tildans

Så vi började veckan med promenad till ridbanan, några varv longering i trav i båda varven och sedan lite lösgaloppering. För vem vill galoppera på lina när man lika gärna kan göra det lös? Maxim drog några repor åt båda hållen och jag kunde mest stå i mitten och titta på. När vi inte sprang i kapp så klart! Att avsluta med att hästen travar runt på en volt och är uppmärksam på en själv i mitten är en ganska skön känsla.

 

På tisdagen åkte vi ute på tur med transporten igen. Dressyrträning inställd denna vecka och istället en bruksträning med Camilla. Blir en bit att åka men det funkar. Mycket intressant att titta på där, men han var bättre än förra gången. Även om fåren hade kommit ut och lammen var ute och sprang. Fokus ligger mycket på mig på dessa träningar. Att jag ska vara avslappnad och fokusera på rätt saker. Vilket innebär att inte låtsas om det runt omkring utan på dit vi ska. Jag har själv märkt, sedan förra träningen, att jag blivit lite bättre på att inte titta på det han tittar på, men på att slappna av är jag sämre. Vi fick skritta runt och jag skulle försöka känna inre bakben och säga till när det sattes ner, sjukt svårt, jag räknade på frambenet hela tiden. Ska försöka klura reda på det framöver. Sedan gjorde vi små volter runt först bommar, men allt eftersom tog Camilla fram "konstiga" saker som vi också skulle gå runt. Jag skulle styra med magen och titta mellan hans öron, vilket min kropp inte riktigt ville kordinera. Men Maxim gick på, tittade lite ibland med gick snällt på. Fick också öva på att stanna på min utandning och försöka slappna av mer i benen och komma ner i sadeln.

 

Det mest konstiga tyckte Maxim var när Camilla ställde sig uppe på en tunna och hade sin regnbågsflagga i handen och vi skulle gå precis förbi. Den var lite jobbig tyckte han, men vi ska nog komma så vi vågar gå under den någon gång i framtiden. Betydligt mer avslappnat denna gång och jag tror nog att vi ska kunna jobba vidare och bli ett säkrare och mer sammansvetsat ekipage.

 

Vi pratade en del om tilliten han har för mig på marken och från ryggen och hur annorlunda den är. Grundorsaken är förmodligen att på marken känner jag mig säkrare och spänner mig inte lika mycket. Samt att han uppfattar att jag skyddar honom bättre där nere. Jag vill ju gärna kunna överföra den tilliten till ryggen, det skulle underlätta så mycket i allt, både på dressyr och bruksbanan. Och jag vet ju att med jobb så blir det bra, numera är vi ju betydligt säkrare i trafiken än tidigare trots att mitt huvud kämpade i mot bra länge innan det släppte. Camilla menade också att många hade gett upp med tanke på vad vi har i bagaget och undvikit det som skrämmer oss, medan vi (jag) istället utsätter oss för det och försöker komma igenom det. Kanske är det så att jag inte gillar att vara rädd, men jag vill heller inte begränsa min hästhantering och låta rädslan styra. Och jag ser ju skillnaden på panik och misstänksam. Man kan inte få en panisk häst att göra något, men man kan få en misstänksam häst att närma sig det den tycker är läskigt och inse att det ju inte var så. Det jag måste lära mig är att hantera situationen så att misstänksamheten inte utlöser panik eller instinkter.

 

Favvobilden alltid 

 

På onsdagen blev det uteritt med sällskap av stallkompis. Så härligt med ljusa kvällar så man kan rida ut även på vardagar. Skritt och trav, försökte jobba honom lite och började kännas bra mot slutet, i början var han uppblåst och trög av allt gräs han proppar i sig... Torsdagens uteritt var med en lite piggare häst tillsammans med stallkompis. Skrittade ungefär 45 minuter i skogen, jobbade lite, men mest slappade vi. Förutom när hagkompisen blev rädd för konstiga saker.  

 

Fredagen vila eftersom jag hade en del ärenden att stå i. På lördagen tog vi ett något ofokuserat pass på banan där han kändes lite tung och springig, men mot slutet finare och mjukare. Jobbade mest uppmjukande i skritt och trav, inget avancerat helt enkelt. På söndagen hade han varit trött och tittig med medryttaren.

 

Så vi började denna vecka med ytterligare en vilodag och mys i stallgången. Mycket gräs, tät päls och värme kan ju spela in. På tisdagar brukar vi ju rida dressyr inför vår onsdagsträning, men med helt ledig dag från jobbet kändes och en Maxim som inte var på topp ändrade planerna. Ut i skogen, visserligen för att jobba dressyr, men allt är ju roligare i skogen tänker jag. Han kändes lite seg i början och stel, var inte riktigt med och tittade en del. Men efter att ha tagit sig ner för några beckar kändes det som om något släppte och han skrittade på i sin vanliga takt. Travade och galopperade fint och hade eget driv. I de brantare nedförsbackarna kändes det som om ytterligare något släppte. Hemma igen blev det mycket borstning, massageborste runt hals/bog och det var väldigt uppskattat. Bra med en häst som talar om vilka platser man ska trycka på. Han vara lite klibehov också, men tyckte han kändes lite spändare än vanligt. Skönt i alla fall att hitta något man kan hjälpa till med.  

 

Det Positiva: Livet med en gul

Det Negativa: Gräs

 

 

Over and Out