Ont träningspass
Började inte dagen bra alls genom att, när klockan ringde, dunka in huvudet i betongväggen. Lyckat! Detta gjorde att jag unnade mig någa timmar till i sängen så att huvudet skulle sluta göra så ont. Tillslut kavlade jag mig upp och in i duschen, någon bula kunde jag inte känna av, men var fortfarande lite öm. Kom iväg till skolan och började med tentapluggandet, det gick väl sådär, men med tanke på att det var första dagen får man väl vara nöjd. Kunde hämta ut en labrapport också och nu är vi godkända på vår allra sista labrapport. Känns lite sorgligt, men livet ska ju gå framåt och inte vara kvar i samma gamla hjulspår hela tiden. Sedan hade vi filosofiska samtal mellan varven också, om kendo, barn, livet och döden. Tillut blev det lite väl dystert, riktigt deprimerande faktiskt.
Vi halv fem orkade jag inte längre och passade på att cykla hem medan det var uppehåll. Blev lite läsande i en bok och sedan göra middag, ungspannkaka med bacon och grahamsmjöl, har jag inte testat tidigare, med grahamsmjöl alltså, och det blev riktigt gott och mättande. Lite tung i magen fick jag cykla till träningen. Trodde att det var fint väder, men när jag kom utanför porten regnade det fastän solen sken, så jag fick cykla med paraply som skyddade mig och shinaien mot det värsta. Så fick jag se två fina regnbågar över campus också, en som var riktigt, riktigt tydlig och båda var "hela".
Träningen idag var krävande. Det bor en liten elak människa inne i Anders och idag tittade han ut och hittade på onda övningar åt oss att genomföra. Utfallssteg och hugg, tre fram och två bak över hela salen så det kändes som om man aldrig kom fram och en massa jobbiga varianter av dessa. Sedan varvades det med attacksteg och andra sorters steg och hugg om vart annat. Det gick väl sådär, ibland känner jag att jag inte riktigt har de muskler som krävs och vinglar en massa, men jag gör mitt bästa och försöker. Vi tränade attacksteg också och det kändes ganska bra, försökte tänka på tajmingen och ibland så tror jag att jag lyckades, men det låter fortfarande inte om fötterna! Jag vill att det ska låta, det är så häftigt. Jag måste börja träna en massa mer på attacksteg här hemma, även om det är litet och trångt och tröskellöst, har ju lite svårt att hålla flera saker i huvudet på samma gång så det är ju bättre om jag får in det och slipper tänka så mycket. Sedan är det det här ständiga med att slappna av, jag spänner mig så jäkla mycket hela tiden, så är det med allt jag håller på med, ett av mina större problem inom ridningen också, jag spänner mig och glömmer att andas så jag blir ännu mera spänd. Ska försöka börja mer med avslappningsövningar och tänka mer på andningen, men som sagt är det svårt att ha det i huvudet när så mycket annat ska få plats där också. Fick köra kiri-kaeshi också, först så som vi ska göra på graderingen och sedan med det jobbiga stegen när man ska sjunka ner så mycket man kan med höger ben och ha vänster ben rakt bakåt och så ska man ta korta, korta steg. Denna variant körde jag mot Anders och det är så förrädiskt, alla onda övningar kommer från honom, men han ser så snäll ut hela tiden. Okej, han ser inte snäll ut när man kör ji-geiko, men vid vanliga övningar så gör han det. Det är i och för sig bra med lite småonda tänare ibland, bara de inte är det för ofta. På slutet blev det huggcirkel. Åtta stycken var vi idag och fem varv körde vi, plus ett extra varv när alla räknade tillsammans, så totalt 410 hugg, inte nog med det, sedan körde vi ett varv till plus ett varv när alla räknade, 90 hugg, när vi körde Haya suburi, snabba hopp fram och tillbaka ungefär. Lite mör i kroppen efter det och det var skönt att skjälpa i sig lite vatten innan stretchingen som gjorde ont men var välbehövlig.
