tildans

 

Målet i bruksridning vad som tidigare rundor utan u, två stycken innebär att man uppnått prestationsmedalj i brons och kvalat in att delta på FjordSM. Det har krävt blod, svett och tårar för mattens del, men detta mål är nu äntligen uppnått, efter X antal år och försök! Hann inte riktigt med att ansöka om den där prestationsmedaljen, så det får vänta till nästa år, kraven är uppfyllda i alla fall. Och SM:et var så roligt att vara med på! Att DMet på hösten gick över all förväntan med en 4:e plats som resultat kändes också otroligt stort.

 

Här tror jag mest att jag hade som mål på över 60% i LB och att starta LA. Vi har kravlat oss igenom en LA på pay and ride som jag helst vill glömma, men sedan mest fokuserat på att träna. En LB har vi ridit på över 60% (två hade det varit om matten kommit ihåg programmet) vilket jag är glad över. Under hösten har vi också tagit stora steg på träningen och nu börjar vi kännas riktigt starka. Vintern ska ägnas åt att bygga mer styrka och förhoppningsvis återvända till tävlingsbanorna till våren igen.

 

Har gått på ordentlig sparlåga kan man säga. Medryttaren har inte haft tiden att vara med på träningarna i ridhuset och jag inte ekonomin eller orken. En markarbetesträning har det blivit en vecka när Marithaträningen var inställd, kul, men svårt. Nu är medryttare och Maxim anmälda till kurs i januari i alla fall så ponnyn får nog lite mer hoppning i sitt liv snart.

 

 

Målen för 2018 då? Det har gått lite funderingar och tankar i mitt huvud senaste tiden.

 

Vi är nu redan kvalade för FjordSM 2018, om vi ska åka är inte helt klart ännu, det kommer vara i Skövde vilket är nästan lika långt som Vetlanda, det kostar både en hel del tid och pengar. Ska hålla span på programmet och så om det är vettigt upplagt för just oss. Annars är målet en tävling under våren och så DM i höst och där i mellan klämma in träningar för Camilla som hjälpt oss så långt på vägen. Försöka få till stabila rundor och jobba vidare med våra "spöken".

 

Fortsätta vår regelbundna träning för Maritha och bli ännu starkare, förbättra skänkelvikningar och förvänd galopp, förstå vad skolorna innebär. Om tid och möjlighet försöka vara med på en av träningshelgerna med SUFF. Tävlingsmässigt kolla ut lämpliga tävlingar och försöka åka på ett par stycken. Jag vill ju fortfarande försöka starta LA, men vi får se lite vad vi hittar på.

 

Mer regelbunden träning för Maxim hoppas jag på. Orken hos matten finns tyvärr inte, men förhoppningsvis kommer medryttaren komma igång mer under våren. Kanske kan det bli någon terrängträning för dem också.

 

Vi ska hålla oss friska och starka, vill helst hitta någon att rida ut med regelbundet som gärna hänger med på längre rundor i lite högre tempo. Annars hoppas jag få till en långtur med gamla stallgänget som nu är lite utspridda över bygden. Vi har pratat om det, men hittills har det inte blivit av. Åka en tur med Maxim Hemhem i sommar och njuta av ridvägarna där.

 

Det känns som om vi kommer ha fullt upp med andra ord, men det är ju det bästa som finns, att hänga med Herr Gul så mycket som möjligt.

 

Over and Out

Som sagt började väl inte året på bästa sätt för egen del med en dryg veckas sjukdom, Maxim fick med andra ord också börja lite lugnare, vi tog en sväng i ridhuset och en uteritt efter nyår för sedan skulle han gå hoppkurs två dagar med medryttaren, kändes ju lite taskigt mot alla inblandade om han bara fått vila hela tiden. Jag var där och tittade första kursdagen, de hade lite lägre då och mer fokus på markarbete, de skötte sig bra och Maxim såg ut att kämpa på bra och ha roligt. Dagen efter med lite högre hinder hade han taggat till mer själv, så som det brukar, varför anstränga sig när man inte måste liksom?

 

Denna vecka drog dressyrträningen igång igen för egen del. Vi tog ett pass i ridhuset hemma på tisdagen. Matten ur form och hästen låg på en del. Vilket är kul, jag måste ta tillvara de stunderna på ett vettigt sätt. Lite stel var han såklart, men efter lite uppmjukande övningar i alla gångarter kunde vi avsluta med hyffsat mjuk kropp.

 

Träningen gick superbra! Även här lite stel i början, men sedan blev det bara bättre också bättre. Fick rida mycket åttvolter på 20-metersvolten i början för att försöka böja åt alla möjliga håll och mjuka upp. Skänkelvikningar i trav som börjar komma ordentligt nu och så jobbade vi en hel del i galopp. Övergångar mellan trav och galopp, lite förvänd och så enkla byten. Där matten fick läxa att träna övergångarna och verkligen orka sitta kvar ordentligt så det blir skritt och inte något litet travsteg, jag behöver vara så stark och ibland orkar inte magen och ryggen hålla kvar och så faller jag fram. Fick också läxa att hålla händerna stilla, armbågarna intill revbenen och så hålla ett spö tvärs över med tummarna och öva på att få en mer korrekt position, för nu fladdrade de omkring och det ser ut som om han är jobbig i munnen fast han inte är det. Två ordentliga ridpass på rad medförde att kroppen sa tack och hej så det blev vila för oss båda på torsdagen och en matte som doftade Voltaren men ändå vaknade mitt i natten och inte kunde sova för det gjorde så ont i musklerna.

 

På fredagskvällen tog vi oss en tur i pannlampans sken, kunde jogga på ganska bra i trav i skogen och det var en fin tur. Han kändes mjuk och fin, kanske inte jättepå.

Medryttaren red i ridhuset och skuttade bom på lördagen vilket gått bra vad jag förstod. Och på söndagen red vi ut med potentiell ny hagkompis. Maxim var rätt så exalterad i början och de skrittade båda på i bra takt, men sedan lugnade de ner sig. Vi travade en del, i bredd och efter varandra. Fin tur, nu hoppas vi att vi kan släppa ihop utan större utsvängningar.  

 

Det Positiva: Att vara igång igen

Det Negativa: Halvvägs genom januari redan...

 

 

Over and Out

 

Då ska vi se, förra helgen blev det en uteritt bort till sandbacken och träna lite galopp på lördagen och sedan ännu mer galopp med medryttaren på söndagen. Matten har haft en hektisk jobbvecka och med nöd och näppe orkat hålla igång på kvällarna. På tisdagen red vi i ridhuset i alla fall, matten var väl inte helt där och närvarande kan man säga, men fick till det hyffsat och han kändes ganska mjuk och redo för träning.

 

Till onsdagsträningen kom en matte uppe i varv och lite ofokuserad i början, men som alltid är det så fantastiskt hur stressen släpper när man sitter där uppe och följer Marithas instruktioner. Inget utrymme för att tänka på annat och allt på jobbet bara sjunker undan. Så som det ska vara. Vi fick börja med att jobba på en del i traven och göra mycket tempoväxlingar och att han verkligen ska svara på framåt. Det är sjukt stor skillnad mot förut, men vi behöver påminna oss själva om hur det ska vara. Sedan var det också lite stelt åt höger så jag behöver jobba med att vara noggrann i övergångarna så att han fortsätter vara ställd och kvar i formen. Och Maritha är sjukt imponerad av hur mycket bättre hans trav blivit mot förut, nu tar han verkligen i från bakbenen och kan använda dem. Galopp sedan och även där var han fin, hade lite problem med övergångarna till och från trav, mest i höger varv, där behöver jag bli mer stilla i innerhanden och hålla ut den lite för att hjälpa honom att behålla ställningen. Nästan så det var lättare med skrittövergångarna denna dag, för de gick rätt så fint, så länge matten sitter på rumpan så... Enkla byten över medellinjen gjorde vi också och så skänkelvikningarna som också blir bättre och bättre för varje gång.

 

Efter en tio timmars arbetsdag på torsdagen och dåligt med mellanmål var det en trött matte som kom till stallet, vi tog i alla fall en liten promenad och hittade ett nedblåst träd som gjort sönder ett staket, så någon mening med det hela kanske det fanns. På fredagskvällen plockade vi fram longerlinan och stuffade runt för oss själva i ridhuset, tog fram en bom som jag lade upp på sockerbitar som han fick galoppera över. Svårt i vänster sa han, där kan man byta till höger galopp över hindret, för det är enklare att gå i förvänd på liten volt än att behålla rätt galopp.... Nåja, vi fick rätt på det till slut ändå. Matten och hussen hade helgplaner, men matten lyckades ta sig upp hyffsat på lördagsmorgonen och kunde ge sig iväg på en pigg med något konfunderad Maxim strax efter åtta. Vi hade lite diskussioner om man verkligen kan rida så här tidigt på morgonen, speciellt när någon ställt en släpvagn med blått kapell längs med vägen. Vem gör så egentligen? Förbi kom vi i alla fall och väl i skogen pinnande herr gul på bra, öronen framåt och sträcka ut i galopp var väl lite melodin för dagen. Drygt 50 minuter var vi ute och det var en nöjd Maxim som fick gå ut i hagen efteråt. På söndagen hade han skött sig fint i ridhuset med medryttaren. Och på måndagen hade vi hovslagare och vila.

 

Tisdagskvällen i tomt ridhus var okej också, rullade mest runt i alla gångarter och varvade fyrkansspår och volter av olika slag för att försöka mjuka upp Maximkroppen. Tempoväxlingar lade vi också in och tyckte att han svarade på bra framåt på travdiagonalerna vi gjorde. Någon skänkelvikning som avslutning och så kände vi oss då hyffsat redo för träning på onsdagen.

 

Ganska mycket blandade övningar fick vi göra. I början var han lite stel och dan i vänstervarvet för omväxlingsskull. Fick jobba på med små volter i skritt och trav och försöka mjuka upp och böja igenom ordentligt. I traven fick vi också nosa på öppnor med "bogen in" längs med långsidan. Lättast i vänstervarvet, svårare i höger, men vi ska fortsätta jobba på det, behöver få in lite bättre kordination från mattens sida så ska nog poletten trilla ner snart. I galoppen fick vi först komma igång lite, koncentration på fattningarna och övergångarna till trav där jag får kämpa lite, speciellt ner till trav, men det tar sig allt eftersom. Vi körde halvt igenom och fortsätta i förvänd genom kortsidan, sedan fick vi en ny övning, tre serpentinbågar över ridhuset där den mittersta skulle vara större och ske i förvänd galopp. Hua tänkte matten, inga problem sa Maxim och klarade fint båda hållen, vi skulle fortsätta in på diagonalen sen och öka lite, vilket gick okej, men med lite tidiga avbrott. Behöver vara noggrann med vägen så att den blir bra och vi inte siktar för mycket på hörnet. Imponerad över att han gjorde det så bra och stadigt redan första gången. Fick rida lite enkla byten sedan för det gillar han, blev superbra de också, lite kvar att jobba på i avsaktningen och att jag behöver vara kvickare att bli redo och fatta nya galoppen, men övning ger färdighet. Vi gjorde också lite halt och ryggning vid medellinjen och skänkelvikningar så som de ligger i La:1, det ska vi nämligen rida för Maritha nästa vecka som julavslutning. I skänkelvikningarna kämpar han verkligen, för han tycker det är svårt, men mer och mer flyttas bakbenen varje gång.

 

 

Maxim fick lite ledigt efter det över julhelgen, lite latmansdagar i mellandagarna med lek och bus i naturen och så börja året med kurs i markarbete/hoppning med medryttaren. Vi ser fram imot ett 2018 som förhoppningsvis ska fortsätta bjuda på härliga träningspass med Maritha.

 

Det Positiva: Bästa tränaren och bästa hästen

Det Negativa: En trött ryttarkropp

 

 

Over and Out   

 

 

På måndagskvällen tog jag i alla fall fram ett träns igen, som Maxim bokstavligt talat dyker i och försöker få in i munnen så fort som möjligt. De här små viloperioderna är rätt så bra måste jag hålla i minnet. Vi longerade lite i ridhuset i skritt och trav, med avslappnad häst och en matte som försökte hitta och behålla sin position. Han såg fin och ganska pigg ut, men inte så att det rann över.

 

Så ridning för första gången på en vecka på tisdagskvällen, lite stelt och dant, lite så att någon försökte lägga av mer än vanligt, men överlag ett hyffsat ridpass som bara innehöll uppmjukande arbete i alla gångarter. Och på slutet kändes han fin igen. Han brukar ju vila sig i form. Innan passet tog jag fram klippmaskinen också, för andra gången i höst, men nu var det lika mycket päls igen som första gången, växer otroligt snabbt. Det ser ut lite som det ligger en Golden Retriver i stallgången när man är klar. Jag mindes tillbaka den där vintern när Maxim skulle klippas för första gången, vi bodde i stort stall i Linköping och övade flera gånger med att starta maskinen och lyssna på ljudet innan vi faktiskt klippte lite lätt. För varje år som går blir det lite mer klippning känns det som, kanske för att vi tränar på ett annat sätt nu än tidigare, men helklipper gör jag fortfarande inte utan lämnar päls över rygg och rumpa. Första gångerna var ju ljudet lite läskigt vill jag minnas att han tyckte så vi hade bomull i öronen och tog det försiktigt med pauser. Pauser har vi fortfarande för att låta maskinen svalna och rensa från hår, men bomull i öronen försvann någonstans längs med vägen och det största problemet jag har vid klippning är att han tycker den är till för att klias och gärna trycker sig mot den, speciellt när man kommer upp mot huvud/öron. Valet att klippa kommer av att han blir så svettig om jag inte gör det så fort han rör lite på sig och jag märker verkligen på honom att han tycker det är skönt och orkar mer när han torkar snabbare efter ett träningspass. Sedan är ju nackdelen att jag får tänka till om täcken åt höger och vänster.  

