom programmet och få en positiv upplevelse. Tycker väl att det blev okej, jag borde kanske ha varit lite noggrannare i framförallt galoppen, men vi gjorde alla momenten och han gick på relativt bra framåt, en av travdiagonalerna kändes superbra!    
 
 
 
Denna vecka blev lite mer soft eller vad man ska säga, men ändå helt okej. Måndag vila och tisdag longering för matten var för trött och kall och hatade sitt liv just då. Han var dock fin på linan också och ganska avslappnad. 
På träningen var han kanske aningen stelare än han brukar av förklarliga skäl, men det släppte fint när vi fått värma upp och stretcha lite, jobbade på volten med att ställa rakt, lite utåt, rak och inåt om vart annat och då kändes han betydligt mjukare efter bara ett kort tag. Pigg och framåt var han också. Skänkelvikningarna har ändrat om sig igen, nu är undan höger skänkel mycket bättre, kanske för att matten fokuserar på att sitta över på rätt sida om hästen. Undan vänster är lite mer kämpigt, men vi får jobba på, några i taget. Vi fick jobba med öppnor också halva långsidan i sen, vända över som ett s och komma ut på motsatta långsida och rida den andra. Krångligt för matten att hinna med, men det kommer lite mer och mer varje gång. I galoppen kändes han fin också, vi övade serpentinbågar med början liten båge, större i förvänd och avsluta med liten i rättvänd. Klarade det i båda varven, men med mer stånk och stön i vänster galoppen. 
 
Morgonpromenad på torsdagen och på stack vi ut och tränade galoppintervaller i översnöad sandbacke. Så då fick han sträcka ut lite, även för sin fega matte. Underlaget gjorde också att man kunde hålla rätt så god fart i skogen och vi kunde trava på ställen som annars är avsedda för skritt när det är barmark och rötter att snubbla på. Sedan blev det vila på lördagen och medryttare som red ut på söndagen. Allt som allt en okej, men inte superhård vecka.
 
Det Positiva: Luddiga gula öron
Det Negativa: En hastighet på 110 i livet
 
Prioritera, prioritera, nya mantrat
 
Over and Out

Från en månad till en annan

Vi förberedde oss för veckans träning på sedvanligt sätt i ridhuset på tisdagskvällen. Var där lite tidigt igen och det var träning på gång och hästar som kom och gick, helt enkelt lite rörigt och mitt huvud hängde inte med hela tiden heller tyvärr. Men vi skulle bara ta en kort sväng och mjuka upp i alla gångarter och det lyckades vi med tycker jag. Kände även av den förvända galoppen och skänkelvikningarna, men bara en gång var, men bra att kunna göra dem även med distraktioner runt omkring. 
 
Träningen gick väldigt bra. Även om matten försökte vänja sig vid nya skor och chaps och tappade stigbyglarna litegran. Maxim kändes med och på hugget redan från början, mjuk och fin. Vi jobbade i galoppen på att mest rulla på i början och varva med lite olika ridvägar, vände rätt upp och gjorde tio-metersvolter ut mot sargen, lite knepigt ibland, men vi blir starkare och starkare. Vi kollade också att vi kunde rida "glasstruten" igen, fick göra om den en gång i vänster varv för jag valde en knepig sväng som vi inte riktigt klarade, men annars gick det bra. Vi jobbade också på våra diagonaler i galopp och att fortsätta genom hörnet i förvänd för att jobba bort hans motvilja mot att galoppera mot väggen. Det gick superbra och framförallt försvann den där bromsande känslan som vi har haft halva diagonalen. Fick jobba lite med skänkelvikningarn sedan och Maritha föreslog att vi skulle testa att jag höll i ett körspö som hängde i ridhuset istället för mitt vanliga. Jag var lite tveksam och kände väl att det här kan nog sluta med en skentur och avtrillning med tanke på vår historia och att matten håller i saker som vi inte är vana vid. Men han skötte sig bra, brydde sig inte så mycket även om jag blev spänd, sedan var det såklart knepigt att hålla i det och förstå i vilken position det skulle vara i. Meningen med det hela var att försöka töja gränsen lite i travskänkelvikningarna och få oss båda att förstå att det går att korsa benen lite till även i trav och inte bara i skritt. Det blev bra så vi ska fortsätta öva på att tänja lite till då och då. I skritten har det ju blivit en enorm skillnad.
 
 
Sedan var tanken att det skulle blivit markarbete för Maxim på torsdagen tillsammans med medryttaren, men tränaren blev tyvärr sjuk. Det hade ridit ut med isisen istället och busat. Vi tog en lite promenad på fredagen i lagom takt bara för att han skulle röra på sig lite. Sedan red medryttaren igen på lördagen, både ut och inne, han hade varit fin och glad. Avslutade helgen med en uteritt gjorde vi tillsammans han och jag, fin och glad häst och den perfekta uppladdningen inför kommande vecka tyckte jag.
 
Vi vilade sedan på måndagen och körde ridhuset på tisdagen, pigg och glad häst som sprang på utan större bekymmer, övade på att rida utan sporrar och jobbade på med uppmjukande övningar. Han kändes redan från början ganska med och mjuk vilket var trevligt.
 
Träningen gick superfint, vi övade lite programdelar ur LA:1 och skulle säga att det mesta kändes väldigt bra. Han ryggade fint, mindre tveksamt än tidigare, vi kunde vända rätt upp och sakta av till halt med ganska få trav och skrittsteg. 
 
Blev en kort promenad torsdagmorgon och sedan vila fredag, husse fixade allt eftersom matten var på jobbresa. På lördagen lyckades vi pricka in en sällskapstur med isis och matte igen, ganska bra tempo, Maxim var lite sölig när han gick i täten, men hängde på bra när han fick ligga efter. Galopperade en del för att inte komma efter för mycket när de töltade och speedtravade framför.
 
 
På söndagen hade vi sällskap av syster, hon promenerade med oss ut en vända. Vi travade och galopperade en del, men lite lugnare än dagen före. Sedan åkte jag och syster till Stockholm och frös på en ridhusläktare i flera timmar. Men vad gör väl det när man får se fina hästar och superduktiga ryttare visa upp sig och bli instruerade. Vi var på andra delan av Patrik Kittels Dressage Tour, medelsvår nivå. Vilket vi inte riktigt fattat att det var en serie, men det kändes ändå okej, tycker att jag kunde ta till mig av en del saker även om de rider på en helt annan nivå än mig. Hans tanke är "Alla kan rida Grand Prix" vilket jag tycker är en fin idé. På våra Marithaträningar skiftar vi ganska mycket nu och har börjat rida mer "medelsvåra" övningar så det går ju framåt och det är ju det man behöver vilja att man ska fortsätta utvecklas. Mest imponerad blev jag av de två ryttarna med funktionsnedsättning som var med, Lina Dolk och Dokki som visade upp sig och Lövstaryttaren med Van Vivaldi. 
 
Det Positiva: Systerhelg
Det Negativa: Sviktande humör
 
Would not do my life any different
  
Over and Out

RSS 2.0