Days that went by

Så denna vecka började vi med promenad i snö och is-slasket, tur att man har en häst som kan stödja en när det är halt. Han går säkert med sina 16 broddar och jag känner mig trygga att borra in ena handen i hans man, då blir jag stadigare. Tisdagen gjorde vi ett försök till tömkörning både ute och på ridbanan, målet är att framöver ta upp tömkörning i skogen, där jag kan jogga med honom, men vi får ta det i små steg för mattens skull. Dessutom vänta tills underlaget är bättre, men det är bra att skritta fram längs vägen tycker jag så blir det inte bara runt, runt på ridbanan. 
 
Vi skulle ha haft träning på onsdagen för Maritha, men tyvärr blev hon sjuk, så nu får vi vänta en hel månad, vilket inte känns så optimalt, får se om vi kan få till någon annan träning innan semestern. Vi åkte till vårt ridhus istället och försökte för oss själva. Det gick hyffsat, Maxim var duktig, men jag är missnöjd med hur jag löste problemen som uppstod utan Marithas hjälp. Vi fick till lite bra övergångar i galoppen i alla fall, men vi få nog tåla oss och öva på dem i skogen fram till nästa träning, där brukar det gå bättre. Traven kändes bra i alla fall, vi gjorde lite skänkelvikningar och så övade vi på uppridningar och halter, där var han duktig, förutom att han skulle fåna sig för ena kortsidan.

 
Torsdagen var vi hemma och blandade lite, först skrittade vi fram och tillbaka längs järnvägen, på långa tyglar dit och jobbade hemåt. Försökte koncentrera mig på mig själv en del, hur jag satt och hur långa tyglarna var. Vi gjorde lite skänkelvikningar över vägen samt  övade på halter och lite ökningar på längre tyglar, men stanna kvar i form. Det kändes superduper, sådär så man tillslut bara sitter med ett fånleende när han bara jobbar på under en. Vi gick in på ridbanan när vi kom hem där två stallkompisar var, vi brukar bli lite självmedvetna när vi rider med andra och tappar en del fokus, men nu tycker jag faktiskt att vi hanterade det bra, visst det är annat på tävling med främmande hästar, men vi måste ju börjar någonstans. Vi travade runt lite, varvade fyrkantsspår och volter och gjorde lite skänkelvikningar på diagonalerna, han kändes fin och framåt, dock var det lite lerigt och mjukt så han halkade till en gång, så vi höll oss till traven och kände oss duktiga istället. Övade lite halter och igångsättningar och det kändes fint så vi red inte så mycket längre och kände oss nog båda ganska nöjda.
 
Sedan följde tre dagar av uteritter, varav nästan ingen blev som jag tänkt mig, men det får man ta ibland. På fredagen red vi själva, vår fredagsrunda och den fungerade ganska bra, glad häst, stressad matte, men jag kom in i fredagsmoodet efter ett tag, dryga två timmar mer på jobbet än vad jag i mitt huvud hade tänkt, men så blir det ibland, lite kvällsljus hann vi rida i i alla fall. På lördagen red vi med stallmatte och fullblod, hade tänkt att jag skulle få galoppdraghjälp, men de skulle iväg på söndagen och behövde spara lite krafter. Travade dock en hel del och Maxim skötte sig bra. På söndagen då, ut på milrundan med stora svarta, som blev ojämn mitt i och känslig för underlaget, så mest skritt och lite travövergångar för att komma ikapp. Så nästa helg ska jag ta en runda själv och galoppera så det ryker, om det inte är en massa is i vägen. 

Det Positiva: massa roligt
Det Negativa: att hinna andas

Klättrar uppåt

Over and Out  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0