tildans

Denna vecka blev det lite vinter, äntligen säger jag! Hejdå mörker och hårt underlag, välkommen snö som lyser upp!

 

Vi började vår vecka med vila på måndagen, matten masade sig upp och fixade stallet innan jobbet så hon kunde åka och simma på kvällen, vaknade sedan med träningsvärk på tisdagen. Gick okej att rida ändå, Maxim kändes okej, om än lite stel och hängig i handen. Bara att försöka rida på och hålla sig till planen, lossa och mjuka upp, var lite rörigt i ridhuset denna kväll, var där lite tidigare än vanligt så mer folk än vad jag är van vid, men det gick okej. Han kändes rätt så bra på slutet och redo för träningen. En stallkompis sa att hon tyckte han såg fin ut.

 

På onsdagen kom jag inte iväg så tidigt som jag önskat och väglaget var lite sämre så jag fick ta det lugnt, så fick ta lite av träningstiden för uppvärmningen, men det kändes okej. Han kändes fin redan från början och ganska framåt. Vi jobbade med skänkelvikningarna i skritt först och sedan efter igångtravningen så tog vi i trav också. Vi gjorde en övning där vi gick på en åtta i princip mellan kvartslinjerna och så skänkelvikning på diagonalerna, ska försöka öva på detta hemma också, för det kändes som en bra övning. Sedan gjorde vi mycket övergångar trav-galopp-trav och jag fick öva på att inte ta för hårt i honom för han ska våga ta för sig i traven och gå på framåt, vissa blev jättebra och jag förstod vad vi strävade efter. Jag kan behöva leda för att ställa honom rätt och behålla formen, men jag får inte ta för mycket bakåt i handen. Sedan försökte vi oss på skrittövergångarna också, vilket inte gick jättebra först, men sedan övade vi på att få galoppen att gå framåt och så plocka tillbaka och gå framåt igen för att sedan minska igen. Då blev han jättefin och vi kunde först minska galoppen och sedan göra en bra övergång till skritt. Men det är det att jag behöver öva på att minska och pusha gränserna där för att det ska gå lättare för honom. Och för att han ska förstå, det är ibland så lätt att glömma att det vi håller på med nu är saker vi lär oss tillsammans, eller saker som matten kanske kunde en gång i tiden på färdigutbildade hästar, men nu måste lära sig igen samtidigt som Maxim lär sig. Vi fick avsluta med lite öppna i trav, åt vänster gick det som en dans, tre spår och inte så mycket jobb för matten, får hålla kolla på att han inte blir förböjd bara. Åt höger är det så mycket svårare, vi gick ner i skritt och jobbade med den där och då fick vi till det ibland, men där behöver jag också vara med att han inte bara böjer på halsen och älgar på, det kommer att komma och det är så roligt att vi nu har så mycket fler grejer vi kan öva på och jobba med och roliga övningar man kan bygga av det. Hela passet försökte jag tänka på att ha armbågarna vid revbenen och hålla händerna mer stilla och Maritha var nöjd med jobbet, nu gäller det att hålla i och nöta. Och att vara konsekvent och rida lika bra på hemmaplan som på bortaplan, så kanske vi kan visa upp något trevligt på banan i vår.

  

 

Vi tog en promenad på torsdagen i mörkret och snön, sedan blev det longering på fredag morgon. På lördagen hade vi bokat in uteritt med potentiellt ny hagkompis, pigga och glada hästar som vi först tog en tur i skogen med och sedan travade lite på sommarvallen, jag fegade ur lite och ville inte springa så fort, Maxim låg på en hel del och det kan bli så fel då. Jag önskar att jag vågade släppa mer, men tyvärr. När vi kom hem släppte vi ihop dem, vilket såg ut att gå bra. De nyptes lite, Maxim ville gärna hänga i hans långa tjocka man (islandshäst) och försökte också ta tuggor ur hans täcke... Suck, men inget allvarligt hände så vi var ganska optimistiska och glada. På söndagen var jag borta under dagen så kunde inte vara med vid lunchfodringen, där hade det gått sämre, Maxim var sur när de skulle få mat och när han ätit upp och den andra hade kvar gick han dit och jagade bort honom, vilket resulterade i sår på den andra hästen. Så tyvärr blev det ingen ny hagkompis denna gång... Tråkigt, men vi har hittat oss ett uteridningsekipage som jag tror passar oss bra.

 

Jakten på hagkompis får gå vidare, jag hoppas vi kan hitta en, för i övrigt funkar det bra i stallet, så jag vill väl helst inte börja se mig om efter ett nytt... men eftersom det är en av de saker jag i längden inte vill kompromissa om så får vi se.  

 

Det Positiva: Marithaträning

Det Negativa: Ingen kompis i hagen

 

 

Over and Out