Med myrsteg framåt

Med en paj hårddisk, flyktigt internet på den stationära datorn och en ovilja att skriva långa inlägg på plattan (där man heller inte kan ladda upp bilder) blir bloggandet lite si sådär. Nu har jag en zombidator där jag kommer åt nätet och kan ansluta den externa hårddisken eller minneskortet till så jag har tillgång till bilder. Dock vill den ha ett engelskt tangentbord så jag får fortsätta skriva på annat håll om jag vill använda å, ä och ö.

Dessutom lämnar inte tiden så mycket till övers till bloggandet. Om man börjar varje dag med att vara i stallet en timme, hastar hem för att hinna med bussen som går åtta in till stan, jobbar hela dagen fram mot fem, hem igen för att försöka hinna vara i stallet till sex så man hinner gå på promenad innan mörkret faller, hem igen, förhoppningsvis innan åtta på kvällen, så orkar man inte så mycket sedan. Ska det lagas mat försöker man ta tag i det, annars vill jag mest av allt bara sova.
 
Maxim är i alla fall pigg och någorlunda glad. Morgonpromenaderna är de bästa och skönast, på kvällen är han lite mer på och styrig att ha och göra med. Till exempel kan man ju låtsas bli rädd för saker och skrämma upp mattes hjärta i halsgropen genom att hoppa omkring och fnysa. Men jag antar att det är bra att vara pigg, snart är det dags att testa sjukhage, vilket gör mig lite nervös. I helgen som gick har han också förbrukat sitt förtroende att promenera i grimma och är numera hänvisad till träns om han vill lämna gården. Låtsas man bli rädd för löv som faller, hoppar omkring på bakbenen och sliter sig från matte för att dundra iväg 50 meter i full galopp (och sedan hitta gräs att äta) är det straffet som väntar. Har också börjat förlägga kvällsaktiviteten till ridbanan och försöker aktivera hans lilla huvud lite mer med bommar att kliva över bland annat.
 
En av favoritbilderna <3

Ridit har jag gjort också, på en av Maxims stallkompisar, en 12-årig varmblodsvalack. Mycket motor, lite spänd och tittig, väldigt arbetsvillig. Vi har jobbat mycket i skritt där han går väldigt fint och lyckas slappna av ganska så bra. I traven jobbar vi mest på att hitta travtakten och inte springa omkring med huvudet i vädret i passgång, det går bättre och bättre, det gäller att betvinga sin rädsla för fart och fläkt helt klart. Fortsätter det fungera bra hoppas jag att han kan bli ett alternativ framöver då jag kan rida honom och Johan (eller någon annan, hint systrar :)) kan rida Maxim om vi vill ut tillsammans.
 
I övrigt har helgen bestått av diverse sociala aktiviteter. Mamma kom förbi på förmiddagen i lördags på väg hem från Arlanda där hon lämnat av pappa som ska till Panama och jobba i lite mer än en månad. Sedan åt jag en välbehövlig lunch med Lollo i Väsby på söndagen och avslutade helgen hemma hos Johans nya kollegor med hemlagad pizza till middag.
 
Det Positiva: Piggelin
Det Negativa: Piggelin
 
I will love you even when you try to leave
 
Over and Out
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0