tildans

Efter sprutan promenarade och tömkörde vi dagarna efter. Tre dagar efter tänkte jag rida, svullnad på halsen hade herr gul fått, vet inte om det var från sprutan eller något annat. Red lite på ridbanan och han kändes som vanligt i alla fall vilket var skönt. Ganska framåt och mjuk, men galoppen kändes sådär, kanske berödde det på underlaget, vad vet jag, för dagen efter när vi red ut var det bättre. Lördagen tog vi långturen på 1,5 timme, med mycket trav och galopp där det passade, Ensamtur, så lite mer tittig häst och med drivande för mattens del. När vi kom runt och var på hemväg över åkrarna gick det mer av sig själv, skötte sig toppen med skidåkarna som var ute också. Sneglade misstänksamt, men gick snällt förbi. Istappar i mustachen och skägget när vi kom hem.

 

 

Söndagen blev det uteritt med stora svarta igen, som var på och ville springa. Red på andra sidan stora vägen, bra underlag och härlig luft, skrittade bort, vi fick trava ikapp ibland och så travade vi tillbaka, lagom tur på 45 min, vilket gjorde att jag hann med bussen. Min bil la nämligen av i förra veckan, det är inga problem att åka buss till stallet, speciellt inte på vardagar, men på helger går den bara en gång i timmen, vilket är lite för sällan. Dessutom kan man ju inte ta sig till ridhuset utan bil vilket inte är optimalt om man vill träna. Därför gjorde jag en utflykt till Segersta och lånade systers bil. Bästa familjen har jag, pappa var annars beredd att komma med deras bil och köra oss. I och med det blev det en sen tisdagskväll, men röra på oss skulle vi, vila blev det ändå på måndagen då det var blötsnö och tö så det kändes mer bra. Det kändes lite lättare när vi kom ut på banan och Maxim var på sitt mest soliga humör, inte behövde man driva så mycket denna gång inte och jag skulle nog nästan våga mig på att hävda att passet blev ett av de bästa vi gjort med avseende på tömkörning. Jag skulle till och med våga mig på galoppen bestämde jag mig för eftersom han gick så bra i traven och verkade vara på G. Jo tjena att han var, pip hopp och skutt och så slita sig och springa till andra sidan ridbanan, tre gånger testade vi innan jag var klar med vilket humör han var på och släppte lös honom för att leka av sig lite. Sedan kunde jag stå i mitten i princip och heja på medans han röjde runt och busade, känslan när han galopperar runt en lös på en stor volt är ganska oslagbar. Sedan på med tömmarna igen och så fick vi till lite ordnad galopp i båda varven också, mycket finare än vanligt. Onsdagen blev det Marithaträning som jag redan skrivit om i tidigare inlägg. 

 

 

Helgen fylldes med uteritter av blandade slag.
 
På lördagen red vi backarna mot ridhuset med de tre musketörerna. Maxim var på topp, vita busponnyn osedvanligt lugn så länge han fick gå först och bebisfullblodet fri som en fågel som gjorde luftsprång så fort stallmatten tog i tyglarna och försökte reglera farten. Vita busponnyns matte satte ett ganska högt tempo vilket innebar att Maxim låg som en rem efter marken med ben som trummpinnar och försökte hinna ikapp. Jag var för ovanlighetens skull lite mer benägen att ha lite längre tyglar, stod i lätt sits och försökte hänga med så länge det var uppförsbacke. Han skulle tävla med bebisfullblodet också och tog i allt vad han hade medans kompisen knappt ansträngde sig. Helt okej tur även om det stundtals gick lite fort.
 
Under söndagens tur tillkom stora svara. Skogarna var fulla med skidåkare och spår som ska undvikas så mycket som möjligt. Maxim brydde sig inte jättemycket om dessa, kollade gärna på avstånd, men höll sig relativt lugn i jämförelse med vissa andra. Trafiken som ökats markant var jag mer orolig för, men det gick bra, allt gick faktiskt bra förutom att han skulle envisas med att komma ikapp hela tiden, vilket är okej när han göra det under kontrollerade former, mindre kul när det blir rivstarter efter kisspauser och när han helt plötsligt inser att bebisfullblodet befinner sig 40 meter framför och man måste komma ikapp trots att man har sällskap av de andra två redan. Rask trav, utan att lyssna på förhållning från matten övergick till galoppförsök som slutade med snubbel, häst ner på knä och en matte som landade med ansiktet först i snön. Inte så kul att avsluta ridturen på detta sätt, gick ändå förhållandevis bra och skrapade mest upp näsan och sträckte något i ryggen. Har ju varit med om värre om man säger så, skönt också med sällskap så det ska vi fortsätta med samt inhandla en bättre säkerhetsväst har jag insett som jag ska ha ute i skogen. Ingen fara med Maxim i alla fall förutom att han numera prenumererar på titeln stallets klumpigaste häst. Kvällen ägnades åt bogsering av bil till verkstad, återlämnande av lånebil till syster och åka buss hem. Sedan köpte vi flygbiljetter också! Mer om det senare.

 

Måndagen blev det longering över en lite upphöjd bom i alla gångarter, försökte galoppera så mycket vi orkade eftersom det är där det briser. Han var i allafall duktig och jag tror att vi båda behövde den sortens pass. Sedan blev det vila på tisdagen även om Maxim tyckte att jag var dum och tråkig. Tog igen det med ridbana på onsdagen. Ett hyffsat pass som vi lade upp ungefär som våra träningar. Det gäller att träna på sina läxor och han kändes bra, även om matten inte riktigt hade koll på kroppen så som hon borde.

 

Så idag blev det en tur längs järnvägen i lössnön, ganska trevligt i skritt och trav, mycket övergångar. De börjar kännas bra med jag irriterar mig på min oförmåga att hålla i tyglarna. Jag vet inte vad problemet är, men något jag måste tänka konstant på. 

 

Det Positiva: Glada hästar

Det Negativa: Vurpor

 

Over and Out