När hösten gör intåg

Älskade höst! Nu är den här, det känns i luften som över några dagar blivit kall och klar. Även om solen fortfarande värmer mitt på dagen ibland, så är det en annan sorts värme.
 
I lördags red vi ut på en ensamtur, 8,5 km med mycket trav. Lite tittig Maxim ibland, men jag tycker överlag att han skötte sig bra, hoppade dock av ett par gånger när det var läskigheter. Man blir så glad av de här turerna när han nöjt går och frustar för sig själv på hemvägen.
 

Igår fick vi sällskap ut också, var lite på samma ställe och red, men även på en stubbåker. Lite nervöst, men det gick ganska bra, eller inte kanske man också kan säga. Han travade snällt i alla fall bortåt, sedan skulle vi trava tillbaka samma väg, då blir han "rädd" för typ en grushög, kastar sig och rusar iväg lite. Den andra hästen hakade på och så ligger tjejen på marken. Allt gick i alla fall bra och jag hoppas att vi inte skrämt bort henne från våra sällskapsturer... Jag klarade mig hyffsat i alla fall, tur att det går att sitta kvar någon gång.
 
Ikväll var vi på ridbanan och det var tyvärr en sån där dag när matten inte kan rida. Skumpar omkring i sadeln och viftar med händerna. Hade ingen plan och så var det andra hästar på banan vilket gör oss båda distraherade. Suck, ibland önskar jag att jag hade tränare vid varje tillfälle på banan. Men så är ju tyvärr inte verkligheten. Det blev väl hyffsat tillslut i alla fall, men lite ledsen var jag för att jag inte kan skärpa mig. Jag vet att vi är på väg uppåt till nästa nivå (hoppas jag i alla fall) han rör sig bättre, går mer själv, men så orkar han inte riktigt och jag är inte med och hanterar när han lägger sig på bogarna och blir tung i handen. Nåja, nu lir det fyra dagars mikrovila när jag är på tjänsteresa, så tar vi nya tag till helgen. 

Det Positiva: höstväder 
Det Negativa: inkompetens

Fler flyger 

Over and Out 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0