 

Onsdagens Marithaträning var efterlängtad. Jag brukar vanligtvis känna mig ganska värdelös på att rida när jag haft ett uppehåll antingen  i ridningen eller med träningarna. Hade en svacka för några veckor sedan, men Maritha hjälper mig alltid ur dem och denna gång kändes inte svackan speciellt stor. Kanske för att vi bara hade ett ridpass i ryggen inför denna träning, så jag hade kanske inte känt efter så mycket eller försökt mig på saker som är på gränsen till övermäktiga. Sedan att matten fick ägna sig åt att laga hage hela morgonen innan jobbet är en annan historia eller att någon lärt sig att när strömmen inte går runt kan man trycka ner staketet och promenera in till grannen som har betydligt mycket mer gräs att smaska på. Suck, men ökade motvilligt på morgonmat och hällde in halm i boxen så att han inte är så förbaskat hungrig när han kommer ut, sedan hålla tummarna att han vill vara kvar på rätt sida staketet. Svårt att göra större åtgärder på vardagar när mörkret kommer så fort.

 

Åter till träningen, vi tog oss dit i sakta mak på lite hala vägar, men det gick bra. Hann skritta och trava fram lite innan vi började i vanlig ordning. Fick börja på en volt i trav och flytta oss ut mot spåret i lite skänkelvikning. Länge sedan vi gjorde den övningen nu och nu känner jag verkligen när han sätter under bakbenet och går åt sidan, väldigt häftigt! Svårare åt höger än vänster, men det blev bättre efter några gånger. Sedan jobbade vi med mycket tempoväxlingar i trav och galopp. Skulle tänka fyra fram och fyra tillbaka i galoppen och så ändra hela tiden. Mest bekymmer med att jag gör för mycket tror jag och att jag inte kan räkna. Men när vi fick lite koll på räkningen och jag bara brydde mig om att driva fram och sedan sluta driva när vi skulle minska fyra steg så gick det bättre. Vi fick öva lite förvänd galopp och där kändes han ganska stark, även om jag inte får hålla på för länge så vi blir för trötta och det blir pannkaka. Men vi gjorde bågar på långsidan, halvt igenom, genom kortsidan och så diagonalen över till rättvänd galopp. Hela tiden med lite stadigare form än tidigare. Måste våga göra övningarna hemma också och bygga oss starkare. Sedan avslutade vi med lite skänkelvikningar, vända upp på medellinjen och ut till väggen, i programmen ska man ofta rida rakt fram någon meter innan man påbörjar skänkelvikningen, men Maritha tyckte jag skulle börja direkt och då blev det lättare att komma in i den. Ett steg i taget, andas och stressa inte fram något Matilda. Måste bibehålla den tanken. I alla fall gick det jättebra och det kändes som om vi för en gångs skull kommunicerade bra i denna rörelse. Det är svårt att rida blir jag påmind om om och om igen, men just där så kommunicerade min hjärna bra med min kropp och min kropp med Maxim. Ridning när det är som bäst, vi avslutade sedan när det kändes så himla bra, också något jag måste ha i åtanke.

 

Vi tog en liten promenad på torsdagen i skymningsljus bara han och jag. Och på fredagskvällen hängde vi i ridhuset och repeterade träningen. Vilket gick bra förutom när matten slarvade och svängde för tvärt i den förvända galoppen. Annars kändes han mjuk och fin. På lördagen var han pigg, pigg, pigg och ville mest öva på att springa det fortaste i regnet som öste ner under hela ridturen. Kanske för att matten tvingade ut honom när alla andra fick lunch. Otroligt orättvist. Men roligt hade vi.

 

 

Sedan kom en massa ärenden och brist på ork i vägen på söndagen, egentligen skulle han få leka med medryttaren så vi hade planerat in andra nödvändigheter. Nu blev det ändringar på det, så vila och skrutta i hagen fick räcka. Sedan fick han röja runt med medryttaren på måndagen istället och hade varit supertaggad.

 

På tisdagen var matten sen till stallet, men vi fick oss ett kvällspass i ridhuset i vår ensamhet. Försökte mest rida igenom i alla gångarter, mjuka upp mycket i traven med serpentiner och 10-meters volter. Sedan försökte vi oss på några öppnor i skritt och trav längs med medellinjen. Jag är ju inte helt haj på dem än, men tycker nog att det gick bättre än tidigare. 

 

Veckans träning bjöd på bra känsla och häst som frustade mycket och verkade nöjd med sig själv. Tror han tycker det är kul när vi varierar mycket olika övningar korta stunder. Och när det är svårt och han känner att han ändå klarar av det blir han sjukt nöjd med sig själv, matten blir också nöjd såklart! Vi fick börja i trav och flytta bakbenen på volten, tempoöka lite, minska och flytta bakben och så vidare. Svårt att kordinera alla hjälper för matten, men vi fick till det fint i vänster varv och så fick vi båda kämpa lite mer i höger. Himla fin blir han av det jobbet i allafall. Sedan fick vi göra skänkelvikningar på diagonalen och så fatta galopp ur den när vi kom ut mot väggen, första gången för den övningen, men den fattade han snabbt och det var inga större problem. 

 

I galoppen skulle vi jobba med enkla byten, eller det var slutprodukten, först fick vi börja med att hålla oss på volten och göra övergångar mellan skritt och galopp. Tog ju ett tag innan matten kom igång, speciellt med att vara snabb och fatta galopp igen, behöver bli kvickare helt enkelt. I vänster är det svårare för oss och jag reser mig så gärna upp ur sadeln i nedtagningen och då blir det trav såklart. När jag väl satt kvar och satt, satt, satt så fick vi till det bra. Han gjorde riktigt fina fattningar ibland i allafall och några riktigt bra avsaktningar också, när hon där uppe inte håller på så mycket. I slutet kunde vi också nosa på de enkla byten över medellinjen och några gånger blev det lagom många skrittsteg och bra nedtagningar. Vi ska jobba vidare på dem och på att matten ska kunna byta om i hjärnan lite snabbare. Vi fick också öva lite halter där matten också måste sitta still och inte hålla på och rätta till sig när hon tror att hon sitter snett fast hon inte gör det. Och några ryggningar och upp i trav. Jag kan hälsar Maxim! Så nöjd efter passet, eller ja, efter de flesta pass just nu. Lossnat så otroligt mycket senaste tiden, nu behöver vi bygga styrka i galoppen så kommer det här att bli så himla bra till våren. Jag vill ha djup snö och en lagom kall vinter så vi kan träna glaoppintervaller på vallen.

 

Det blev vila på torsdagen, en promenad på fredagskvällen och så red vi i mörker på lördagen. Men vi hade en trevlig tur trots allt, pigg häst, pannlampans sken och även om många tankar maler i huvudet just nu, så försvinner de snabbt när lite gul tar i från tårna och far iväg i ökad trav. Så vi var ganska nöjda båda två när vi kom hem igen. På söndagen hade jag utsläpp och passade på att mocka lite hage. Maxim lekte med medryttare, pigg och arbetsvillig och hade fått trava lite bommar.

 

Vi började med måndagsvila igen och så var vi i ridhuset på tisdagskvällen. Trots uppehåll från dressyr på bana sedan träningen så får jag så bra känsla. Mycket snabbare når vi fram till den och redan från början är han mer med på noterna än tidigare. Vi övade på de enkla bytena och nu satt de nästan på en gång och han tycker verkligen att sådan här grejer när det bli klurigt och svårare och mycket som händer är kul. Han vill verkligen göra rätt.

 

Så på träningen tog vi det ytterligare ett steg. Det är bra med Maritha hon hjälper mig att tänja på gränserna och att flytta på dem. Vi började med traven och försökte få ytterligare ett steg i tempoväxlingarna framåt. Jag kände väl mest i början att jag hade svårt att sitta ner, svårt att hålla händerna stilla och svårt allmänt att hitta den där kontakten, men den kom och vi jobbade oss till det. Fick göra lite skänkelvikningar på olika linjer i skritt och trav vilket gick bra, men jag har lättare att hålla honom rakare för höger skänkel än för vänster.

 

I galoppen var han fin redan från början, jobbade på bra och gjorde bra övergångar till skritt och oftast bra fattningar. Vi hade lite problem i vänster varv först att han fattade förvänd. Men sedan fick vi ordning på det. Så då gick vi över till förvänd galopp på volten. I höger gick det superbra får jag säga, han fattade förvänd, tog ett halvvarv på volten och så skrittövergång och fatta rättvänd och så skiftade vi så. Inga problem sa han, jag kan! Sedan gick vi över till den svåra vänstergaloppen och poff så kunde vi bara fatta höger galopp. Jag gör ju som du säger hävdade han! Vi gick över i vänster varv och försökte med vänsterfattningar där, men det tog några försök innan den kom. Så det kokade över lite och gränsen var rätt så tydlig, men vi ska fortsätta smyga in det och så kommer det att gå tillslut. Vi avslutade med ytterligare några bågar med enkla byten, superfin hela tiden och fin när vi travade av också. Den här hösten har bjudit på så många fantastiska träningar och att jag får jobba tillsammans med honom på det här sättet är en dröm. Nu rider jag saker på min egenutbildade häst som jag inte gjort på drygt tio år sedan jag slutade på ridskola. Vi lär oss nya saker tillsammans hela tiden och att vi om några år kommer träna på en nivå jag bara drömt om som tonårstjej är helt fantastiskt. Vi kommer aldrig att tävla på så hög nivå jag tror vi kommer kunna träna på, men träningen är ju det som ger en glädje i vardagen.  

 

Promenad på torsdagen och en sväng i ridhuset under systers vakande ögon på fredagen, han kändes mjuk och fin, vi visade mest vad vi lärt oss sedan i somras när hon såg oss sist och det var ju skönt att hon kände skillnad. Sedan styrde vi bilen mot Stockholm och Friends Arena. Jag hade lyckats vinna biljetter till fredagskvällen vilket var otroligt roligt, jag som aldrig vinner något! Hade någon slags tanke om att jag skulle kolla på skor och chaps, men det kunde jag ju glömma. Får ju mild panik av alla människor som trängs och alla varor som är till salu, så det gick ju inte att koncentrera sig alls. Så det slog jag ur tankarna helt ganska snabbt, men jag lyckades hitta godis till Maxim och så hade Hansbro Sport bra pris på handskar så jag köpte faktiskt två par. På köpet fick jag strumpor och en huva. Hos Granngården fick jag en stor kasse och en borste när jag deltog i deras enkla tävling och gick till deras monter. Perfekt till leriga hovar sedan tänkte jag. Så jag lade inte så mycket pengar den kvällen i alla fall. Vi åt middag och så köpte vi godis innan vi gick in och hittade våra platser, som kändes väldigt bra och vi såg bra. Det började med hoppklasser, först ponnyhoppning, där jag genast höll med syster om vem man skulle heja på när jag sett dem alla rida. Sedan kom en större hoppklass där många kändisar dök upp, vilket också var kul att se, känslan när Peder och All In hoppar är ju ganska speciell om man säger så. Lite shownummer och så var det fyrspannstävling, vilket helt klart blev favoriten från kvällen, vilka hästar och kuskar! Hög musik och publik som klappar i takt och knäpptyst på allt när de kommer in i de tekniska hindren och behöver kunna kommunicera med varandra bättre och så full fart igen när de klarat av svårigheterna. Sist men inte minst julavslutningen med några välkända östgötar i tomtedräkter. En fin kväll på alla sätt och vis.

 

Det Positiva: Mitt gula hjärta, alltid, för alltid

Det Negativa: Livet som inte kan sluta snurra

 

 

Over and Out  

 

 

På onsdagen longerade vi lite lätt i alla gångarter för det var vad jag orkade med efter en lång dag på jobbet. När torsdagen kom kände jag mig lite nervös, det var ju evigheter vi tränade bommar och hinder seriöst och ganska länge sedan vi över huvudtaget övade med bommar. Matten är lat och orkar ofta inte ta fram och nu i ridhuset kan man inte göra det när som helst heller. Men jag måste bli bättre helt enkelt. Maxim blev lite förundrad när han kom in i ridhuset, dels var vi 5 ekipage och sedan var det ju massvis med bommar i olika kombinationer att kolla in. Han var inte på sitt bästa framåthumör, men vi gjorde det bästa vi kunde av det hela. Vi fick göra lite olika övningar, för oss handlade det mest om att få till framåtandan och att han ska ta för sig. Och jag vet ju att det finns där, men nu kändes vi båda ringrostiga. Det här med studs och galopp över flera bommar är inte vår starka sida kan vi säga, men någon gång fick vi till det och då blev det bra, travbommarna kändes också bra även om vi nog aldrig haft en så lång serie någonsin tidigare. Maxim blev rätt så trött, även om det passade bra med pauserna som blev när andra gjorde övningen, men kände det på honom att det var jobbigt och han blev svettig och flämtig. Behöver jobba upp flåset lite mer. Vi fick med oss att jobba med våra tempoväxlingar och aldrig gå i samma tempo mer än 20 steg. Byta, byta, byta hela tiden. Jag fick med mig lite inspiration om att jag behöver orka släpa fram grejer själv också och helst mer än tre bommar åt gången... Förhoppningsvis kan vi vara med igen snart och så hoppas vi att medryttaren får lite tid efter nyår att träna också.  

