Dressyrtävling La:1 Harbo

Maxim undrade nog lite hur matten tänkte när hon släpade med sig honom och hussen ut på landet mitt i sommaren för att tävla dressyr, matten undrade också... Lyckades dock ha lite tur med vädret, under 30 grader varmt och ganska mycket vind på en tävlingsplats ute på öppet landskap är ändå uthärdligt.
 
Organisatoriskt från mattens sida var det långt ifrån det kaos som rådde förra gången vi skulle iväg. Alla grejer hela och inget glömt. I övrigt finns det mycket man kunde önska som inte riktigt uppfylldes, det där om att matten ska sluta rida som en kratta till exempel. Vi bör definitivt inte starta dressyr med de förutsättning vi haft i sommar heller. Den enkla sanningen är att ju mer matten tränar desto bättre blir hon och ju mindre desto snabbare tappar hon. Nu har vi inte tränat för Maritha sedan innan midsommar och det är ett alldeles för långt uppehåll när man tappar hela sitt koncept och all struktur på hemmaträningen. Har tränat alldeles för lite programdelar till exempel. Travdelen är jag hyffsat nöjd med första halvan, mindre med andra. Skritten måste jag lära mig att rida bättre. Och galoppen ska vi inte tala om... Vi hade inte heller bästa framridningen, då den skedde på gräsåker med tuvor höll vi på att dratta omkull några gånger och jag blev feg och vågade inte få fram honom tillräckligt. Sedan var det djupt underlag på banan där han också snubblade någon gång. Dock upplevde jag honom inte som jättetittig, banan sög nog lite energi, men blev inte tvärstopp, vi gjorde alla momenten när vi skulle i den gångart vi skulle med slarvigt ridna vägar ibland vilket drog ner med all rätt. Skänkelvikningarna blev den ena godkänd i alla fall vilket var kul. Mindre kul var slarviga uppridningar och dåliga halter där vi faktiskt kan plocka poäng. 53% slutade vi på, men hade ändå inte den där tunga känslan ett sådant resultat hade gett för ett år sedan, matten gav hästen dåliga förutsättningar och det fick vi betala för. Slutkommentar: "Positiv och ganska lydig häst men behöver mer bärighet och bjudning än idag. Ambitiöst ridet! Lycka till!"
 
 
 Kände oss väldigt snoffsiga i allafall <3
 
Men övning ger färdighet och förhoppningsvis kan vi lägga detta till erfarenheten och lyckas bättre nästa gång, anmälda till nästa tävling i september. Då bör vi kanske ha kommit igång lite mer igen. Och jag ska redan nu börja lägga upp någon slags struktur på det hela, lägga in träning av specifika programdelar och inse att jag behöver komma in i samma struktur som vi har när vi tränar, det vill säga rida ett uppmjukande pass ena dagen och sedan träna specifika grejer dagen efter, för annars lägger jag tiden och orken på att mjuka upp och vi hinner liksom inte fram till att träna specifikt på t.ex. skänkelvikningar eller uppridningar. Bättring från mattens sida.
 
Annars var det en trevlig dag, Johan var med, mina föräldrar dök upp och tittade samt fikade med oss efteråt. Träffade en trevlig dam som haft fjordhäst sedan 70-talet som kom fram och pratade efter vår ritt. Maxim skötte sig natruligtvis alldeles utmärkt! Han är en helt fantastisk häst på det viset och jag är så tacksam över det, något man kanske glömmer bort i vardagen, men så kommer man ut, ser svårlastade hästar eller hästar som är så spända att ryttaren behöver ledhjälp en bit innan det lugnar ner sig. Då försöker jag visa tacksamhet för liten gul som jag glatt lämnar till sin husse utan bekymmer eller binder upp i transporten om jag är själv. Som hänger på och är med sina människor helt enkelt. Ärligt talat skulle jag inte byta bort några resultat i världen mot att istället få saker att bekymra sig om.
 
Det Positiva: Gula, alltid den gula
Det Negativa: Mattens ridning...
 
Could not have a better horse
 
Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0