tildans

Sedan åkte matten iväg på jobb och hussen ryckte in på tisdagen, Maxim fick sin vilodag då istället.

 

Jag kom hem till Uppsala igen lagom för att hinna slänga i mig lite mat och fara mot stallet och träning för Maritha. Lite mer ork för matten denna vecka, men hästen har käkat gräs i sin vinterhage och blivit lite rund om magen så hade det lite jobbigt ibland. Viljan var det inget fel på han kändes pigg större delen av passet, men eftersom jag inte heller hunnit klippa honom blev det lite varmt och jobbigt. I traven kändes han rätt fin redan från start, inte speciellt stel heller, men såklart lossnade han ännu mer ju mer vi red. Jobbade med små korta tempoväxlingar och några diagonaler med tempoökningar, han vill ju gärna lägga av lite ju närmare väggen man kommer så vi jobbade med att öka från hörnet, samla upp några steg på mitten och sedan öka igen för att försöka bryta den cirkeln. Kändes som om laddningen i första hörnet och att rida ut på diagonalen fungerade väldigt bra, vilket jag haft problem med tidigare, men nu kunde jag hålla honom rakare och då blev det bättre flyt i det hela.

 

Sedan gick vi över på skänkelvikningar på diagonalerna, gick okej, men jag måste verkligen orka hålla yttertygeln ordentligt så han inte blir förböjd och inte störa honom med flaxande händer och spänd kropp. Maritha säger att jag gärna vill hjälpa till lite för mycket. Samt att jag behöver känna när det blir sämre och då avbryta och rida rakt fram några steg, lite dålig på det, men ska öva vidare. Vi red någon skänkelvikning som de ligger i LA:1 också och de kändes faktiskt bra!

 

Över på galoppen så blev det lite tungt, det är inte ofta numera jag behöver hjälp från marken med framåtbjudningen, men nu fick Maritha ta med sig longeringsspöet ut i mitten av ridhuset, hon klatchade bakom honom en gång (OBS, slog honom inte utan var ljudet vi vill åt), sedan var han ytterst uppmärksam på vad Maritha ville resten av passet. Han var i alla fall jätteduktig när vi fick till framåtbjudningen lite bättre, jobbade på lite förvänd galopp, halvt igenom och sedan på stora mittvolten, gjorde det bra i båda varven! Sedan fick vi öva enkla byten på serpentinbågar över medellinjen, något av Maxims favoritövning. Gjorde också det jättebra, bara matten som klantade sig i en vänsterfattning så det blev fel glaopp, men hästen var fin. Sedan fick vi skritta av, Maxim var super kissnödig, men varje gång han ställde upp sig i ridhuset var det något som störde så han blev fokuserad på annat, så tillslut gick vi ut, då ställde han också upp sig i gräset utanför, men återigen blev han störd av något i mörkret och fick inte ro att kissa.... Lastade och åkte hem och när vi väl var hemma så ställde han sig mitt på stallplan och fick äntligen kissa. Stackaren!

 

 

Blev morgonpromenad i krispig luft på torsdagen med Power-Walk-Maxim. Fredagskvällen blev lite längre i stallet. Tog mig äntligen tid och ork att ta fram klippmaskinen och få bort lite päls, Maxim stod och njöt, tryckte sig i mot den och ville ha mer. Söthästen! Sedan tog vi en sväng i ridhuset med lite jogging i alla gångarter och försöka mjuka upp, vilket jag tycker att vi lyckades med, inga komplicerade övningar, jag red lätt och försökte även ha en lättare sits i galoppen (hade hoppsadeln), kändes som om han piggade på sig och inte behövde bli så varm, så förhoppningsvis ska vi få till lite bättre träningar framöver och ha bättre ork.

 

Lördagen hade jag utsläpp så passade på att rida ut i skogen jag och Herr Gul. Orken räckte till och med till den långa rundan med mycket galopp, lite upptäcktsfärd. När jag kom hem igen efter drygt två timmar frågade en stallkompis om jag aldrig var rädd när vi är ute ensamma att han ska sticka med mig. Men nej, det är jag ju inte, det är klart att jag tar vissa försiktighetsåtgärder när jag är själv, skulle aldrig rida utan mobil eller att inte meddela åt vilket håll vi är iväg, eller för den del ta onödiga fartrisker en dag jag känner att han är på tårna. Men att avstå från att rida ut ensam skulle jag heller inte vilja göra. När Maxim var yngre lät jag det heller inte stoppa mig trots att han då var ganska osäker med trafik och annat, sakta men säkert har vi jobbat oss igenom svårigheterna, men det är en process att ta sig igenom, många små steg på vägen innan man kan rida "den farliga" rundan hela vägen utan att stiga av och agera skydd för sin häst som gärna offrar matten när det kommer till tveksamheter. Jag tror att med en nervigare häst med mer reaktion skulle jag också bli rädd/osäker/inte vilja ut själv, men eftersom det är så pass viktigt för mig att kunna ta mig fram i skogen oavsett tillgången på sällskap så har jag också valt en häst jag kan hantera. För även om Maxim har en del flykt i sig så händer det liksom inte så mycket när han reagerar. Det går inte jättefort, det tycker inte ens hans fega och balanssvaga matte, till och med jag kan i 9 fall av 10 hantera det. Då tycker jag det är svårare att hantera när vi är ute med sällskap och han blir stark och vill tävla med de andra hästarna.

 

Sedan avslutade vi veckan med ett kort pass i ridhuset, mattens föräldrar var till Maxim bryddhet på läktaren och det tog sin lilla tid att fundera över. Sedan gick de ut! Det måste ju betyda att passet var över eller hur!? Kändes ändå okej, om än inte någon superkänsla.

 

Det Positiva: Upptäcksfärder

Det Negativa: Allt som kommer i mellan.

 

 

Over and Out