En ny rutin

Maxims och mitt liv är ju inte sådär väldans spännande nu för tiden. Förutom för oss själva då, i tisdags kom en veterinär ut och skulle ta stygnen. Misstänksam Maxim som nog kände på lukten vilken sorts människa det var. "Jag hatar er! Låt mig va!" sa han bestämt när de skulle sticka honom med lugnande. "Jag är frisk nu!" Sedan däckade han såklart, med halva normaldosen av lugnande i kroppen. Jag gillar egentligen inte att han fått så mycket lugnande på sistone. Och nu tror jag att han hade varit betydligt lugnare utan, speciellt som hon inte kunde hitta några stygn att ta bort heller. Suck, det har läkt väldigt fint, med mycket sårskorpor som hon inte ville pilla bort och så har ju pälsen börjat växa ut också. Så jag ska hålla koll och om jag ser några svarta trådar som dyker upp får jag ringa igen. Blodprov tog de också, och här kanske det var befogat med den lugnande sprutan. Provsvaren visade på normala värden på 2 av 3 parametrar, hon skickade de vidare till veterinären som hade hand om Maxim på kliniken och han har inte hört av sig ännu, så förhoppningsvis var det inget att höja på ögonbrynen över.
 
Annars så går vi morgon och kväll, i onsdags när jag ville iväg och träna kendo var Johan ute och gick med honom. Enligt rapport hade han "låtsats" bli rädd för diverse saker och varit lite allmänt stirrig.  
 
Han är rätt så lugn i boxen och verkar ha accepterat det hela. Vant sig vid de nya rutinerna helt enkelt. Själv har jag inte riktigt vant mig än, även om det har sin tjusning att vara i stallet om morgonen så saknar jag snoose-möjligheten. Ska jag hinna är det i princip direkt upp som gäller. I alla fall om jag inte vill dra på mig ännu mer minusflex. Sedan är det direkt ut till stallet efter jobbet och så kommer jag hem kanske 19.30-20 varje kväll. Då ska det helst ätas något och lagas matlåda. Sedan stupar jag i säng strax mellan tio och elva och hoppas på att hinna sova liite mer denna natt än den förra.
 
På söndag ska jag troligtvis rida i alla fall. Inte på liten gul då, utan på större brun. Får se hur det går, kul ska det bli i alla fall. Även om jag inser hur länge sedan det är jag red något annat än fjording (eller halvfjording).
 
Det Positiva: piggelin häst
Det Negativa: häst som trängs
 
You make me feel every day
 
Over and Out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0