Lite till gott och blandat

Lördagen uteritt på grusvägarna bort mot ridhuset. Mest skritt och trav och koncentration på att mjuka upp sidorna med lite skänkelvikningar. Jobbigt i backarna hävdade Maxim, annars var han pigg och ganska energisk.
Söndagskvällen ägnades åt galoppträning på ängen, blev inte riktigt som tänkt eftersom vi snubblade omkull och for i gräset båda två när vi var halvvägs igenom och nästan klar med vänstervarvet. Det är helt klart mjukare att gå omkull på gräsäng jämfört med grusväg kan vi i allafall konstatera. Vi klarade oss undan allvarliga skador i alla fall, lite stelt i axeln och något finger. Mest lite omskakade. Satte upp igen när jag kollat igenom honom, skrittade och travade och då han kändes som vanligt så tog vi lite galopp åt höger, men ganska lugnt och försiktigt och inte i den kant vi gått omkull. Sedan gick vi hemåt på asfaltsvägen, ska ha det som rutin nu är det tänkt efter att ha ridit på vallen, lite underlagsbyte och så trafikträning på det, även om jag förmodligen aldrig kommer sitta på när vi rider där och är själva. Bilarna kör alldeles för fort för min smak. Hemma blev det stretching och liniment på och så hoppas vi att det inte dyker upp något de närmaste dagarna relaterat till kullerbyttan. Annars så kändes han någorlunda fin, jobbade på med rakare häst och galoppen kändes inte så värst kantig.
 

Eftersom vi nu är anmälda till brukstävling om två veckor (hjälp!) är det bara att ta tag i det hela och träna. Planerar att bygga en bana hemma under veckan, preliminärt på torsdag och så ska vi åka till mamma och pappa och bygga en bana under helgen. Där finns gott om plats som Maxim inte är så van vid, en vagn att träna bryggan på och om jag har tur en hel del sågspån att göra backning i vinkel och rutan av. Planen är om det går bra på tävlingen att ev åka till Katrineholm i slutet av september. Går det dåligt väntar vi och tränar på tills det dyker upp något på närmare håll. Men har vi ett kval så känner jag att jag nog vill åka ändå, trots avståndet. Att chansen finns att vara färdigkvalad i höst lockar ganska mycket.
 
Måndag, planerna ändras, så istället för markarbete blev det tömkörning längs med järnvägen, första gången jag går ut med honom hemma (testade ju några gånger vid sommarbetet så nu har vi blivit modiga). Två gånger fram och tillbaka gick vi, med ganska mycket trav och en mjuk häst i form, ivirg att springa på grund av all mygg, men lyssnade ganska bra på mig ändå. Mest matten som blev trött, ingen stelhet såg jag till och hemma igen gick vi in på ridbanan och gjorde några travvolter i båda varven. Imorgon blir det markarbetesträning med stallmatte igen!
 
Markarbete på tisdagen istället. Värmde upp i skritt och trav och försökte göra skänkelvikningar på långsidan med mer eller mindre lyckat resultat. Sedan gjorde vi samma bana som förra gången. Började nere på volten med två hinder denna gång, skulle trava och hoppa, absolut inte kliva över. Maxim fattade inte den grejen, fick höja rejält för att han skulle sluta kliva. Men sedan gick det ganska bra, vi gjorde i galopp också, fick väl inget riktigt flyt i det, men vi är inte tillräckligt bra ännu helt enkelt, vi måste båda träna teknik och styrka för att klara övningen bättre, men det blir bättre och bättre varje gång. Sedan gick vi upp och hoppade hindren som stod på långsidorna, började med att gå utanför bomserien på kortsidan som förra gången och sedan skulle vi gå innanför, snäv sväng, men där gick det mycket bättre än vad jag väntat mig, i alla fall sedan jag på inrådan av stallmatte ändrade vägen till första hindret och gick mer ut mot staketet och hoppade lite snett över det. Så duktig Maxim. Så dags för bomserien på kortsidan, där vi efter några försök faktiskt klarade den med rätt flyt i båda varven. Så duktig Maxim! (Kan inte upprepa det tillräckligt många gånger) Vi blev båda svettiga och trötta och behöver jobba på att orka mer och ha flyt i galoppen. Men vi kommer att komma dit tillslut. Var sedan med stallmatte när hon hoppade också och lade upp bommar och annat. Även där en stor förbättring sedan sist, så kul att göra saker tillsammans i stallet. Just nu kan jag inte bidra med lika mycket hjälp till henne som hon kan till mig, men jag hoppas att ju mer jag står på marken och tittar på, desto mer kan jag se tillslut.
 
 
 
Onsdagen vilade vi på och husse fick ta hand om stallet. Torsdagen byggde vi bruksbana hemma på ridbanan, vilket gick ganska bra. Maxim höll på att få panik över paraplyet jag ställt fram, men efter ett tag gick det bra. Presseningen var inga problem, "det här kan jag" sa han och travade glatt över. Backningen gick också bra och flytta saker gick bra när matte väl tog lite mod till sig. Fredagskvällen blev uteritt till klätterbackarna och så red vi lite på en vall också. Mycket skritt och trav och försöka jobba igenom kroppen, fin häst tillslut även om det tog ett tag. Han hade lite egen motor denna dag i alla fall, så det var positivt.
 
Lördagen red vi till vår vall igen. Blev mest trav där också eftersom jag inte vågade galoppera så mycket efter alla snubblingar. Men vi övade mycket övergångar och att samla oss lite i galoppen och inte ligga på så mycket. Fin häst som blev varm i eftermiddagssolen.
 
Söndagen var det äventyrsdags och efter frukost styrde vi transporten norrut till mina föräldrar igen. Allt gick bra och Maxim fick åter bekanta sig med fåren en stund medans vi fikade och hade det trevligt i solen. Johan lånade sedan en cykel och följde med oss ut i skogen. Maxim var lite lagom rolig och kändes lite trött. Han fick mest trava på skogsvägarna och så fick jag helt enkelt nöja mig med det. Han var modig ändå och gick fram överallt där jag ville. Hemma igen tränade vi med vagnen. Kolugna häst, men yberstressad matte. Så just nu är det jag som är problemet helt klart. Men jag började i alla fall att hoppa upp på vagnen och kliva på honom. Sedan lyckades jag tre gånger med att kliva av på vagnen och sedan på igen, den första fick Johan hålla i Maxim eftersom jag var väldigt uppstressad, Maxim var en stjärna och nu hoppas vi att det går lika bra på söndag. Kommer vara supernervös och Johan är upptagen så jag åker själv till råga på allt.
 
Det Positiva: På äventyr med mina killar
Det Negativa: Snubbligheten personifierad
 
Fyra ben är ibland svårare än två.
 
Over and Out
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0