tildans

Vi förberedde oss för veckans träning på sedvanligt sätt i ridhuset på tisdagskvällen. Var där lite tidigt igen och det var träning på gång och hästar som kom och gick, helt enkelt lite rörigt och mitt huvud hängde inte med hela tiden heller tyvärr. Men vi skulle bara ta en kort sväng och mjuka upp i alla gångarter och det lyckades vi med tycker jag. Kände även av den förvända galoppen och skänkelvikningarna, men bara en gång var, men bra att kunna göra dem även med distraktioner runt omkring. 

 

Träningen gick väldigt bra. Även om matten försökte vänja sig vid nya skor och chaps och tappade stigbyglarna litegran. Maxim kändes med och på hugget redan från början, mjuk och fin. Vi jobbade i galoppen på att mest rulla på i början och varva med lite olika ridvägar, vände rätt upp och gjorde tio-metersvolter ut mot sargen, lite knepigt ibland, men vi blir starkare och starkare. Vi kollade också att vi kunde rida "glasstruten" igen, fick göra om den en gång i vänster varv för jag valde en knepig sväng som vi inte riktigt klarade, men annars gick det bra. Vi jobbade också på våra diagonaler i galopp och att fortsätta genom hörnet i förvänd för att jobba bort hans motvilja mot att galoppera mot väggen. Det gick superbra och framförallt försvann den där bromsande känslan som vi har haft halva diagonalen. Fick jobba lite med skänkelvikningarn sedan och Maritha föreslog att vi skulle testa att jag höll i ett körspö som hängde i ridhuset istället för mitt vanliga. Jag var lite tveksam och kände väl att det här kan nog sluta med en skentur och avtrillning med tanke på vår historia och att matten håller i saker som vi inte är vana vid. Men han skötte sig bra, brydde sig inte så mycket även om jag blev spänd, sedan var det såklart knepigt att hålla i det och förstå i vilken position det skulle vara i. Meningen med det hela var att försöka töja gränsen lite i travskänkelvikningarna och få oss båda att förstå att det går att korsa benen lite till även i trav och inte bara i skritt. Det blev bra så vi ska fortsätta öva på att tänja lite till då och då. I skritten har det ju blivit en enorm skillnad.

 

Sedan var tanken att det skulle blivit markarbete för Maxim på torsdagen tillsammans med medryttaren, men tränaren blev tyvärr sjuk. Det hade ridit ut med isisen istället och busat. Vi tog en lite promenad på fredagen i lagom takt bara för att han skulle röra på sig lite. Sedan red medryttaren igen på lördagen, både ut och inne, han hade varit fin och glad. Avslutade helgen med en uteritt gjorde vi tillsammans han och jag, fin och glad häst och den perfekta uppladdningen inför kommande vecka tyckte jag.

 

Vi vilade sedan på måndagen och körde ridhuset på tisdagen, pigg och glad häst som sprang på utan större bekymmer, övade på att rida utan sporrar och jobbade på med uppmjukande övningar. Han kändes redan från början ganska med och mjuk vilket var trevligt.

 

Träningen gick superfint, vi övade lite programdelar ur LA:1 och skulle säga att det mesta kändes väldigt bra. Han ryggade fint, mindre tveksamt än tidigare, vi kunde vända rätt upp och sakta av till halt med ganska få trav och skrittsteg. 

 

Blev en kort promenad torsdagmorgon och sedan vila fredag, husse fixade allt eftersom matten var på jobbresa. På lördagen lyckades vi pricka in en sällskapstur med isis och matte igen, ganska bra tempo, Maxim var lite sölig när han gick i täten, men hängde på bra när han fick ligga efter. Galopperade en del för att inte komma efter för mycket när de töltade och speedtravade framför.

 

På söndagen hade vi sällskap av syster, hon promenerade med oss ut en vända. Vi travade och galopperade en del, men lite lugnare än dagen före. Sedan åkte jag och syster till Stockholm och frös på en ridhusläktare i flera timmar. Men vad gör väl det när man får se fina hästar och superduktiga ryttare visa upp sig och bli instruerade. Vi var på andra delan av Patrik Kittels Dressage Tour, medelsvår nivå. Vilket vi inte riktigt fattat att det var en serie, men det kändes ändå okej, tycker att jag kunde ta till mig av en del saker även om de rider på en helt annan nivå än mig. Hans tanke är "Alla kan rida Grand Prix" vilket jag tycker är en fin idé. På våra Marithaträningar skiftar vi ganska mycket nu och har börjat rida mer "medelsvåra" övningar så det går ju framåt och det är ju det man behöver vilja att man ska fortsätta utvecklas. Mest imponerad blev jag av de två ryttarna med funktionsnedsättning som var med, Lina Dolk och Dokki som visade upp sig och Lövstaryttaren med Van Vivaldi. 

 

Det Positiva: Systerhelg

Det Negativa: Sviktande humör

 

  

Over and Out