tildans

Idag kom även ett preliminärt tidsprogram upp för Fjordhäst-SM i sommar. Åhh så taggad jag blev, det var lagt två öppna LB-klasser dagarna efter varandra, dessutom en 70 cm hoppning dagen efter det och en LC-klass som låg på första dagen. Så det finns möjligheter om man säger så, goda möjligheter till att åka och verkligen göra ett meeting av det även om man inte har en rutinerad häst som kan gå SM-klass. Det känns nämligen lite sådär att åka så pass långt för bara en öppen dressyrklass, men för två över två dagar känns det plötsligt riktigt lockande. Så nu ska vi bara försöka oss på att kvala också, men det ska vi jobba på i vår, bara vi får med energin in på banan så kommer nog det mesta att lösa sig. Att kvala till bruksrindningen känns som ett allt för höggt satt mål tyvärr, ÖFF har ju bara en tävling i vår och att åka långt till någon annanstans och kvala känns sådär, vi får se vad för datum jag kan luska fram, Tranås och Katrineholm brukar ha och det är ju inte så blodigt. Sedan är ju bruksridning ganska svårt och mycket som ska klaffa, så chanserna ser jag ändå inte som så stora. Så som det ser ut nu satsar vi mer på dressyren, åker på ÖFF:s tävling i bruks och så får vi se hur det går. Målet detta år är ju att rida en tävling utan U i något moment.

 

En annan sak jag ägnat dagen lite åt är att tänka på Jossan, speciellt när jag började fantisera om SM-kval och planera min och Maxims tävlingssäsong. Denna dag för precis två år sedan var Jossans sista i denna värld. I höstas skulle hon ha fyllt 40 år och trots att det nu är två år sedan tänker jag ofta på henne, på allt vi upplevde tillsammans under de år jag kände henne. På tävlingarna vi åkte på med Hampus och Joker (och senare Maxim) på glädjen över när hon kvalade till Fjordhäst-SM i Bruksridning. På hur jag förberedde allt in i minsta detalj för helgen i Örebro när jag var hästskötare och allt-i-allo. På hur slut hon var efter ritten som genomfördes med syrgastuber i sadelväskorna, på hur Joker när han passerade mållinjen kom på att han inte busat tillräckligt och gör ett litet krumsprång. På hur den första av min och Maxims hubertusjakter blev hennes sista. Och jag ser hur Jokers resa utan henne fortsätter, hur han mellan bocksprången kastar sig över höga hinder i så hög fart som möjligt och hur han fortfarande kan ta sig genom en bruksbana utan U, han är halvvägs till SM igen och jag håller alla tummar jag har för att de tar sig dit, för att jag ser hans glädje och för det var Jossans önskan att han skulle få fortsätta komma ut och tävla, även om det inte var med henne.

 

Med tiden mattas sorgen och man minns de bästa, starkaste minnerna, men det jag minns nu kommer jag minnas länge och jag kommer alltid vara evigt tacksam för att hon visade mig vägen in i Fjordhäst-världen. Utan henne skulle jag ha gått miste om många härliga människor och många härliga stunder med de gula hästarna. Och utan henne skulle jag med största sannorlikhet inte ha en gul hjärtehäst att åka till varje dag. Så tack fina Jossan för allt du gav mig och alla andra runt omkring och jag hoppas att du i sommar får kika ner från ditt moln där uppe i himlen och se mig och Maxim delta i vårt första Fjordäst-SM.

 

Det Positiva: Glada minnen

Det Negativa: Spöken i snön

 

Over and Out