tildans

Igår började vi med en liten skrittsväng ute på grusvägen och upp över kullen, så blev lite klättring också, gick två gånger upp och ned för den. När vi skulle förbi husen vid ridbanan var det en liten tjej som var ute och cyklade, Maxim var lite skeptisk till det hela, men skötte sig utmärkt. Stannade någon gång, men när jag klappade på halsen och uppmuntrade honom gick det hela finfint. Ännu bättre på hemvägen också! Vi gick in en sväng på ridbanan och jobbade lite i skritt, ökade och minskade volten och övade lite halter också. Travade igång med lite serpentiner och sedan fortsatte vi med att öva övergångar skritt-trav-halt-trav-skritt-trav, lite olika så att han blev uppmärksam, han var duktig! Avslutade med lite serpentiner igen, inte så långt pass, men mycket fokus på det vi gjorde och det kändes bra. Det var naturligtvis "rusningstrafik" den tiden då jag red, men det bekom honom inte alls oavsett vad det var som åkte förbi på vägen, motorcyklar, bilar med släp och allt möjligt annat. Mest matte som hetsar upp sig.

 

Denna hets skulle vi jobba på idag hade jag tänkt. Jag hade lånat min nya terapihäst för att öva lite först. Vi tog ett varv runt vallen. Underbart att sitta på en häst som är tja, stencool när det kommer till fordon (en grön foderpåse som låg på konstigtställe kunde man därimot titta på), men hon tittar mest till och så är det inte mer med det. När vi gick längs med stora vägen övade jag mig på att andas och slappna av och ja, jag behövde verkligen öva, det har satt sig ganska hårt i mig att börja spänna sig så fort man närmar sig, men nu försökte jag verkligen att koncentrera mig på andningen och inget annat, jag vet ju har säker hon är. Annars var hon pigg och glad och jag tror att hon tyckte det var kul att komma ut och springa lite. Vi travade en hel del och det var riktigt mysigt att vara ute, börjar bli riktigt förtjust i henne, ska presentera henne ordentligt framöver.

 

 

Hemma igen väntade Maximen, han fick stå inne under tiden vi var ute så nu var han lite otålig. Vi gick iväg mot vallen vi också och modet svek mig nästan och jag tänkte ta det halva varvet vi brukar (utan trafik), men så skärpte jag till mig och svängde höger istället. Längs med lilla vägen stötte vi på den fösta trafiken från båda hållen, han stannade till lite och kollade medans de passerade, men det var mer för att titta på dem och han var inte rädd, jag kände mig också lugn och klappade honom bara och så gick vi vidare. Travade lite också (när det inte kom bilar) och sedan så kom vi ju fram till stora vägen, här skrittade vi på med kontakt och i form för att jag känner mig säkrare då, men jag övade på att andas, titta rakt fram och inte tänka på vad som hände på vägen. Maxim klampade mest på och ville stjäla gräs. När vi nästan tagit oss förbi hela vägen så är det en avtagsväg till några hus som ligger i skogskanten och där svängde det in en bil precis när vi passerade, då vände han ett kvarts varv (den kom snett bakifrån) för att ha koll på den och så stod vi där och tittade när den åkte förbi mot husen innan vi följde efter. Jag höll mig lugn och klappade honom, det var det mest dramatiska som hände under turen. Vi travade en hel del till sedan, kollade in lite rådjur och hade en fin tur helt enkelt! Fina hästen, vi kan och vi vågar ska jag tänka framöver och så ska vi ut på äventyr tillsammans med terapihästen och öva ännu mer. Det är rätt så söta tillsammans också, ikväll när jag fodrade i hagen åt de ur samma hög.

 

Efter lite mer pyssel och mockning i hagen så åkte jag hemåt, blev ganska många timmar i stallet denna dag och vad jag älskar sommarkvällarna som är så långa och ljusa. I nästa vecka ska nog Maxim få gå ut i gräshage, det känns som det. Ska till tandläkaren på tisdag så får se lite efter det, han ska förmodligen få ta det lite lugnt i nästa vecka, så det kan ju passa bra.

 

Det Positiva: Att våga

Det Negativa: Spänningar

 

Over and Out