 

 

Det blev en promenad i fredagsmörkret och sedan leka med medryttaren på lördagen. På söndagen blåste det storm och virvlade snö. Matten hade klätt på sig för dåligt, men ordnade det med ett extra täcke som man kunde lägga kring benen. Vi gav oss ut på skrittur i skogen, frustande nöjd häst och inte allt för stelfrusen matte kom hem igen efter en timme i friska luften.

 

Sedan började vi veckan som vanligt igen med måndagsvila och en matte som helst bara ville sova. Och en tisdagskväll i ridhuset med lite stel häst, men som gjorde allt jag bad om och mot slutet var han mjuk och fin.

 

Onsdagsträningen gick som på räls. Vi fick göra många svåra saker hälsar både Maxim och matten. Men nöjda var vi efteråt. Maritha säger att skillnaden nu mot för något år sedan är att nu vill han försöka även om det är svårt och jobbigt, tidigare lade han bara av då, nu kämpar han sig igenom kortsidorna i förvända galoppen. Frustar i varje galoppsprång och ger lite till när jag ber. Vi körde lite skänkelvikningar i trav på diagonalen, matten måste åt vänster sitta över på högersidan för nu sitter jag helt fel och bara stör honom. Annars så kämpar vi oss vidare med att korsa bakben och försöka kordinera alla hjälper. Vi red en åtta på kvartslinjerna så det blev lite kortare sträcka, fick börja med att bara rida vägen och gasa på vid diagonalerna så att han skulle vakna till och sedan börja med skänkelvikningarna. Galoppen fick vi rulla igång i  runt fyrkanten först för där hade vi somnat till. Sedan fick vi rida samma åtta igen, med avbrott till trav runt medellinjen och fatta ny galopp. Jag behöver bli lite kvickare i min omställning, men Maxim gjorde ett bra jobb. Bra kvar i formen och fattade nya galoppen. Sedan vände vi halvt igenom i förvänd, fortsatte genom kortsidan och snett igenom till rättvänd, pausade lite och gjorde om igen. Åt båda hållen, trött ekipage efter det, men vi klarade det rätt så bra. Sedan avslutade vi med lite programridning med ett egenkomponerat LB-program, nåja, det viktiga var att försöka komma över tröskeln och fortsätta vara fin även om det var programridning. Travdelen kändes bra, galoppvolterna blev lite hipp som happ, en för stor och en för liten, matten måste få koll på styrningen. Sedan blev det lite dålig diagonal i galopp också, vi kom liksom inte fram till väggen och fick ett tidigt avbrott och en dålig hörnpassering. Så vi ska träna vidare, nästa träning om två veckor. Maxim får en lite lugnare vecka nästa vecka då jag åker iväg på jobbresa.

 

Vi promenerade i mörkret på torsdagen och red i skymning i skogen tillsammans med stallkompis på fredagskvällen. Trevlig tur med skritt och trav, Maxim jobbade på bra och kändes ganska så fin, lite lagom framåt och kanske lite stel ibland. På lördagen lekte han med medryttaren och hade mest velat springa vad jag förstod. På söndagen hade jag först tänkt rida ut, men eftersom det var noll personer i stallet som skulle rida i ridhuset var vi lite busiga och tog fram några bommar. Tre galoppbommar och ett litet sockerbitshinder. Sedan övade vi på att gå framåt och galoppera på. Matten kände sig väl inte riktigt som värsta hoppryttaren och vinglade omkring en del, men vi gjorde galoppbommarna i båda galopperna tre gånger var, fick göra en gång extra i svåra varvet. Men annars klarade han det superfint! Sedan tog vi hindret tre gånger åt vardera håll också, här fick vi också ta om en gång i svåra varvet, men annars gick det också jättebra! Trött häst som behövde sina skrittpauser mellan övningarna, matten också för den delen. Han kändes fin när vi travade av och ganska mjuk även om det inte varit fokus för passet.

 

Vi hann med en ridtur på måndagskvällen i skymningen också, ute i skogen. Travade på fin och lyssnade, försökte att inte ha så mycket krav utan jobba i korta perioder varvat med skritt på långa tyglar. Sedan åkte matten iväg på jobbresa i dagarna fyra och när hon kom hem igen så blev det en helg med promenader i skymningsmörker eftersom hon var helt slutkörd och behövde återhämta sig.

 

Det Positiva: Att gå utanför boxen

Det Negativa: Mörker, november, regn

 

 

Over and Out

 

 

Dryga tre år var jag hans ryttare och minnena vi samlade på oss under de åren kommer leva kvar för alltid. Tiden i Älgbosätter med de gula hästarna tänker jag om den perioden av mitt liv. I dessa stunder är jag så tacksam över min blogg där jag kan gå tillbaka och återuppleva. Läsa om tävlingar och svampturer och galna galopper genom skogen. Läsa om att kämpa sig vidare och utvecklas och att lära en gammal häst att backa i vinkel så att man tillslut kan ta sig igenom en bruksbana utan u.

 

 

 

27 år är en aktningsvärd ålder att uppnå och att under merparten av dem vara pigg och frisk är något man unnar alla hästar. Man unnar dem också en ägare som ser när det börjar gå utför och att det är dags att ta det där beslutet man alltid fruktar när man har djur. Han fick en sista sommar med gräsbete och snäll kompis. Vi var och hälsade på honom i september jag och Johan, ullig och lite svankryggig, men fortfarande sig själv. Mest fokuserad på maten och inte riktigt tid med människan som ville kramas.

 

 

Hästen som lärde Maxim att det var okej att bada fötterna i dammen och att vass är rätt så gott att äta. Hästen som orkade allt och som lärde unghästarna att inget är farligt (det gick kanske inte alltid in, men det var ju inte Hampus fel...) Hästen som kunde bära vem som helst på ryggen utan tvekan och som tog sig fram över stock och sten utan problem.

 

 

Det finns så många minnen, men om jag ska tänka tillbaka på ett just idag så är det Hubertusjakten ute på Vikbolandet 2010. Hampus var i sitt livs form och taggade till tänderna. Varför ska man hålla sig sist när man kan vara först undrade han hela tiden? Vi som skulle ta det lugnt och lotsa liten Joker runt sin första större utflykt. Om vi började långt bak i ledet så slutade vi i rumpan på masterhästen när vi närmade oss mål. För häst efter häst blev trött och Hampus bara ångade på. Hur glad han var över att få springa fort och hoppa något hinder omgiven av andra hästar. På upploppen kom vi 3:a med pilot som bromsade eftersom hon trodde vi skulle försvinna upp på stallbacken annars. Och Hampus var redo för en vända till när alla andra hästar pustade ut och tyckte "äntligen är det över".

 

 

 

 

Livet har lite för mycket på gång just nu, samt att det kanske inte gått så smidigt som jag önskat på jobbet. Här ska man köra de första "skarpa" proverna mot lagstiftningen och så går analysinstrumentet på semester.... Nåja, det ligger ju lite utanför min kontroll så man får försöka släppa och planera om, även om det är jobbigt.

 

Maxim ger energi i alla fall istället för att ta. Även om det runt omkring ibland tar lite mer än jag skulle önska. Vila på måndagen och ridhuset på tisdagen. Tyckte han var fin och ganska fokuserad på mig, vi övade på våra tempoväxlingar runt fyrkanten mest, lade in någon volt här och där och så gjorde vi någon skänkelvikning på diagonalen.

 

På träningen fick vi flytta fokus från Maxim och till matten lite gran. Vi har ju kämpat med att få fram honom och att han ska gå mer av sig själv och nu fanns det mer där redan från början och även formen var fin och han var mjuk. Så då koncentrerade vi oss på att matten skulle hitta sina sittben och sitta mer på rumpan, framförallt i galoppen där jag gärna hamnar ur sadeln och studsar omkring, sedan ska jag ju också sluta klämma med knäna och släppa ner benen. Vi övade mycket övergångar mellan skritt-galopp-skritt och att jag skulle sitta kvar både i fattning och övergång. Enkla byten i serpentiner över ridhuset övade vi också på och att vi skulle skritta på volten göra en framdelsvändning och fatta galopp ur den, lite knepigt och kordinationen var väl inte den bästa. Fick också rida en del utan stigbyglar och försöka lokalisera de där nedrans sittbenen. Maxim blev lite förvirrad när jag höll på med diverse övningar, men sedan fick han göra skänkelvikningar också, "puh, det här känner jag igen!" så Maritha var väldigt nöjd med oss och jag var också nöjd, mer sitsträning ska läggas in framöver.

 

 

Vi bytte lite fokus på torsdagen och skrittade ut barbacka i skogen, det är ju också bra för mattes sits, speciellt som hästen lägger i turboskritten och älgar iväg... Fint i skymningen i alla fall och en mysig stund med min bästa vän.

Fredag och ridhus igen, inga komplicerade saker utan fortsatt fokus på att gå fram, växla tempo och vara mjuk. Han var fin mest hela tiden! Och jag kunde njuta, titta i spegeln och inse att för det mesta ser vi inte så pjokiga ut. Vi övade lite skänkelvikningar när alla andra gick ut, men sedan var jag ganska så nöjda med oss.

 

I helgen fick jag inse hur fort allt kan rasa och vilken otrolig tur man har när det inte gör det... Maxim går i en trevlig hage just nu med två kompisar han kommer överrens med, de kanske inte är bästisar eller har klickat helt, men de funkar tillsammans, Maxim har fått något bitmärke, men inte mer än så. Nu ville en till häst in i vår lilla flock och vi tänkte att Maxim är snällast och kan gå på gräs så de två skulle få gå och bekanta sig med varandra på lördagen medans vi gjorde i ordning grannhagen med mer gräs. Så på lördagen släppte vi in Maxim till den nya hästen. Alla ihopsläpp jag haft med Maxim har varit ganska odramatiska, lite jagande, vift med framben, pipande och så brukar det bli lite springande, men lugna ner sig snabbt. Jag förväntade mig väl inget annat nu heller och var inställd på att Maxim skulle gå undan som han brukar, han verkar aldrig ha haft behov av att strida för sin plats i flocken och ibland har jag väl tyckt att han är lite väl snäll och skulle säga ifrån mer. Men jag trodde helt enkelt inte att han hade det i sig. Kanske gjorde vi fel i att det låg lite mat i hagen, kanske skulle det ha gått på samma vis ändå. Men det slutade med två hästar som stod och matade sprakar med bakbenen på varandra och ingen av dem backade av och detta skedde upprepade gånger. Jag har som sagt aldrig sett min häst eller någon annan häst bete sig riktigt på det här viset. Så vi särade snabbt på dem och Maxim fick gå tillbaka till sin gamla hage där bruna kompisen troget väntade vid grinden och så gick de iväg tillsammans. Maxim verkade inte så berörd av det hela, inga synliga sår, kall i benen, skrittade med raska steg till hagen och var sitt vanliga jag. Den andra hästen hade lite mer synliga sår.. Oron gnagde ändå, så jag åkte dit på kvällen också och tog in honom för att kolla igenom. Någon liten svullnad i form av ett hovmärke på rumpan, men inget annat, pigg och glad, hade bråttom in, smörjde på lite linement och försökte dämpa oron.

 

Fick bli en promenad på söndagen, så Maxim var ute på powerwalk med matten hängandes i grimskaftet. Och jag får väl ta och inse att min häst är bygd som en stridsvagn och vet hur han ska försvara sig. Det är skönt med en hållbar häst med kraftig benstomme som är i rätt så god form för tillfället. Men ändå handlar det ju mycket om tur för jäklar vilken kraft de kan få in i sina sparkar.

 

Denna vecka började vi med att matte jobbade otroligt lite och ägnade sig åt hovslagare, åkte hem med hästen och så fick han äta lunch i boxen medans jag fixade allt runt omkring, följt av borststund, uteritt i uppehållsväder med pigg och glad häst och på det lite mockning av hage. En ganska härlig start på en vecka som visade sig suga ut en hel del energi.

 

Det Positiva: Höstlöv med hösthäst

Det Negativa: Hur rinner tiden iväg så snabbt?

 

 

Over and Out 

Vi började veckan med måndagsvila, det regnade och var kallt så passade ganska så bra. Sedan skulle vi rida i ridhuset på tisdagskvällen, kanske var jag tidig eller så var det bara en ovanlig tisdag, men mycket hästar var det i ridhuset i alla fall. Maxim skötte sig ändå hyffsat och koncentrerat, lite sämre med matten, men vi får jobba vidare på det. Det är nyttigt att rida med andra och att förhålla sig till dem i sin ridning och lära sig ta sin plats, det är bra övning inför framridningar. Matten klarade inte av så mycket avancerade saker och knappt ens de okomplicerade. Men Maxim kändes mjuk och fin i alla fall.

