Kendo i solen
Söndag morgon och dags för kendo. Strålnde sol och tryckande värme, tu att vi tränar på förmiddagen innan det blivit olidligt hett. Kommer till dojon, böjar fundera över vem som ska hålla i passet då jag läst ett antal facebookstatusar under natten, från en viss svensexa, som inte verkade så lovande ur kendosynpunkt. En kisande Anders dyker i allafall upp, så kendo blev det. Fyra glada (nåja) verkade vi bli, men se så dök det en kille upp som tränar i Uppsala till vardags också så fem blev vi tillslut.
Började med Kata ute i solen. Att skapa uppståndelse i Ryd är alltid kul. Körde 1-3 mot Andes först och sedan 1 och 2 mot killen från Uppsala, är klantig och glömt namnet på honom. Han hade aldrig kört kendokata förut, men nu kan han 1 och 2. Sedan bar det av in i dojon och på med rustningen. Lite grunder först, det kändes relativt bra, men jag kommer nära ganska ofta, mindre bra. Kirikiachi kändes sådär också, försökte tänka på tajmingen, speciellt bakåt och tror jag fick till det ungefär en gång, men huggen kändes stela och för nära. Och så påpekade Anders att attackstegen inte vara att man lyfter foten och stampar ner utan med glider och daskar till, så det ska jag försöka få in och börja träna mer på. Det borde gå att kombinera med att jag ska börja med foten och hugga ikapp för att bli snabbare, då kanske det blir lättare att komma ihåg.
Sedan blev det kakarigeiko och jag måste börja koncentrera mig på avstånd. Jag kom för nära på Men nästan hela tiden. Anders illustrerade mycket pedagogiskt genom att ta ettjättekliv bakåt när jag skulle hugga och jag träffade fortfarande. Ännu ett bevis på att jag når längre än vad jag tror. Efter en hel rad kakarigeiko mot Anders så blev det ji-geiko också. Som helhet är jag mest nöjd med den första mot Anders när jag fortfarande orkade något. Sedan finns de bitar av de andra som jag också är nöjd med, men jag blev för trött och orkade inte attackera så mycket och då blir det automatiskt dåligt. Stod på benen hela tiden i allafall. Sedan fick vi ta av oss rustningarna och göra haiasiburi med andning. Brukar försöka hålla i och klara mig, men denna gång var jag tvungen att stanna till några gånger och andas. Kändes som om benen och armarna tillhörde två olika personer.
Så var passet slut och det blev välbehövlig stretching, efteråt kände jag mig nästan som en ny människa. Inte så mycket snorande som innan samt pigg och glad i kroppen. Kendo hjälper mot det mesta. Nu är snorande nästan tillbaka och kroppen börjar tycka att världen är en varm plats att befinna sig på, men man får stå ut, svensk sommar ni vet. Imorgon börjar jobbande igen, ska försöka börja ställa in mig på det och så funderar jag på att tvätta fönstren. Tio månader har jag bott här, men inte har jag tvätta fönstren en enda gång. Kanske är dags nu.
Det Positiva: Kendo i solen
Det Negativa: Att inte orka vilja.
Like the sun, itś burning...
Over and Out
Började med Kata ute i solen. Att skapa uppståndelse i Ryd är alltid kul. Körde 1-3 mot Andes först och sedan 1 och 2 mot killen från Uppsala, är klantig och glömt namnet på honom. Han hade aldrig kört kendokata förut, men nu kan han 1 och 2. Sedan bar det av in i dojon och på med rustningen. Lite grunder först, det kändes relativt bra, men jag kommer nära ganska ofta, mindre bra. Kirikiachi kändes sådär också, försökte tänka på tajmingen, speciellt bakåt och tror jag fick till det ungefär en gång, men huggen kändes stela och för nära. Och så påpekade Anders att attackstegen inte vara att man lyfter foten och stampar ner utan med glider och daskar till, så det ska jag försöka få in och börja träna mer på. Det borde gå att kombinera med att jag ska börja med foten och hugga ikapp för att bli snabbare, då kanske det blir lättare att komma ihåg.
Sedan blev det kakarigeiko och jag måste börja koncentrera mig på avstånd. Jag kom för nära på Men nästan hela tiden. Anders illustrerade mycket pedagogiskt genom att ta ettjättekliv bakåt när jag skulle hugga och jag träffade fortfarande. Ännu ett bevis på att jag når längre än vad jag tror. Efter en hel rad kakarigeiko mot Anders så blev det ji-geiko också. Som helhet är jag mest nöjd med den första mot Anders när jag fortfarande orkade något. Sedan finns de bitar av de andra som jag också är nöjd med, men jag blev för trött och orkade inte attackera så mycket och då blir det automatiskt dåligt. Stod på benen hela tiden i allafall. Sedan fick vi ta av oss rustningarna och göra haiasiburi med andning. Brukar försöka hålla i och klara mig, men denna gång var jag tvungen att stanna till några gånger och andas. Kändes som om benen och armarna tillhörde två olika personer.
Så var passet slut och det blev välbehövlig stretching, efteråt kände jag mig nästan som en ny människa. Inte så mycket snorande som innan samt pigg och glad i kroppen. Kendo hjälper mot det mesta. Nu är snorande nästan tillbaka och kroppen börjar tycka att världen är en varm plats att befinna sig på, men man får stå ut, svensk sommar ni vet. Imorgon börjar jobbande igen, ska försöka börja ställa in mig på det och så funderar jag på att tvätta fönstren. Tio månader har jag bott här, men inte har jag tvätta fönstren en enda gång. Kanske är dags nu.
Det Positiva: Kendo i solen
Det Negativa: Att inte orka vilja.
Like the sun, itś burning...
Over and Out
Kommentarer
Trackback
