tildans

Går väl sådär för mig kan jag väl säga. Vi startade förra veckan enligt plan, en härlig uteritt på måndagsmorgonen i alla gångarter. Sedan åkte jag till jobbet och började väl känna mig lite halvdålig fram mot lunch, eftermiddagen gick som ett töcken och när jag kom hem däckade jag på soffan och somnade två timmar, böt till sängen och sov fram till fyra på morgonen, gick upp och lade mig på soffan till kl 6 när Johan gick upp, då jag gick tillbaka till sängen och somande lite av och till. Sjukanmälde mig vid åtta och så sov jag fram och tillbaka fram till tvåtiden. Pallrade mig till stallet och fixade allting samt orkade med att longera Maxim. Min envisa hjärna ville inte ge upp tanken på onsdagsträning, men se, det fick jag göra.

Hemma även onsdagen, men jobbade torsdag och fredag, Maxim fick dock vila då, kanske blir jag ändå klokare med åren? Börjar lyssna mer på kroppen? Jag kan räkna på ena handens fingrar hur många ridlektioner jag missade under mina 7 år på ridskola, red med feber, red med halsont och förkylning.

 

På lördagen lyckades jag skrapa ihop energi för en tur i skogen, Maxim tyckte Äntligen! Han gillar inte när matten inte orkar. Fick en härlig tur med skritt och trav i snön, pigg frustande häst och sällskap av rådjuren. Red i ridhuset på söndagen och kände väl äntligen att jag orkade med lite mer. Ett bra pass, inte så stel häst som jag kanske förväntat mig, mest pigg och glad.

 

Sedan startade vi denna vecka med en härlig morgontur, -17 grader, morgonsol, en hoper med rådjur, Maxim och jag. Han forsade glatt fram i djupsnön och fick frost i morrhåren, men kändes ändå lite mer tempererad än tidigare. En dag att minnas tillbaka till när slasken kommer, isgatan är ett faktum och vintern ett minne blott. På tisdagen blev det ridhuskväll, inte riktigt med den energi jag ville, fick jaga på lite för att få upp ångan i galoppen. Lite stelt och dant kändes det också, eller så var det bara jag som inte var form än, även om orken höll i sig ganska bra. Red lite förvänd galopp som en åtta över ridhuset och sedan övade vi lite på övergångar skritt-galopp-skritt-galopp, där blev han tillslut jättefin och kunde trava av med okej känsla.

 

 

Så var det då äntligen dags för Marithaträning. Inget skulle få stopp mig! Att bilen laddade ur batteriet på tisdagskvällen gjorde det hela lite mer spännande än vanligt, men Johan lyckades få ur det och vi kunde ladda under natten inne. Konstigt nog fungerade det inte med startkablarna? I allafall, på morgonen lyste allt grönt på laddaren så vi kopplade in det och bilen spann igång igen!

Vi kom iväg även på kvällen, men lite halt var det, tog extra tid på mig och körde lugnt. Maxim kändes ganska okej under uppvärmningen, inte överladdad, men ändå med lite egen energi. Fick bra känsla i traven redan från början, jobbade med lite små tempoväxlingar och lite olika vägar, han kändes mjuk åt båda hållen. Fick öva på att minska in volten och sedan flytta ut stegvis i skänkelvikning, men övning jag borde göra oftare hemma för jag får bra kolla då. Red skänkelvikning på diagonalen, snett igenom och det blev faktiskt bra flyt åt båda hållen, börjar kanske få in snitsen lite nu? I galoppen hade vi lite svårt att komma igång, men när vi väl kom dit vi skulle kändes det bra. Maritha fick hjälpa till några gånger på marken (går från sin stol i hörnet och ställer sig ute i ridhuset) då tog han i lite extra och det är det jag ska leta efter på hemmaplan också, framförallt försökafå till ute när han är lite mer med. Jobbade med lite övergångar, ner till trav behöver jag få fram honom mer in i traven, några gånger blev det bättre, så ska fortsätta tänka på det. Skrittövergångarna gjorde han superfint! <3 Vi fick sedan öva lite öppna i trav, i vänster varv gick det helt fantastiskt fint! Så enkelt och lätt för oss båda. I höger fick vi kämpa, kämpa, kämpa. Matten låste sig, hästen blev förvirrad och det kändes som allt bara blev pannkaka. Fick gå ner i skritt och först bara öva på att vända in, lägga yttertygeln mot halsen och tänka lite bakdelsvändning, men sedan försöka gå rakt fram. Får nog hålla oss i skritt åt detta hålla några gånger tills jag får min hjärna att sammarbeta. Nöjda var vi efteråt i allafall, alla tre. 