 

Så när vi efter stress på jobbet och från jobbet landade i ridhuset för Marithaträning på onsdagen började jag med att vara negativ och beklaga mig. Maritha fick agera självförtroendebyggare, vilket hon såklart lyckades med alldeles utmärkt. Grundproblemet är att jag måste vara så konsekvent i min ridning och med mina hjälper och att de ska ge respons på en gång. Ingen av oss får sega ihop ens för en sekund. För då kommer de tjatande skänklarna som ett brev på posten. Så Maritha ställde ut koner på långsidan, fyra stycken där vi mellan 1 och 2 skulle öka, mellan 2 och 3 minska och mellan 3 och 4 öka igen. Jag måste gå honom utrymme för att öka genom att lätta i handen och minska med hjälp av sätet. Sedan får man se lite vart gränsen går. Vi gjorde detta i både trav och galopp och det blev hur bra som helst. Som han galopperade har han nog aldrig gjort tidigare, jag kunde känna skillnaden, känna när det var dags att skänkla på även på voltspår och vi fick till några riktigt bra volter med bra tempo. Vi pratade om hur jag känner mig och hur det ser ut är olika saker och Maritha var noggrann med att påpeka när jag satt bra för att försöka få mig att känna igen den känslan. Stilla händer, stilla skänklar och in med naveln mot ryggraden (även ett välkänt mantra från core-träningarna). Vi fick i läxa att öva på hemma. Konsekvent, konsekvent hela tiden. Och beröm när det bli rätt.

 

På torsdagen blev jag genomblöt av cykelturen och vi nöjde oss med en promenad i skogen. Maxim traskade i vattenpölar och matten hängde med så gott det gick.

 

Fredagskväll i ridhuset och vi repeterade det vi fått i läxa, vilket gick rätt bra, han svarade på bra framåt och även om andra hästar kom in så kunde vi mestadels koncentrera oss på vårt. Sedan skrittade vi ut i skogen som avslutning. 

 

På lördagen hade han medryttare och de hade varit ute i fina vädret och haft det trevligt. Sedan var vi där med våra gäster och hälsade på honom i hagen på eftermiddagen. Pappa hade med sig en äppelleverans så den tog vi med oss också. Maxim var mycket nöjd med det hela. Matten ägnade fem timmar av söndagen i stallet, orkade med en liten ridtur ut i skogen också när allt måste-göra var klart. Pigg häst som verkade nöjd med livet, försökte vara nogrann med att han skulle gå framåt när jag bad honom. Och fick en fin känsla ibland, trots mitt dimmiga hö-huvud (leverans av hö så tillbringade ganska lång tid på skullen utan att ha tagit tabletter), pigga öron framåt som till och med kunde slappna av och trava fint bredvid kohagen. Sedan att en tant skulle slå med stavarna mot eltråden och upprepade gånger fråga om elen var på trots att jag sade att jag inte visste var han lite mer skeptiskt mot.

 

Det Positiva: Sol i sinnet

Det Negativa: Bitvis apatisk

 

 

Over and Out  

Vi startade denna vecka med att testa något nytt för oss båda. Jag tycker att det här med behandlingar på häst är en stor snårig djungel som jag inte har velat ge mig in i om jag kan slippa. Jag har ändå ibland letat lite på internet efter personer som åker runt och gör diverse saker, men mest blivit förvirrad. Men så skulle boxgrannen ta ut sin equiterapeut som dels lät bra när hon berättade om hennes behandling och dels inte var hiskeligt dyr. Maxim har ju känts väldigt bra på sistone och vi har inga direkta problem så som jag ser det, men kan man hjälpa lite på vägen framåt så kan man ju försöka. Så jag beslutade att vi skulle prova, det enda vi provat hittills är massage för många år sedan och det kändes inte som det gjorde varken till eller från. Så på måndagskvällen med ruskväder promenerade vi runt i ridhuset en 20 minuter innan för att vara lite varma innan hon startade. Först kände hon igenom lite, sedan fick Maxim akupunkturnålar på rumpan eftersom han var stel och satt fast i vänster sida på ländryggen. Han var också lite sned i korset, men inte så mycket. Och stel i höger bog samt gallig i haserna. Sedan körde hon laser över hela kroppen och fokuserade lite mer på där problemen fanns. Hon korrigerade även snedheten i korset och lossade i bogen. Maxim hjälpte till så gott han kunde, hon gick snabbt upp som favoritperson tror jag, för han var väldigt nöjd, tuggade, gäspade och underläppen blev lång. Så det var ju tydligt att det här var lite mer populärt hos honom.¨Vi får se om vi gör om det snart igen, hur stor skillnad det verkar göra helt enkelt. 

 

Vi blev ordinerade skritt ett par dagar och sedan rida på som vanligt. Så på tisdagen gick vi powerwalk med den andra hästen som blev behandlad. Maxim hängde på bra i början, men blev lite mindre villig i slutet. På onsdagsmorgonen longerade jag lite, några minuter trav i båda varven, men annars mest skritt. Och på torsdagen var jag tillbaka i sadeln igen. Vi tog en kvällstur ut i skogen med en hel del skritt, men också trav för att värma upp kroppen och jogga lite lagom. Han kändes fin och pigg, ganska mjuk och med redan från början. 

 

Fredagskvällen hängde vi i ridhuset och körde igenom lite i alla gångarter. Han kändes inte riktigt så framåt som han jag skulle önska, även om han var mjuk och fin. Vi gjorde inga avancerade grejer utan fokucerade mest på att gå framåt och göra mycket volter. Störst skillnad kände jag nog i galoppen om jag nu kände något, han var betydligt lättare att få loss och fin i båda varven. 

 

Vi red ut på lördagen, bort kring vårt gamla stall och en runda där vi inte ridit sedan vi flyttade i somras. Det var trevligt, Maxim var pigg och glad. Fick anstränga mig för att inte bromsa för mycket och att han skulle få lov att gå på framåt när han nu ville. Sedan hade han jobbat i ridhuset på söndagen med medryttaren och varit fin. Sjävl ägnade matten ändå dagen åt två stallbesök, ett för att släppa ut hästarna på morgonen och ett med hagbygge och hagmockning mot kvällen. Maxim och kompisarna blev glada över att få mer gräs. 

 

Det Positiva: Glad häst

Det Negativa: Ryttarens ovilliga kropp och knopp

 

 

Over and Out 

Första start kl 8 en söndagsmorgon kanske inte riktigt är något man strävar efter. Och stressen det kan medföra är lite jobbig att hantera. Men har man med sig den bästa sambon som medhjälpare så kan i allafall det gå ganska bra. Jag hade i allafall förberett och packat allt så det bara var att bära ut. Medan Johan kopplade på släpet gav jag alla hästar frukost, så Maxim hann äta lite innan vi åkte vid 6.40, lite senare än vad jag tänkt, men med de nya reglerna med att man visar passet på amodan behövde vi i allafall inte springa fram och tillbaka med det innan urlastning. Så vi kunde faktiskt lasta ur när jag hade tänkt, på med sadel och så fick Maxim promenera runt med husse en stund medan jag gjorde mig själv i ordning. Johan hade fått köra dit så håret hade jag lyckats fixa i bilen mellan navigerandet, så mest att klä på sig och vi skrittade bort mot framridningen och jag kunde sätta mig i sadeln som planerat 7.40. Då tog jag tyglarna ganska snabbt eftersom han skrittats fram ganska ordentligt och vi jobbade lite i skritten med våra skänkelvikningar/framdelsvändningar/skänkelvikningar. Sedan trava fram, hitta ett bra tempo, varva med lite volter, skrittpaus, samma i galoppen i båda varven. Han kändes fin och pigg, sprang på bra och brydde sig inte så mycket om omgivningen, sneglade lite ut genom dörren, men fokuserade mest på mig. Jag var också fokuserad och kom till bra ridning tycker jag, men som vi så bittert fått erfara så vinner man inga framridningar. 

 

När vi kallades in på banan så känns det fortfarande bra, han blir lite tveksam att gå ut och jag ska hitta rätt väg att gå. Men vi kommer in i allafall och tar lite fart och travar runt under lättridning. Domarsekritariatet var i en barack vilket var okej att gå förbi, men sedan hade de en reklamskyltsvägg längs ena långsidan, vilket nog inte hade rört oss i ryggen om det suttit på en ridhusvägg, men nu var det utebana och en sådan har vi nog aldrig råkat ut för tidigare. Maxim blir spänd, stirrar och jag kan inte hantera det hela så bra som jag skulle vilja och sedan hamnar vi i våra olika bubblor. Så det blev vingligt, segt, bakom lod och skänklar som bankade. Inte en kul känsla efteråt och även om vi gjorde alla moment, så fanns det nästan inga ljusglimptar i känslan. Visst, han gick förbi långsidan med skyltarna, men hela tiden var det som att rida i sirap. Jag hatar att rida på det viset när det blir forcerat och spänt och vi inte får visa upp oss från vår bästa sida. När jag har sådan fin känsla när vi tränar eller som nu på framridningen. 51% slutade vi på, så tillbaks på ruta 1 kändes det lite som. 

 

Jag har tagit mig en funderare på hur vi ska tackla det här, men har ingen klar lösning ännu. Vi har ju kommit en bit framåt och jag tror att vi hittat en förberedande upplägg som funkar, både dagarna innan och på själva tälingsdagen. Upplägget inför denna tävling var kanske inte så optimalt som jag önskat, men ändå kändes han fin när jag började värma. Min tanke är i allafall att vi två dagar innan kör ett dressyrpass och dagen innan dressyrupplägg i skogen, han blir glad av det och väldigt ofta hittar jag känslan snabbare där. På tävlingsplatsen 10 minuters framskrittning för hand och 20 i sadeln, starta som vi startar varje pass numera med våra skänkelvikningar/framdelsvändningar, trava igång, mjuka upp lite, galoppera igång, mjuka upp lite och avsluta med lite övergångar trav-skritt-trav-halt-trav. Och vi måste komma ut på fler pay and ride, vi behöver åka till olika ställen och träna på att slappna av. Med vi menar jag mest jag, för han är så känslig för hur jag känner inför saker och ting.

 

Och oavsett i vilket sammanhang känner jag alltid press på att visa upp oss från vår bästa sida. Man kan försöka intala sig att det bara är träning att man ska ta lite lättare på saker och ting, men det är lättare sagt än gjort. Även om jag åker till ett nytt ridhus för att träna, för t.ex Maritha eller för en ny tränare, så vill jag visa upp oss bra i det nya ridhuset med främmande ögon på oss. Även i ridhuset hemma kan jag känna så när vi rider med sällskap eller när det sitter personer på läktaren. Jag vet ju att kunniga människor ofta kan se förbi bristerna hos ekipaget och se möjligheterna, t.ex. när vi tränade för Mads och han ser potentialen även fast det kanske inte var det bästa ridpasset någonsin, men jag vet också att merparten bara ser vad som är bra i stunden. Jag är oftast ganska självcenterad när jag själv rider och har sällan eller aldrig så bra koll på hur det går för dem runt omkring, jag inbillar mig det i allafall, men på något sätt tror jag inte på att alla andra också är det (även om det kanske är så). När man sedan har en häst som drar blickarna till sig för att den är liten, gul och med punkfrisyr så vill man visa upp den på ett bra sätt, man vill krossa alla de där fördomarna som man vet att vissa (ganska många) människor har. Och jag vet eftersom folk kommit fram och sagt det till mig att vi har visat dem en annan bild. Och även om det värmer så var det kanske så att det de berömmer kanske bara är hälften så bra som vi kan eller har visat på träning och den frustrationen blir rätt så stor. Jag tar nog mer åt mig av bröm när det kommer från människor som följt oss under många år än av någon som bara ser en ögonblicksbild. 

 

Ibland kanske det är lättare att ha en oansenlig brun häst och smälta in mer. För fjordhästar är födda till att stå ut ur mängden.  

 

Det blir ju ett långt inlägg det här om lite djupare tankar, men ibland klarnar saker och ting när man får skriva ner dem. Även om man ibland kanske ska sluta tänka och bara göra. Maxim knallade i allafall nöjd ut i hagen igen efter lite extra mat inne i boxen. Och vi var hemma i lägenheten vid halv elva på förmiddagen, en kompakt tävlingsdag till ända. 

 

Det Positiva: Mina killar gör mig glada varje dag

Det Negativa: Min kropp gör mig arg mer och mer ofta. 

 

 

Over and Out

 

 

 

Träningen denna vecka hade sina toppar och dalar kan man säga. Ibland får jag den där fantastiska känslan, speciellt i traven och ibland bara faller allting i sär. Ibland känns det som om jag kan sitta ner och slappna av och det inte ser så dumt ut och ibland bara skumpar jag omkring. Eftersom jag lite spontan anmälde mig till en tävling på söndag så övade vi övergångar eftersom jag uppenbarligen glömt bort hur man rider dem. På tisdagen var det svårast att bryta av till trav från galopp då vi bara tappade allting, på träningen var det plötsligt svårast att fatta galopp från trav. Minsta lilla jag gör fel så blir det pannkaka kändes det som. Och eftersom ett av momenten i programmet vi ska tävla är att bryta av från galopp till trav på diagonalen och sedan fatta ny galopp så kan det ju vara bra om man inte misslyckas helt. Jag måste lära mig att bryta för innertygeln och sedan ställa om till andra sidan innan jag fattar nästa galopp annars kan det bli fel. Över huvudtaget behöver jag bli noggrannare och kvickare med att rätta och att förbereda oss för nästa moment. Nåja, det blev himla fint mot slutet även om vi båda blev trötta. Vi fick också öva på skittdelen där det både är mellanskritt på tygeln och mellanskritt med förlängning av formen med längre tyglar, känner att skritten kan vi ta lite poäng i och jag behöver veta vad som krävs av mig där så jag inte gör för mycket eller för lite av något. Känner mig försiktigt optimistisk, jag hoppas på bra känsla i skritten och i uppridningarna och att vi ska få till vägarna och energin i travprogrammet. Galoppen får vi se, det kan gå bra och det kan falla isär beroende på hur jag sköter mig. Vill ju gärna försöka få till vägarna och övergångarna, men det beror lite på hur spända vi är på hur väl galoppen fungerar. Behöver vara noggrann med hur jag rider hela tiden och rida moment för moment, samt plugga in programmet ordentligt!!! Inga fler felridningar.

