Veckan som försvann

Jo, i tisdags hade Maxim vilodag med husse. Matte fick någon sorts energiboost, sprang en vända, klippte gräset och fixade i trädgården. I onsdags hade vi en lugn skrittur på grusvägen med travaren och hans matte fysoterapeuten. Hon klämde på Maxim efteråt och jag fick låna en massageborste av henne som jag ska testa använda på rumpmusklerna.
 
Torsdagen jobbade jag halvdag och hann vara i stallet ganska tidigt på eftermiddagen. Fick sällskap ut och red till vallen med vita ponnyn och stallmatte. Trevlig tur. Blåste en del, men ändå skönt att vara ute, Maxim fick mössa på sig skötte sig fint. Ganska lugn tur blev det, båda hästarna verkade ganska nöjda med det också. Maxim piggade på sig lite när han fick galoppera bakom, men annars lugn och fint. Skrittade en bit på vägen hem och jag fick jobba med min bilrädsla. Kom två stycken och jag kände att det gick för fort så jag ville hoppa av, men stallmatte bara "Nehej du" och så var hon och vita ponnyn barriär medans jag och Maxim gick i vägkanten, och det gick naturligtvis bra, han vickade knappt på öronen. Det mest upphetsande med turen var när vita ponnyn höll på att trampa på en huggorm som låg och solade sig.
 
I fredags var ju en ledig dag och lediga dagar ska man ta vara på. Det var lite tråkigt väder tyvärr, men man kan ju inte få allt. Vi lyckades dock pricka in ett uppehåll och tömköra ett pass, det första på länge, på ridbanan. Det gick riktigt bra tycker jag, även galoppen gick fint, det syntes verkligen att han blivit så mycket starkare. Ska försöka att lägga in det oftare, det är ju himla nyttigt.
 
Igår var ingen bra dag med stel rygg som gjorde konstant ont samt en mage som inte riktigt var på min sida. Så tyvärr blev det en vilodag, men det blir så ibland, jag försöker att inte tvinga min kropp när den säger att det gör ont.
 
Byggnad av stig pågår
 
Idag, idag så älskade jag min häst så där lite extra mycket. En sån där dag när jag kommer ihåg att uppskatta det och faktiskt njuta. Blev två vändor till stallet denna dag. Först på eftermiddagen då vi mockade och fixade maten och borstade lite innan min familj kom och hälsade på. Maxim var sällskapssjuk eftersom hagkompisarna var iväg på äventyr så han var ganska social och ville vara med (när han inte försökte äta upp stallväggen, falu rödfärg är tydligen mums mums). Sedan en sväng mot kvällningen för att rida. Något loj Maxim som inte hunnit äta allt hö och därmed inte tagit sin middagslur, men efter att vi skrittat till vallen började han komma igång. Vi travade igång lite runt hela fältet och sedan körde vi galopp ungefär 4,5 varv (med någon kort travsträcka och en längre skrittsträcka mellan). Först nöjt frustande häst och sedan trött flåsande häst, men glad, det var han hela tiden. Travade av sträckan upp till grusvägen och så skrittade vi över asfaltsvägen, genom skogsdungen till den andra vallen, skrittade (snubblade över vildsvinshålorna) över den och jobbade på vår nya stig genom skogen och så hoppade jag av sedan och ledde hem. Svettig häst, men torkade snabbt och hemma blev det ryktning och massage, börjar få in snitsen nu och han stod nöjd och gäspade.
 
Det Positiva: Gula spetsade öron
Det Negativa: När allt säger nej
 
I will die before I lose this feeling

Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0