tildans

 

Kom i alla fall dit i god tid, red direkt efter gamla stallkompisen så hästarna gick och sneglade lite på varandra, stora svarta hade sett oss redan när vi svängde in och kände igen bilen, ridhuset har nämligen nät på övre halvan av väggen på långsidan. Maxim började förresten med att försöka slita sig när jag öppnade den automatiska dörren in i ridhuset, men jag höll fast så det gick bra ändå. Var väl inte så jättepå så vi fick börja med att raca runt fyrkantsspåret för att komma igång. En del av det var mitt fel eftersom jag själv spände mig och letade "farligheter" på det nya stället. Sedan fick vi visa upp skänkelvikningarna och framdelsvändningarna på diagonalen, Maritha tyckte det var stor förbättring och att det syntes att vi tränat på detta. En av mina nya favoritövningar faktiskt, jag tycker att han kommer igång bra. Han korsade ordentligt åt båda hållen också, men Maritha tyckte att han såg stel ut i vänster sida. Han halkade till häromdagen med just vänster bak, så kanske blev det någon liten sträckning, smörjde liniment när vi kom hem och ska fortsätta med det till slutet av veckan tänkte jag så får vi se om det känns bättre då.

 

Över i trav sedan och skänkelvikningar igen, kändes också bra, behöver dock bli bättre på att rida steg för steg även i trav och min tajmning är otroligt viktig. När vi hade så stor yta övade vi också på vår förvända galopp, jag har kollat ut två pay and ride med LA nu så det passade ju bra. Det gick helt okej tycker jag, men jag vågade inte pressa på och ta kortsidorna också. Här behöver jag också komma över spärren helt enkelt. Sedan övade vi övergångar först trav-halt-trav, att rida steg för steg även här, inte tvärstopp, två steg i skritt är okej både in i halten och ur den. Sedan övergångar skritt-galopp-skritt. Här var det lättare i högervarvet och även här behöver jag sitta i sadeln, spänna magen och ta det steg för steg. Återigen blir jag fascinerad av hur svårt det är att rida. Det är också svårt när ridhuset fylls med mer och mer folk och man försöker komma ihåg ridhusreglerna, det gick väl inte så smidigt alla gånger, mitt fel att jag var i vägen.

 

 

Nöjda med det så tog vi sedan ett kort joggingpass på ridbanan under torsdagskvällen.

Maxim var pigg redan från start och skrittade av stallplanen med stora steg. Klarade av alla spänningsmoment bort till ridbanan, matten också, lyckades hålla långa tyglar större delen av sträcken. Jobbade lite i skritten, men travade igång ganska snabbt och varvade fyrkantsspår med volter, god fart och försöka få till lite böjning på ett mjukt sätt. Bitvis kändes han så där fantastisk igen, av vilket jag drar slutsatsen att han trivs bra på vår ridbana. Vi tog lite galopp också i båda varven på en större volt, försökte lätta lite i sitsen och låta honom rulla på, han kändes helt okej och mjuk här också. Avlutade med några skänkelvikningar i trav innan vi begav oss hemåt. När vi ska ut från ridbanan ser jag tre killar som är i närheten, när vi kommer närmare visar det sig att de är fullt halloweenutstyrda. Två av dem stannar och kikar på oss medans den tredje förvinner in i buskarna. Jag anar att det kanske är bus på gång. Maxim stannar så klart och kikar nyfiket på dem, men jag upplever inte att han är speciellt rädd. Jag brukar prata ganska högt då, inte med människorna som utgör "faran" men med Maxim. Inte för att han verkar bry sig så mycket om det, men människor tenderar att vara lite försiktiga då. Vi väntade lite och jag pressade inte på, de två killarna vid grinden försvann iväg och vi gick vidare, en bit förbi hörde vi såklart killen i busken som vrålade till lite, men Maxim ryckte bara till och jag lyckades hålla mig avslappnad. Mycket beröm på det och långa tyglar hem. Stora älgakliven och småfrustandet kom fram, en herr gul full av självförtroende.

 

Det Positiva: När rädslor övervinns

Det Negativa: Mörker

 

 

Over and Out