tildans

Äntligen så fick vi ju då träna igen! Nytt ridhus, ny tränare och väldigt välbehövligt.
 
Vi kom dit i god tid och skrittade fram då stallkamraten avslutade sitt ridpass. Maxim var lite på tårna först, men jag ledde honom först utomhus och sedan något varv i ridhuset. Sedan skrittade vi ett bra tag, jobbade lite i skritten också och travade något varv innan det var vår tur.  
 
Vi fick presentera oss, förklara lite vad vi ville ha hjälp med och så satte vi igång. Jag bad om att få hjälp med skänkelvikningar, förklarade att jag inte hade någon som tittade på mig speciellt ofta längre och kände mig osäker på hur rätt vi är. Så vi fick visa hur vi brukade göra och sedan hjälpte hon oss komma till rätta och faktiskt göra ordentliga skänkelvikningar. Det jag behöver göra är att bromsa upp mer, dra tillbaka skänkeln han ska flytta för och leda in honom lite mot den också. Vi har liksom inte tagit oss vidare från de "embryon" till skänkelvikningar vi lärde oss med Lena, när han liksom inte orkade annat. Han gjorde det jättefint tillslut när han förstod vad jag menade. Vi fick också ta hjälp av väggen och flytta in bakdelen innanför, då behövde jag leda väldigt, väldigt mycket med "ytterhanden", men så flyttade han sig verkligen tillslut så det ska vi testa hemma också, hon sa att han kunde gå några steg när han gjorde rätt och så rakt fram igen. Så det blir repetition på nästa ridpass hemma tänkte jag.
 

Jag bad också om lite hjälp med fattningar och galoppen. Så vi övade på det också, han var ganska mjuk och fin faktiskt, jag ska försöka att tänka att jag "vänder" honom mer och göra volter i volten, eller i alla fall tänka att jag ska göra så. Sedan jobbade vi också med att behålla formen i övergångarna både till och från trav, vilket vi ska fortsätta öva på, men sådant jag inte riktigt tänker på i vardagen hemma, men nu ska här tänkas! Blev inspirerad och tyckte hon var bra att träna för. Hon nöjde sig liksom inte utan satte krav vilket jag tycker var bra. När hon såg problemet i övergångarna så koncentrerade vi oss där. Sedan var hon på mig också om min ben, mina hälar och mina händer. Hon verkade få ett bra intryck av Maxim också, hon hade aldrig sett en fjording gå i form riktigt och det är klart att man som dressyrtränare inte har bästa intrycket av rasen, men som sagt så fick hon ett positivt intryck av Maxim och sa att vi var välkomna tillbaka, så det är bra, vi vill ju vara bra reklampelare.