tildans

Det finns mycket vi är bra på jag och Maxim, men att tävla dressyr är inte en av de sakerna börjar jag inse. Det känns som om jag testat allt nu, kort framridning, längre framridning, mycket galopp, låta honom titta på saker, med mera. Och det känns som om vi förjer planen där, vi lägger upp den lika som ett pass hemma, skritta fram ordentligt (då han får kolla in omgicningen), jobba i skritten, värma i trav och galopp och sedan tempoväxlingar/övergångar. Det här fungerar utmärkt han blir mjuk och fin, hemma som på tävling, men sedan, så fort vi går innanför det där vita staketet dör allt. Jag kan inte rida så som jag gör hemma eller på träning för det enda jag kan koncentera mig på är att driva för kung och fosterland. Dressyrtävlingsbanan är just nu det enda stället där jag inte älskar min häst. Och så vill jag ju inte ha det. Jag vill inte åka hem med en klump av besvikelse och närmast gråta i bilen för att inget känns som det ska. Jag vill att vi ska ha lika roligt som vi har på passen hemma och på träning. Men att det känns som att rida i sirap och hästen nästan saktar av till skritt fast man driver allt man kan och känner sig elak för det är inte sådan ridning jag vill hålla på med, vi tränar ju på mindre hjälper och använda så lite skänklar som möjligt just nu. Så just nu känns det lite tröstlöst, vi ska försöka starta en gång till i höst, men till nästa år får vi se, kanske får det bli en ren träningsvår och satsa på det istället.