Brukstävling Örebro 17/4

Eftersom matten inte helt kan ge upp drömmen om bruksridning och drömmen om att någon gång delta i SM-klass på FjordSM så kan man ibland känna sig tvungen att åka 20 mil enkel väg för att delta i en tävling.
 
Vi var kanske inte riktigt redo för en brukstävling, matten har ju som bekant kanske de taskigaste tävlingsnerverna, men på söndagskvällen innan uteritten gick vi bort till vagnen på stallplan vi bekantat oss med hela veckan. Efter mycket andning och försök till att lugna ner mig själv så kunde jag i alla fall sitta upp från den. Om Maxim brydde sig? Inte alls... Så strategin var klar, jag skulle parkera oss vid bryggan hoppa av och klättra upp på den från marken och om vi kände oss lugna nog hoppa upp på Maxim från den. Strategin för att flytta föremål var att avgöra beroende på föremål, att lyfta dem kan vi ju, det är just att flytta över ryggen som är knepigt om det är stort, vi fick helt enkelt se. Sedan kommer vi tillslut fram efter lite felkörning och får gå banan och varken brygga eller flytta föremål är med... Lite av ett antiklimax för matten som nu blev lite lugnare, men sedan stressade upp sig för andra saker.
 
Maxim fick knata runt med hussen och kolla in omgivningen och kasta sig för saker med matten på behörigt avstånd. Sedan kunde jag sitta upp och skritta runt och använda Camillas tips om att titta någon annanstans än det han tittade på, vilket fungerade bra. Fladdrande band gick bra och så även någon maskin som gjorde ljud i skogen. Jobbade lite i skritten och travade lite, men eftersom det var skritt och trav som gällde på banan kändes det ganska lagom som uppvärmning.
 
 
Tillslut var det vår tur och vi gick in i funktionskontrollen där han skötte sig hyffsat bra, jag har inte riktigt koll på tyglarna hela tiden när vi skulle sadla så han gick runt lite, 2 straff för det. Första hindret inne på banan var vändning i trångt utrymme vilket vi gjorde hyffsat bra, 10 straff där, sedan bort till skrittbommarna, vilket var svårare då de lät en del och Maxim tvekade, lite påmaning och så gjorde vi plockepinn av dem, 40 straff. Vidare till backningen i vinkel, där vi kunde ha gjort ett lite bättre jobb, men 50 straff är okej, många som ha problem där. Tre halter som han gjorde som en stjärna, 0 straff. Gatubrunnen har han fortfarande inte fattat trots idog träning på cykelvägarna, 45 straff, men vi höll oss innanför spånet denna gång. Trav sedan och portar i krångliga mönster, petade ner två bollar så 20 straff, matten måste koncentrera sig lite mer, för det här kan vi egentligen bättre. Trav genom korridor vilket gick sjukt bra med 5 straff, lite tramp i sista zonen. Trav in i mål blev sedan lite skritt eftersom avspärrningsbandet fladdrade en del och han kollade in det, 38 straff för tiden. Totalt 210 och inget underkänt i något moment! Lättnaden var helt otrolig. Krama Maxim, krama Johan, le så ansiktet nästan sprack.
 
 
 
Sedan vänta medans allt räknades ihop och när resultatlistorna kom upp inse att vi kom 3:a i den öppna klassen! Så vi fick faktiskt gå fram och hämta en gul rosett. Matten höll på att börja gråta lite då (Maxim åt sitt hö i transporten och kunde inte ha brytt sig mindre). Sedan efter lite lusläsande av diverse tävlingsreglementen på hemvägen så insåg jag att vi nu är kvalade på egna meriter till bruksridningen på FjordSM. Vilket känns helt fantastiskt!!! Insåg också att vi kan ansöka om prestationsmedalj i brons för bruksridning.
 
 
När man når sina mål blir man otroligt glad, framförallt eftersom vägen hit har varit allt annat än rak. Nu väntar en vår där vi ska försöka få in lite träningar för Camilla och en till tävling i Dannemora som har bruks. Och så hoppas vi att det fortsätter åt rätt håll så vi kan vara med på SM:et i sommar.    
 
Det Positiva: När målen äntligen nås
Det Negativa: Långa bilkörningar hela påsken
 
You give me something to belive in
 
Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0