tildans

På onsdagskvällen gav vi oss ut i pannlampans sken och red fram och tillbaka längs med järnvägen två gånger. Lite lagom i djupsnön sådär, en halvtimme var vi väl ute ungefär i skritt och trav. Maxim hävdade att det var sjukt jobbigt, men pulsade lydigt på. I början travade han med god fart, men efter några vändor ut i det extra djupa (som inte blivit upptrampat av andra tidigare) lugnade han ner sig och skrittade mer än gärna när tillfälle gavs. Behövde nästan bara tänka avsaktning så var det skritt.

 

Ikväll lyckades vi med att åka till ridhuset också. Var väl inte jättemotiverad när jag kom hem från jobbet, men skottade fram transporten och fixade i ordning allt så vi kunde fara iväg i kylan (stallhusse skottade min transportplats med traktorn medans jag var borta, lyxigt). Hade tur och var ensamma i ridhuset i början så jag släpade fram bommar och gjorde i ordning för oss. Tre travbommar på ena långsidan och fyra bommar på varje sida om volten uppe vid läktaren. Maxim hade lite koncentrationssvårigheter i början, hästar som gnäggade utanför och så. Men annars hade han rätt så bra fokus på mig när jag väl koncenterade mig på vad vi skulle göra. När vi värmt upp en del i skritt och försöka mjuka upp kroppen med lite serpentiner så gjorde vi lite samma jobb i trav och sprang också över alla bommar på lite olika sätt. Han blev ganska mjuk av det och uppmärksam. Galopperade sedan lite, började lite utan bommar och sedan smög jag in någon lite här och där i båda varven. Sjukt svårt och jobbigt tyckte han och det kändes lite som om vi glömt bort hur man gör. Det är ju tyvärr så att jag inte gärna tar fram bommar, speciellt inte galoppbommar i följd eftersom jag blir så osäker på avstånden. Dessutom rider jag ju oftast själv och har ingen som kan hjälpa mig ändra utan måste hoppa av och rätta till ifall vi rubbar dem eller de ligger helknasigt.

 

I allafall gav vi oss sedan på samtliga fyra bommar på volten, vilket jag inte trodde att han skulle klara av, men det gick faktiskt över förväntan. Det var nog inte vackert på något sätt, men vi höll galoppen och skuttade runt ett helt varv åt båda hållen efter några försök. Travade av sedan och då var han mjuk och fin. Sedan tog det en halv evighet att släpa in allt igen och mocka efter oss. När vi kom tillbaka hem fixade jag det sista, ryktade, masserade och stratchade innan det blev kvällsfodring av hela stallet. Jag kom ju hem innan tio i allafall, alltid något, men förhoppningsvis ska det gå att rida dressyr på ridbanan ganska okej nu, så då behöver jag inte åka iväg lika mycket på vardagar, för det tar mycket energi, det gör det.

 

Det Positiva: Gula öron

Det Negativa: Mattens sits har gått och gömt sig på okänd plats.

 

Over and Out