Uteritt

Dags för lite ridtur igen, ut skulle vi så hängde på två andra som också skulle ut och rida. Så Maximen fick pinna på ordentligt idag för att hinna med de stora hästarna. Han blev lite taggad där ett tag vilket var lagom kul, han lugnar ju ner sig fort, men i skogen var han som en ångvält för att hinna med de andra, dock snubblade han inte omkull något!
 
 
Sedan kommer vi ut ur skogen och börjar rida ner mot grisstallet. Hade oturen att bonden var ute med sin gula lastare och körde mat (?) och naturligtvis skulle han in på vägen vi red på, först trodde vi att han skulle stanna och låta oss gå förbi, men icke, så vi vänder (för att komma så vi kan ställa oss på sidan av vägen) och sista hästen får i princip skopan uppkörd i baken och traktorn brummar efter. Så när vi ställt oss på sidan, då stannar han och stänger av och frågar om hästarna är rädda. Jotack blev svaret. De andra börjar rida förbi och jag hoppar av för att leda, precis när de andra är bredvid startar han traktorn igen och när jag och Maxim är jämnsides så gasar han. Maxim blir rädd och sliter sig, men med kompisarna med och jag som ropar stannar han 50 meter bort och väntar på att jag ska komma ikapp, upp igen och så skyndade vi oss hemåt. Traktorn? Han fortsatte som om inget hänt. Där kommer jag inte rida igen (vilket förmodligen är precis vad han vill, men istället för att jaga hästar med traktor kanske man kan säga två meningar om det istället och vara tydlig med vad som gäller). När vi kommer hem så är det flera runt omkring som råkat ut för samma sak. Ingen skada skedd tack och lov och pussade lite extra på lilla hästen när vi var hemma i tryggheten.
 
Det är något som jag saknar hemmifrån. När man kände alla bönder sedan man var liten och de sa precis vart man fick rida, dessutom tyckte det att det var toppen att vi höll stigar och traktorvägar öppna, speciellt eftersom många, både bönder och andra, hade hundar som de ville ut och gå med på skogsstigarna. Nu är det ju inte riktigt samma skala på jordbruket därhemma som här, men ändå. Tror att Maxim skulle trivas ypperligt hemhemma med snälla bönder, som visar hänsyn när de kommer med sin traktor. Nästa gång vi ska byta stall ska jag leta efter ett sådant ställe.
 
Det Positiva: Taggad häst
Det Negativa: Traktorgalning
 
You shall not pass

Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0