Det skönaste med träningen var att jag slutade tänka på allting annat, annars har eftermiddagen präglats av oro. Förmodligen har jag ingen anledning till att vara så orolig, men jag blir så nervös ändå. Tänk om något hänt? Hoppas verkligen att allt är som det ska och att mobilen är batteritrött eller något.
Det Positiva: Träning.
Det Negativa: Oro.
Hur kan man se så snäll ut, men vara så ond?
Over and Out
Vi halv fem orkade jag inte längre och passade på att cykla hem medan det var uppehåll. Blev lite läsande i en bok och sedan göra middag, ungspannkaka med bacon och grahamsmjöl, har jag inte testat tidigare, med grahamsmjöl alltså, och det blev riktigt gott och mättande. Lite tung i magen fick jag cykla till träningen. Trodde att det var fint väder, men när jag kom utanför porten regnade det fastän solen sken, så jag fick cykla med paraply som skyddade mig och shinaien mot det värsta. Så fick jag se två fina regnbågar över campus också, en som var riktigt, riktigt tydlig och båda var "hela".
Träningen idag var krävande. Det bor en liten elak människa inne i Anders och idag tittade han ut och hittade på onda övningar åt oss att genomföra. Utfallssteg och hugg, tre fram och två bak över hela salen så det kändes som om man aldrig kom fram och en massa jobbiga varianter av dessa. Sedan varvades det med attacksteg och andra sorters steg och hugg om vart annat. Det gick väl sådär, ibland känner jag att jag inte riktigt har de muskler som krävs och vinglar en massa, men jag gör mitt bästa och försöker. Vi tränade attacksteg också och det kändes ganska bra, försökte tänka på tajmingen och ibland så tror jag att jag lyckades, men det låter fortfarande inte om fötterna! Jag vill att det ska låta, det är så häftigt. Jag måste börja träna en massa mer på attacksteg här hemma, även om det är litet och trångt och tröskellöst, har ju lite svårt att hålla flera saker i huvudet på samma gång så det är ju bättre om jag får in det och slipper tänka så mycket. Sedan är det det här ständiga med att slappna av, jag spänner mig så jäkla mycket hela tiden, så är det med allt jag håller på med, ett av mina större problem inom ridningen också, jag spänner mig och glömmer att andas så jag blir ännu mera spänd. Ska försöka börja mer med avslappningsövningar och tänka mer på andningen, men som sagt är det svårt att ha det i huvudet när så mycket annat ska få plats där också. Fick köra kiri-kaeshi också, först så som vi ska göra på graderingen och sedan med det jobbiga stegen när man ska sjunka ner så mycket man kan med höger ben och ha vänster ben rakt bakåt och så ska man ta korta, korta steg. Denna variant körde jag mot Anders och det är så förrädiskt, alla onda övningar kommer från honom, men han ser så snäll ut hela tiden. Okej, han ser inte snäll ut när man kör ji-geiko, men vid vanliga övningar så gör han det. Det är i och för sig bra med lite småonda tänare ibland, bara de inte är det för ofta. På slutet blev det huggcirkel. Åtta stycken var vi idag och fem varv körde vi, plus ett extra varv när alla räknade tillsammans, så totalt 410 hugg, inte nog med det, sedan körde vi ett varv till plus ett varv när alla räknade, 90 hugg, när vi körde Haya suburi, snabba hopp fram och tillbaka ungefär. Lite mör i kroppen efter det och det var skönt att skjälpa i sig lite vatten innan stretchingen som gjorde ont men var välbehövlig.
Det skönaste med träningen var att jag slutade tänka på allting annat, annars har eftermiddagen präglats av oro. Förmodligen har jag ingen anledning till att vara så orolig, men jag blir så nervös ändå. Tänk om något hänt? Hoppas verkligen att allt är som det ska och att mobilen är batteritrött eller något.
Det Positiva: Träning.
Det Negativa: Oro.
Hur kan man se så snäll ut, men vara så ond?
Over and Out
Kommentarer
Trackback
