tildans

Tyvärr blev Christer sjuk och någon tömkörnings-lektion blev inte av förra veckan. Tråkigt, men sådant som händer. Bestämde mig för att tömköra ändå. Lite av energin kom tillbaka när det visade sig att det inte var något större fel på bilen utan lite glapp-kontakt som kunde åtgärdas med telefonsupport från bästa pappa. Vi skrittade på långa tyglar längs med järnvägen först som uppvärmning, försökte mest tänka framåt. In på banan sedan och trava, även här framåttänk och det gick klart godkänt efter ett tag. Han är inte riktigt mjuk och jämn, men tyckte att det i alla fall blev en förbättring när vi höll på. Testa lite olika spänningar på nosgrimman och jag börjar misstänka att den ställt till det lite. Ska känna känslan när jag rider också. Jag har en teori nämligen, eller en känsla för vad Maxim vill. Vi har ju testat några varianter genom åren, även om de inte är supermånga. Det går lite i perioder vad som funkar bästa också. I alla fall så går han på rakt bett med fast ringar eller tredelat med rörliga ringar, till det har vi remontnosgrimma. Vi provade med vanlig engelsk tidigare i vår karriär, men achenrem och allt, men jag fick aldrig lika bra känsla som med remont så den har vi övergivit. För ett tag sedan spände vi ett hål till på träningen vilket hjälpte till med galoppfattningarna, så jag har fortsatt spänna den så, men nu börjar jag fundera på om det egentligen var en bra idé. När jag tömkörde spände jag nämligen ut den ett hål och upplevde att han inte blev lika störd i munnen som innan. Svårt är det helt klart. Eller så försöker han komma undan jobbet, men det är inte riktigt hans stil.

 

 

Fredagen blev vila, morgontjänst för matten i stallet och sedan åka hemhem på kvällen, byta till sommardäck på bilen och äta lite middag med familjen. Samt gosa med katterna.

På lördagen kom Michelle tillbaka med sadlarna! Premiärr-ed i dressyrsadeln på en gång! Kändes okej, trampade på bra när vi skrittade fram ute. Hade det raka bettet och möjligen lite bättre, men fortfarande hängig och lite motsträvig upplevde jag det som. Tyckte ändå han inte kändes så stel i kroppen, lite kanske. Söndagstur med stora svarta som traditionen säger, eftersom jag hade frukost och många timmar på mig till tio när vi skulle rida städade jag och mockade hela stallet. Knopade också ihop vårt hackmore som vi inte använt på ett bra tag. Vi red en fin tur, tyvärr ny beläggning på skogsvägen, men trevligt genom skogen och över vallarna, tills det började störtregna och vi blev genomvåta. Maxim kändes i alla fall bra, så vi kör hackmore lite oftare framöver! Han blev lite hängig där också, men inte så farligt och jag tror jag känner bättre när jag måste lätta av, någon dressyrridning kanske vi inte kan få till på det, men vi får väl ge det ett försök i alla fall. Kanske kommer det gå över när vi kommer mer i form, men det känns ju lite sådär med bara några veckor till första dressyrstart. Nåja, pay&jump på söndag blir det i alla fall! Ska försöka masa oss över lite hinder i veckan så vi är något så när förberedda. Ett bruksdatum har dykt upp också i juli... Nice med något i alla fall, kanske ett i maj också, men osäker på om jag kan då.

 

Igår så körde vi på hackmore tillsammans med bebisfullblod i skogen. Det gick bra och de höll sig lugna. Jag och stallmatte red på andra sidan stora vägen och spånade nya möjligheter till stigar. Vi får se om vi kan utforska lite framöver. Ikväll så red jag på ridbanan, vårt vanliga dressyrträns. Jag kände mig helt värdelöst och lite överallt, kunde inte rida lätt eller sitta ner i traven. Tyglar och händer åt alla möjliga håll och kanter. Lite gråtfärdig. Hoppas att Maritha är frisk imorgon. Jag behöver träna och lotsas igenom det här. Några uppmuntrande ord från stallmatte skingrade inte hela missmodet, men tog bort udden av det i allafall. KAnske ska jag inte förvänta mig så mycket med nackspärr och ont i kroppen heller. Maxm kämpade på i allafall. Mest bara jag som inte fick till känslan. 

 

Det Positiva: Gul liten häst

Det Negativa: Världens sämsta ryttare

 

 

Over and Out