tildans

Träningvärk och ett core-pass tog udden av min energi på fredagen så det blev vila så och så även på lördagen, jag ägnar mest helgerna åt att sova nu för tiden och energin vill inte riktigt infinna sig. En vecka med extra vitaminer senare så kanske det är på väg att vända. Kommande helg får utvisa det.

 

I alla fall kom vi ut på söndagen och red en ensamtur i skogen, nya stallet bjuder inte på så många sällskapsturer ser det ut som. Vi hade trevligt i alla fall och travade en del med bra känsla och jobbade på stigarna.

 

Måndagen återigen vila tyvärr, men sedan gick vi till ridhuset på tisdagen. En tränare där så jag fick väl inte gjort riktigt det jag tänkt, men det gick okej ändå och han kändes mjuk i alla fall. Jag blir lite arg på mig själv när det blir så här. Jag behöver lära mig att rida bland folk, men jag har också upptäckt att det är skillnad på folk och folk. Vissa gånger kan det vara otroligt svårt att rida samtidigt som någon annan tränar, en annan gång är det lätt. Ibland strular det ihop sig när man är två ekipage i ridhuset och ibland fungerar det perfekt när man är fem. Jag vet själv att jag kan glömma hålla koll på omgivningen ibland när jag fokuserar på Maxim, men jag skrittar aldrig konstant på spåret medan andra rider i snabbare gångarter. Jag kan blanda ihop vem som har företräde över volt och fyrkantsspår, men jag håller i alla fall till höger vid möte. Jag har i princip varje gång jag varit i ridhuset råkat ut för detta, speciellt det här med att skritta på spåret som verkar vara en favorit... Första gången vi var till ridhuset hade jag läst in mig på reglerna eftersom man inte vill göra bort sig när man kommer utifrån liksom, och jag hade min syster med som moraliskt stöd också. Jag blev oerhört förvånad över att se alla de här reglerna som jag uppfattade som ganska strikta brytas lite här och där. Vilket gjorde att jag blev osäker och förvirrad av det milda kaos som rådde. Trodde det kanske mest var jag och min nervositet som talade, men syster verkade också förvånad över det hela när vi gick därifrån. Två gånger har jag också varit där när det varit träningar, första gången gick det inte så bra, andra mycket bättre (två olika tränare), tror det var så att den andra tränaren utnyttjade hela ridhuset mycket mer vilket gjorde att jag hela tiden kunde förflytta mig över hela ridhuset också och variera mig, den första höll sig mest på volter och då vill jag inte vara så nära och störa, vilket gör att ridhuset blir lite mindre.  

 

I alla fall sedan hade vi då Marithaträning som gav en ganska blandad känsla. Inte så att vi var dåliga, men jag kände inte heller att jag kunde njuta av känslan när den väl var bra. Dock så fick vi rida förvänd galopp på båge längs långsidan och det klarade han galant! Jag har lite funderingar med det här om träning och tränare också, men jag har inte riktigt formulerat tankarna ännu, så det får vänta.

 

Har för mig att det blev vila på torsdagen också, svårt med minnet just nu ytterligare ett tecken på att allt kanske inte är så som det ska. Men på fredagen gick vi till ridbanan och skulle longera, i början blev det mer "sluta slita sig från matten övningar" går ju rätt mycket trafik alldeles bredvid och lastbilar låter ju en del. Så vi lösgalopperade för att få ner energinivån och sedan kunde vi jobba rätt så fint i linan.

 

Helgen bestod av två fina uteritter, på lördagen hamnade vi mitt i värsta blåsten (Maximen vägrade gå och ställde sig med nedböjt huvud och rumpan mot vinden), men annars en fin tur, med försök att jobba i form och trava fint. På söndagen red vi tidigt och undvek värsta snöfallet, kunde galoppera en del och försöka ta oss över mitt mentala hinder att springa fort på platser vi inte brukar göra detta på.

 

 

Började sedan denna vecka med vila på måndagen och ridhuset på tisdagen. Han kändes pigg på vägen dit och efter lite strulig början gick det riktigt bra om jag får säga det själv. Vi övade på lite skänkelvikningar, men jag försökte att variera mig och inte tråka ut honom, ett av tipsen jag fick. Han kändes fin i skritt och trav. Även i höger galopp kändes det bra och vi gjorde fina bågar på långsidan. I vänster där i mot var det något som inte stämde. Tyckte det tog i mot mycket, han bröt av och det kändes knaggligt, som om något satt fast någonstans eller han var stel eller hade ont. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, dock släppte det lite efter ett tag så jag gissade på stelhet. När jag travade av kändes han bra och även skritten hem var fin. Kände att han var lite varmare i vänster bak hemma i stallet så jag vet inte om han slagit i eller sträckt sig. Linimenterade på kvällen och på morgenen kändes han jämnvarm över bakbenen, mer liniment på i alla fall.

 

Och vi åkte iväg till Maritha på kvällen. Om det nu syns något som jag varken känner eller ser så är ju hon rätt person att upptäcka det. Tack och lov tyckte hon att han såg fint och ren ut (och han kändes mycket bättre!) Ett tag såg det ut som om jag behövde ställa in träningen, min och bilens historia är lång och krokig, men denna gång räddade mina kära föräldrar mig. Det ställer alltid upp om de har möjlighet, vilket jag är så tacksam över. Jag har också stallkamrater som lånar ut sin bil när jag kommer till stallet och inser att nyckeln till transporten ligger i vår bil på verkstaden tillsammans med avbitartången, så snabbt in med Maxim för lite mat, speeda hem i lånad bil och hämta nyckeln (tacksamt kort avstånd) och så tillbaka, försöka arrangera halmen i transporten så Maxim också får plats, fixa Maxim och hans höpåsar, brukar bli så trött efter träningen så skönt att ha det gjort, mockat hade jag gjort på morgonen. Sedan kom pappa inrullandes på stallplan, på med transport, in med Maxim, som tog längre tid än vanligt såklart eftersom han skulle inspektera halmen. Iväg i relativt god tid faktiskt så vi hann skritta fram lite innan träningen drog igång.

 

Maritha hade bett mig sätta på pelhambettet för att se om vi fick någon hejd i skänkelvikningarna. Tidigare har jag tyckt att han blir för ostadig i munnen av detta bett och att jag inte får riktigt kontakt, även om den är en bra handbroms. Det kändes bättre denna gång och mer stabilt, vi fick också lite mer hejd på det hela, jag kunde tillslut efter mycket tragglande rida några steg åt sidan och sedan fram för att flytta åt sidan igen några steg till, utan att han böjde på halsen och gick sin egen väg... Vi gjorde också förvända galopper både halvt igenom och med bågarna på långsidan, kunde nästa gå ända in till medellinjen, tillslut också i vänstergaloppen! Så duktig häst!

 

 

Torsdagen blev det koll av sadlarna eftersom han återigen fått skav, vi kom fram till att hon ska fluffa till dem, men att skavet framförallt kommer av att hoppsadeln, mest, rör sig så att schabraket skaver bakom sadeln. Förhoppningsvis ska de ligga lite mer stilla och så ska jag försöka få tag på ett renskinn och kanske i alla fall förhindra mer skav.

 

Det Positiva: Gul häst

Det Negativa: Ond kropp

 

 

 

Over and Out