tildans

Som inför nästan varje tävling jag åker på tillsammans med Maxim är det dags att sätta upp mål och något att sträva efter. Det här blir första gången vi åker iväg så pass långt och stannar borta flera nätter för en tävling. Jag försöker ha det med i beräkningarna när jag sätter målen, samt hur uppladdningen veckorna innan har känts och våra förutsättningarna i dagsläget att prestera. Jag försöker också se på vilka resultat vi gjort under våren för att få någon slags rimlighet i det hela. Man ska sätta höga mål, absolut, men de ska inte vara orimliga, för jag måste känna att vi har en möjlighet, säg över 50% att klara av dem, annars är det ingen ide, då är det inte mål, då kallas de drömmål, sådana som är möjliga att uppnå ifall allt, precis allt stämmer just den dagen.

 

Allmänna mål är att Maxim ska klara resan bra, äta och dricka ordentligt samt sköta sig på tävlingplatsen. Som vanligt kanske ni tänker, men för mig är det ett av de viktigaste målen, både på vanliga lokala tävlingar och i fjordhästsammanhang, att jag har med en häst som litar på mig och mitt omdömme och som är väluppfostrad. Det är den bästa reklamen man kan göra för sig själv och sin häst. Naturligtvis tror jag att Maxim kommer göra sitt yttersta och vara till lags, men oförutsägbara saker kan så lätt hända och då är det min uppgift att vara tillräckligt lugn och ha kontroll över situationen.

 

Så i tävlingen då, en LC:1 och en LB:1 ska vi starta dagarna efter varandra. Rent procentmässigt hoppas jag att vi ska landa på över 60% i LC:n och gärna få ett protokoll till Prestationsmedaljen i Brons (det sista som behövs). I vår har vi legat mellan 58-61% ute på lokal nivå, känslan har varit toppar och dalar, men jag tror att om vi båda är tillräckligt skärpta (läs matte inte glömmer bort att rida) och slappnar av så kommer det gå.

I LB:en har jag svårare att sätta ett procentmål, visst vill jag ha över 60%, det är alltid det stora målet, men det krävs mer av oss då, speciellt i galoppen och jag tvivlar på att vi är riktigt där ännu, visst, ibland på träning kanske, men från träning till tävling är det en bit. Jag hoppas dock på ett bra travprogram, serpentiner brukar passa oss ganska så bra.

 

Jag hoppas också att vi båda ska tycka att det är roligt att tävla! Känna att det är roligt att genomföra det tillsammans och att vi kan befinna oss i samma bubbla och kommunicera med varandra. Det har ju varit ett av våra stora problem under våren. Jag var så ledsen efter den ritt vi gjorde i början av våren i Väderstad för att känslan var så kass och vi hade noll kommunikation, men sedan vände det och redan tävlingen efter i Heda var känslan ungefär 100 gånger bättre (trots att procenten vad nästan densamma) och visst fortsatte det gå lite upp och ner under våren, men vi blir hela tiden bättre på att hantera det. Fördelen med att tävla i fjordhästsammanhang är att det är lite samma förutsättningar, visst finns det fjordhästar med bättre gång än andra, men det är inte lika stor skillnad som när man tävlar mot stora hästar. Nu har inte jag råkat ut för det speciellt mycket och blivit neddömd av en domare för att jag har en fjordhäst ute på lokala tävlingar, men visst försvinner också den risken då man tävlar inom rasen.

 

Förra sommaren

 

Det finns en viss debatt om just dressyrdomare som dömer ner och flera bekanta har råkat ut för kommentarer i protokollet med pikar mot hästrasen, men vi väljer ju att tävla i en bedömningssport så då får man i viss mån ta det. Det är säkerligen så att vissa domare gillar hästar med gång, vissa gillar noggranna vägar och vissa lägger sin bedömningstyngdpunkt på någon annan del.  Och jag har aldrig kännt mig så orättvist behandlad att jag velat ta upp det (nu har jag helle inte fått någon nedsättande kommentar mot just min häst) med berörd domare, tvärt om brukar jag ofta hålla med om kommentarerna jag fått. Och jag brukar inte ifrågasätta poängsättningen för vad vet jag egentligen? Jag är inte utbildad dressyrdomare. Men om det nu skulle hända framöver (nytt distrikt till hösten där fjordhästar av ovanligare än i Östergötland) så får jag väl lära mig, får man en taskig kommentar tar man upp den och undrar hur domaren tänkte där. Handlar det bara om hur man ridit så är det bara att träna mer och rida bättre. Handlar det om att fjordhästar inte har på dressyrbanan att göra, ja, då får jag väl välja tävlingar där den domaren inte dömmer. Mitt mission här i livet är inte att omvända dressyrdomare om jag nu inte kan göra det med min ritt. Hur som helst, hoppas jag på att nu när det bara är fjordhästar få en bra bedömning om hur själva programmet och ridningen är då rasaspekten ju försvinner. Liten avvikelse där, men ibland behöver man sätta ord på sina tankar.

 

Nervositeten inför det hela börjar så sakta komma krypandes, det kommer verkligen att bli ett äventyr! Jag skriver långa listor för att hantera det hela. Min tävlingskavaj har i allafall anlänt på posten, nu väntar jag på ytterligare ett paket som jag hoppas hinner komma, annars får jag ordna det på annat sätt. Jag tänker att kan vi inte vara bäst så kan vi i allafall se väldigt snygga och proffsiga ut.

 

Som sagt kommer det bli väldigt roligt, tänk drygt 70 fjordhästar på en och samma plats. Rekommenderar verkligen en tur till Töreboda om man har möjlighet i helgen, det kommer att bli en enda stor hästfest.

 

Nu är det dags att börja packa saker, motionera häst, tvätta häst och diverse annat som jag väntat med till sista sekunden.

 

Det Positiva: Att få delta

Det Negativa: Värmeslag

 

Over and Out