När man inte vill sluta

Igår var en sån där kväll ni vet. En sån där vårkväll, med kvällssol och jummen luft. En sån där ridkväll när man inte vill sluta rida.
En sån där kväll när man sitter i sadeln vid åtta och när man kliver av strax innan nio har man fortfarande inte behövt tända lamporna vid ridbanan. En kväll när känslan är fantastisk och koncentrationen på topp.
 
 

Kände oss väldigt duktiga igår, båda två och jobbade på vårt nya fokus: övergångar och att behålla formen i dessa. Började med uppvärmning i skritt, gjorde skänkelvikningar och öppnor och det kändes bra, behöver tänka på att inte sluta drivningen framåt för att jag vill ha mer tvärning. Han kändes rätt så mjuk efter ett tag tyckte jag, jobbade lite med tempoväxlingar också, men inte så mycket, men när man ändå håller på att jobba i skritt skadar det ju inte att ta någon diagonal eller två med lite längre steglängd, han är ju bra på det, men det måste ju underhållas. Sedan började vi om i traven kan man säga, ganska mycket volter för att mjuka upp och någon serpentin innan det kändes hyffsat mjukt. Efter skrittpaus gick vi på övergångarna, vi jobbade i skritt och trav denna gång, det har ju blivit mycket galopparbete på sistone, men kände att vi behövde gå tillbaka lite. Först jobbade jag längs med fyrkanten och gjorde övergångar till skritt eller halt och igångsättningar vid bestämda bokstäver. Sedan gick vi in på volt och jobbade dels lite övergångar till skritt och dels lite tempoväxlingar i trav, några steg fram, några steg tillbaka. Han blev så fin så och lyssnade så bra, jag försökte tänka på sitsen och skänklarna och händerna. Vi avslutade med att träna lite uppridningar på medellinjen och några diagonaler med ökning i trav också. Och jag grämer mig igen, varför, varför rider jag inte på samma sätt när vi är ute, för det är så stor skillnad, känslan han ger är så fantastisk ibland. Jaja, öva vidare, öva vidare, travade och skrittade av sedan och var nöjda med oss båda. 
 
Idag var det hussedag för Maxim, lång jobbdag för matte och en springtur på det. Anmälde mig till blodomloppet med jobbet, så för att ta sig runt det behöver det tränas, baktanken är ju också att jag behöver konditionträna för att rida bättre, så blodomloppet är en kortsiktlig motivation, men jag presterar ju bäst med sådanna.
 
Det Positiva: GulingPower
Det Negativa: Behöver regelbunden träning och ett upplägg
 
Ensam är inte alltid stark

Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0