 

 

På torsdagen hamnade mina tankar om mänskilgheten på minus. Kommer till stallet, ser att intag är på gång så lägger in mina saker och går för att möta upp och ta Maxim. Då får jag höra att hon som skulle ta in pratat med några som sett att det varit folk inne i hagen som jagat hästarna och piskat dem med pinnar.... Ilskan infann sig rätt så snabbt där kan jag säga. Det finns få saker som gör mig så arg som när folk är elaka idioter mot djur. Kollade igenom Maxim, men hittade inga skador på honom och han kändes som sitt vanliga jag när vi pysslade och gick promenad, tog en extra stund med massageborsten när vi kom tillbaka lite uppvärmda från promenaden. Men nu går jag omrking och oroar mig att det ska hända igen, att det ska dels bli några fysiska skador på Maxim eller någon av de andra hästarna, men också det att han inte kommer känna sig trygg i sin egen hage. De har en väldigt fin hage nu, men den ligger längst från stallet så den är också svårast att hålla koll på för andra, så även om det nästan alltid är någon i stallet är det inte säkert att de ser något. Och upprepas det här fler gånger så får det nog bli att byta till hage närmare stallet helt enkelt. 

 

Hade en härlig kvälltur på fredagen i skogen med dressyrtänk. Maxim var fin, speciellt när vi kommit förbi korna så slappnade han av. Vi övade på våra övergångar och kvicka hjälper och hade det allmänt trevligt måste jag säga. Sedan fick han leka lite med medryttaren på lördagen och hade skött sig fint, jag ägnade dagen åt att packa inför tävling, klippa taggbuskar i hagen och mot kvällningen klippa Maxim för första gången i höst, blev ganska bra och en mer okomplicerad häst att klippa är nog svår att hitta. Eller vad säger ni om när hästen kärleksfullt försöker trycka sig mot maskinen och sedan hjälpsamt försöker klia matten tillbaka!? Älskade liten gul säger jag. Söndagens tävling får ett eget inlägg.

 

Det Positiva: Stalltimmar

Det Negativa: Hur länge man än lyckas skjuta fram en förkylning så bryter den ut tillslut. 

 

 

Over and Out

Med en förkylning som ligger och lurar i flaggorna är orken såklart inte på topp, men vi har ändå kommit igång rätt så bra. Började veckan med en uteritt i ensamt majistät, satte liget högre tempo, travade och galopperade en del, kändes som om Maxim behövde få ur sig lite och skaka loss i kroppen. Fin blev han på slutet i allafall och jag lite piggare.

 

Tisdagen blev det senare kväll i ridhuset, ganska mjuk och fin redan från början även om han sneglade misstänksamt på den militärklädda mannen som höll en träning. Sedan blev vi själva och då var det lättare att slappna av. Försökte lägga lite tid på galoppen och hålla igång den lite längre, vilket gick ganska bra, nog är det så att matten tröttnar fortare än hästen. Vi körde någon båge i förvänd galopp och en halvt igenom i varje varv, fortsatte genom kortsidan och gick in på diagonalen för att komma ut i "rätt" varv igen. Mer stöd behövdes i vänster och det känns rätt så stor skillnad i dem som vi måste jobba på att jämna ut.

 

Veckan Marithaträning, ja, vad ska man säga. Jag svävade på moln efteråt och höll nästan på att snyfta av glädje under tiden. Den känsla han gav under hela träningen var banne mig magisk! Att han är min och att vi har kommit så här långt gör mig så otroligt lycklig! Han var med redan från början och mjuk åt båda hållen. Traven har blivit så stark och jag har problem med att sitta ner i den. "Håll i dig matte så kör vi" säger han och tar i med hela kroppen. Vi övade lite delar ur LB:2 som vi tänkte tävla om 1,5 vecka. 

 

Galoppen kändes också fin redan från början, vi körde några förvända, halvt igenom och genom kortsidan, inga problem där, behöver som sagt stötta upp i vänster, men det tar sig sakta men säkert. Skänkelvikningarna börjar också komma mer och mer, jag behöver hålla mer i yttertygeln och rida rakare, vill ju gärna tvära jättemycket och då blir det inte så bra. Vi fick även öva öppnor på medellinjen, svårt och det gäller att ha tungan rätt i mun om vi säger så, men vi börjar kordinera oss. När vi travade av var han så mjuk och fin åt båda håll, sprang på med bra energi och sänkte sig fint. 

 

Det blev en promenad på torsdagen och så hann vi jogga ute i skogen på fredagskvällen, mjuk och fin, bjöd på bra framåt och kunde nästan slappna av hela tiden då vi gick förbi kossorna. Övning ger färdighet! 40 minuter var vi ute ungefär, travade en del, men jobbade också lite i skritten. 

 

Matten hade en sen lördag, så för ovanlighetens skull blev det eftermiddag innan jag var i stallet. Gav oss ut på upptäcktsfärd, bort över stora vägen och galopperade på sandstigarna där, sedan fortsatte vi längre än vi gjort tidigare och letade oss fram till en fin väg, som hade bra underlag efter regnet. Maxim ogillar starkt att springa fort på okända vägar i kombination med att det inte är hemåt, men vi travade lite i allafall. När vi kom till en vändplan sa Maxim tydligt att nu fick matten ge sig! Vändplaner är till för att vändas på, förstår du inte det!? Eftersom vi då varit ute en timme höll jag med och vi vände hemåt. Blev en del trav och galopp även hemåt och han kändes ganska så pigg och glad. Lite över två timmar var vi ute drygt 15 km när jag mätte på kartan hemma.

 

Så för bådas vår skull tog vi det lite lugnare på söndagen. Eftersom ridhuset var tomt passade jag på att longera lite lätt i skritt och trav. Maxim var fin och lyssnade bra, slappnade av fint och jag var väldigt nöjd efteråt. Sedan ägnade matten och hussen sig åt ohästiga saker och åkte till mattens föräldrar för fika, svamp-plockning, grönsaksplockning, fruktplockning och middag, samt två kvällar efter åt att ta hand om 30+ liter svamp. En liten skattkista i frysen blev resultatet. Och lite äpplen och morötter som ska delas med Maxim, men det vet han inte om ännu.

 

Det Positiva: Att komma till ro

Det Negativa: Höstförkylningar på ingång

 

 

Over and Out 

Veckan började med lång arbetsdag för matten, så när jag väl ramlade in i stallet ´strax innan 19 fanns inte mycket ork kvar. Maxim var också måndagstrött, stod mest och vilade huvudet i fönsterkarmen medans jag fixade i ordning allt. Blev en snabb avborstning och lite mys innan jag åkte hemåt.

 

Tisdag i ridhuset, vilket kändes helt okej, inte den allra bästa känslan, men ganska mjuk redan från början, tog kanske inte för sig lika mycket som jag är van vid numera, men gjorde allt jag bad om. Var lite hästar som kom och gick och dörren som var öppen ibland och stängd ibland, så lite sådana störmoment vi behöver bli bättre på. Men sammanfattningsvis en mjuk häst, men inte den bästa ryttarkänslan. Fick dock beröm dagen efter av stallkompis som tyckt att han såg så fin ut och jobbade mycket med ryggen, undrade om det var jobbigt att sitta ner och det är det ju...

 

 

Iväg till Marithaträning i lite bättre tid än förra veckan vilket gör att man är lite bättre med mentalt redan från början. Han kändes återigen mjuk och fin, men jag fick fortfarande inte till dragläget så som jag vill. Pratade om frustrationen med Maritha och det kändes lite bättre efteråt, vi är ju inte riktigt där att jag hela tiden kan nå dit själv ännu. Vi fick göra lite olika roliga övningar även denna gång, hon hade ställt ut koner i hörnen samt några på mitten av medellinjen parallellt med X. Så vi fick börja i trav, rida från hörnet in på diagonalen, flytta i skänkelvikning in mellan konerna på medellinjen och sedan ställa om och byta håll och flytta ut till nästa hörn igen. Matten hängde på sniskan och Maxim försökte förstå denna nymodighet med att byta håll mitt i. Men vi fick till det ganska fint tillslut tycker jag och ibland när jag får till det i traven så känns det så otroligt! Sådär som att jag förstår inte riktigt hur den här hästen är min och jäklar vad bra han hade varit och hur långt han hade kommit om han haft en något mer talangfull ryttare på ryggen. Vi gick sedan över i galoppen och här kändes han speciellt i höger varv lite knacklig, vilket när jag rider själv leder till att jag tror att han är halt eller dödssjuk. Med Maritha på marken så ser hon ju och hon såg inget fel bara att galoppen inte blir i rätt takt för att han inte kommer fram ordentligt. Så vi red på en del och red samma bågar vi använt för skänkelvikning men nu för början till förvänd galopp, det blev han fin av och när jag blir lite lugnare i händerna och låter honom gå mer så blir det himla trevligt. Jag behöver komma ifrån det mer, men ska försöka tänka på det själv också. Vi vände upp på medellinjen i galopp några gånger också och där var jag bättre på att vända med ytterskänkeln och låta honom vara i munnen och han tog för sig framåt bättre också. Vi fick öva lite avsaktningar och halter också, en bit kvar, men bättre för varje gång. Sedan så tog vi halvt igenom och förvänd galopp genom kortsidan, blev inte så bra i vänster, men i höger höll vi ihop det bättre. Gäller att ta tag i det hemma igen också, har fått ligga lite på vila under sommaren. Avslutade med att kolla på öppnorna på medellinjen i trav, åt vänster var det fint, men åt höger fick vi inte riktigt till det, när vi gick tillbaka till skritt så blev det tillslut godkänt så då avslutade vi och travade av, fin känsla där och så och bitvis hittade jag dragläget i galoppen. Förmodligen är han lite trött och sliten och orkar helt enkelt inte, så det är att jobba vidare, lägga in skrittpauser och kämpa på helt enkelt. Utgångsläget är plötsligt ett helt annat än vad det var för ett år sedan.

 

Torsdag och fredag blev det uteritter, torsdagen med sällskap och en Maxim som inte verkade ett dugg trött, skrittade på i raketfart hela vägen och fick lyfta på fötterna ordentligt så jag tror det var bra. Gå igenom kroppen efter träningen liksom och mjuka upp med hjälp av naturen. Fredag red vi själva och joggade en hel del i trav runt de regnmjuka vägarna som fick ytterligare lite regn på sig när vi red, men det är rätt så mysigt, så länge det inte är allt för kallt så. Mjuk och fin blev han när han väl slappnade av, vi fick ta en liten omväg i skogen förbi kossorna som var lite väl nära staketet och väldigt intresserade av oss, men sedan blev det mer avslappnat och mjukt.

 

Sedan blev det vila hela helgen och så kör vi nya tag denna vecka!

 

Det Positiva: Energi

Det Negativa: Trötthet

 

 

Over and Out 

 

Helgen blev det först hagfix större delen av lördagen, matten var trött så trött efter att ha fixat allt i stallet åkte hon hem och sov middag. Blev en pass i ridhuset på lördagskvällen istället, inte helt harmoniska, men fin mot slutet. En efterlängtad lång uteritt blev det på söndagen, tyvärr i ensamt majistät, men vi hade det rätt så bra ändå i drygt två timmar. Långa galopper, delvis lite upptäcktsfärd och lite för glad lös hund i skogen kan väl sammanfatta det hela. Maxim tog till och med för sig lite trots att det fanns trollstenar och ormbunkar att skygga för när vi försökte springa fort.

 

Startade veckan med vilodag och pyssel. Borsta, massera och klippa lite man är ganska lagom en måndag då man jobbat en timme extra på jobbet. Tisdagen var det dags för skoning på förmiddagen så det klämde matten in i ett redan späckat dagsschema sedan förberedde vi vår första dressyrträningen för terminen med ett pass i ensamt ridhus på kvällen. Gjorde ganska mycket övningar i trav där vi försökte mjuka upp, bland annat små serpentiner och vändningar över medellinjen vilket gör honom uppmärksam och mjuk.

