A trip down memorylane

Uppe med tuppen idag, eller rättare sagt innan tuppen ens börjat fundera på att vakna. Klockan fem kom jag ur sängen och en halvtimme senare lyckade jag få ut cykeln ut förrådet och halka mig iväg mot jobbet. Jobba morgon är trevligt, även om det var en del att göra idag, fick ha lite simundervisning också, jobbiga 2:a och 3:e klassare som inte lyssnar på någon, men är man vikarie så får man nästan ta det. Ganska mycket skolbarn idag så jag fick ta på min stränga badvaktsmin och leka ordningsvakt. Behövde dock inte blåsa i pipan, räckte med att blänga ett par gånger. Det är lustigt, människor vet så väl när de gör fel och det syns så bra på dem. Fick min försenade julklapp av cheferna idag också, en badrock, man tackar.

Började eftermiddagen med en stund vid datorn, fick ett infall och gick in på Lottas gamla sida, där hade en länk dykt upp till deras nya ställe i Vadstena. Så fint det verkar bli, så sugen på att åka och titta när det kommit i ordning ordentligt. Vill träffa Tjalle igen och alla andra underbara hästar. Får ser om jag får tid här framöver, ska i allafall skicka ett mail med kort som jag tagit på Vreta och från Torvsäter i somras.

Fick mig att börja minnas, att hitta Lotta och att finna Tjalle och veckorna med honom. Svårt att tänka sig några mer perfekta sommarveckor, svårt att tänka sig några bättre terminer. Nu har jag ju Hampus, men ändå, Tjalle är en häst man helt enkelt inte släpper så lätt, alla hästar lär en något och på Tjalle lärde jag mig känna igen känslan, visst har jag känt glimtar av den tidigare, men aldrig under ett helt ridpass och speciellt inte under ett hopppass. Även om hans teknik inte var den bästa passade vi ihop, trivdes tillsammans, inte bara något jag kände utan något som både Lotta och andra påpekade också. På honom är jag säker på att många kommer att utvecklas som ryttare, jag vet att jag gjorde det. Han fick mig att känna säkerhet, en säkerhet på mig själv, att jag kan, att inget är farligt. Endast på Glampi har jag haft galopprace tidigare, men med honom var det lika lätt och mycket fortare. Det lustiga är, nu när jag tänker tillbaka, jag faller alltid för lite äldre herrar, gentlemän som fortfarande har gnistan och buset kvar i kroppen. Den första var Billy, han var över tjugo när jag galopperade för första gången någonsin. Den andra var Glampi, nitton när jag träffade honom och idag tjugoåtta. Tjalle, över tjugo han med och så Hampus som är nitton för tillfället. Visst har det funnits andra, Sudden var inte mer än sex första gången och Silver inte mycket över tio, men de hade ändå den där känslan över sig. Jag undrar hur många fler som kommer i framtiden....

Sedan gjorde jag missstaget att kolla på katter, ett katthem i Norrköping har en hemsida där behövande katter finns. Blir så sugen, men samtidigt vet jag inte om jag har vad som krävs för att ansvara helt själv för en katt. Min lägenhet känns för liten och om jag skaffar en ny vill jag gärna ha balkong och då kanske, kanske det skulle funka. Samtidigt kommer den där tanken fram. Inom mig tycker jag inte att katter ska vara inomhus, eller i allafall inte bara. Katter är djur som borde få komma och gå som de vill. Min uppväxt som sätter käppar i hjulet och så ver jag ju inte hur jag skulle reagera, tänk om jag utvecklar allergi mot katter också? Som för närvarande är det enda pälsdjur jag inte är allergisk i mot (enligt doktorn, men vem lyssnar på honom?).

Lyckade sedan plugga några timmar på eftermiddagen, stolt över mig själv! Sedan var jag naturligtvis tvungen att gå ut på youtube och kolla ncis, på youtube finns allt men nu har jag lugnat ner mig och ska plugga en timme till innan jag sover, mycket som ska hända i morgon också.

Det Positiva: Tidigt uppe, tidigt i säng.
Det Negativa: Hög ljudnivå.

Dreaming away...

Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0