Kendo love

Så orkar jag äntligen skriva något om kendon igen. Förra veckan kändes det urdåligt på alla träninspass och jag kände verkligen ingen kärlek alls. Men nu, nu känns det så väldigt bra! Onsdagspasset var tekniker och jag kände mig rätt så balanserad, men ska försöka lägga upp något slags träningsprogram för att träna balans så det blir ännu bättre.

På torsdagen var det dags för rustningsträningen och då främst hiki-tekniker, bakåtattacker. Jag har alltid kännt mig så osäker på dessa och aldrig riktigt fått till dem, men nu fungerade det mycket bättre än det brukar. Så glad jag kände mig, träffarna kändes så bra! Missade lite på Do tvåstegteknikerna med Do i slutet, men tror det var första gången vi gjode den varianten och att jag gick för långt bakåt då. Sedan ramlade jag också, rakt ner på rumpan och i golvet. När man har gjort sin attack så ska man snabbt bakåt och då luta sig bakåt också. Jag lutade mig inte tillräckligt mycket bakåt fick jag veta och försökte och försökte, tillslut så ramlade jag. Men jag försökte i allafall och det måste jag fortsätta med, även om jag är trött och det gör ont på allehanda ställen så måste jag försöka! Sedan gick ji-geikon sådär, jag var lite dålig på att attackera så Anders fick säga till mig.

Så idag gick jag in med inställningen att jag ska försöka hela tiden. Och det blev så bra! Eller, det känns bra! Först så körde vi kata, jättelängesedan jag var med på lördagspasset så jag hade nästan glömt dem, men det gick bra tillslut det med. Sedan hade vi lite övningar med ipponkänsla. Det gick bra, glömde helt bort min onda nacke unde täningen så det var positivt. Sedan körde vi ji-geiko, det var härligt. Fick in några träffar som kändes rätt i den första ji-geikon och det kändes väldigt bra. Den andra körde jag mot Anders och denna gång så attackerade jag en massa mer än vad jag brukar. Väldigt jobbit blev det, men det var samtidigt mycket, mycket roligt. Sedan direkt efter den var det Johanna som for omkring som en studsboll och då var det bara att försöka hänga med. Jag lyckades med några bakåttekniker då också, förmodligen så öpnade hon sig, men jag känner mig så otroligt nöjd med att det år framåt igen och inte bakåt som det känts i några veckor nu. De sista två gick också bra, men jag fick ett salg i huvudet som kändes rätt så rejält.

Efteråt blev det bastu och trevligt prat. Jag älskar vår klubb, stämningen, människorna, allt! Jag vill inte flytta och tvingas byta till någon annan klubb. Det finns naturligtvis andra orsaker till att inte vilja flytta, men kendo är en av de starkare just nu.

Nu stänger snart biblioteket och då måste jag vara ute härifrån, jag ska krypa ner under en filt och sova lite tror jag och sedan får vi se vad som händer.

Det Positiva: Bästa kendoveckan!
Det Negativa: Hinner inte...

You rise me up so I can stand on mountains...

Over and Out


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0