Sumi-Läger

Denna helg har till stor del ägnats åt saker jag älskar. Maxim, kendo och fina vänner, både nya och gamla. 
 
I helgen var det nämligen träningsläger i Uppsala med Sumi-sensei, 8dan hanchi. Dessutom firade kendo i Sverige 50 år så vi hade lite party på lördagskvällen med riktigt god mat. Trots att jag bara tränade hälften av passen (pga Maxim och att jag hjälpte till med lite förberedelser) tycker jag att jag fått ut väldigt mycket. En hel del feedback att jobba vidare på. 
 
Började med lördagens förmiddagspass, först grund utan rustning, mycket kontringstekniker av alla de slag. Vilket ju är nyttigt, vi gjorde till exempel kaichi på båda sidorom shinaien, suriagi också. Jag kände mig väldigt, väldigt otränad och ur form. Tyckte inte att jag kunde göra attacksteg överhuvudtaget. Efter två timmars träning kändes det lite bättre, men inte speciellt mycket. Jag åkte hem på lunchen och hoppade första eftermiddagspasset, till det andra hade jag tänkt träna, men så blev det lite ändringar och några av oss gick iväg för att förbereda kvällens middagsdukning. Där blev det lite kaos, men vi hann som tur var precis bli färdiga i tid. Sedan hade vi en trevlig middag, satt tillsammans med fina LBK-vänner som jag saknat en hel del,och en del folk från Huskvarna och Uppsala runt omkring också. Många skratt och jag ville väl inte riktigt gå därifrån. Jag insåg hur mycket jag faktiskt saknar dem och hur tomt det kan kännas när man inser vilken stor del av ens liv som plötsligt inte finns i närheten längre. En om två veckor är Lollo i närheten igen och vi ska se till att träffas. Och om tre veckor är det dags för årets SKO. Tänkte närvara på något sätt, om jag lyckas träna lite kan det bli tävlingsstart.
 
På söndagen åkte jag in till passet som startade efter lunch. Det började med lite grunder med bokken samt lite kata. Ringrostig är ju ett ord och pinsamt när sensei kom fram och talade om att man hade fel position på fötterna. Sedan fick vi ta på oss rustning och 3dan och uppåt var mottagare. Vi andra fick gå runt när någon var ledig och köra kirikachi. Fem omgångar och så fick man feedback och så avsluta med två omgångar. Det jag fick var dels lyfta mer på armarna över huvudet, inte lyfta så mycket på högerfoten i attacksteget. Sedan byttes övningen till Men-hiki-Men, Men-hiki-Kote, Men-hiki-Do, feedback, samma igen och sedan en omgång med kote-men in istället för Men. Här fick jag lite kommentarer om att jag ska sträcka ut armarna mer,  efter attack förbi ska jag också ta tillbaka shinaien till kamai-position.  Blev sedan närmare en timme med fri keiko. Jag körde fyra stycken. Först mot Nisse och Lollo för seriöst, man måste ju passa på. Och även om en del av lägret går ut på att lära känna och köra mot nya människor, så kunde jag inte riktigt med det denna gång. Jag håller på och lär känna nya människor hela tiden i Uppsala. Denna helg ägnade jag mycket tid åt att umgås människor jag känner väl och som varit vänner i flera år. Sedan körde jag två till keikos, båda roliga mot duktiga människor. Jag känner att den finns där, den där kendon jag vill köra och som jag vet att jag kan när jag är lite mer i form än nu.
 
Nu ska jag bara lyckas hålla i det här under hösten som kommer. Så får vi se hur långt det tar mig.
 
Det Positiva: Vänner och blåmärken
Det Negativa: Träningsvärk, precis överallt.
 
Det finns saker som aldrig kan ersättas. Aldrig glömmas bort och som aldrig försvinner.
 

Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0