tildans

Eftersom jag inte var på topp i förra veckan har det blivit sådär med ridningen, men jag kan rida och tävling på lördagen var ju inbokad så det blev två pass med longering och två med ridning förutom en vilodag.

 

Longerade på måndagen eftersom jag var som risigast i början av veckan och Maxim var med på det hela och skötte sig fint, även på torsdagen blev det longering och där tyckte jag nog att han gick det bästa han gjort i linan. Spang på bra utan att behöva överdriva drivningen och sänkte huvudet och halsen till en lite mer avspänd form.

 

På onsdagen satt jag i sadeln, behövde känna att det gick eller om tävlingen skulle avbokas. Det gick dock bra, upp och ner var svårast, men med höga pallen så gick det bra. Skrittade mest, ca 30 minuter och så tio minuter med trav och galopp. Försökte komma ihåg alla tips från kursen och jobbade mycket med mig själv, så mycket det nu gick. Men tydligen är det en fördel för mig att inte kunna spänna vissa muskler för de gör för ont. Maxim kändes nämligen väldigt, väldigt fin! Så nöjd, men sedan var jag slut för resten av kvällen.

 

Red även på fredagen inför tävlingen och red igenom programmet en gång. Började med att skritta fram längs med järnvägen. Snart blir det att passa tågtiderna så de inte kommer dundrandes när man inte har någonstans att ta vägen. I alla fall kändes det väl ganska okej. Men så fort han gör något oväntat, tar ett snedsteg eller liknande så gjorde det sjukt ont. Galoppdiagonalerna var inte speciellt bra, men när han gjorde en hyffsat så fick det vara så helt enkelt.

 

Inställningen på lördagen var väl inte den bästa. Trött, ont i kroppen och stressad på morgonen också. Men iväg kom vi. Kändes okej på framridningen och ganska mjuk, första startande var vi, lite tittig mot domarens bil och så, men tyckte ändå han gick förbi bra. Inridningen var väl det enda bra på hela programmet typ. Spänd vid kortsidan och ville inte gå ända ner. Gick inte fram och gick bakom hand (enligt kommentarerna), att han inte gick fram kände jag ju, de andra är svårt för mig att avgöra, men vet att det brukar bli så när han segar ihop. Tog knappt galoppskänkel. Så bläää typ. När jag gick ut så travade vi runt lite på en äng och då kändes han fin igen. Men är inte jag på topp så presterar han inte på topp helt enkelt. Vårt sämsta resultat i LB någonsin drämde vi till med. Lite tråkigt efter förra tävlingens bättre känsla. Men vi kämpar på och kommer igen efter sommaren.

 

Red på söndagen också vilket nog var den veckans sämsta beslut även om det bara blev skritt i skogen med stallkompis. Nere för räkning på eftermiddagen sedan. Måndag fick han vila och på tisdagen firade vi bemärkelsedagen med lite longering över bommar och extra gott i form av morötter och äpplen. Han är ganska fin att longera numera faktiskt och han börjar fatta att man ska lyfta på fötterna över pinnarna på marken.

 

På onsdagen var det ju då dags för Marithaträning. Onda revben eller inte så kan man ju inte missa en sådan resonerar jag och åkte dit med lite dämpande förväntningar. Vi tog många skrittpauser med jobb mellan varven och red mest lätt i traven. Hästen glimmar till som bara den och visar upp sig ordentligt för Maritha. Hon var nöjd och tyckte han gick bättre än någonsin. Jag var nöjd med att galoppen kändes så himla, himla fin. Något har definitivt hänt där den senaste tiden. Pratade med Maritha om att möjligen rida varje vecka nästa termin, jag känner att jag vill ha mer regelbundenhet och att vi behöver det för att komma framåt. Dessutom har jag redan ett par resor med jobbet inplanerat i höst som kommer plocka bort tillfällen. Skänkelvikningarna tränade vi också på, mest på att jag inte ska vika kroppen åt olika håll utan sitta mitt över hästen. Kändes bra tillslut, men något som behöver övas flitigt på.  

