tildans

Igår var vi ute på promenad i repgrimman, Maximen och jag. Först lite på grusvägen, hälsade lite på barn och skrittade med våra längsta steg. Sedan gick vi in på ridbanan och tränade med ensilageplasten, matte  höll i den och Maximhästen gick till slut med på att nosa och att matten klappade lite med den på halsen.

 

Det slog mig hur långt vi har kommit. För ett år sedan hade jag aldrig gett mig ut på promenad i bara grimma, för både min och hans säkerhet, han har aldrig varit svår att leda, men eftersom hans taktik när han blivit lite skrämd varit att sätta full fart framåt, får man ha lite divesre hjälpmedel för att det inte ska hända en olycka. Jag har tappat honom tillräckligt många gånger för att veta hur det känns att ha hjärtat i halsgropen av rädsla att han ska skada sig illa. När vi skulle promenera tidigare har vi gått i träns eller med gedjegrimskaft, vilket jag fortfarande skulle göra på en väg med trafik, men numera litar vi så pass på varandra att jag vågar gå i repgrimman på våra småvägar i allafall. Det är mycket att kika på där också, men jag känner mig ganska övertygad om att han kommer att stanna hos mig om han ser något konstigt. Den här tilliten känns skön att ha och jag hoppas att vi båda ska kunna tänja den till att inefatta bilar också. Jag vet att det kommer att ta tid, för det är mycket som sitter i mitt huvud, men jag är fullt övertygad om att vi kommer att klara av det tillslut.

 

 

När han varit så duktig med plasten så släppte jag honom lös och så skulle vi springa lite tänkte jag, i början var det lite segt och gräset lockade lite mer, men tillslut blev det lite mer fart på det hela och han både bockade, hoppade och sprang allt vad han hade. Ridbanan är lite för stor för att öva löslongering, men jag tänkte att jag kunde försöka få in honom till mig i allafall. Så när han sätter fart tvärs över ridbanan och gått ungefär på en halv stor volt runt mig så ropar jag på honom och sätter mig ner på huk så som vi tränat i ridhuset. Döm av min förvåning när han fortsätter i full fart in till mig och tvärstannar en meter ifrån (när jag ber honom stanna). Vi gjorde samma sak igen med lite lugnare tempo. Nog för att det är fint att han springer in till mig, men det kan räcka med trav kan jag tycka och inte full galopp, han väger ju faktiskt en hel del mer än mig. Anledningen till att jag övar det här? Tanken är att han hellre ska vilja vara hos mig än att springa och förhoppningen är att om jag skulle ramla av/tappa honom, så ska han komma på inkallning, jag vet att rädsla är svårare att övervinna än springglädje, men man måste ju börja öva någonstans.

 

Så idag var det Lenaträningen, den sista på ett bra tag. Han var även denna gång superduktig. Vi hade sällskap av en till denna gång, men koncentrationen var bra och fokuser låg för det mesta på mig. Kan tycka att det var lite mer stretigt denna gång, man det kan bero på att jag inte red på onsdagen, han går ju bäst har jag kommit fram till om han vilar tisdag och får en uteritt på onsdagen. Men alla veckor kan ju inte vara optimala. Vi tränade en hel del galopp, alla fattningar satt bra förutom en, men matte måste lära sig att inte stressa och göra saker och ting ordentligt istället. Fattningarna längs spåret var inga problem, men sedan gick vi inte på en stor volt vid kortsidan, vi skulle fatta på medellinjen på den öppna delen av volten och det var här jag slarvade första gången åt höger, men sedan gick det som en dans, jobbade med att rida galoppen lite mer också och han kändes ganska så stadig. När vi travade av så var han så lätt och stadig i formen att det nästan bara är att glida med och njuta som gäller. Fina, fina hästen!

 

Planen de närmaste dagarna är att rida en skrittrunda på fredagen, rida ut tillsammans med Johan på lördagen (hoppas att kanske kameran följer med och att vädret är fint) och rida i ridhuset på söndagen (tänkte snoffsa till det med benlindor och hela kittet och filma lite kanske). På måndagen blir det extra my, kanske lite lek i ridhuset/på ridbanan och sedan så lämnar jag min lilla prins för andra äventyr.

 

Det Positiva: Känsla

Det Negativa: Halka

 

Over and Out