 

Martihaträning då, den första på terminen, och en matte som inte riktigt kommit in i rutinen och därför var sen, men kanske var det lika bra, nu fick vi ta lite av träningstiden till uppvärmning, men vi är ju inte helt i form ännu, eller jag är inte i alla fall. Maxim är i form hävdar han bestämt. I alla fall kändes han rätt så fin och med redan från början även om det tog ett tag att få igång hela maskineriet. Vi ägnade stor del av tiden åt en övning Maritha kallade "Kulturmärket", ni vet de där symbolerna man ser efter vägen som pekar ut fornminnen och annat kulturellt intressant. En sådan red vi, men lite förenklad eftersom ridhuset är ganska litet. Först i trav, volterna är till för att mjuka upp och på medellinjen gjorde vi lite olika, ibland öka på, ibland halt och så fick vi prova öppna också mot spegeln, vilket gick bra! Maxim kan han, matten sitter mest och leder med fel tygel och försöker antingen överböja eller hålla för rak, inte lätt för gul häst då. Sedan skulle vi göra i galopp också och när matten väl började svänga på ytterskänklarna så gick ju det också bra... Att en sådan sak ska vara så svår, sväng upp på medellinjen i galopp liksom, men hjärnan slog slint och Maxim fick klara sig bäst han kunde, vilket var ganska bra, men det blir ju bättre när matten i alla fall försöker hjälpa till. Fick avsluta med några diagonaler i trav med tempoväxlingar och skänkelvikningar, Maritha var nöjd och matten var nöjd, Maxim fick till och med smaka socker så han var också nöjd om än ganska trött och svettig. Mer galopp åt folket tar vi med oss, vi behöver hitta en lämplig galopp-partner som vi kan hänga på runt i skogarna, matten jobbar på den biten.    

 

 

Blev promenad på torsdagskvällen och lugn uteritt på fredagen med nytt sällskap! Maxim gick först och visade att inget minsann var farligt. Tröskel eller kor eller för till och med de vanliga stenarna. Började inte ens. Kände nog att det andra ekipaget var lite osäkert och klok som han är gjorde han igen grej av något så som han ju kan. 

 

Blev ridhuset på lördagen och bästa hemmapasset sedan innan SM. Så fin och mjuk, lyssnade och tog för sig. Matten hade ju lite problem att hänga med men gjorde sitt bästa för att inte störa. Repeterade övningen från träningen och fick bitvis till öppnorna på medellinjen vad jag kunde se i spegeln. Det går framåt med stormsteg med andra ord! Fick sällska i slutet, men det fungerade bra, Maxim behöll fokus och matten också så bra träning! Mamman till ekipaget tyckte Maxim var fin och stilig, kul med berömmande ord, vilket vi fått höra en del på sista tiden, värmer i hjärtat! 

 

Vi avslutade veckan med en uteritt, mycket trav och lite galopp i skogen, smög in lite förvänd ibland, men mest försökte jag bara vara och låta Maxim springa. Han kändes fin och mjuk, blev lite stressad av skrikande barn i skogen, men vi tog oss förbi om än lite skeptiskt. Ungefär samma runda som vi hade sällskap på tidigare i veckan, men denna gång var vi själva och då kan man minsann hitta allt möjligt att skygga för, sin egen skugga är ett exempel. 

 

Så motiverad letar matten dressyrtävling att runda av hösten med, får se vad vi kan komma iväg på. 

 

Det Positiva: Den gula, alltid den gula

Det Negativa: Den värkande kroppen och knoppen

 

 

Over and Out

Luften börjar bli så där, som jag tycker i alla fall, härligt höstig på morgonen när man kommer ut. Sån där luft som känns frisk att andas.

 

Maxim och jag började förra veckan med två dagars vila, han kanske tyckte det var lite onödigt, men matten behövde återhämta sig och ladda om lite. Han är så otroligt positiv till allt just nu och jag ska verkligen försöka att hålla det så och behålla den här framåtandan och glädjen. På onsdagen hade jag min första morgonfodring i nya stallet, att gå en morgonpromenad kl 5.40 samt umgås med ett gäng hästar var en bra start på dagen. Hade även skrivit upp mig på utsläpp av Maxims haggrupp, så jag blev kvar och väntade medans de åt upp frukosten inne, hann fixa klart allt det praktiska för Maxim också vilket ju var en bonus. Hemma halv åtta, dusch och frukost och så jobba hela dagen. Några lugna timmar hemma och så tog jag och Maxim en tur i ridhuset innan kvällsfodringen som jag också hade.

 

Han kändes ganska stel till höger, men vi jobbade upp det mer och mer vartefter och mot slutet började det kännas ganska bra igen, men visst är det en bit kvar att jobba med innan vi båda är tillbaka på banan. Vi gjorde i alla fall inget avancerat detta pass, försökte lägga in en hel del galopp runt fyrkanten och jobba med ställningen för att mjuka upp. Annars red vi en del serpentiner och 10-meters volter i trav också för att försöka jobba igenom hela kroppen. Duktig häst som blev lite lagom varm av det hela, börjar längta till att börja träna dressyr igen snart.

 

Torsdagen vakades uteridning med L och P, skrittade på i ca en timme med Maxim först mest hela tiden, ivrigt påhejad av P som gärna gömde sig bakom en gul rumpa när det vankades farligheter. Maxim klampade på bra, när vi skulle förbi ett stall med annan gul på gårdsplan blev det lite mer tveksamheter, men det gick också tillslut. När vi nästan är hemma och båda hästarna koncentrerar sig på en stallkamrat som blir longerad i sommarhagen kommer det en joggare och anfaller bakifrån! Maxim hann nog inte ens fatta vad de sprang för, men stopp fick vi snabbt i allafall. Något litet missöde ska man ju ha när man klarat sig förbi alla möjliga andra konstigheter.

 

Fredagen innebar också tidig morgon och sen kväll i stallet. Men 20.30 en fredag får man ha hela ridhuset för sig själv och njuta av en fin häst som är mjukare från början och gör allt jag ber om. Ett sånt där pass när man inser att det är det här som det handlar om och det man hela tiden strävar efter.

 

Helgen bestod av uteritter, en sent på lördagskvällen med mycket galopp och glad häst och ryttare som trotsade tröttheten vilket det helt klart var värt! Stigarna var fin efter regnet och Maxim börjar gå på framåt en hel del när vi galopperar. På söndagen tog vi oss bort till lilla sandbacken för lite klättring. Maxim hälsar att han var pigg och att första gången upp kan man springa så fort de gula benen bär, men fjärde gången går det lite lugnare till... Matten höll i sig och njöt faktiskt, vilket kändes kul.

 

Vi påbörjar denna vecka med en vilodag igen. Det brukar vara en bra start!

 

Det Positiva: ett gult lyckopiller 

Det Negativa: allt jag saknar

 

 

Over and Out 

 

 

 

Maxim i det närmaste sprang på transporten, vi kom fram i god tid och kunde leta upp en plats att binda Maxim på innan vi gick banan. Banan började efter funktionskontrollen med en bro att gå över, därefter flytta tre föremål (pelhambett med kadja, hundleksak och vattenflaska) med mer och mer avstånd mellan pinnarna, därefter över tre skrittbommar, trav över läskig matta (många som hade problem med den), vidare genom portarna som var koner med tennisbollar på vilket vi föredrar framför den andra varianten med avsågade plogpinnar och pingisbollar, dessa är lite lättare för hästarna att uppfatta. Ner i vattnet, trava runt och ner i skritt, bryggan som även detta år var en vagn till en åkgräsklippare, lät lite när man steg på och av den, men i lagom höjd kan jag tycka, vi gillar ju inte höga bryggor jag och Maxim. Vidare till rutan och sedan backning innan det var galopp och tre hinder att ta. Skritt igen över gatubrunnen och avslutade med tre halter, uppför, nedför och plant i lite olika tidsintervall.

Gick banan ett par gånger med Johan och diskuterade igenom planen. Sedan såg vi på några ekipage och det kändes som att min plan var vettig. Eftersom vi haft lite problem med att hålla tiden hade vi tittat ut några ställen där man kunde gena lite för att spara in så vi inte skulle behöva stressa vid de moment vi vill ta tid för.

 

Sedan dök syster upp och så föräldrarna också vilket var roligt! Borstade Maxim, flätade svans och gjorde i ordning. Reda fram lite på vägarna och Maxim var pigg och glad! Helst när man red mot de andra hästarna, men även annars gjorde han det han skulle.

 

Funktionskontrollen kunde väl ha gått lite bättre, hade lite långa tyglar och det fanns ju massor med gräs tyckte Maxim, så 10 straff där. Hann rida runt lite innan start och sedan var det vår tur, över "övningsbron" och genom skogen där tanken var att vi skulle gena och spara lite tid, Maxim stannar för toapaus... men sedan kom vi igång igen, över ridbron som var lite smalare utan straff. Flytta första föremålet som var ett klirrande bett. Lite fumlig matte och Maxim blev lite spänd, men vi höll ihop det och lyckades med den och även de två efterföljande! Inget straff där heller. Skrittbommarna gick 2 av tre bra medan en föll så 10 straff där. Sedan var det travskylt, men eftersom det var så kort avstånd till mattan höll jag mig kvar i skritt, det är större chans att det inte händer något om han i tid hinner se vart vi är på väg och man inte "överfaller" honom. Lite tvekan, men sedan smög vi över, matten blåstirrandes någonstans långt bort bland träden och försökte andas normalt. 10 straff där, travade vidare och genom alla portar med glad Maxim som började sig på att "leta" vart han skulle, Inga straff där heller! Vattnet stannade vi till på också, men sedan igenom på 10 straff, om än i skritt. Upp och vidare till bryggan, djupandning av matten, ner med spöet under sadeln, försökte att landa mjukt och det verkade gå hem, han brydde sig inte så mycket om ljudet, kröp ihop lite, gick några steg framåt och så upp i sadeln igen, 0 straff! Till vändningen i rutan, fortfarande är vi lite för okoncentrerade och vi behöver öva för att veta vilken teknik som egentligen är bäst för oss, ett tramp på spånlinjen och 5 straff. Backningen gick inte heller optimalt 10 straff där, vi pratade lite bättre med varandra, men jag vet ju att vi kan ännu bättre. Det ska också sägas att måtten och vinklarna här var snällare än på SM eller de träningar jag varit på för C, så vi borde ha kunnat hålla nere straffen lite kan jag tycka så här i efterhand när man reflekterar, men det är jag som måste jobba vidare på min kommunikation. Sedan blev det hoppning över de tre hindren, tog dem i trav, men klarade alla så 0 straff där. Gatubrunnen vägrade han gå på trots att vi övar när vi kan hemma på cykelvägarna, så 30 straff där, verkligen något att öva vidare på, när allt annat går bra är det mycket straff att dra på sig. Halterna tog Maxim hand om, "Jag kan och vet" sa han, inga straff där och i mål inom idealtiden. Vi fick 37 straff för bedömning under ridning, merparten för att vi skrittade över mattan och genom vattnet samt hoppade i trav. Men kommentaren "Lugnt och koncentrerat ridet på bekymmersfri häst" värmer otroligt mycket, vilken resa vi har gjort och just nu är jag så tacksam över att jag aldrig givit upp för den här resan har gett oss så mycket mer än skador, den har gett mig så mycket i kommunikationen med Maxim, numer kan jag läsa av ganska tydligt vart gränsen går och hur mycket till man kan tänja den. Och jag börjar kunna förmedla ett lugn till honom även från ryggen.  

 

 

Vi åkte hem med Maxim, tömde transport och fixade klart i stallet det vi inte hunnit på morgonen. Sedan åkte vi tillbaka, hann se de sista ryttarna och vara med på prisutdelningen. Vi slutade på en 4:e plats! Fick diplom och en liten rosett. Med blodad tand drömmer jag om en pokal nästa år! Så här ska tränas brunnslock och att vända på en femöring. Vi ska om det blir någon arrangör till nästa år delta på FjordSM är planen och så får vi se i vår vad det dyker upp för brukstävlingar, det känns skönt att inte behöva åka land och rike runt för att jaga kval i år igen. Nu kan vi ta den tiden och pengarna och lägga på att träna bryggor och flyttning av allehanda föremål istället. Men en bättre avslutning på Bruks-året kunde jag inte ha önskat mig, så nu ska jag få tummen ur och ansöka om en prestationsmedalj i brons också!

 

Trötta styrde vi ekipaget ut på landet och hämtade ett lass hö som vi inte orkade lassa ur när vi kom hem, mitt förvaringsutrymme ser kaosartat ut så det blir en del att ta reda på nu i början av veckan.

 

Det Positiva: Min gula prins som alltid gör sitt bästa

Det Negativa: Mattens dåliga tajming

 

Minnen som varar för evigt <3 

 

Over and Out

 

Det blev lite lugnare longering blandat med uteritter, något pass på en äng och allmänt mysigt. Pigg och glad häst och matte som försökte hänga med. Roligast är ju att rida med sällskap och en minnesvärd skogsrunda med fullblodsdam där till och med matten vågade släppa på och lät Maxim försöka komma ikapp. Vilket inte gick även med gula ben som trummade på som trummpinnar. Vi gjorde något pass på banan också och började känna på dressyren igen. Men träningar tar vi inte förrän i september.

 

 

Sedan närmade sig mattens semester slutet, men helt innan jobbet började igen flyttade vi in på en ny anläggning, eller ridhuset har vi varit i tidigare, men stallet och de flesta människor och hästar är en ny bekantskap. Fixa, packa, städa, ställa i ordning, försöka få tag på hö, försöka förstå alla nya rutiner, memorera namn, ansikten och hästar. Vara frustrerad över vissa saker och njuta av annat, till exempel tar det tio minuter lite drygt för mig att promenera till Maxim genom skogen. Jag har saknat det kan jag säga. Även om jag återigen kommer sakna bästa stallet och bästa stallkompisarna, men vi ses ju i mellanåt ändå och långritt planerar vi så fort alla körkort som behövs är på plats, en återförening jag ser fram i mot.

