tildans

.... och kämpa sig i kapp.

 

När livet rullar på lite för fort är det bra med liten gul häst som lugnar ner. Gul häst blir heller inte odräglig av att vila flera dagar i rad, även om han inte är helt nöjd med det.

 

Förra veckan är vi på fortfarande, vi tog oss ett pass i ridhuset på vår tisdagskväll, lugnt och skönt med stort ridhus för oss själva. Vi övade på våra skänkelvikningar, där vi bråkade lite först, men sedan kom överrens. Vågade oss också på en kortsida i vänster förvänd, inga problem sa herr gul och flängde på. Det är inte vackert, men det går åt rätt håll. Och att vi vågar och kan (läs jag) utan stöd från marken är ju ett bra tecken.

 

Vår Marithaträning kom och gick, fick bitvis så otrolig känsla, när det bara flyter fram. Höll honom rakare i skänkelvikningarna och då gick det genast bättre. Galopperade gjorde vi också och tycker det gick bra, fick lite stopp i vänster förvänd, men vi jobbade oss igenom det och där måste jag kanske vara lite mer på nu, när jag vet att han kan. Jag behöver våga rida kortsidorna, för då kanske vi kommer ifrån det här med att han lägger av mot väggen/hörnet när vi rider vanliga diagonaler.

 

 

Vila tre dagar sedan på grund av roligheter och tröttheter, men på söndagen fick vi oss en alldeles lagom skogstur med sol och galopp, med häst som tittade, men ändå gick på framåt och jag verkligen kände att han ville fram också, även i galoppen. Inga missöden förutom den där konstiga gubben som klättrade i träd (klippte äppelträd...)

 

Började denna vecka med longering på ridbanan och jobba över en upphöjd bom, svårast i skritt uppenbarligen, i galopp gick det bra. Härligt att cykla hem vid halv åtta och det fortfarande är sol och ljust ute.

 

Sedan ridhuskväll på tisdagen, trots mattens tunga huvud och trötta kropp, fick vi till ett helt okej pass. Mycket galopp blev det, vi rullade på en del runt fyrkanten, ställde och böjde, samt övade på våra tiometersvolter och sedan gjorde vi för skojs skull lite enkla byten. Han känns hela tiden starkare och starkare. Tänkte så ge mig på en övning jag tänkte ihop, vända halvt igenom i galopp, fortsätta i förvänd genom kortsidan, gå in på nästa diagonal och ta nästa kortsida i rättvänd galopp. Så hålla galoppen lite längre alltså. Började i höger och det gick bra på första försöket. Även i vänster gick bra!! Alldeles själva kunde vi, vingligt som bara den i vänster, men han höll i och vi klarade det faktiskt! Så stolt! Avslutade med lite skänkelvikningar där jag kunde kolla oss i spegeln, ibland kommer övertrampet in i alla fall, så vi fortsätter på rätt väg.

 

Onsdagskväll med tungt huvud och marithaträning. Inte alltid en bra kombination, men det gick okej. Först fokuserade vi på galoppen och övergångar galopp-trav-galopp med serpentiner över ridhuset. Det gick, när matten skärpte till sig lite bättre i alla fall. Sedan skänkelvikningar för hela slanten. Vi fick göra så att vi gick in på diagonalen, skänkelvikning en bit och sedan liten volt och så fortsätta skänkelvikningen, volt till höger om vi gick undan höger skänkel. Tanken var att han skulle trampa under sig och vi skulle komma ut rakare i nästa skänkelvikningsdel. Jag fick väl inte riktigt till det, så faktiskt satte Maritha upp för att se om hon kunde komma på något sätt att få det bättre. Konfunderad Maxim, men ibland så trampade han över ordentligt. Vi fick denna övning i läxa, men måste se till att volten inte blir för liten, det kändes bättre när jag fick prova igen sedan.  

 

Vi tog oss en powerwalk på torsdagskvällen, i ca en timme, vilket var härligt. Sedan joggade vi vår skogsrunda på fredagskvällen till härligt kvällsljus. Lite av en tradition numera, vilket känns bra, han jobbade på och arbetade fint i form. På lördagen blev det lite mindre fysisk aktivitet, men desto mer mentalt för oss båda. Spontananmäler man sig till en brukstävling om 1 vecka så måste man också träna. Sagt och gjort, släpa fram grejer, be Johan att hjälpa till och sedan göra efter vår bästa förmåga... Vilket gick okej, men inte så bra som jag hoppats. Det här med att flytta skramlande hink klarade jag inte av. Spänner jag mig minsta lilla så känner han det och det blir pannkaka. Vi bokade in en träning för Camilla i alla fall så kanske hon kan hjälpa oss en bit på vägen.

 

På lördagen så fick Maxim ny ryttare i form av kollegas 13-åriga dotter som gillar fjordhästar. Sol och strålande väder så jag fick mig en rejäl promenad tillsammans med dem ute i skogen. Maxim skötte sig bra, skrittyade på ordentligt, travade efter lite övertygande även framför oss och så galopperade hon uppför en backe. Sedan skulle han såklart bli rädd också så det blev en ofrivillig galopptur över en äng innan hon fick stopp. Imponerad över att hon satt kvar, själv hade jag dunsat i backen, men tillslut så lugnade han ner sig. En rivstart till bjöd han på men då var vi mer med och han stannade fort. Så ganska nöjd var hon ändå, även om jag hoppats på ett bättre uppförande från min häst...    

 

Hjärnan vill inte riktigt lägga av med att arbeta, mycket på jobbet, mycket hemma. Men i stallet kan man bara fokusera på en sak i taget om man vill att det ska gå bra.

 

Det Positiva: Solen skiner med jämna mellanrum

Det Negativa: Tröttheten som aldrig försvinner

 

 

Over and Out