tildans

 

Maxim hade typ gått 4-5 pass (varav 2-3 uppsuttna) sedan senaste träningen för Maritha för två veckor sedan. Vilket kanske kändes sådär inför denna sista träning på terminen. Döm då av min förvåning då han känns mjuk och fin och inte alls så stretig som han kan bli. Vila sig i form är verkligen något som stämmer in på den hästen. Sedan är det en annan sak att mattens kropp tyckte att den fått alldeles för lite tid i sadeln på senaste tid och glömt hur man kommunicerar mellan kroppsdelar och hjärna. Vi övade skänkelviknningar på volten vilket gick sådär i början eftersom jag vek mig åt helt fel håll. Jag måste släppa ner benen och vrida den inre axeln innåt. Hur svårt låter det, inte alls eller hur. Men supersvårt i verkligheten när kroppen vägrar lyda. När jag gjorde rätt så gjorde hästen rätt också, såklart. Gång på gång bevisas det vem som är den begränsande faktorn... Framdelsvändningar och fyrkantiga volter gjorde vi också, svårt åt höger och där måste jag vara med mer på ytterhjälperna.   Galoppen var också super, den här hösten har vi tagit enorma kliv uppåt och nu fungerar också övergångarna hyffsat, lite ur form ibland, men för det mesta stannar han kvar där han ska. Vi fick en övning där vi ska tänja lite på gränserna korta stunder på volten både i trav och galopp, stadig innerskänkel och ledande inre tygel sedan rakställa lite mer och låta honom slappna av.

Maritha har gett mig så mycket den här hösten och i vår ska vi fortsätta vår väg mot att bli bättre. Hon får mig att tro ännu mycket mer på oss, Maxim och mig och på att vi kan nå så långt som vi vill. Men vi behöver ta det i vår takt. Det kommer att få ta den tid det tar helt enkelt. Jag kommer att fortsätta träna regelbundet för henne, men också hitta någon som kan komma ut till stallet mer och träna mig hemma, då med bommar/hinder. Ska försöka få till något med övriga stallkamrater så ska det nog bli av någon gång i alla fall. Ev kanske vår terrängtränare kan komma, hon är superbra och får oss (mig) att tänja på gränserna alldeles lagom.

 

 

Fredagen efter träningen blev det longering i alla gångarter och en fin häst som lyssnade bra och gjorde det han skulle på ett avslappnat sätt. Söndagen blev det kort uteritt i skritt och trav, några gånger fram och tillbaka längs med järnvägen, pigg häst med tryck i benen och spetsade öron. Promenad på måndagen i mörkret med ett svullet öga, verkade inte påverka speciellt så ridning på tisdagen bestämde jag mig raskt för. Åkte till ridhuset för att det hela skulle bli av också. Man kan inte i all evighet hålla motivationen uppe i mörker och stenhårt underlag. Skrittjobbade i ca 25 minuter först. Skänkelvikningar både på diagonalen och volten, med mina axlar i fokus, samt fyrkantiga volter och lite halter. Halterna var väl det som gick sämst skulle jag säga. Efter månader av framåtridning vill han inte riktigt stå still... Travade sedan meden del volter och försöka mjuka upp kroppen lite och så lite skänkelvikning på det också, gick okej tycker jag. Hade också lagt ut tre travbommar på långsidan med den mittersta upphöjd så dem gick vi över också i båda varven tills det kändes bra. Tog ingen lång galopp eftersom vi båda är ur form, men det vi gjorde kändes bra, var noggrann med övergångarna, sedan provade vi vår nya övning lite också, men behöver bli starkare i innerskänkeln för den går han imot ganska mycket ibland, så öva på det.  

 

Det Positva: Framsteg

Det Negativa: När precis allt är hårt och fruset

 

 

Over and Out