 

De första dagarna på nya stället har vi landat, ridit ut på fina vägarna, känt på ridhuset och försökte kamma till oss lite igen. Maxim har känts fin, pigg om än något stel och verkar ha kommit väl tillrätta i sin nya box med stort fönster man kan kika genom och hålla koll på gårdsplan. Vi får se hur det hela fungerar och vad det leder till. Känslorna har pendlat lite kan jag säga, men inget avgörande ännu. Och det viktigaste är att det fungerar för Maxim och att han trivs i stall och hage. Så på måndagskvällen denna vecka andades jag ut lite när vi släppte ihop med ny kompis och allt verkade fungera bra. Det är alltid lite pirrigt med ihopsläpp, men detta var nog ett av de bättre vi varit med om, återstår att se om det håller i sig, på pappret ska de passa bra ihop, men det vet man aldrig riktigt förrän man testar.  

 

Så denna vecka har vi ridit ut i lite högre tempo och försök till att hålla i galoppen lite på tisdagskvällen, avslutade med fin känsla i traven och en Maxim som jobbade på bra. Matten fick öva på att ignorera alla läskigheter och slappna av. Vi körde ridhuset på onsdagskvällen, ingen av oss orkar riktigt så mycket som vi gjort, men fick till ett pass i alla gångarter, stel häst som mot slutet gick att böja igenom ganska bra ändå och vissa stunder i traven var riktigt fin. Han var ganska pigg i början innan tröttheten kom i fatt och det är ju roligt, gör mitt bästa för att låta honom gå på framåt då och strunta i om det inte böjs riktigt lika mycket som jag tänkt. Det kommer när vi mjukat upp oss lite mer tänker jag.

 

Torsdag blev det skrittur i skogen med förra vinterns hagkompis och matte som också flyttat till detta stall. Trevlig timme med ganska nöjda hästar, Maxim fick gå först och bereda väg vilket han skötte bra.

 

Sedan tog vi lite ridhus på fredagen med avskrittning i skogen. Inget toppenpass tycker jag, men försökte koncentrera mig på oss och på att få honom att gå framåt, det är knepigt att rida samtidigt som någon annan tränar, tyvärr hade jag missat att kolla på schemat, men men vi måste ju lära oss det också.

 

Ikväll hade vi en fin uppladdning i skogen, blåst och sol, pigg och glad häst som jobbade på riktigt fint. Vi försökte galoppera en del och bitvis jobba i galoppen, men framförallt gå på framåt, där känner jag stora skillnader nu, framförallt ute där han tar för sig lite mer själv och jag tycker inte att det är lika läskigt. Det hade regnat på dagen också så vägarna var i det närmaste perfekta <3 Mellan varven körde vi lite bruksövningar också.

 

För imorgon väntar då DM i bruksridning, vilket ska bli roligt och spännande. Det brukar vara roliga banor och många trevliga människor. Planen är väl att vara lite mer taktisk när jag går banan och tänka på alla alternativ som kan hända och ha en handlingsplan för det i huvudet, skiter det sig ändå när vi väl är där så är det så, men jag behöver öva på att ha en plan med flera alternativ i huvudet. Jag har ju alltid stora förhoppningar inför DM och det brukar inte riktigt gå så bra som jag vill när vi väl är där. Men målsättningen är att göra en lugn runda och undvika de retliga u:na, vi får se hur det går med det, förra året hoppade vi av en matta som Maxim insåg var läskig när vi var halvvägs över. Vi bor nära nu och det ska ta ca 25 min att åka vilket känns skönt, startar som nummer 11 av 27 så funderar på om vi ska åka hem med Maxim efteråt så han får gå i hagen resten av dagen, sedan städa ur transporten, åka tillbaka, vara med på slutet och sedan ska vi åka och hämta hö nämligen. Vi får se lite vad tidsramen säger, behöver verkligen åka och hämta höet så det måste bli gjort på så det och hur det går får avgöra lite om vi åker tillbaka och är med på slutet tänker jag.

 

Det Positiva: Gul liten racerhäst

Det Negativa: Mattens ork

 

 

Over and Out

Vår resa mot en SM-start har varat nästan lika länge som Maxim funnits i min ägo och min dröm om det ännu längre. Hur det hela en gång i tiden började har jag nog berättat för de flesta som undrat, men i korthet mötte jag en kvinna som bjöd in mig i fjordhästarnas värld, hon blev en nära vän och delade mer än gärna med sig av alla underbara minnen hon hade av fjordhästar genom livet och alla äventyr hon ville uppleva tillsammans med sin då unghäst Joker. Av de två SM de hann delta i tillsammans fick jag äran att uppleva ett på nära håll som hästskötare. En upplevelse jag fortfarande bär med mig nära hjärtat. För dryga halvårtet senare var hon borta och alla hennes drömmar med det. Men min dröm om att få dela SM med Maxim fanns kvar och det målet har alltid satts högst upp. Det har varit en krokig resa dit, men nu stod vi där med våra två kval och ett äventyr framför oss.

 

 

På onsdagen packade matten in alla människorsaker i bilen och styrde mot stallet. Väl där skulle det också packas och donas, vilket såklart tog längre tid än beräknat, men vid 12 rullade vi ut från stallplanen och söderut. Maxim är ju en stjärna att köra, när vi fick krypköra förbi Nyköping i ca 1 timmes tid klädde han helt sonika av sig grimman och nappade åt sig av fikahöet som jag trodde jag ställt utom räckhåll. Pausen utanför Linköping tog han också med ro, smaskade på sitt hö och sin mash, passade på att kissa lite och såg ganska nöjd ut.

 

 

Väl framme på plats möttes vi av idel bekanta ansikten och välkomnandes med värme. Vi blev inkvarterade i en bra box på utsidan där det nästan alltid var skugga, nära till vatten och gödselstack och relativt lugnt, tillsammans med våra "nya" föreningskamrater i SUFF (Stockholm-Uppsala Fjordhästförening). Maxim fick lite mat medans jag bar ut det som skulle vara vid boxen, mockade ur transporten och parkerade den. Sedan letade jag upp vår tältplats. Mecklade upp tältet, gick en promenad med Maxim, mecklade mer med tältet, kvällsmatade Maxim och insåg sedan att duscharna stängt för dagen... Lite mat på det så somnade i allafall jag som en stock.

 

Torsdag morgon och frukost till oss båda, samt dusch för matten, och sedan morgonpromenad med Maxim och bekanta sig lite mer med anläggningen. Gick också upp och morgonfodrade på fredagen, men fick sedan veta att om påsen stod framme så var det någon snäll som gjorde det kl 6 på morgonen... Vilket ju är väldigt skönt och lyxigt, nåja, två dagar fick jag sova lite lägre i allafall.

 

 

Sedan insåg jag att jag visat fel bana för Maxim så vid lunch tog vi en sväng vägen förbi dressyrbanan och gick några varv på framridningen, egentligen mest för att lugna matten. Så var det då dags för vår första start i LC:2, solen värmde på, men vi fick till en helt okej framridning tycker jag, även om underlaget var lite djupt för att passa Maxim, försökte att ha en del skrittpauser, men jag tror att jag fortfarande har för lång framridning helt enkelt, nu har jag ju hört lite under helgen hur andra hanterar att deras hästar tappar energi så jag får nog jobba vidare på att våga korta ner den ytterligare. I allafall in och rida program, helt okej känsla i detta första program och den var jag nöjd med. Sedan blev jag besviken eftersom vi inte nådde den efterlängtade 60%-gränsen denna gång, 58,833% stannade vi på med en fin 7:a för fria skritten, mestadels 6:or och så några 5:or Slutkommentar: "Trevlig häst med stundtals helt rätt grundform. Mer energi genomgående för bättre stadighet och nyanser. Ni har mer att visa!"

 

Vi skulle ju också starta en LB:1 några timmar senare. Tyvärr inte en hit med två klasser på en dag för någon av oss. 49,643% och en urusel känsla och ridning det programmet. Men nu ska jag inte ge mig på det igen, en dressyrklass per dag tack så mycket! Matten hade en osocial och gnällig kväll för sig själv där hon försökte lära in ett nytt program som vi bara tävlat någon gång tidigare. 

 

 

Men vi sov på saken och Maxim var pigg och alert på morgonpromenaden. Vädret verkade vilja hjälpa till så det småregnade och var lite kallare. Klassen gick i ridhus vilket kanske inte kändes som någon fördel för oss, men efter att ha sett finaste lilla Joker, inte längre en gänglig 4-åring, stila runt i klassen före och landa på dryga 73% blev matten lite mer motiverad. Tror jag fick till framridningen rätt så bra, hann göra allt, men inte för mycket och jag visste dessutom att man fick lite tid att kolla runt i tävlingsridhuset när man kom in. Jag hade en ganska bra känsla genom första delen av programmet, och sedan blåser domare... Missat att plugga in en halt när jag lärde mig programmet... Nåja på ett igen och vidare och efter ett tag blåser domaren igen! Pust nu vid något jag egentligen kunde, men befarat att jag skulle rida fel på... och så blev det också... Kändes lite surt, men jag är nöjd med att jag lyckades rida vidare och avsluta på ett bra sätt. Ännu mera surt blev det kanske när jag fick protokollet och insåg att med de poäng som försvann för felridning så hade vi över 60%, nu blev det 58,788%

Men det lilla skavet försvann rätt så fort för känslan var ju ändå bra. Och protokollet ska vi inte tala om! Jag räknade till tio 7:or! Vi hade också två 4:or, några 5:or och 6:or, men vi har aldrig haft så många höga siffror på ett protokoll. Vi fick till och med några 7:or för höger galopp vilket vi aldrig haft förut för någon galopp! Finaste bästa hästen som ställer upp så för sin matte när hon som bäst behöver det. Så nu är vi lite mer motiverade till att ta tag i det här och tävla dressyr igen!

 

På kvällen åkte jag och hämtade Johan vid tåget för på lördagsmorgonen väntade bangenomgång av bruksbanan. Knepig och tekniskt svår bana var det, vi hade ju redan innan som mål att överleva, men jag började betvivla det när vi gick banan. Efter funktionskontrollen kom bryggan, som i och för sig var av lastpallar vilket är den lite lättare varianten för oss (i motsats till en vagn) men den var fortfarande hög samt att man skulle gå av och på från "fel" sida vilket den klumpiga matten med sina diverse skador inte är så bra på. Vidare över en fin bro, nedförshalt, vända i ruta och uppförshalt. Därefter trav och korridor som var lite kenpigt lagd och lite svårt att ta riktning mot något, det fanns två alternativ i princip, svårt när man går på marken att veta vad som är bäst på hästryggen. Sedan kom då lydnadshindret som var en hare (som man använder vid övningsskjutning) som släpptes på en vajer och försvann ner bakom ett hus och lät lite och då ska man trava förbi och hålla sig inom spånlinje. Vi diskuterade lite olika strategier, antingen stanna upp och vänta ut den eller trava de fortaste man kunde så man fick ljudet bakifrån. Faran bli annars att om ljudet kommer kan hästen kasta sig utanför spånet ganska lätt. Jag var inte säker på vad jag skulle göra riktigt. Vidare i allafall till flytta föremål som var en lång rock och *trumvirvel* en påse med hö... Den visste jag inte skulle gå, rocken kanske tänkte jag, om vi nu kom så långt. Sedan skrittbomar, trav igen och portar som var väldigt svåra både beträffande avstånd och hur vägen låg, de två sista skulle tas i galopp och sedan var det två hinder i galopp och en halt på plan mark direkt efter. Ryggning i vinkel (svår vinkel ska sägas) och gatubrunn innan man gick i mål. Som sagt en hel del tekniska svårigheter, vilket jag kan förstå, ska det vara en SM-bana så ska det. Sedan är det inte så vanligt med rörliga lydnadshinder så det var ju lite annorlunda.

 

 

Hann kolla på några av de första startande och såg att haren definitivt skulle bli ett problem. Det var inget jag såg då, men även protarna blev ett problem för många. Sedan gick vi till stallet, fixade Maxim med svansuppsättning och allt och gick för att rida fram. Han kändes lite trött och seg, förståerligt efter resan och flera tävlingsstarter, men gjorde snällt det jag bad om, ungefär som jag hoppades. Övade med hussens jacka lite, både att ta från husse och från hinderstöd, inga problem sa Maxim, även om det inte lyckades lugna matten det minsta. Så dags för funtkionskontroll där vi lycklades ta oss igenom utan straff. In på banan och första stopp bryggan, matten hoppade enligt plan av och kravlade sig upp, mest ograciös i världen kändes det som, Maxim backar iväg så matten hamnar på marken igen, men sedan kunde jag ta mig upp och få med mig honom bort till andra änden där vi snurrade runt lite och så kunde jag sätt mig i sadeln igen, för all del inte från den sida det var tänkt men ändå, vilket lättnad! 60 straff där. Över bron med 0 straff, Halt 15 sekunder nedför utan problem, ner och vända i rutan med lite sämre framgång 60 straff och uppförshalt utan problem. Igång i trav genom korridoren i en fin fart som ger 0 straff (förstår inte hur det gick till egentligen men tackar och bockar över min hästs fotfärdighet för en gångs skull). Lydnadsmomentet så där Maxim får se haren stannar han till och tycker den är läskig, men får fram honom, när ljudet kommer vänder han ut rumpan utanför spånet, men framhovarna är på rätt sida så vi lyckas med mer tur än skicklighet smyga oss förbi, 40 straff totalt. 

