tildans

Vi har haft några fin ensampass i ridhuset och några mer eller mindre kaosiga pass med sällskap. Det är bra för oss att öva att ha många andra runt omkring och följa vår plan ändå, men ibland är det svårt. Maxim blev till och med lite mötesrädd vid något tillfälle vilket inte är jättevanligt. Nåja, ta djupa andetag, lugna den hetsiga rösten inombords som vill kalla alla runt omkring för idioter som inte tar hänsyn.  

 

En plan för vårens tävlingar har jag också skissat på, lite i valet och kvalet hur vi ska lägga upp det och hur vi ska tänka, men i första hand ska vi försöka ta oss i väg på 3-4 tävlingar i LA, mellan april och juni, sedan är frågan om vi ska ge oss på en LB först i slutet av mars eller om vi ska skippa det. Ska också början kamma internetet på pay and ride nu i början av året så vi i allafall kan komma ut på någon sådan.

 

Så denna vecka är väl första veckan vi försöker kamma till oss och rida på riktigt igen, samt att försöka komma in i rutinerna.

Därför blev det måndagsmorgon och en skorgspromenad som vi startade veckan med. Bråttom, bråttom sa Maxim, skynda, skynda matte. Matten halkade efter och var allmänt morgontrött/sur. Nåja, känns iallafall bra att vi kom ut en sväng. Sedan blev det tisdagskväll i ridhuset med inte allt för mycket sällskap, så vi kunde jobba på med lite galoppjobb, förvänd galopp runt fyrkantsspåret, lite sitsträning utan stigbyglar och övergångar mellan galopp och trav/skritt. Skruvade i snösulorna för andra gången denna vinter efter passet för på onsdagsmorgonen skulle vi ta oss ut hade jag bestämt. Upptagen på kvällen med kurs, så det gäller att ta sig i kragen och komma upp. Vilket jag inte gjorde när jag tänkt, så fick stressa lite, en halvtimmes försening var ändå okej och vi fick oss en morgontur i alla gångarter under 40 minuter. Alldeles lagom, hoppas på att snön ligger kvar lite så vi kan ta oss en längre tur med mer galopp framöver. Saknar det.

 

 

Eftersom jag missar träning för Maritha två onsdagar nu i början av året så passade jag på att boka in mig på en markarbetesträning i ridhuset då det fanns plats på torsdagen. Så vi tog väl ett skutt över ett sockerbitshinder i september typ senast, mellan då och nu har han gått över bommar någon enstaka gång i longerlinan. Men jag försökte tänka positivt och framförallt inte bli nervös över höjder och så, jag vet ju att jag egentligen inte behöver oroa mig, Mia som håller i träningarna är väldigt bra på att anpassa efter vilken nivå ekipaget är på. Vi fick i allafall starta med lite uppmjuknande övningar, skänkelvikningar in och ut från kvartslinjen och tempoväxlingar i galopp, fyra fram, fyra tillbaka. Han blev lite stark och jag hade svårt att få tillbaka honom, annars tyckte jag att han kändes ganska pigg och framåt. Travbommar sedan som blev lite plockepinn innan han började lyfta lite mer på fötterna, tråkigt när det är lågt hälsar Maxim. Galoppserie med fem språng, där tre var upphöjda, vilket vi båda har svårt för. Men vi försökte och försökte och någon gång gick det riktigt bra, även jag måste ju få in tekniken. Sedan hade vi även lite travbommar på en linje där vi skulle ta sikte och vara noga med blicken, det gick okej också. Fick avslut med en liten bana, trav in över bommarna på diagonalen, ut över travbommar, fatta galopp och ta serien, fortsätta i galopp, ta ett räcke som stod på medellinjen, byta galopp över det och ta ett till räcke på medellinjen så det blev som en serpentin och byta galopp över det också. Blev lite struligt i serien, men jag smackade på så vi tog oss igenom och räckena på medellinjen tog han superfint, första var från höger till vänster och där bytte han supersnyggt, över nästa från vänster till höger fick vi inte till det lika bra, men det kändes kul att lyckas en gång. Nöjd med oss! Han blev väldigt trött och vi är båda väldigt ringrostiga så vi får helt enkelt försöka blanda in lite bommar oftare själv.

 

På fredagskvällen red vi ut i kvällsmörkret, dock var det lite månljus och vitt på marken så kunde ändå ta oss fram. Sedan går ridvägen parallellt med ett elljusspår delar av vägen så där gick det fint att trava också. Han kändes inte speciellt trött, men vi tog det lugnt, skrittade större delen av vägen och jogg-travade några kortare sträckor. Sedan blev det ridhus på lördagskvällen då jag hade intaget så det passade ganska bra. Större delen fick vi vara själva också, vilket var skönt! Värmde upp med lite serpentiner och lättridning, några diagonaler med tempoväxlingar. Sedan kände vi på några skänkelvikningar också så vi inte helt glömmer bort hur man gör. Känns skönare att träna dem när man är själv också så man kan ta sin plats lite mer. I galoppen rullade vi mest på, varvad volter och fyrkantsspår och så körde vi lite åttor så det blev lite förävnd galopp också. Han kändes rätt så fin och mjuk faktiskt, vi börjar komma på rätt spår igen.

 

Avslutade helgen med en lugnare uteritt på glad häst. Turboskritt i början, men när han även fått trava lite så lugnade han ner sig. Tanken var att han skulle vara lagom uppvärmd för sedan kom equiterapeuten och Maxim fick sig en genomgång. Han får ju inte direkt regelbundna kollar, men det har nog blivit ett par gånger om året nu det senaste, gillar den vi hittat hon känns vettig och att det är en vettig behandlingsform. Maxim var inte supertaggad på att få nålar i ländryggen, han var mycket spändare i högersidan denna gång med en liten låsning, mot för vänster som det varit tidigare gånger (positivt att det flyttar på sig!), sedan var han spänd i muskulaturen även i bogarna och sade väldigt tydligt till att hon gärna fick lasra på lite extra där. Han är så gullig och tydlig med när det är skönt. Han var också lite påverkad i vänster knä så hon föreslog att jag skulle använda liniment där när vi jobbat för att underhålla det lite nu efter behandlingen så det ska vi göra. Ska försöka bli bättre på att massera själv också så kanske vi kan släppa lite på muskelspänningarna.

 

Det Positiva: Att komma igång

Det Negativa: Att redan behöva kämpa för att behålla lugnet

 

 

Over and Out