tildans

Efter lite vila och promenader tisdag och onsdag drog vi igång igår med att pass på ridbanan. Lite stel var han och jag lade kanske inte ner tillräckligt mycket jobb på honom i skritten, men man lär sig av sina misstag. Lossnade ganska snabbt gjorde han till slut ändå. Jobbade en del i trav med volter och serpentiner. Sedan galopeprade vi och försökte få lite fart på det hela, varvade fyrkant och volter rätt så bra och till slut så släpper det och till och med vänstergaloppen kändes någorlunda. Jag tror jag har kommit på hur jag ska rida också, i vänstervarvet behöver han at betydligt mycket mer stöd på yttertygeln än i det andra. Vi avslutade med lite trav och skänkelvikningar som vi inte övat så mycket på i trav på sista tiden, men tillslut så föll poletten ner och jag tyckte att han gjorde dem så bra han kan i dagsläget. Travade av lite sedan och både stallmatte och stallkompis som kom förbi tyckte att han såg fin ut och hade lite fart i sig denna kväll. Det är kul att höra!

 

 

Idag då, var det dags för terrängträning. Lite sena till träningen blev vi, men det gjorde inte så mycket, tränaren var också lite sen, så hon började med tjejen som hade med sig två hästar medans vi och den fjärde tjejen värmde upp lite. Vi fick börja på banken och hoppa nedför, denna gång lyckades vi nästan få till det i trav också, han tar det försiktigt och ser sig för vilket jag tycker är väldigt bra. Sedan började vi hoppa på grenen som vi testade förra gången, allt lugnt än så länge med andra ord. Efter det skulle vi testa en grav, vi började i trav och Maxim var inte så väldigt imponerad utan klev i med ett ben varje gång. I galopp gick det bättre och där fick vi till det. Hon lade upp ett plaströr över graven sedan, vi fick hoppa när det bara låg uppe i ena änden (hade berättat om min höjdrädsla) och det kändes också bra. Faktiskt kändes det inte högt någon gång när jag red på ett hinder idag. Några såg stora ut när vi tittade på dem, men när vi red i mot så kändes det hela tiden bra. Vi fick sedan hoppa smalt plaströrshinder med backe in i skogen efter, mycket galopperande blev det. Sedan skulle de andra hoppa en, i mitt tycke, enorm stock, också in i skogen och sedan skulle de vända och hoppa den neråt. Först sa tränaren att vi skulle stå över det hindret, vilket jag var tacksam för, men sedan tyckte hon att vi kunde rida runt och hänga på någon över när man kom ned för backen i skogen. Så det gjorde vi, ska vi testa den igen ska jag nog ha lite bättre fart, vi travade, men hade inte riktigt den energi som krävdes för att det skulle bli ett tekniskt snyggt hopp, men över kom vi med modet och äran i behåll. Underbara häst säger jag bara. Han ser hur de andra gör och så bra följer han efter, otroligt lättlärd.

 

Vattnet sedan, först fick Maxim agera lite ankare för samtliga hästar. Bebisfullblodet har ju varit med innan, så han behövde inte så mycket stöd, men de andra två totalvägrade vattnet (unghästar båda två). Maxim ställde sig ganska demonstrativt med framhovarna i vattnet och parkerade sig där, ibland tittade han på sina nya kompisar som för att säga, "Kom igen nu, vatten är roligt!" och jag blir så varm i hjärtat då och minns att precis det var Hampushästens attityd när han lärde Maxim hur man badar fötter i dammar. Vi fick sedan trava igenom vattnet, försökte med galopp också, men han ville gärna bryta till trav genom vattnet . Fick sedan hoppa stock och landa i vattnet, även här försökte vi med galopp, men det blev trav alldeles innan hindret, försa gången tvekade han, men klev över och i vattnet och nästa travade han faktiskt hela vägen. Så stolt, tror det inte dröjer länge innan det blir galopp hela vägen också, vi brukar öva på stora vattenpölar. Vi fick avsluta med att hoppa en bana, för oss innebar det ett nytt hinder också, en lastpall typ som var gråmålad. Vi började på grenen, hoppade smala plaströret in i skogen, runt på grå lastpallen, ner och hoppa graven, bort för att ta ett annat plaströrshinder och avslutade på lastpallen igen. Och som hästen springer, han började bli trött tror jag, men han kändes så glad, spetsade öron och leta efter nästa hinder och jag red bra (sa stallmatte och jag är böjd att hålla med), drev, men höll fortfarande ihop det hela och farten kändes helt okej, även om jag fortfarande behöver öva på att springa fort på öppna fält. Om vi ska vara med igen? Självklart! Så länge det hålls på en nivå där jag känner mig trygg så är jag gärna med och leker. Vi kommer förmodligen aldrig hoppa häga terränghinder, men det är så kul att vara med på sina egna villkor och framöver hoppas jag kunna skjuta gränsen för vad jag vågar framför mig, i allafall ett litet snäpp.

 

Det Positiva: En häst som stället upp.

Det Negativa: En matte som inte kan slappna av helt.

 

Over and Out