 

Flytta föremål då... Jadu. Vi går fram till rocken som är den första, Maxim nosar och jag tar tag i den, både Maxim och jag stelnar till (enligt husse som såg jättetydligt) och jag bestämmer mig för att släppa rocken på marken. Inte mer med det, inte riskera något och inte få fler dåliga erfarenheter, höpåsen nosade han också på och jag tog den och höll den i handen innan jag hände tillbaka den. Straffpoängen för denna blev först 100u, men eftersom jag klarat mig undan u tidigare när jag gjort liknande saker så gick jag faktiskt och frågade de som räknade och vad som egentligen gällde. De pratade med den som dömde det momentet och jag var ju inne i hindret och tappade/släppte ett av föremålen, vilket de då kom fram till var 60 straff istället. Det känns ändå som jag gjorde rätt som gick och frågade så jag vet i fortsättningen vad som gäller.

 

I allafall skritta över bommar gjorde vi sedan, 20 straff på det men merparten låg faktiskt kvar! Trav och portar, vilket vi klarade okej med 30 straff. Hindren var det roligaste på hela dagen enligt Maxim och matten hade inte tid att bli rädd 0 straff och en fin känsla, speciellt över hinder nr 2. Halten därefter sumpade vi tyvärr så 30 straff på den. Ryggningen kom sedan, ganska svårt att ha den i slutet av banan för mig som blir trött i huvudet av all anspänning, vi klarade den inte så bra som vi kan och Johan tyckte det såg ut som om vi inte komminucerade riktigt. 90 straff, hälften hade varit mer vad vi brukar få, men får vara glad att vi klarade den. Gatubrunnen kunde vi glömma sa Maxim och så trampade han på markeringen också så 35 straff och något att jobba vidare på.

 

På bedömning under ridning fick vi 135 straff, vilket kan tyckas mycket, men där ingår då de två gånger vid bryggan jag bedrädde marken vilket bara det totalt gav 100 straff, samt att han var felvänd vid bryggan och att vi hade fel gångart, vid bland annat lydnadshinder och de två portar som skulle vara i galopp. För tiden fick vi 72 straff, där tog nog bryggan mest tid och flyttandet av föremål, men jag var inom maxtiden (med typ 15 sekunder). 

Så det sprang iväg till 632 straff tillslut! Men inget u och det var bonuset kan man ju säga, målet var ju att inte gripas av total panik vilket gick bra och jag hade till och med roligt under stora delar av banan! Ut till funktionskontrollen igen så bara brast det för matten. Så lättad och så glad! Att ge upp har väl aldrig legat speciellt nära till hands, men nu är jag motiverad till att ta tag i det här ännu mer och bli ännu bättre så vi någon gång ska klara av en hel bruksbana på ett smidigare sätt. 

 

Förutom de uppenbara sakerna att jobba på som kommer att ta tid som bryggan och flytta föremål, så har jag några saker som vi kan spara in straff på redan nu. Dels så räcker det med ett beträdande av mark kan jag tycka, ännu mer onödiga straff behöver vi inte. Sedan behöver jag andas och ta det lugnt i backningen så vi kan prata med varandra där och få mindre straff, för det hänger på vår kommunikation och inget annat. Lära Maxim att trampa på den jäkla gatubrunnen! Svårare än vad man kan tro. Inte sumpa halter.... För det kan vi ju. I detta fall hade vi i och för sig överskridit maxtiden som vi varit långsammare i ryggningen eller gjort en 10 sekunders halt. Så vi behöver bli snabbare över lag, behöver våga vara snabbare. Nästa tävling är Upplands DM i slutet av augusti, nu lite försiktigt optimistiskt inför det. De anordnar en träningen helgen innan som jag ska se om jag hinner vara med på också.

 

 

Matten och hussen ägnade restan av lördagen åt att kolla bruks, sedan tog vi en kort sväng på ridbanan med Maxim i kvällssolen, joggade igenom lite i alla gångarter och Johan tog några fina biler på oss. Söndagen bestod i att packa ihop allt och mellan varven hinna se lite favoriter i den avslutande SM-dressyren. Maxim fick gå morgonpromenad med matten och förmiddagspromenad med hussen medans matten tömde färdigt boxen. Sedan startade den långa resan hem. Han åker ju som en kung den lilla hästen, men var nog otroligt nöjd med att få komma hem och sträcka på benen i hemmahagen medans människorna packade upp alla saker. Sedan promenerade vi bort till nya sommarhagen och han och kompisen började genast klikalaset <3

 

Ett mål man haft under sådan lång tid är lite av ett antiklimax att uppnå. Men när hästen efter några dagars vila med tydlighet talar om att han vill arbeta igen, är det inte så svårt att finna motivationen.

 

Det Positiva: En dröm i uppfyllelse

Det Negativa: När man inser att man bär på bagage man inte vill dela med alla

 

 

Over and Out

 

 

SM kom och gick och är nu över för året, en helg som jag fortfarande försöker smälta, men jag ligger ju lite efter i bloggandet så vi försöker komma ifatt lite innan inläggen om SM kommer upp.

 

Helgen innan SM:et åkte jag och Johan på bröllop i Österrike i fyra dagar. Vilket skavt i mig en längre tid, men då kom min syster och räddade oss. Maxim fick åka till dressyrgråd, skrämma slag på dressyrhästar som aldrig setten gul häst tidigare, charma alla stalltjejer och galoppera järnet med syster på deras galoppbana (somt bocka med henne...) innan dess hann jag med att rida något pass hemma på banan som kändes bra och något som kändes mindre bra.

 

Vi startade uppladdningen direkt på måndagen sedan med en träning inbokad för Maritha, så bara hämta Maxim utanför Enköping och tuffa bort mot, inte vårt vanliga ridhus, men ändock ett ridhus vi tränat några gånger i förut. Solig dag, men nätat ridhus gjorde det svalt och lite fläktande där inne. Matten tappar ju att som liknar ridning om hon inte är i sadeln på några dagar, men vi lyckades med Marithas hjälp få ordning på det hela. Kändes superfin på så många sätt. Även om vi fick öva våra övergångar tills matten var helt yr i huvudet.

 

 

Tisdagen sedan bjöd på längre tur med fullblod, ganska mycket trav och klättrande i backarna, ovilligt sällskap som hävdade att han mest ville gå hem, men vi tog oss runt. Maxim ganska positiv tyckte jag, om än lite träningsvärkstrött.

 

På onsdagen började så vårt SM-äventyr, mer om det i nästa inlägg.

 

Det Positiva: En gul träningskompis

Det Negativa: När planer krockar

 

 

Over and Out

Förra veckan fick börja med lite longering över bommar och testande av inspänningar, Maxim jobbade bra över bommarna, men var lite trött och slö tyckte jag.

 

Tisdagskväll på ridbanan gav en lite bättre känsla och han blev ganska mjuk och fin. Försökte jobba vidare med våra övningar, serpentiner och volter blandat med tempoväxlingar, flytta på volt och böja kroppen. Fick tillslut en bra känsla för att vara hemmaplan skulle jag säga, även om vi verkligen behöver komma ut och galoppera ordentligt och bygga upp de musklerna.

 

Marithaträningen var sista ordinarie för terminen, vi ska försöka få till ett träningstillfälle innan SM:et också för att finslipa lite. Åhh, han var så fin så fin <3 Känslan i traven var så jäkla magisk ibland att man bara kunde le, vi gjorde tempoväxlingar på volten och när vi kom igång så bara sköt han iväg. Även på diagonalerna var det fint tyckte jag. Galoppen fick jag lite bättre känsla i också, även här blev diagonalerna bättre och Maritha tyckte att lite förändring blev det, jag behöver galoppera på mer och ska försöka lägga in samma sorts tempoväxlingar i galoppen som i traven, 5 fram 5 tillbaks 5 fram osv. Förvänd gjorde han också bra. Skänkelvikningarna krånglade lite för vänster, men var bättre i höger, behöver jobba på med dem också, förhoppningen med LA i höst gror i bakhuvudet, men det är inte fokus nu. Nu ska vi behålla denna känsla i tre veckor framöver, förbättra konditionen och behålla om inte minska magomfånget. Vilket är svårt när alla kompisar vill gå och äta gräs, så nu fick han den förhatliga munkorgen på innan han fick gå ut till de andra. Förmodligen kommer den plockas av antingen med egna medel eller med hjälp av hjälpsam kompis, men det är i allafall ett försök. Vill ha honom hemma så mycket som möjligt, men han kan ju inte vara utan sällskap hela tiden heller. 

 

Mitt dilemma med att åka till Österrike i fyra dagar och gå på bröllop helgen innan SM har gnagt lite i mig, men nu ska det förhoppningsvis snart vara löst. Räddaren i nöden stavas syster Frida som jobbar hemma på Segersta de dagarna så Maxim får nog åka till henne på kollo helt enkelt. En sten föll från hjärtat där, både motion och begränsad mattillgång. Kanske kan han också spana in de flachiga dressyrhästarna och få lite inspiration inför våra tävlingar. Även om jag helst hade varit hemma själv och ridit honom så kändes det här som det bästa alternativet. 

 

Torsdagen bestod av en längre jobbdag än vad jag tänkt, så när jag väl kom ut till stallet var klockan nästan åtta på kvällen. Lastade in sadlar och grejer i stallmattes bil och åkte upp till sommarhagen. Munkorg fortfarande på, men skav under hakan... Förmodligen för att grimman suttit under och skavt. Inget som var i vägen för tränset i allafall så vi kunde rida på som vanligt. Blev en ganska lång sträcka med trav och så fick fullblodet agera draghjälp upp för den långa sega backen i galopp. Maxim kämpade på även om han inte tog i allt han hade. 

 

Fredagen blev det jobb på banan i mestadels skritt, mycket diagonaler för olika skrittsorter, skänkelvikningar och mjuka upp. Lite travjobb med övergångar till skritt och mest bara hitta en mjuk och bra känsla. Vilken också infann sig och vi avslutade vår vecka ganska bra kände jag. Sedan röjde han runt både på banan och i skogen med medryttaren lördag och söndag, med en ganska lång uteritt, så han var nog ganska nöjd. 

 

 

Veckans träning bestod av bruks/miljöträning hemma hos Camilla. Började med att se att sömmarna på Maxims skor börjar krypa ur och ena framskon börjar riskera att hänga löst. Men än satt den fast och vi skulle ju inte röra oss i överdrivna hastigheter ändå. Vi var ett gäng som skulle träna, så det var roligt, Maxim fick kika på bruksvagnar och akta sig för busiga ston, samt se upp för springande barn utöver alla brukshinder. Han kändes ändå lugn och avslappnad och vi skrittade runt hindren med matten som tänkte på att andas och inte tänka på det som var läskigt. Maxim klarade allt denna dag, fladdrande plastband och läskiga lydnadshinder, rutor och svåra backningar, även om vi måste öva tekniken till SM:et kände jag. Men det går bra att smyga in lite då och då så jag är inte orolig för det. Camillas man gjorde i ordning bryggan till oss också, men där fegade matten ur trots att hästen ställde sig så fint och var så lugn, men övade i alla fall på att klättra upp på den och få Maxim att gå och ställa sig fint vi påstigningsplatsen. Vi har en lång väg kvar att jobba med den, men vi kommer att klara det tillslut, det är jag övertygad om.  

 

Torsdagskvällen med glappande sko och då vågade jag inte följa planen och rida ut, fick bli lite tömkörning på banan och han glimmade till ibland och var superfin! Övade våra små tempoväxlingar i traven och det börjar han fatta. Så fin häst jag har tänkte jag i vissa stunder, i andra oroade jag mig för att han är för tjock trots att han inte går på gräs och äter fjolårshö. Det ständiga nojandet som fjordhästägare.

 

Eftersom hovis skodde två andra hästar på fredagen kunde han sätta i lite söm så det ska hålla sig till vår skoning på tisdag. Så på fredagskvällen kunde vi ge oss ut på 10 km-rundan med gott samvete, med boots på i och för sig så vi inte skulle råka trampa oss och förstöra. Vi höll ett ganska högt tempo redan från början och jag försökte galoppera på alla ställen där det var lämpligt, annars trava och skritta bara där det var nödvändigt vilket blev i de brantaste nedförsbackarna och en bit där vägen har för stora stenar och förbi campingen. Men då fick han trampa på bra i skritten ändå. Blöt, men nöjd Maxim och matte klampade in på stallplan efter 1 timme och 5 minuter, vilket kändes som en bra tid. Sedan fick Maxim åka iväg till sommarhagen och så red vi ut där på lördagsmorgonen, lite lugnare tempo, men joggade och jobbade en del med traven. Inte vårt bästa ridpass skulle jag säga, men det kändes lite bättre mot slutet.

 

Tänkte att han skulle vara lite trött på söndagen då, men medryttaren var ute i 1,5 timme och han hade varit pigg och glad. Därför blir det bara en kort promenad imorgon som start på veckan.

 

Det Positiva: När känslan av harmoni infinner sig.

Det Negativa: Mattens kropp är allt annat än samarbetsvillig.

 

 

Over and Out