tildans

 

Träningen denna vecka hade sina toppar och dalar kan man säga. Ibland får jag den där fantastiska känslan, speciellt i traven och ibland bara faller allting i sär. Ibland känns det som om jag kan sitta ner och slappna av och det inte ser så dumt ut och ibland bara skumpar jag omkring. Eftersom jag lite spontan anmälde mig till en tävling på söndag så övade vi övergångar eftersom jag uppenbarligen glömt bort hur man rider dem. På tisdagen var det svårast att bryta av till trav från galopp då vi bara tappade allting, på träningen var det plötsligt svårast att fatta galopp från trav. Minsta lilla jag gör fel så blir det pannkaka kändes det som. Och eftersom ett av momenten i programmet vi ska tävla är att bryta av från galopp till trav på diagonalen och sedan fatta ny galopp så kan det ju vara bra om man inte misslyckas helt. Jag måste lära mig att bryta för innertygeln och sedan ställa om till andra sidan innan jag fattar nästa galopp annars kan det bli fel. Över huvudtaget behöver jag bli noggrannare och kvickare med att rätta och att förbereda oss för nästa moment. Nåja, det blev himla fint mot slutet även om vi båda blev trötta. Vi fick också öva på skittdelen där det både är mellanskritt på tygeln och mellanskritt med förlängning av formen med längre tyglar, känner att skritten kan vi ta lite poäng i och jag behöver veta vad som krävs av mig där så jag inte gör för mycket eller för lite av något. Känner mig försiktigt optimistisk, jag hoppas på bra känsla i skritten och i uppridningarna och att vi ska få till vägarna och energin i travprogrammet. Galoppen får vi se, det kan gå bra och det kan falla isär beroende på hur jag sköter mig. Vill ju gärna försöka få till vägarna och övergångarna, men det beror lite på hur spända vi är på hur väl galoppen fungerar. Behöver vara noggrann med hur jag rider hela tiden och rida moment för moment, samt plugga in programmet ordentligt!!! Inga fler felridningar.

 

 

På torsdagen hamnade mina tankar om mänskilgheten på minus. Kommer till stallet, ser att intag är på gång så lägger in mina saker och går för att möta upp och ta Maxim. Då får jag höra att hon som skulle ta in pratat med några som sett att det varit folk inne i hagen som jagat hästarna och piskat dem med pinnar.... Ilskan infann sig rätt så snabbt där kan jag säga. Det finns få saker som gör mig så arg som när folk är elaka idioter mot djur. Kollade igenom Maxim, men hittade inga skador på honom och han kändes som sitt vanliga jag när vi pysslade och gick promenad, tog en extra stund med massageborsten när vi kom tillbaka lite uppvärmda från promenaden. Men nu går jag omrking och oroar mig att det ska hända igen, att det ska dels bli några fysiska skador på Maxim eller någon av de andra hästarna, men också det att han inte kommer känna sig trygg i sin egen hage. De har en väldigt fin hage nu, men den ligger längst från stallet så den är också svårast att hålla koll på för andra, så även om det nästan alltid är någon i stallet är det inte säkert att de ser något. Och upprepas det här fler gånger så får det nog bli att byta till hage närmare stallet helt enkelt. 

 

Hade en härlig kvälltur på fredagen i skogen med dressyrtänk. Maxim var fin, speciellt när vi kommit förbi korna så slappnade han av. Vi övade på våra övergångar och kvicka hjälper och hade det allmänt trevligt måste jag säga. Sedan fick han leka lite med medryttaren på lördagen och hade skött sig fint, jag ägnade dagen åt att packa inför tävling, klippa taggbuskar i hagen och mot kvällningen klippa Maxim för första gången i höst, blev ganska bra och en mer okomplicerad häst att klippa är nog svår att hitta. Eller vad säger ni om när hästen kärleksfullt försöker trycka sig mot maskinen och sedan hjälpsamt försöker klia matten tillbaka!? Älskade liten gul säger jag. Söndagens tävling får ett eget inlägg.

 

Det Positiva: Stalltimmar

Det Negativa: Hur länge man än lyckas skjuta fram en förkylning så bryter den ut tillslut. 

 

 

Over and Out