tildans

Första träningen för året kickades igång den 2:a januari, med minusgrader och halvtaskig matte vars ork sinade ordentligt efter julen. Trots sömn på ca 10 timmar per natt orkades inte mycket mer än stallet och Maxim och det med knapphet. I alla fall rustade vi oss och åkte till ridhuset, Johan var med som filmare och sällskap vilket kändes bra, inte så kul att köra i mörker och snö med transport heller. Maxim var hyffsat pigg på det hela, om än inte så förberedd som jag velat. Men hästen visade återigen vilken stjärna han är och skötte sig exemplariskt. Det var ett relativt vanligt pass för oss, även om vi fick skrittpausa ibland eftersom jag antingen fick håll eller orken sa hejdå. Vi fokuserade en del på halterna, där han gärna vill gå ifrån och inte vänta på mig eller stå som en giraff och tänka på annat. Där kommer jag behöva lägga en del tid på igen, så bara att börja träna. Vi pratade om målen för 2016 och Maritha var med på hur jag tänkte så vi ska inte avancera till det allt för mycket. Visst ska vi fortsätta med skänkelvikningar, skolor och fövänd galopp, men fokus ska ligga på lydighet, övergångar, halter och fattningar. Att formen ska vara stadig och att det ska se trevligt ut. Galoppen kändes okej, jag orkade inte så mycket som jag ville, men på filmen ser det betydligt bättre ut än vad det kändes. Vi kommer fortsätta att träna varannan vecka för Maritha denna termin och jag hoppas ha möjlighet att sticka in lite extra träningar ibland, kanske för någon annan tränare beroende på hur det faller sig.

 Liten film från den tärningen, ska se om jag framöver kan klippa ihop något av galoppen också.

 

 

I onsdags var det dags igen... Så kallgrader och snö plus en inte allt för svag vind for omkring i luften på onsdagskvällen. Efter diverse funderingar, ett par telefonsamtal om att vägar drivit igen gav vi oss ändå iväg jag och Maxim. Jag var så sugen på att träna och med all tid jag lagt på att låna bil och annat så kändes det så tråkigt om vi skulle ställa in. Dock tog jag inte vägen jag brukar genom skogen som består av smal asfaltsväg med dåliga mötesmöjligheter, istället den längre vägen som går bla via E4:an, det blåste en del över gärderna och hade drivit lite i kanterna av den stora vägen, men motorvägen och nästa större väg var fin, lite tung trafik på E4an som åkte om vilket Maxim inte gillar, men annars gick det lugnt och stilla, sista biten till ridhuset är 1-1,5 km på lite smal asfaltsväg, hamnade två bilar bakom plogbilen så ingen risk för drivor där heller och så valde jag den branta nedfarten så vi kunde ta den med mindre uppförsbacke på hemvägen, så fram kom vi i alla fall.
 
Jag måste också säga att det var en så otroligt bra träning, den bästa någonsin så jag är väldigt glad över att jag åkte. Maxim var faktiskt hyffsat pigg och glad och betydligt mjukare i högersidan än tidigare. Vi gjorde egentligen inget avancerat, checkade av alla saker vi fått läxa på. Skänkelvikningarna i trav på diagonalen som de går i La:1, snart börjar vi vara framme vid hur de faktiskt ska se ut, bara matten skärper till sig och rider som hon ska, de första två hade jag lite hjärnsläpp, men sedan fick vi till det bättre, några steg var riktigt bra här och där, men vi behöver bli jämnare, tror jag vågar mig på att träna dem mer hemma nu också utan att det ska bli allt för knasigt. Halterna som vi jobbat med de senaste två veckorna var också betydligt bättre, han står stilla nu, men behöver behålla formen lite mer, men öva mer på det ska vi göra. Mest jag som behöver komma på hur han vill ha det. Så över till galoppen och galoppfattningarna, inte så bra som de blivit i skogen med stora svarta som draghjälp, men så mycket bättre än tidigare träningar de också, framförallt var högergaloppen så mycket lättare att rida i, inte alls lika stretig. Jag blev så otroligt lycklig! Vi kunde göra både 15 och 10 meters volter och något så när behålla samma form hela tiden! Så vi ska fortsätta jobba vidare med galoppen, övergångarna och lite tempoväxlingar. Jag behöver också tänka mer på min kropp och inte vika mig i vänster sida, för då åker jag över till höger i sadeln, utan sitta mitt över hästen. Så himla nöjd och vi pratade om hur långt vi kommit sedan i höstas och första träningarna för Maritha då. Fantastiska herr gul, vi ska nog kunna ta oss precis så långt jag önskar, kanske inte på tävlingsbanan, men träningsmässigt kommer vi kunna ha mycket kul tillsammans framöver.
 
Sedan tog vi oss hemåt också, utan några större problem, lugnt och fint och utan tidspress, donade i stallet och kvällsfodrade innan jag fick åka hemåt.

 

Det Positiva: Hårt slit lönar sig

Det Negativa: Långa kvällar

 

 

Over and Out