Gav oss på den förvända galoppen också, mot vårt svåra hörn också, gick bra när vi övat några gånger, vi fick trava in på medellinjen, ut på linjen mot långsidan och fatta galoppen, bara för att bryta mönstret att vi båda tycker det är "fel" galopp.

 

Sedan så vilade sig matten på torsdagen, blev en uteritt på fredagen, vår nya runda på andra sidan vägen, försökte våga galoppera massor och inte bli arg när han bryter av och tittar på saker, behöver rida den många gånger så han slutar snegla på stenar och träd helt klart. Fin kändes han i alla fall, om än lite disträ och snubblig.

 

På lördagen åkte vi på bröllop så vila igen, men mattens kropp behövde nog detta för på söndagen kändes det tillräckligt bra för att ta mil-rundan, som jag nu också har mätt upp till just en mil med runkeeper, 1h och 20 minuter red vi den på, trav och galopp där underlaget lät, inte överdrivet trött häst på slutet heller, men vissa ska det bli kul att kunna följa vår utveckling framöver. Framme i Fjällnora hade de släppt kossor på grönbete jämte campingen. Ve och fasa sa Maxim och hade helt plötsligt aldrig sett kor innan. Jag hoppade av och så tog vi oss sakta förbi med uppmuntrande ord från campinggästerna. En del bilar och folk i fjällnora också och avstängda vallar med får i, så vi tog vägen genom skogen istället och travade av oss lite ko-spänningar. Går även att ta en skogsväg jämte vallen, men då ska man över parkeringen och gå längs får-hagen, så vi skippade det denna gång.

 

I måndags red vi på ridbanan, vilket kändes rätt så bra, övade på våra läxor och försökte att tänka mycket på min sits. Sedan hade vi ju då Marithaträning igår igen!! Mycket bra, dock lite stressigt med jobb och tidigare träningstid. Fick inte till den uppvärmning jag ville heller, vilket inte gav en optimal start på passet, men bitvis var det nog det bästa vi gjort. Sedan klantar ju jag till det då och då och förstör för oss. Vi fick jobba mycket med tempoväxlingar i traven och väcka oss lite. Jag behöver trampa ner hälarna och låta bli att "tjatskänkla" och bli mer konsekvent att han svarar framåt. Mer jobb följande vecka alltså. Hade jag haft en mer optimal uppladdning för denna träning tror jag det hade gått smidigare, men vi ska testa lite annat upplägg till nästa vecka. Nu blev han lite stretig och tung i munnen och stannade inte kvar i formen riktigt så bra som vi kan. I början vill säga, i slutet susade vi runt som värsta dressyrekipaget och Maritha var nöjd. Galoppen var super från början, har börjat lära mig rida lite bättre i den, dvs, inte rida så mycket alls och har försökt ändra lite position på min sits, släppa ner knän och vinkla bäckenet lite bättre. Vi gjorde både 15 och 10 meters volter med inte allt för stora svårigheter. Och så de jäkla diagonalerna då... Ibland gör ju jag fel också, får inte ta honom i munnen alls eller bromsa med sätet överhuvudtaget om det ska gå, så mot slutet körde vi lättsits, glappande tyglar och uppmuntrande tillrop. Han är så rolig också förresten, har en enorm respekt för Maritha, så fort hon reser sig och går runt med oss i ridhuset så skärper han till sig. Fast hon skäller värre än hon bits.

 

Ikväll så red vi 5 km på 45 minuter, ganska långsamt tempo, eller mycket skritt ska vi säga, tempot var bra annars. Jobbade lite på vallen med traven och så himla fin han kändes! Mjuk som smör och glad. Försökte verkligen tänka framåt och var mjuk i handen för att inte bromsa honom, släppa ner knäna och bara njuta. Sedan hade vi en sammandrabbning med fårflocken på hemvägen, men det gick bra, han blev spänd, men jag satt kvar i sadeln och vi tog oss förbi i tveksam skritt.  

 

Det Positiva: När allt känns lätt

Det Negativa: När livet snurrar lite för fort för att hinnas med...  

 

 

Over and Out