tildans

Det är mycket på gång, så även en sommarförkylning, eller så är det allergin som slagit till med full kraft. Energin är väl inte på topp, då det är väldigt intensivt på jobbet och många veckor till semestern börjar.
 
På det pressen jag sätter på mig själv med att hålla igång Maxim ordentligt. I fredags gjorde vi dock ingenting, tog en promenad och betade gräs, eftersom core-träningen är slut för terminen gjorde jag lite sådana övningar under tiden, vilket gjorde att jag kände mig duktig. På lördagen blev det en upptäcktsfärd ut i skogen på grusvägar, riktigt trevligt, tror kanske, kanske att jag hittat en väg till badet utan att behöva gå där vi egentligen inte ska rida eller på asfaltsvägen. Maxim var ganska fin denna dag, klarade av både röjsågar och motorcyklar.
 
I söndags ställde vi in hoppningen, banan var nyharvad och ganska blöt efter regnet, plus att kattungarna tillfälligt occuperat hinderboden. Istället red vi ut. Något okoncentrerad häst (det var ju människor och hundar i skogen!!) vilket ledde till irriterad matte, aldrig en bra kombination. Vi fick till lite trav tillslut i alla fall, i övrigt jobbade vi mycket i skritt med skänkelvikningar och att jobba på i uppförsbackarna, nog så svårt vissa dagar när hästen mest vill springa och titta på fåglarna i trädtopparna.
 
Igår var det dags för lite dressyrträning hemma på banan. Började med att Maxim blev uppskrämd i stallet över en plastpåse, vilket tydligen hängde i sedan, när vi skrittade fram ute längs med hagarna och järnvägen var allt farlig, prasslande löv och skuggor. På ridbanan var det katter som sprang, läskiga badkar i hagen bredvid (för dem har ju aldrig varit där förut...) och stallhusse som mekade med varmvattnet. Så ja, lagom okoncentrerat. I det här läget är det väldigt bra att ha någon som säger hur man ska rida och får en igenom svårigheterna. Jag kan göra det själv också, men med betydligt sämre tålamod, så det kändes väldigt bra ändå. När han väl jobbade gjorde han det bra tycker jag, traven fick vi till ordentligt mot slutet och jag fick den där känslan när han går med lite mer egen energi och då försökte jag vara noga med att låta honom vara och berömma. Galoppen hade lite annat att önska till, men för att vara en "dålig dag" ändå helt okej. Sussie tyckte i alla fall att det var stor skillnad sedan sist, och det är det ju, några månader sedan hon såg oss. Vi bokade in en tid nästa måndag också, kan vara bra med lite regelbundenhet. Vi jobbade en del med öppna och sluta, eller i allafall början till dessa och det var kul. Jag är väl medveten om att vi har långt kvar och att det är grunder och åter grunder som kommer att göra jobbet, men ibland är det kul att göra nya svåra övningar bara för att testa, bäst är att göra dessa med någon som kan visa en vägen.

 

Idag fick vi sällskap ut i skogen, tillsammans med stallmatte och Maxims boxgranne, vars matte bröt benet här om dagen. Jag berättade om vår utflyktsfärd i helgen och mina aningar visade sig stämma, för stallmatte sa att så länge grindarna var öppna var det inga problem. Så vi beslutade oss för att ta den turen helt enkelt. En hel del skritt blev det, Maxim fick trava ikapp ibland eftersom kompisen har något längre steg. Först red vi vallen, sedan grusvägen vi var på i lördags, efter det gick det en stig genom en hage och så var vi framme vid badet! Maxim fick doppa hovarna, i början var han lite tveksam, men när han gått i och plaskat lite och lekt sjöhäst med mulen så var det trevligt, kanske, kanske att matte vågar bada på riktigt i sommar. Vi följde sedan stigen ner till parkeringen och sedan tog vi och travade en av de tomma hagarna hemåt och så gick vi på lite asfaltsväg och tränade trafik. Himla bra tur! Imorgon kör vi pay and jump, hej och hå!

 

Det Positiva: Mysturer i skogen

Det Negativa: När känslan fattas

 

Over and Out