tildans

Jaja, jag vet, sjukt mycket att skriva ikapp igen... När livet går i 110 är det svårt att hinna med det som är lägst prioriterat. Kommer nog inte bli så mycket ändring på det framöver heller. Men en gång i vecka ska vi försöka kika in är det tänkt.

 

Sedan senaste inlägget så blev det löshoppning på fredagen, låga hinder, men fler på rad. Bra mycket svårare för herr gul än att hoppa högt och fort. Blev också två till av hästarna i stallet som blev rastade.

 

På lördagen sedan så red vi längs med järnvägen, fick bitvis lite sällskap också. Maxim var fin, övade tempoväxlingarna i traven och försökte mig på det här med att rida ordentligt. Harder then it looks. Körde sedan över hästarna till övnings-sommarhagen.

 

 

Söndagen blev det ridning i backar med sällskap av stora svarta, Maxim fick galoppera en hel det. Med draghjälp framför är det betydligt lättare att leka lite med tempot. Vi skrittade sedan till övnings-sommarhagen hela gänget, jag på Maxim med vita busponnyn som handhäst. Stallmatte på bebisfullblod och varmblodet som handhäst och stora svarta i täten som ankare. Maxim skötte sig bra medans det vita monstret inte riktigt var lite medgörlig. Han blev sur när han inte fick bita Maxim i rumpan så då släpade vi med oss honom en sträcka, sedan skulle han springa före, bita Maxim i huvudet och ta en smakbit av mig också, då fick det vara nog så jag gick den sista sträckan.

 

Började veckan med lite lätt longering, Maxim med på noterna i alla gångarter, men varmt så lite avslagen.

 

På tisdagen så red jag på ridbanan, framskrittning längs järnvägen innan och sedan jobb i trav och galopp på ridbanan. Superkänslan uteblev och vi kunde knappt galoppera i vänstervarv. Jag har teorier om det, nämligen att jag hamnade för snett i sadeln (hade dragit sadelgjorden ojämt upptäckte jag sedan, vilket ju inte hjälpte till direkt) och därmed störde honom för mycket. Lite tempoväxlingar i traven kände vi på i alla fall på det vis vi fick göra för Maritha förra gången. Det kändes väl i alla fall hyffsat bra.

 

Igår packade vi in oss och åkte på träning, stressade en del innan, men kunde komma fram i tid och hinna skritta fram medans stora svart avslutade sin lektion. Jaha tyckte Maritha dags att rida LA:1 för sista gången ska du rida upp den för mig. Jahaja, bara att tänka positivt och köra på. Innan dess blev det uppvärmning med skänkelvikningarna i trav, nu med rätt väg för programmet i fråga och så gjorde vi övergångar i alla gångarter. Jag får inte hålla på och försöka göra två saker samtidigt och störa honom i dem! Först se till att han går på tygeln, sedan ge framåtdrivande hjälper för trav, inte allt på en gång. Sist fick vi rida programmet då, travdelen tyckte jag gick ganska bra, behöver bli bättre på skänkelvikningarna, men Maritha tyckte de i alla fall var godkända. travdiagonalerna gjorde vi ganska bra, jag "överföll" honom inte och han försökte så gott han kunde. Till och med rygga kunde vi utan allt för stora svårigheter! Mycket sällan vi övar på det förutom i bruksridning och då är det ju lite annorlunda. Galoppen då, över förväntan faktiskt, volterna gick bra när jag tittade vart jag skulle och den förvända galoppen lyckades vi hålla betydligt bättre än tidigare! Fick göra om galoppdiagonalen sedan några gånger, återigen för att jag inte rider tillräckligt bra väg. Titta var du ska i tid och sikta in dig på bokstäverna. Hur svårt ska det vara egentligen! Mycket tydligen! I traven var han så himla fin, ja, i galoppen också, där han bara blir bättre och bättre för varje gång. Slut båda två efteråt.

Idag så blev det skritt längs med järnvägen utan sadel. Lite mysigt men småregnigt.  

 

Det Positiva: Min stjärnhäst

Det Negativa: Den eviga tröttheten

Over and Out