Äntligen bruksridning

Vi inledde helgen med en lugn tur i skogen på lördagen. Jobbade mycket i skritt, slappna av i eventuella spända terrängmuskler och ta det lugnt, travade korta bitar i joggingform också. Maxim med på noterna för det mesta och det var en trevlig tur.
 
Trevligare ändå blev det på söndagen. Då åkte vi till ridbanan i Almunge för vår första bruksridningsträning (för få anmälda för träningstävlingen som det var från början). Senast vi hade en ordentlig bruksbana framför oss var för nästan precis ett år sedan när ÖFF hade vårens brukstävling i Brunnstorp. Det första jag ser när jag kommer fram är att det står en fjordhäst i en av "boxhagarna". Äntligen liksom, jag vet ju att de finns här runt omkring, även om de är färre än i Östergötland, men vi har faktiskt inte träffat någon annan fjordhäst under vår tid i Uppsala. Maxim blev minst lika glad som jag, han brukar ju vilja hälsa på andra hästar och är allmänt intresserad, men till andra fjordhästar hälsningsgnäggar han. Skedde denna gång, den gången vi var i Motala på dressyrtävling och han träffade en som stod i hagen bredvid framridningen, samma på dressyrtävling i Brokind och så vidare, nästan utan undantag gnäggar han. Så söt så! Vi bekantade oss lite med banan och värmde upp, sedan hade hon som ordnade lite genomgång av alla hinder och vad som gällde. Efter det var det fritt fram att testa och rida så mycket man ville. Som vi behövde detta. Vinden ven och båste i plastband och pressening, brydde sig faktiskt inte nämnvärt om det vilket jag är stolt över. Vi övade på att flytta tidning mellan postlådor och försökte slänge sopsäck i soptunna. Där var han lite mer misstänksam, det gick bra med soptunnan och öppna/stänga den, men att matte skulle hålla i en plastsäck också var ju lite överdrivet, så det ska vi träna på mer. Bryggan på denna bana var ett gäng lastpallar, så inte riktigt exakt den träning vi egentligen behöver med en vagn, men jag passade på att träna in tekniken att stiga av och på, på båda sidor, hoppade på den och hade mig, han gjorde det superbra och jag blev lite mer smidigt med lite övning. Vändningen i trångt utrymme, som var lite större än på en tävling gick bra, där lyssnade han hela tiden. Backningen i vinkel var det lite svårare med, men mest mitt fel tror jag så här i efterhand. Han måste verkligen vara med och jag får på inga villkor börja tjafsa med hans mun, helst ska tyglarna var halvlånga, annars blir han motsträvig. Vi hade lite problem i början med att backa rakt bakåt också, det blev snett, men när jag rätade upp mig lite mer så blev det bättre. Tillslut gjorde han det som ett proffs. De hade ett riktigt brunnslock också att öva på, han klonkade faktiskt i det några gånger! Koner och bommar var inga problem sa han, inte heller pressening eller matta, jag kan sa han och så gjorde vi bara.
 
 
Superkul hade vi och plötsligt hade det gått över två timmar. Så det kan gå. Trevliga människor var det också, ganska mycket wersternryttare tror jag och en blandning av hästar, ett par russ, nordsvensk, fjordhäst, varmblod och något mer quateraktigt tror jag. Maxim fick åka och äta gräs några timmar sedan med kompisarna, är ju så nojig, men vi vänjer in sakta men säkert.
 
 
Måndagen var en trött dag, Maxim var inte ens intresserad av att hjälpa till och mocka eller försöka stå i vägen när jag höll på, han stod med lågt huvud och halvsov. Ingen ridning beslutade jag då, men vill ändå att han skulle röra på sig och mjuka upp kroppen lite. Så vi tömkörde, han var verkligen superfin och med på noterna hela tiden, vi höll oss till skritt och trav och höll väl på i 15-20 minuter som max. Sedan gick vi ut och betade gräs en bra stund i kvällsolen.  
 
Onsdagen var vi igång igen, varmt och soligt på kvällen, vi red till vallen och fokuset låg på galopp, galopp och åter galopp. Ska han bli bättre måste han bli starkar så vi forsade fram runt vallen flera varv, flåsigt och svettigt för oss båda. Varierade lite mellan lätt sists och att sitta ner, snabbare galopp och samla upp lite. Tyckte han jobbade bra, men det känns som om han går en hel del på framdelen och jag får inte till det riktigt. Men en sak i taget, framåtbjudning först så hoppas jag bakkärran kommer med framöver ändå.
 
Idag var vi på ridbanan och jag lade fram lite bommar. ungefär som en åttavolt, tre galoppbommar på ena volten, en bom i mitten och så en upphöjd bom i nästa volt. Det här med flera bommar på rad är ju inte det lättaste, men efter några försök så gick det i höger varv och efter en hel del tragglande även i vänster, så när jag red hela åttavolten höll jag mig till högergalopp över de bommarna, vi hade att bita i ändå, tanken var ju att vi skulle öva på att byta galopp över bommen, men det fick vi inte direkt till, vi är ju egentligen inte där i utbildningen någon av oss, men jag känner att man ibland måste testa på saker. De enskilda bommarna tog han väldigt bra i allafall, men framöver ska jag försöka tömköra och longera mer över galoppbommar på rad så han får in snitsen utan att jag sitter där uppe och förstör. Svettig häst, svettig matte, det är vårt motto nu för tiden. Imorgon ska vi dock ta det lite lugnare och äta gräs, dessutom testa äta gräs med Maxims nya munkorg. Det skär lite i hjärtat att behöva använda den, men när man inte fått tag på magert bete så får man göra det bästa av situationen och jag vill ju att han ska ha möjlighet att äta gräs och vara ute dygnet om på sommaren och vara häst. Denna sommar kommer jag rida mer än förra, som var ganska olycklig ridmässigt eftersom vi dels flyttade (= en månads vila i princip) kort därefter fick jag hjärnskakning (= över en veckas vila igen) och när vi kom in med koliken till Ulltuna och de vägde honom på en riktigt våg så stod den en hel del högre än vad som är hälsosamt. Just nu är han fin ca 460 kg och jag vill inte ha honom tyngre, helst några, typ 10 kg lättare, men vi jobbar på med det.
 
Det Positiva: Arbetsamma häst
Det Negativa: Tiden räcker aldrig till riktigt.
 
Today we are everything

Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0