 

Men passet började egentligen med en väldigt tråkig grej, fick veta att en väns häst, fina stora svarta från gamla stallet, som vi skor tillsammans med, som jag lånat för uteritter och som tränar tiden innan oss för maritha varje onsdag, fått plötslig kolik och fick tas bort. Ringde upp Åse på vägen hem och pratade lite, så sorgligt, hon hade honom sedan han var föl och han blev 19 år gammal. Pussade lite extra på Maxim på kvällen.

 

Torsdag blev en kvällspromenad i snöslasket och på fredagen var det dags för tandkoll. Ambulatoriska hade erbjudande på tandvård om man var ett gäng så vi skramlade ihop 7 hästar som kollades i stallet. En veterinär jag träffat tidigare var det som kom också, han är väldigt lugn och ger ett bra intryck, så honom gillar båda jag och Maxim. Två studenter hade han med sig också så som det brukar vara med ambulatoriska. Maxim däckade med en shettisdos lugnande, tycker det är väldigt bra att de är så medvetna om att kallblod är känsligare och inte behöver lika mycket som andra och att de lär ut det till studenter också. Nu vet ju jag det med mig också, så brukar säga till innan de ger ifall de inte frågar något. Har haft lite dåligt samvete eftersom det är ett tag sedan han kollades, samtidigt har jag inte haft några problem som jag känt av. Han hade lite små sår från vassa tandkanter som polerades till lite, annars inget större fel. Veterinären var väldigt nöjd, tyckte Maxims mun var finast dittills av de som de kollat, inga hakar eller foderfickor eller felbett som det kan vara. Passade på att kolla bettet också och han sa att det jag kunde testa vara att släppa ner det tredelade nått hål ibland och sedan återställa igen för att variera hur det ligger i munnen. Han tyckte också att jag nog inte behöver kolla varje år utan att det kan räcka med vart annat.

 

Och vad hände sedan? Jo, helgen kom såklart, utsläpp på lördagsmorgonen och red ett pass i ridhuset, började känna mig lite konstig, men fixade ändå stallet. När jag kom hem vid tio-tiden och duschat så däckade jag för helgen kan man säga. Feber och en stor trötthet. Envis som man är pallrade man sig upp och morgonfodrade på söndagen, åkte hem och sov resten av dagen, fixade stallet på eftermiddagen och så hjälpte Johan mig att kvällsfodra.

 

Var hemma från jobbet måndag och tisdag. Måndagen var det inte mycket med, Maxim fick vila, men på tisdagen kunde jag vara vaken hela dagen, så mot kvällningen tog jag ett kort pass i ridhuset, jag ville så väldigt gärna åka och träna på onsdagen. Mycket piggare på onsdagen så jobbade, inte full dag, men närapå och så åkte vi till Maritha. Vi tog ett lugnt pass, med mycket jobb i skritt, men det är nyttigt det också. Maxim skötte sig bra, något stel kanske, men det släppte ganska fort. Vi jobbade med skänkelvikningar en halv diagonal och sedan lite tempoväxling framåt som gick jättebra! Testade öppnorna i skritt och det gick ganska bra faktiskt! Börjar kanske få lite kläm på det. Korta stunder med galopparbete och där kändes han fin.

 

Sedan blev det promenad på torsdagen och på fredagen vila igen. Matten behövde ta igen sig.

 

Och nu i helgen har det blivit ett pass i ridhuset på lördagskvällen, ganska fin Maxim, men ingen toppenkänsla direkt. Hade många andra tankar som malde i huvudet också så det spelade säkert in. Är inne i en period i livet när inte mycket stämmer på något plan och ingen del riktigt ger den positiva energin jag skulle behöva för att klara de andra negativa delarna. Jag försöker göra något åt det nu i allafall, vilket är ett steg i rätt riktning. På söndagen red vi ut och njöt av solen strålar, inte super bra underlag, men vi kunde trava korta bitar och annars jobbade vi på i skritt.

 

Det Positiva: Förhoppningsvis är sjukdomstiden över för denna gång

Det Negativa: Låt mig inte börja prata om det...

 

 

 

Over and Out