tildans

Efter lite om och med så kom vi då med till en dressyrtävling och till och med den jag ville komma med till om jag fick välja. En tävlingsplats vi besökt tidigare samt att det är utomhus gör att nerverna hålls lite bättre i schack. Uppladdningen var inte den bästa från mattens sida, men ibland råder man inte helt över livet. Därför fick Maximen vila dagen innan tävling. Det visade sig inte vara det sämsta, det var också skönt att för en gångs skull inte behöva gå upp svintidigt. Strax efter åtta var jag i stallet, hann packa in allt och mocka innan Maxim fick komma in för ryktning, borttagning av kissfläckar och flätning av pannlugg.

 

 

Vi rullade hemifrån några minuter efter nio vilket var på gränsen, men ändå okej. Kom fram en timme senare ganska exakt. Talade om att jag var där, trevligt med tävlingsplats där man blir igenkänd får jag säga (hon som vanligtvis sitter i sekretariatet har också fjordhäst), tog ut Maxim och gick några varv i gräset med honom och han tog en kisspaus vilket var skönt. Gjorde iordning allt och satte på mig grejerna och så skrittade vi fram ytterligare tio minuter med mig på marken innan det blev skrittuppvärmning med mig i sadeln. Lite serpentiner och skänkelvikningar med framdelsvändningar blev det, han kändes ganska okej. In på framridningsbanan (med denna tävlingsplats gillar jag att man kan skritta fram på gräs först och sedan gå in på grusbanan som är framridning) travade igång. Maxim blev rädd för en stor svart häst som vände ut rumpan, en av få gånger han reagerar på någon annan häst. Men tycker vi pratade bra med varandra och han fokuserade fint på mig sedan. Fick till en del galopp i båda varven, inte helt mjuk och lösgjord, men okej och han gick framåt. Sedan lite trav och övergångar skritt-trav försökte få honom att lyssna bra.

 

 

Vi var första startande i vår klass. Red runt banan först i trav och lättridning, försökte att fokusera på allt annat än domartransporten och tyckte det gick okej, vi hann med att rida förbi den åt båda hållen en gång, hann också fatta galopp på en långsidan innan vi bröt av och red in på banan, tror det fick igång honom lite in på medellinjen och halten. Lite segt igång, men okej och gick fram mot kortsidan utan att skygga för transporten även om han sneglade lite. Travdelen var ganska okej tyckte jag, snett igenom, volt, vända över och volt, avbrott till skritt och snett igenom också okej. Lite sent upp i trav igen, men fattade galopp och ganska bra i höger varv där, 15-meters volt och snett igenom. Avbrott och ny galopp och samma sak, sedan trav och snett igenom med längning vilket gick sådär, han ökade lite första halvan, sedan en vända med att vända över banan igen och så vända upp och här kände jag faktiskt att det vi övat på en del satt och han bjöd på lite själv innan han började leta ställe att stanna på. Ganska nöjd känsla även om jag fick driva en del så upplevde jag inte den där sega sirapskänslan jag fått tidigare gånger. Hoppa av, ge lite godis och vänta på resultat. 60.36% ropade de upp i högtalaren, vilket är den bästa procenten vi fått i LB, glädjekänslan var rätt så stor där. Försökte pussa Maxim så då fick jag fläskläpp för att han knockade mig... Hämtade sedan ut protokollet och fick se en ganska jämna siffror, mycket 6:or, några 6.5:or och så två 5:or, kommentaren "Prydligt men något energifattigt." För ganska exakt ett år sedan red vi på 47.14% för samma domare på samma plats. Vi slutade på plats 6 av 15.

 

Det kändes lätt att åka hemåt denna gång, förra året kantades färden hem av tårar och missmodighet. Nu vågar jag kanske inte hoppas på att det vänder, men kanske finns det en liten strimma hopp om att också vi ska kunna ta prestationsmedaljer och få resultat som man kan visa upp med mer stolthet. Och kanske kan vi ta ett steg upp till LA nästa år och kanske kan vi kvala till FjordSM i dressyr i framtiden. Något som kändes som en hopplös dröm förra året. Nu vågar jag i alla fall åka dit och delta i öppna dressyrklasser förutom bruksridningen som vi lyckats kvala till (det tog oss 5 år, dressyren kan få ta det dubbla...). Det har varit så mycket jobb och slit och att för en gångs skull få lite betalt för det känns så skönt. Jag vet vad vi kan, vår tränare vet också, och snart kanske det finns domare där ute som får se mer än glimtar av det också.

 

Maxim fick skutta omkring med medryttare på söndagen och matten gjorde inte mer än att klia i lite öron och ta in från gräshage. Denna vecka väntar förhoppningsvis lite träning i bruks för matten och lite hoppning med medryttaren.

 

Det Positiva: När det äntligen känns som nedförsbacke

Det Negativa: Kryp som kommer fram i värmen

 

 

Over and Out